DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(första avdelningen)
den 16 juli 2015
Mål F‑112/14
EJ m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Ändring av tjänsteföreskrifterna – Förordning nr 1023/2013 – Tjänstekategorier – Övergångsbestämmelser avseende klassificering i tjänstekategorier – Artikel 30.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Juristhandläggare i lönegrad AD 13 vid kommissionens rättstjänst – Situationen för ’juridiska rådgivare’ och ’anställda vid rättstjänsten’– Bestämmelser om uppflyttning till lönegrad AD 13 enligt 2004 års tjänsteföreskrifter – Befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna – Tillsättning med tillämpning av artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna – Klassificering i tjänstekategorierna ’rådgivare eller motsvarande’ och ’handläggare under en övergångsperiod’ – Åtgärd som går någon emot - Begreppet ’betydande ansvar’ – Begreppet ’särskilt ansvar ’ – Likabehandling – Möjlighet till befordran till lönegrad AD 14 – Berättigade förväntningar – Rättssäkerhetsprincipen”
Saken: Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken EJ och 19 andra sökande, vars avidentifierade namn anges i bilagan, har yrkat att de individuella beslut som enligt sökandena har antagits av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska kommissionen efter det att Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (EUT L 287, s. 15), trädde i kraft den 1 januari 2014, om att vid kommissionen klassificera sökandena i den kategori som vid kommissionen benämns ”förste handläggare under en övergångsperiod” och som motsvarar de ovannämnda tjänsteföreskrifternas kategori ”handläggare under en övergångsperiod”, ska ogiltigförklaras.
Avgörande: De individuella beslut som antogs av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska kommissionen, såsom de framgår av en anteckning som infogats efter den 1 januari 2014 i sökandenas elektroniska personalakter, om klassificering av EJ och de övriga sökandena, vars avidentifierade namn finns bifogade, i den kategori som vid kommissionen benämns ”förste handläggare under en övergångsperiod” och som motsvarar tjänsteföreskrifternas kategori ”handläggare under en övergångsperiod”, ogiltigförklaras. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för EJ och de övriga sökanden vars avidentifierade namn återfinns i bilagan. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut av tillsättningsmyndigheten att klassificera en anställd vid kommissionens rättstjänst i lönegrad AD 13 som handläggare under en övergångsperiod – Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90.2 och 91.1, och bilaga XIII, artikel 30.2; rådet förordning nr 723/2004; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013)
2. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Klagomål mot ett beslut som kommit till uttryck genom en ändring i den berördes elektroniska personalakt – Upptagande till sakprövning
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25.2 och 90.2, och bilaga XIII, artikel 30.2, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013)
3. Tjänstemän – Karriär – Inrättande av övergångsbestämmelser avseende övergången från det tidigare till det nya befordringssystemet för tjänstemän – Bestämmelser för klassificering i tjänstekategorier – Klassificering av tjänstemän i lönegrad AD 13 som utför uppgifter som inte normalt hör till berörd tjänstekategori – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel30.2; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013, skälen 17–19)
4. Tjänstemän – Befordran – Antagande av ett nytt befordringssystem – Övergång mellan det gamla och det nya systemet – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Hänsyn till förvärvade rättigheter
(Tjänsteföreskrifterna; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013)
5. Tjänstemän – Karriär – Inrättande av övergångsbestämmelser avseende övergången från det tidigare till det nya befordringssystemet för tjänstemän – Bestämmelser för klassificering av tjänstekategorier – Klassificering av tjänstemän i lönegrad AD 13 som är ”anställda vid kommissionens rättstjänst” eller ”juridiska rådgivare” – Klassificering av anställda vid rättstjänsten som ”handläggare under en övergångsperiod” och juridiska rådgivare som ”rådgivare eller motsvarande” – Otillåtet – Åsidosättande av principen om likabehandling
