Talan väckt den 20 november 2015 – Panzeri mot Parlamentet och kommissionen

(Mål T-677/15)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Pier Antonio Panzeri (Calusco d’Adda, Italien) (ombud: advokaten

C. Cerami)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Bifalla talan i sak och ogiltigförklara den angripna rättsakten på grund av dess rättsstridighet.

I andra hand återförvisa ärendet till Europaparlamentets generalsekreterare för en förnyad och skälig prövning av det belopp som det begärts återbetalning av.

Förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden förbehåller sig den lagstadgade rätten och möjligheten att åberopa alla argument, inklusive möjligheten att inkomma med en eventuell begäran att [svarandena] ska förpliktas att återbetala de belopp som erläggs på medellång sikt i syfte att efterkomma det angripna föreläggandet, jämte ränta och uppräkning.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktas mot meddelande nr 315070 av den 21 september 2015 från Europaparlamentets Generaldirektoratet för Finans – direktoratet för ledamöternas ekonomiska och sociala rättigheter. Det nämnda meddelandet innehåller en debetnota riktad till sökanden avseende ett belopp om 83 764 euro. Förevarande talan riktas likaledes mot meddelande nr 312998 av den 27 juli 2012 från Europaparlamentets generalsekreterare, avfattat på engelska, innehållande en redogörelse för skälen till den ovannämnda debetnotan. Slutligen riktas förevarande talan mot alla rättsakter som föregår, sammanhanger och är en följd av de två ovannämnda rättsakterna.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av bestämmelsen som föreskrivs i artikel 81.1 i förordning (EG) 2012/966 samt av principen om rimliga tidsfrister och om preskription av den fordran som unionen gör gällande.

Sökanden anser härvid att fordran på 83 764,34 euro som Europaparlamentet gör gällande på administrativ väg är preskriberad enligt artikel 81.1 i förordning (EG) 2012/966. De omständigheter som gett upphov till unionens påstådda fordran avser enbart åren 2004–2009, medan betalningsföreläggandet från direktoratet antogs först den 21 september 2015, det vill säga för sent.

Andra grunden: Åsidosättande av de formkrav som föreskrivs i artiklarna 1, 4.6, 6.5 och 9 samt i skäl 10 i förordning (EG) 1999/1073, åsidosättande av formkraven i artikel 4 i det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om Olafs interna utredningar, bristande behörighet hos Olaf, åsidosättande av principen om proportionalitet och rimlighet samt bristande utredning och jämvikt.

Sökanden anser på denna punkt att Olafs förfarande är behäftat med flertalet fel. Pier Antonio Panzeri har nämligen inte i vederbörlig utsträckning kommit i åtnjutande av principen om ett kontradiktoriskt förfarande. Vidare saknas det en slutlig utredningsrapport och hela Olafs förfarande har dessutom genomförts på ett sätt som uppenbart strider mot artikel 6.5 i förordning (EG) 1999/1073. Förfarandet inleddes den 23 november 2009 och (vad det verkar) avslutades först i juli 2012. Olaf saknade vidare behörighet mot bakgrund av att det handlande som läggs sökanden till last är av ringa betydelse. Detta i sin tur innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 55 FEIUF, artiklarna 20 och 24.4 FEUF, åsidosättande av de formföreskrifter som föreskrivs i artikel 7.1 i Europaparlamentets beslut nr 2005/684/EG om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga.

Sökanden har påpekat att meddelande nr 312998 av den 27 juli 2012 från Europaparlamentets generalsekreterare – vari det redogörs för den enda kritik mot sökanden som han känner till – har avfattats på engelska. Detta innebär ett åsidosättande av flertalet bestämmelser i fördragen samt i Europaparlamentets ledamotsstadga. Dessa bestämmelser syftar till att garantera alla unionsmedborgare, inklusive Europaparlamentets ledamöter, rätten att såväl muntligt som skriftligt stå i förbindelse med samtliga unionsinstitutioner på sitt eget modersmål.

Fjärde grunden: Åsidosättande av de formföreskrifter som föreskrivs i artiklarna 62 och 68 i beslut av den 19 maj och den 9 juli 2008 av Europaparlamentets presidium, åsidosättande av de formföreskrifter som föreskrivs i artikel 14.2 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, rättsaktens icke existens och fullständiga avsaknad av motivering.

Sökanden preciserar härvid att Europaparlamentets generalsekreterare har underlåtit att anta (eller i samtliga fall att underrätta sökanden om) sitt slutliga beslut på grundval av vilket det angripna betalningsföreläggandet antogs. Detta i sin tur innebär följaktligen att den slutgiltiga rättsakten totalt saknar motivering alternativt inte existerar över huvud taget. Förutsättningarna för att artikel 14.2 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter ska vara tillämplig är således inte uppfyllda.

____________