Talan väckt den 19 november 2015 – Guardian Europe mot Europeiska unionen
(Mål T-673/15)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Guardian Europe Sàrl (Bertrange, Luxemburg) (ombud: advokat F. Louis, och C. O’Daly, Solicitor)
Svarande: Europeiska unionen, företrädd av Europeiska kommissionen och Europeiska unionens domstol
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
(1) fastställa att sökanden har rätt till ersättning för följande skador, på grund av tribunalens underlåtenhet att pröva talan inom en skälig tid: (a) garantikostnader på 936 000 euro, (b) alternativkostnader/förlust av vinst på 1 671 000 euro, och (c) ideell skada på 14,8 miljoner euro,
(2) utdöma ränta på de belopp som yrkas under punkt (1) ovan, i den mån detta är aktuellt, till den genomsnittliga räntesats som Europeiska centralbanken, vid den aktuella tidpunkten, tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, ökad med två procentenheter,
(3) fastställa att sökanden har rätt till ersättning för skador som uppstått till följd av kommissionens och tribunalens åsidosättande av principen om likabehandling med följande belopp: (a) garantikostnader på 1 547 000 euro, (b) alternativkostnader/förlust av vinst på 9 292 000 euro, och (c) ideell skada på 14,8 miljoner euro,
(4) utdöma ränta på de belopp som yrkas under punkt (3) ovan, i den mån detta är aktuellt, till den genomsnittliga ränta som Europeiska centralbanken, vid den aktuella tidpunkten, tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, ökad med två procentenheter, och
(5) förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
Den första grunden avser att sökanden kan göra gällande sin rätt till ersättning gentemot Europeiska unionen med stöd av artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF på grund av tribunalens åsidosättande av sökandens rätt enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att få sin sak prövad inom skälig tid. Underlåtenheten att pröva talan inom skälig tid orsakade sökanden tre typer av förluster mellan den 12 februari 2010 och den 27 september 2012: (1) ökade omkostnader i samband med en bankgaranti för det bötesbelopp som sökanden inte omedelbart betalade till kommissionen efter antagandet av beslut nr K(2007) 5791 slutlig av den 28 november 2007 i ärende COMP/39.165 ‒ Planglas, (2) alternativkostnader till följd av att den låga ränta på bötesbeloppet – vilket med fördröjning betalades tillbaka till sökanden efter EU-domstolens dom år 2014 – var betydligt lägre än den potentiella avkastning som sökanden skulle ha kunnat uppnå om vederbörande, istället för att betala dessa pengar till kommissionen år 2008, hade investerat dem i sin verksamhet, och (3) ideella skador till följd av att beslutet felaktigt ålade sökanden de högsta böterna i november 2007 och att detta, på grund av tribunalens underlåtenhet att pröva talan inom en skälig tid, först sent åtgärdades av domstolen i november 2014.
Den andra grunden avser att sökanden kan göra gällande sin rätt till ersättning gentemot Europeiska unionen med stöd av artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF, då både Europeiska kommissionen och tribunalen uppenbarligen åsidosatte principen om likabehandling och diskriminerade sökanden. Beslut nr K(2007) 5791 slutlig av den 28 november 2007 i ärende COMP/39.165 ‒ Planglas, uteslöt felaktigt företagsintern försäljning vid beräkningen av böterna för beslutets övriga mottagare och misslyckades med att rätta till påföljande diskriminering av sökanden, som i egenskap av icke-integrerad producent inte hade någon företagsintern försäljning. Tribunalen förvärrade kommissionens misstag genom att bekräfta beslutets uteslutning av den företagsinterna försäljningen. Detta fel korrigerades av EU-domstolen först i november 2014 när denna satte ned de böter som fastställts i beslutet med 44,4 miljoner euro. Men denna minskning kompenserade dock inte för de skador som sökanden drabbades av under perioden november 2007‒november 2014 och som uppkommit till följd av att sökanden felaktigt påförts förhöjda böter, vilket tydde på att sökanden tillskrevs ett särskilt ansvar för planglaskartellen och även resulterade i ytterligare finansiella kostnader. Kommissionens och tribunalens rättstidiga handlande orsakade sökanden samma tre typer av förluster som de som beskrivs ovan under den första grunden, men under en längre period från november 2007 till november 2014.
____________