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20 och 21; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29.1 och 45, och bilaga XIII, artikel 30.2; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1023/2013)
1. Ett beslut av tillsättningsmyndigheten som har antagits efter det att förordning nr 1023/2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen trädde i kraft den 1 januari 2014, om att klassificera en tjänsteman i lönegrad AD 13 som är anställd vid kommissionens rättstjänst i den kategori som benämns ”handläggare under en övergångsperiod”, som inrättades genom förordningen, utgör en åtgärd som går honom emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna. Ordalydelsen i artikel 30.2 c och d i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt förordning nr 1023/2013 (nedan kallade nya tjänsteföreskrifterna), tillåter visserligen att tillsättningsmyndigheten från och med den 1 januari 2004 betraktar ”juridiska rådgivare” i lönegrad AD 13 vid rättstjänsten som motsvarande ”rådgivare” i den mening som avses i denna förordning, eller anställda vid kommissionsledamöterna kabinett som motsvarande ”enhetschefer”. Det är emellertid inte olagligt att ”anställda vid rättstjänsten” i lönegrad AD 13 som också tillhör rättstjänsten och, mot bakgrund av de uppgifter som de utför, motsvarande ”juridiska rådgivare” vid rättstjänsten, även klassificeras som ”rådgivare eller motsvarande”, varvid begreppet motsvarande är avgörande vid klassificeringen av denna typ av tjänst.
Unionslagstiftaren har härvidlag inte redan genom de ändringar som gjordes i tjänsteföreskrifterna genom förordning nr 723/2004 (nedan kallade 2004 års tjänsteföreskrifter) bestämt att ”anställda vid rättstjänsten” i lönegrad AD 13 ska klassificeras som ”handläggare under en övergångsperiod”, vilken benämning uttryckligen föreskrivs i nya tjänsteföreskrifterna. Det är följaktligen endast genom att tillsättningsmyndigheten den 31 december 2003 väljer att inte anse att en juridisk rådgivare i lönegrad AD 13 hade uppgifter som motsvarade ”rådgivare” eller ”enhetschef”, vilka tjänstekategorier föreskrivs i 2004 års tjänsteföreskrifter, som en anställd vid rättstjänsten i samma lönegrad, med tillämpning av artikel 30.2 b i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna med automatik klassificeras som ”handläggare under en övergångsperiod” enligt vad som föreskrivs i de nya tjänsteföreskrifterna, vilken innefattar den tidigare tjänstekategorin handläggare enligt 2004 års tjänsteföreskrifter.
Eftersom en sådan klassificering leder till att den berörda tjänstemannens befordran blockeras i lönegrad AD 13 är det otvetydigt att beslutet om klassificering medför tvingande rättsverkningar för denne, vilka direkt och omedelbart påverkar vederbörandes intressen. Detta beslut utgör dessutom inte en förberedande rättsakt, eftersom det kan medföra rättverkningar som redan vid antagandet kan påverka den berörda tjänstemannens intressen, oberoende av huruvida ett eventuellt framtida beslut innebär att befordran till lönegrad AD 14 inte medges med stöd av artikel 45 i de nya tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 40, 42, 44, 45 och 47)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 14 februari 1989, Bossi/kommissionen, 346/87, EU:C:1989:59, punkt 23
Tribunalen: dom av den 18 december 1992, Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, T‑10/92 – T‑12/92 och T‑15/92, EU:T:1992:123, och dom av den 18 september 2008, Angé Serrano m.fl./parlamentet, T‑47/05, EU:T:2008:384, punkt 61, och där angiven rättspraxis
2. Det framgår av lydelsen i artikel 30 .2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna att från och med den 1 januari 2014, sedan förordning nr 1023/2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen trädde ikraft, ska tillsättningsmyndigheten med verkan från den 1 januari 2014 klassificera de tjänstemän som den 31 december 2013 var i tjänst i tjänstegrupp AD i de typer av grundtjänster som anges i ovannämnda bestämmelse, vilket innebär att tillsättningsmyndigheten formellt antar sådana beslut om klassificering i grundtjänster och att dessa beslut, i enlighet med artikel 25.2 i tjänsteförskrifterna i deras lydelse enligt förordning nr 1023/2013 skriftligen meddelas berörda tjänstemän.
