FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (fjärde avdelningen)
den 12 mars 2007 (*)
”Talan om ogiltigförklaring – Förordning (EG) nr 1429/2004 – Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden för vin – Bestämmelser om användning av namnen på vindruvssorter eller deras synonymer – Begränsning av användningen i tiden – Talan väckt av ett understatligt organ – Personer som berörs personligen – Avvisning”
I mål T‑417/04,
Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia, företrädd av advokaterna E. Bevilacqua och F. Capelli,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av L. Visaggio och E. Righini, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Republiken Ungern, företrädd av P. Gottfried, i egenskap av ombud,
angående en talan om ogiltigförklaring av den bestämmelse genom vilken rätten att använda namnet Tocai friulano begränsas till och med den 31 mars 2007, varvid detta namn förekommer i en förklarande anmärkning i punkt 103 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1429/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EUT L 263, p. 11),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna V. Vadapalas och N. Wahl,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Tillämpliga bestämmelser
1 I artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, s. 1) (nedan kallad grundförordningen), en förordning som gjorts tillämplig från och med den 1 augusti 2000, föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna skall klassificera druvsorter för vinframställning” och att ”de skall ange vilka druvsorter som är lämpliga för framställning av vart och ett av de kvalitetsviner [framställda inom specificerade områden] som produceras inom deras territorium”.
2 I artiklarna 47–53 i grundförordningen och i bilagorna VII och VIII till denna anges den gemenskapslagstiftning som är tillämplig på beskrivning, beteckning, presentation och skydd av vissa vinprodukter.
3 I artikel 47.1 i grundförordningen föreskrivs följande:
”I detta kapitel och i bilagorna VII och VIII återfinns regler om beteckning, benämning och presentation av vissa av de produkter som omfattas av denna förordning samt även skydd av vissa beteckningar, begrepp och termer.”
4 Artikel 50 i grundförordningen har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att, på de villkor som anges i artiklarna 23 och 24 i avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter, göra det möjligt för berörda parter att förhindra användningen i gemenskapen av geografiska beteckningar som identifierar de produkter som anges i artikel 1.2 b i fråga om produkter som inte härrör från den plats den geografiska beteckningen anger, även om produktens verkliga ursprung anges eller den geografiska beteckningen används i översatt text eller åtföljs av uttryck som ’art’, ’typ’, ’sort’, ’kopia’ eller liknande.
2. I denna artikel avses med geografisk beteckning en beteckning som identifierar en produkt såsom härrörande från ett territorium i ett tredje land som är medlem i Världshandelsorganisationen eller från en region eller en ort inom detta territorium och om en viss kvalitet, ett visst anseende eller någon annan bestämd egenskap hos produkten huvudsakligen kan tillskrivas dess geografiska ursprung.
…”
5 Artikel 52.1 i grundförordningen har följande lydelse:
”1. Om en medlemsstat använder namnet på ett specificerat område för att beteckna ett [kvalitetsvin framställt inom specificerade områden] eller, i förekommande fall, ett vin avsett för framställning av ett sådant [kvalitetsvin framställt inom specificerade områden], får detta namn inte användas för att beteckna produkter från vinsektorn som inte härrör från det området … och/eller produkter som inte betecknas med det namnet i enlighet med bestämmelserna i relevanta gemenskapsregler eller nationella regler. …
Utan att det påverkar gemenskapsbestämmelserna för särskilda typer av [kvalitetsvin framställt inom specificerade områden] får medlemsstaterna, enligt produktionsvillkor som de skall fastställa, tillåta att namnet på ett specificerat område åtföljs av detaljuppgifter om framställningssättet eller produkttypen eller av namnet på en vindruvssort eller en synonym till detta. …”
6 I bilaga VII, punkt B.1, till grundförordningen anges de fakultativa uppgifter som får förekomma på vinetiketter enligt följande:
”Märkningen av produkter framställda i gemenskapen får kompletteras med nedanstående uppgifter på villkor som skall fastställas:
…
b) För bordsviner med geografisk beteckning och för [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden]:
…
– Namnet på en eller flera druvsorter …”
7 I bilaga VII, punkt G.3, till grundförordningen anges följande:
”Varje medlemsstat skall ansvara för kontroll och skydd av [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden] och bordsviner med geografisk beteckning som saluförs i enlighet med denna förordning.”
8 Grundförordningen har genomförts genom kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till förordning nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, s. 1). Förordning nr 753/2002 är tillämplig sedan den 1 augusti 2003.
