TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

14 juli 2014

Mål T‑356/13 P

Giorgio Lebedef

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärd – Nedflyttning till en lägre lönegrad – Uppenbart att överklagandet i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundat”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 24 april 2013, Lebedef/kommissionen (F 56/11, REGP, EU:F:2013:49), som avser upphävande av nämnda dom.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Giorgio Lebedef ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen vid denna instans.

Sammanfattning

Talan väckt av tjänstemän – Invändning om rättsstridighet – Rättsakter mot vilka invändning om rättsstridighet kan göras – Beslut om disciplinåtgärd som vunnit laga kraft antaget före det omtvistade beslutet om disciplinåtgärd – Omfattas inte

(Artiklarna 263 och 277 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

I samband med att talan väckts mot ett beslut genom vilket en tjänsteman ålagts en disciplinåtgärd kan en invändning om att ett tidigare antaget beslut om disciplinåtgärd är rättsstridigt inte prövas i sak av personaldomstolen, när det sistnämnda beslutet inte utgör den rättsliga grunden för det angripna beslutet och när tjänstemannen har rätt att väcka talan mot det första beslutet om disciplinåtgärd i enlighet med och inom de frister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 277 FEUF ger nämligen uttryck för en allmän princip enligt vilken varje part har rätt att anslutningsvis, i syfte att få en rättsakt mot vilken den får väcka talan ogiltigförklarad, ifrågasätta giltigheten av en rättsakt som en institution har antagit tidigare och som utgör den rättsliga grunden för den angripna rättsakten, om parten inte hade rätt, enligt artikel 263 FEUF, att väcka talan direkt mot en sådan rättsakt vars följder den således drabbas av utan att ha haft möjlighet att framställa ett yrkande om att den ska ogiltigförklaras.

De tidsfrister som föreskrivs för klagomål och väckande av talan utgör tvingande rätt och är inte något som parterna eller domstolen kan råda över, eftersom de upprättats för att säkerställa tydlighet och säkerhet i rättsliga situationer. Att tillåta en tjänsteman att anslutningsvis ifrågasätta det första beslutet om disciplinåtgärd, i samband med en talan som väckts mot det andra beslutet om disciplinåtgärd, skulle i detta hänseende vara oförenligt med principerna för de olika formerna för talan som införts genom tjänsteföreskrifterna och det skulle motverka detta systems stabilitet samt åsidosätta principen om rättssäkerhet, som systemet grundar sig på.

(se punkterna 23, 24, 31 och 32)

Hänvisning till

Domstolen: dom Simmenthal/kommissionen, 92/78, REG, EU:C:1979:53, punkt 39;; dom Andersen m.fl./parlamentet, 262/80, REG,EU:C:1984:18, punkt 6

Tribunalen: beslut Meister/harmoniseringsbyrån, T‑284/09 P, REU P, EU:T:2010:246, punkt 25 och där angiven rättspraxis