Ett klagomål mot ett beslut om klassificering som kommit till uttryck genom en ändring i den berördes individuella elektroniska akt i det datoriserade informationssystemet för personaladministration ”SysPer 2”, har således inte väckts för tidigt, eftersom denna ändring faktiskt återger ett beslut som fattats av tillsättningsmyndigheten och som tekniskt sett verkställts av dess tjänsteavdelningar, och som mot bakgrund av rätten till god förvaltning som den anges i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med tillämpning av artikel 25.2 i tjänsteföreskrifterna, skriftligen skulle ha medelats den berörde.
(se punkterna 41 och 48)
3. När tjänsteföreskrifterna i deras lydelse enligt förordning nr 1023/2013 trädde ikraft skulle tjänstemän i lönegrad AD 13 som var i tjänst den 31 december 2013, genom beslut av tillsättningsmyndigheten klassificeras i en av tre typer av grundtjänster som, med avvikelse från artikel 30.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna i ändrad lydelse för de tjänstemän i lönegrad AD 13 som denna dag var i tjänst, som ”enhetschef eller motsvarande”, ”rådgivare eller motsvarande” eller ”handläggare under en övergångsperiod”.
Vad gäller de tjänstemän som utför uppgifter som inte normalt hör till berörd tjänstekategori, såsom ”juridiska rådgivare” vid kommissionens rättstjänst, var tillsättningsmyndigheten skyldig att fastställa huruvida dessa, analogt med de tjänster i lönegrad AD 13 som vid kommissionen benämndes ”juridisk rådgivare” som kommissionen mot bakgrund av de uppgifter som utfördes kunde anses motsvara ”rådgivare”, tjänsterna i lönegrad AD 13 också, mot bakgrund av de uppgifter som utfördes, kunde betraktas som motsvarande ”rådgivare”, och följaktligen klassificeras som ”rådgivare eller motsvarande” i den mening som avses i artikel 30.2 d i tjänsteföreskrifterna i deras lydelse enligt förordning nr 1023/2013.
Artikel 30.2 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna i ändrad lydelse innehåller inte några kriterier enligt vilka tillsättningsmyndigheten kan fastställa huruvida en jurist i lönegrad AD 13 som den 31 december 2003 innehade en tjänst benämnd ”anställd vid rättstjänsten” vid sin institution, hade en tjänst som motsvarade rådgivare, enligt den tabell med grundtyper av tjänster som anges i bilaga I till tjänsteföreskrifterna, vilka avser samtliga institutioner och samtliga tjänsteavdelningar, inte enbart rättstjänsten. För att avgöra huruvida det enligt ovannämnda resonemang är fråga om en motsvarande tjänst har tillsättningsmyndigheten en viss frihet, med andra ord ett visst utrymme för skönsmässig bedömning. Detta utrymme ska dock utövas med beaktande av skälen 17–19 i förordning nr 1023/2013, och under alla omständigheter, med iakttagande av principen om likabehandling.
(se punkterna 56, 63 och 64)
4. Det rättsliga bandet mellan tjänstemännen och administrationen regleras i tjänsteföreskrifterna och inte i avtal, varför tjänstemännens rättigheter och skyldigheter när som helst kan ändras av lagstiftaren. Ändringslagstiftning, såsom ändringarna av tjänsteföreskrifterna, ska härvidlag, om inte annat föreskrivs, tillämpas på framtida verkningar av förhållanden som har uppstått när den tidigare lagstiftningen gällde, såvida inte dessa situationer uppkommit och förverkligats under den tidigare bestämmelsen, vilken gett upphov till förvärvade rättigheter. En förvärvad rättighet anses endast ha uppkommit om orsaken till rättigheten inträffade före lagändringen. Så är inte fallet om orsaken inte inträffade under den ändrade bestämmelsens giltighetstid. När tjänstemännen således, fram till dess tjänsteföreskrifterna i deras lydelse enligt förordning nr 1023/2013 trädde ikraft, endast hade en möjlighet att befordras och att detta förutsatte ett beslut av tillsättningsmyndigheten som denna ännu inte hade antagit, kan dessa tjänstemän inte med framgång göra gällande att de förvärvat rättigheten till en sådan möjlighet efter denna tidpunkt.
