Överklagande ingett den 22 mars 2024 av Oil company ”Lukoil” PAO av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 25 januari 2024 i mål T-280/23, Lukoil mot parlamentet m. fl.

(Mål C-223/24 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Oil company ”Lukoil” PAO (ombud: B. Lebrun, C. Alter, avocats)

Övriga parter i målet: Öppenhetsregistret, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara, med stöd av artikel 256.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 25 januari 2024, Oil company ”Lukoil” PAO mot Europaparlamentet m.fl., T-280/23 (ECLI:EU:T:2024:41), att avvisa klagandens talan av den 17 maj 2023 om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av sekretariatet för öppenhetsregistret Ares (2023) 1618717, av den 6 mars 2023, i vilket det slogs fast att klaganden inte längre uppfyller villkoren för öppenhetsregistret då klaganden inte uppfyller punkt e) i uppförandekodexen för öppenhetsregistret och genom vilket klaganden avfördes från öppenhetsregistret (nedan kallat beslutet),

förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat tre rättsliga grunder.

Den första grunden: Felaktig rättstillämpning

Som första grund gör klaganden gällande att Europeiska unionens tribunal (tribunalen) gjorde en felaktig rättstillämpning då den slog fast att beslutet att avföra klaganden från öppenhetsregistret hade delgetts i vederbörlig ordning.

För det första innehåller inte beslutet, såsom det notifierats av sekretariatet vid öppenhetsregistret (sekretariatet), någon fullföljdshänvisning, på sätt som uttryckligen anges i punkt 7.1 (sista meningen) i bilaga III till det interinstitutionella avtalet.

Vidare har beslutet inte delgetts sakägaren (PJSC Lukoil, med säte i Moskva) eller någon annan som i laga ordning bemyndigats att ta emot juridiskt bindande beslut innehållande sanktionsåtgärder gentemot denna enhet.

Beslutet har således inte delgetts i vederbörlig ordning och talefristen har inte börjat löpa.

För det fall domstolen anser att beslutet delgetts i vederbörlig ordning (vilket alltså inte är fallet) gjorde tribunalen för det andra en felaktig bedömning då den blandade samma beslutets mottagande med möjligheten att ta del av detsamma på ett ändamålsenligt sätt (vilket varit fallet här). Tribunalen har därvid blandat samman två olika regelverk. Tribunalen har använt sig av en omständighet i omprövningsärendet vid sekretariatet, för att därav dra slutsatser i målet vid tribunalen och slå fast att beslutsmottagaren kunde ta del av beslutet på ett ändamålsenligt sätt den dag då det delgavs, det vill säga den 6 mars 2023.

För det tredje gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning då den slog fast att en rådsförklaring från klaganden utgjorde ett erkännande av att beslutet delgetts på ett korrekt sätt i den mening som avses i artikel 263 FEUF, trots att rådet inte hade behörighet att göra ett sådant erkännande för klagandens räkning och att förklaringen avsåg en omständighet som inte kunde ge några rättsverkningar.

Den andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Som andra grund gör klaganden gällande att tribunalen åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att dela motparternas argumentation, trots att inget av deras påståenden på vilka bevisbördan vilar styrkts av konkret bevisning som åberopats av motparterna, utan den vilar endast på en avsiktlig sammanblandning av reglerna om talefristberäkning, det vill säga dels reglerna om att begära omprövning av beslutet vid sekretariatet, dels reglerna som styr handläggningen av mål som grundas på artikel 263 FEUF.

Den tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen

Som tredje grund gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte rättssäkerhetsprincipen och klagandens rätt till försvar, närmare bestämt dennes rätt till ett effektivt rättsmedel, till en opartisk prövning vid domstol (artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) och till en rättvis rättegång (artikel 6 i Europeiska konventionen om de grundläggande rättigheterna).

____________