Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 23 augusti 2023 – ÖBB-Infrastruktur AG och Westbahn Management GmbH
(Mål C-538/23, ÖBB-Infrastruktur och WESTBahn Management)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesverwaltungsgericht
Parter i det nationella målet
Klagande: ÖBB-Infrastruktur AG, Westbahn Management GmbH
Motpart: Schienen-Control Kommission
Tolkningsfrågor
Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 32 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU1 av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (nedan kallat direktiv 2012/34/EU), tolkas på så sätt att en medlemsstat ska fastställa uppräkningar i förväg, innan den berörda tågplaneperioden som ansökningarna om uppräkningar avser börjar (eller åtminstone innan den löper ut), eller får medlemsstaten även fastställa uppräkningarna i efterhand, efter att den berörda tågplaneperioden har löpt ut (eventuellt flera år senare)? Ska medlemsstatens godkännande av uppräkningarna anses utgöra en slutlig fastställelse i den mening som avses i artikel 32 i direktiv 2012/34/EU?
Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 32.1 och 32.6 jämförd med artikel 27.4 i direktiv 2012/34/EU, tolkas på så sätt att uppräkningarna (vid en ändring av grunddrag i avgiftssystemet) först ska offentliggöras i beskrivningen av järnvägsnätet (eventuellt i förening med förbehåll för att de fastställs) och att de därefter ska fastställas av medlemsstaten, det vill säga först efter offentliggörandet, och att dessa steg ska ske i denna kronologiska ordning? Räcker det att ”enbart” uppräkningarnas nivå justeras i förhållande till föregående års tågplaneperiod för att det ska anses föreligga en ändring av grunddrag i avgiftssystemet i den mening som avses i artikel 32.6 i direktiv 2012/34/EU?
Om fråga 2 första meningen besvaras jakande: Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 32.1 och 32.6 jämförd med artikel 27.2 och 27.4 i direktiv 2012/34/EU och bilaga IV punkt 2 i samma direktiv – i ljuset av principerna om öppenhet och planeringssäkerhet i skäl 34 i direktiv 2012/34/EU – tolkas på så sätt att en medlemsstat inte får fastställa uppräkningar om storleken på själva uppräkningarna inte offentliggjorts i beskrivningen av järnvägsnätet för den berörda tågplaneperioden (för vilken ansökningar om dessa uppräkningar gjorts), utan det endast är de totala avgifterna per körd tågkilometer (som beräknats som summan av avgifter för den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs enligt artikel 31.3 i direktiv 2012/34/EU och uppräkningarna enligt artikel 32 i samma direktiv) för respektive marknadssegment som offentliggjorts i beskrivningen av järnvägsnätet, vilket får till följd att järnvägsföretagen utifrån beskrivningen av järnvägsnätet varken kan utläsa avgifterna för ”direkta kostnader” [i den mening som avses i artikel 31.3 i direktiv 2012/34/EU jämförd med artikel 2 punkt 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/909 av den 12 juni 2015 om förfarandena för beräkning av den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs1 ] eller uppräkningarna enligt artikel 32 i direktiv 2012/34/EU för respektive marknadssegment?
Om fråga 2 första meningen besvaras jakande: Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 32.1 och 32.6 jämförd med artikel 27.4 i direktiv 2012/34/EU – i ljuset av principerna om öppenhet och planeringssäkerhet i skäl 34 i direktiv 2012/34/EU – tolkas på så sätt att de uppräkningar som offentliggjorts i beskrivningen av järnvägsnätet för den berörda tågplaneperioden är bindande för medlemsstaten när den fastställer uppräkningarna? Medför denna bindande verkan att medlemsstaten inte får fastställa högre uppräkningar i ett marknadssegment än de som offentliggjorts i den tillhörande beskrivningen av järnvägsnätet? Eller föreligger en sådan bindande verkan endast med avseende på de totala avgifterna som fastställts (det vill säga avgifterna för ”direkta kostnader” i den mening som avses i artikel 31.3 i direktiv 2012/34/EU jämförd med artikel 2 punkt 1 i genomförandeförordning 2015/909) med tillägg för uppräkningarna enligt artikel 32 i direktiv 2012/34/EU), med följden att dessa inte får vara högre än de som offentliggjorts i beskrivningen av järnvägsnätet, medan uppräkningarna i sig däremot får sättas högre än de som offentliggjorts i beskrivningen av järnvägsnätet? Får den ansökan om fastställelse som ursprungligen ingetts till medlemsstaten även en bindande verkan med avseende på uppräkningarnas nivå, och om så är fallet, i vilket hänseende får en justering inte längre ske (är det inte längre tillåtet att justera nivån uppåt eller att justera den nedåt)? Finns det någon annan form av bindande verkan?
Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 32.1 i direktiv 2012/34/EU, tolkas på så sätt att grunden för att fastställa huruvida uppräkningar principiellt är tillåtna (bortsett från den obligatoriska prövningen av vad marknaden kan bära) – det vill säga i syfte att uppnå fullständig kostnadstäckning för infrastrukturförvaltaren – inte är de sammanlagda intäkter som medlemsstaten föreskriver att järnvägsinfrastrukturförvaltaren ska uppnå (”intäktsmål”), vilket består av summan av avgifter för den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs i den mening som avses i artikel 31.3 i direktiv 2012/34/EU och uppräkningar enligt artikel 32.1 i samma direktiv, utan det i stället är nödvändigt att beräkna och fastställa kostnaden för att uppnå fullständig kostnadstäckning, för att på grundval av denna kunna bedöma huruvida och i vilken omfattning uppräkningar i förekommande fall får fastställas? Ska, vid denna fastställelse av huruvida det principiellt är tillåtet att lägga på uppräkningar (bortsett från den obligatoriska prövningen av vad marknaden kan bära), även statligt stöd från medlemsstaten till järnvägsinfrastrukturförvaltaren beaktas, och om så är fallet, på vilket sätt ska det ske? Ska dessa statliga stöd i förekommande fall dras av från den nödvändiga kostnaden för att uppnå fullständig kostnadstäckning (utöver avgifterna för den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs)? Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 32.1 jämförd med artikel 8.4 i direktiv 2012/34/EU, i detta sammanhang tolkas på så sätt att medlemsstaten, utöver avgifterna för den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs och de statliga stöd som eventuellt ska beaktas, även ska fastställa alla ytterligare vinster som järnvägsinfrastrukturförvaltaren gör från annan ekonomisk verksamhet och alla stöd som finansieras av privata källor och inte ska återbetalas, och beakta dessa vid bedömningen av om uppräkningarna är tillåtna, och om så är fallet, i vilken form ska det ske, och ska det i förekommande fall också ske genom avdrag från den nödvändiga kostnaden för att uppnå fullständig kostnadstäckning? Ska andra avgifter som tas ut av järnvägsinfrastrukturförvaltaren – såsom avgifter för användning av plattformar för passagerare (”stationsavgift”) och avgifter för användning av elförsörjningsutrustning för drivmotorström till tåg – och andra ekonomiska poster hos järnvägsinfrastrukturförvaltaren beaktas vid denna bedömning?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 2012, s. 32).
1 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/909 av den 12 juni 2015 om förfarandena för beräkning av den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs (EUT L 148, 2015, s. 17).