(se punkterna 58 och 59)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 19 mars 1975, Gillet/kommissionen, 28/74, EU:C:1975:46, punkt 4, och dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, C‑443/07 P, EU:C:2008:767, punkterna 60–65, och där angiven rättspraxis
5. Principen om likabehandling, vilken är en allmän unionsrättslig princip, fastställd i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och tillämplig på det regelverk som gäller för Europeiska unionens tjänstemän, har åsidosatts när två kategorier av personer som befinner sig i situationer som i rättsligt och faktiskt avseende inte skiljer sig åt i någon betydande omfattning behandlas olika vid klassificeringen och det inte finns objektiva skäl för denna behandling. När denna princip tillämpas ska bedömningen av de situationer som ska jämföras ske mot bakgrund av samtliga omständigheter som kännetecknar dessa situationer.
Likabehandlingsprincipen har åsidosatts när kommissionen har ansett att tjänster som enligt nämnda institutions terminologi benämnts ”anställda vid rättstjänsten” som den 31 december 2013 innehades av tjänstemän i lönegrad AD 13 inte utgjorde tjänster som i den mening som avses i artikel 30.2 d i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, senast ändrade genom förordning nr 1023/2013 (nedan kallade nya tjänsteföreskrifterna) motsvarade ”rådgivare” enligt de beteckningar som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna i deras lydelse enligt förordning nr 723/2004 (nedan kallad 2004 års tjänsteföreskrifter), medan ”juridiska rådgivare” som också hade lönegrad AD 13 och utförde samma uppgifter ansågs inneha motsvarande tjänster. Kommissionen behandlande härigenom tjänstemän som befann sig i huvudsakligen identiska situationer på olika sätt vad gäller lönegrad och de uppgifter som utfördes och som formellt motsvarade olika titlar enligt 2004 års tjänstföreskrifter och institutionens interna terminologi.
Den omständigheten att befordran skedde med tillämpning enbart av artikel 45 i 2004 års tjänsteföreskrifter utgör, mot bakgrund av syftet att med iakttagande av principen om likabehandling ge samtliga tjänstemän möjlighet till karriärutveckling, inte en sådan skillnad som kan motivera att tjänstemännen, trots att de utförde helt identiska uppgifter den 31 december 2013, kunde klassificeras som ”anställda vid rättstjänsten” vad gäller typer av grundtjänster enligt de nya tjänsteföreskrifterna vilket gav upphov till olika behandling i förhållande till deras kolleger, ”juridiska rådgivare”, som befordrats till samma lönegrad AD 13 med tillämpning av artiklarna 29.1 och 45 i 2004 års tjänsteföreskrifter eller tjänsteföreskrifterna i den lydelse som var tillämplig fram till dess att förordning nr 723/2004 trädde ikraft (nedan kallade de äldre tjänsteföreskrifterna). Den omständigheten att ”juridiska rådgivare” i lönegrad AD 13 den 31 december 2013 hade tillsatts enligt 2004 års tjänsteföreskrifter, eller de äldre tjänsteföreskrifterna, enligt de villkor som då var tillämpliga på tillsättning av chefstjänster på mellannivå, kan inte som sådan visa att dessa gett prov på särskilda eller överlägsna meriter jämfört med vad som hade krävts för att befordras till lönegrad AD 13, och inte heller att de nödvändigtvis hade uppgifter med betydande ansvar eller särskilt ansvar i den mening som avses i de nya tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 65, 71, 75 och 79)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, EU:C:2008:767, punkt 76, och där angiven rättspraxis
Tribunalen: dom av den 15 november 2011, Nolin/kommissionen, T‑58/11 P, EU:T:2011:664, punkterna 37–39