Talan väckt den 27 januari 2012 - Förenade kungariket mot ECB
(Mål T-45/2012)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: K. Beal, Barrister, och E. Jenkinson)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara Europeiska centralbankens Statement of Standards, offentliggjort den 18 november 2011, i den mån det fastställer en etableringspolitik som ska tillämpas på centrala motparters clearingsystem (central counterparty clearing systems (CCP:er)),
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
I den första grunden görs gällande att svaranden inte hade befogenhet att offentliggöra den angripna rättsakten. Svaranden saknade antingen helt befogenhet eller borde, alternativt, ha antagit den i form av en lagstiftningsakt såsom exempelvis en förordning, vilken kunde ha antagits av rådet eller Europeiska centralbanken (ECB) själv.
I den andra grunden har sökanden gjort gällande att genom den angripna rättsakten har CCP:er som önskar genomföra clearing- eller avvecklingstransaktioner i euro och där den dagliga handeln överstiger en viss volym, antingen de jure eller de facto ålagts ett etableringskrav. Den angripna rättsakten åsidosätter alla eller vissa av artiklarna 48 FEUF, 56 FEUF och/eller 63 FEUF av följande skäl:
CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet, såsom Förenade kungariket, blir tvungna att flytta sitt administrations- och ledningscentrum till medlemsstater som ingår i eurosystemet. De kommer vidare att få ombilda sig till juridiska personer som erkänns i den andra medlemstatens nationella rätt.
Om dessa CCP:er inte flyttar såsom krävs utestängs de från tillgång till de finansiella marknaderna inom eurosystemet, vilket antingen kan innebära att de inte uppnår sådan tillgång på lika villkor som de CCP:er som är etablerade i dessa medlemsstater eller att de helt utestängs.
Sådana CCP:er som inte är etablerade inom eurosystemet kommer inte vara berättigade till att använda de faciliteter som erbjuds av ECB eller de nationella centralbankerna (NCB:er) i eurosystemet, vilket kan innebära att de inte får tillgång till dessa på lika villkor eller helt utestängs från dessa.
Dessa CCP:ers möjlighet att erbjuda clearing- eller avvecklingstjänster i euro till kunder inom EU kommer följaktligen begränsas eller helt upphöra.
I den tredje grunden görs gällande att den angripna rättsakten åsidosätter artiklarna 101 FEUF och/eller 102 FEUF, i förening med artiklarna 106 FEUF och 13 FEUF. Följande skäl har anförts:
Den angripna rättsakten uppställer rent faktiskt krav på att alla clearingtransaktioner i euro över en viss nivå ska utföras av CCP:er som är etablerade i en medlemsstat inom euroområdet.
Den angripna rättsakten fastställer rent faktiskt att NCB:er i euroområdet inte ska bevilja euro-valutareserver till CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet, när de överskrider vissa gränser som fastställts i beslutet.
I den fjärde grunden görs gällande att kravet på CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet om att bilda en annan form av juridisk person och etablera en ny hemvist utgör en direkt eller indirekt diskriminering på grund av nationalitet. Kravet står vidare i strid med den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling, eftersom CCP:er som är etablerade i olika medlemsstater behandlas olika utan att det föreligger sakliga skäl för detta.
I den femte grunden görs gällande att den angripna rättsakten åsidosätter alla eller vissa av artiklarna II, XI, XVI och XVII i allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS).
I den sjätte grunden gör Förenade kungariket gällande - utan att påta sig bevisbördan för att visa att sådana begränsningar inte kan vara motiverade med hänvisning till det allmänna intresset (eftersom det åvilar ECB, om den skulle önska det, att styrka ett sådant undantag) - att varje skäl som grundar sig på hänsyn till det allmänna intresset som anförs av ECB inte uppfyller proportionalitetskravet, eftersom det finns mindre ingripande åtgärder för säkerställa kontrollen över finansiella institutioner som är hemmahörande inom EU men som inte är hemmahörande inom euroområdet.
____________