Överklagande ingett den 3 februari 2022 av Grupa Azoty S.A., Azomureș SA, Lipasmata Kavalas LTD Ypokatastima Allodapis av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 29 november 2021 i mål T-726/20, Grupa Azoty m.fl. mot kommissionen
(Mål C-73/22 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Grupa Azoty S.A., Azomureș SA, Lipasmata Kavalas LTD Ypokatastima Allodapis (ombud: D. Haverbeke, L. Ruessmann och P. Sellar, avocats)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
upphäva det överklagade beslutet,
slå fast att klagandenas talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 25 september 2020 med rubriken ”Riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2021”1 kan tas upp till prövning,
i andra hand, upphäva det överklagade beslutet med motiveringen att tribunalen skulle ha prövat avvisningsgrunderna i samband med prövningen i sak,
återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak,
förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande, och
förordna att beslut om rättegångskostnader anstår till dess tribunalen prövat talan.
Grunder och huvudargument
Klagandena anför två grunder till stöd för sitt överklagande.
Den första grunden: bristfällig motivering.
Tribunalen uppfyllde inte sin motiveringsskyldighet. För det första tog den i punkterna 34-48 och 49-51 i det överklagade beslutet inte upp klagandenas argument och fastställde inte de faktiska omständigheterna. För det andra gav inte tribunalen någon förklaring till varför klagandena endast kan vara direkt berörda av kommissionsbeslut som antagits enligt en viss sekundärrättlig rättsakt. Detta avser punkt 38 i det överklagade beslutet.
Den andra grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att klagandena inte var direkt berörda.
Tribunalen hänvisade till fast rättspraxis för att ange testet för att vara direkt berörd i punkterna 26-30 i det överklagade beslutet. Som en del av testet för att vara direkt berörd måste tribunalen pröva den angripna rättsaktens innehåll, art, syfte och sammanhang samt det faktiska och rättsliga sammanhang som den ingår i. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid prövningen av rekvisitet ”direkt berörd” i artikel 263 FEUF genom att underlåta att göra en sådan prövning. Detta påverkar punkterna 34-48 i det överklagade beslutet. Tribunalen har skapat sin egen bild mot vilken klagandena saknar rättsmedel. Genom att inte följa och tillämpa testet för direkt berörd gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning.
I andra hand görs gällande att tribunalen skulle ha sparat prövningen om huruvida talan skulle avvisas till prövningen av de faktiska omständigheterna.
Enligt artikel 130.3 punkterna 7 och 8 i tribunalens rättegångsregler ska tribunalen, om det framstår som befogat på grund av särskilda omständigheter, besluta att ansökan om rättegångshinder ska prövas i samband med att målet avgörs i sak, och följaktligen fastställa nya frister för målets fortsatta handläggning. Det är fast rättspraxis att det föreligger särskilda omständigheter när detta är nödvändigt för att säkerställa en god rättsskipning.
Tribunalen skulle ha prövat den angripna rättsaktens art, innehåll och syfte för att avgöra om klagandena var direkt berörda. Härvid är det nödvändigt att bedöma rättsaktens materiella innehåll och huruvida den innebär oberoende rättsliga skyldigheter för medlemsstaterna. Denna bedömning och bedömningen av den första grunden i sak, avseende kommissionens bristande befogenhet att anta bilaga I till den omtvistade rättsakten, överlappar varandra. Genom att inte spara bedömningen av kommissionens invändning om rättegångshinder till prövningen i sak, åsidosatte tribunalen bestämmelserna i artikel 130 punkterna 7 och 8 i tribunalens rättegångsregler.
____________
1 EUT C 317, 2020, s. 5.