9 I artikel 19 i förordning nr 753/2002, med rubriken ”Uppgift om druvsorter”, föreskrivs följande:
”Namnet på olika druvsorter som används för framställning av bordsviner med geografisk beteckning eller [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden], eller synonymer för dessa, får anges i märkningen av de berörda vinerna, under förutsättning att
…
c) namnet på en sort eller någon av dess synonymer inte omfattar en geografisk beteckning som används för att ange ett [kvalitetsvin framställt inom specificerade områden] eller ett bordsvin eller ett vin som importerats och som finns med i förteckningen över avtal som slutits mellan tredje länder och gemenskapen, och när det åtföljs av en annan geografisk angivelse, förekommer i märkningen utan denna geografiska angivelse,
…
2. Genom undantag från punkt 1 c
a) får ett namn på en druvsort eller någon av dess synonymer som omfattar en geografisk beteckning förekomma i märkningen av ett vin som benämns med denna geografiska beteckning
b) får namnen på druvsorterna och synonymerna till dessa som anges i bilaga II användas enligt de nationella villkor eller villkor i gemenskapen som gäller den dag då den här förordningen träder i kraft. …”
10 I bilaga II till förordning nr 753/2002, med rubriken ”Druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som med tillämpning av artikel 19.2 kan förekomma i märkningen av viner”, omnämns bland annat ”Tocai friulano, Tocai italico”. Av en fotnot nederst på sidan angående detta omnämnande framgår att ”[n]amnet ’Tocai friulano’ och dess synonym ’Tocai italico’ får användas under en övergångsperiod fram till den 31 mars 2007”.
11 Till följd av anslutningen av tio nya medlemsstater till Europeiska unionen, däribland Republiken Ungern, ändrades förordning nr 753/2002 den 1 maj 2004 genom kommissionens förordning (EG) nr 1429/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 (EUT L 263, s. 11) (nedan kallad den angripna förordningen). Den angripna förordningen är tillämplig sedan den 1 maj 2004.
12 Ovannämnda artikel 19 i förordning nr 753/2002 har inte ändrats. Ovannämnda bilaga II till denna förordning har inte heller genomgått någon ändring i sak av omnämnandet Tocai friulano, Tocai italico.
13 Det framgår nämligen av denna bilaga, i dess lydelse enligt bilaga I till den angripna förordningen, att namnet Tocai friulano i punkt 103 och namnet Tocai italico i punkt 104 förekommer bland de vindruvssorter eller deras synonymer som anges där i fråga om Italien. Beträffande ”Tocai friulano” anges i en anmärkning att ”[b]enämningen ’Tocai friulano’ [endast får] användas för [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden] med ursprung i regionerna Veneto och Friuli under en övergångsperiod t.o.m. den 31 mars 2007”. Vidare anges, beträffande ”Tocai italico”, i en anmärkning att ”[s]ynonymen ’Tocai italico’ [endast får] användas för [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden] med ursprung i regionerna Veneto och Friuli under en övergångsperiod t.o.m. den 31 mars 2007”.
14 Ett liknande omnämnande, med samma övergångsbestämmelse, finns i punkt 105 i bilaga I, i fråga om Frankrike, angående namnet på vindruvssorten Tokay Pinot gris, beträffande vilket det i en anmärkning också föreskrivs att ”[s]ynonymen ’Tokay Pinot gris’ [endast får] användas för [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden] med ursprung i departementen Bas-Rhin och Haut-Rhin under en övergångsperiod t.o.m. den 31 mars 2007”.
15 Det framgår av bilaga I, sammantagen, till den angripna förordningen att nämnda bestämmelse, genom vilken det är förbjudet att använda vissa namn och sorter eller deras synonymer efter den 31 mars 2007, endast avser de tre ovannämnda namnen.
Förfarandet och parternas yrkanden
16 Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 15 oktober 2004.
17 Genom särskild handling, som inkom till förstainstansrättens kansli den 27 januari 2005, framställde kommissionen med stöd av artikel 114.1 i förstainstansrättens rättegångsregler en invändning om rättegångshinder.
18 Genom beslut av den 21 februari 2005 tillät ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning Republiken Ungern att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.
19 Sökanden inkom med sitt yttrande över kommissionens invändning om rättegångshinder den 30 mars 2005.
20 Republiken Ungern inkom med sin interventionsinlaga den 13 april 2005.
21 Kommissionen och sökanden inkom med sina yttranden över Republiken Ungerns interventionsinlaga den 24 respektive den 29 juni 2005.
22 Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia har i sin ansökan yrkat att förstainstansrätten skall
– förklara att talan kan tas upp till sakprövning,
– ogiltigförklara den bestämmelse genom vilken rätten att använda namnet Tocai friulano, som förekommer i en förklarande anmärkning i punkt 103 i bilaga I till den angripna förordningen, begränsas till och med den 31 mars 2007, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
23 Kommissionen har genom sin invändning om rättegångshinder yrkat att förstainstansrätten skall
– avvisa talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
24 Republiken Ungern har i sin interventionsinlaga yrkat att förstainstansrätten skall
– avvisa talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig prövning
25 Enligt artikel 114.1 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten på en parts begäran fatta beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva sakfrågan. Enligt artikel 114.3 skall återstoden av förfarandet vara muntligt, om inte rätten bestämmer annat. Förstainstansrätten finner att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar. Det finns därför ingen anledning att inleda det muntliga förfarandet.
Parternas argument
26 Kommissionen har hävdat att Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia inte berörs personligen av den angripna förordningen, i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.
27 Kommissionen har gjort gällande att förordningen, i synnerhet punkt 103 i bilaga I, innehåller allmänna och abstrakta bestämmelser riktade till samtliga ekonomiska aktörer som bedriver sin verksamhet inom områdena för framställning och saluföring av vin, det vill säga till en allmänt och abstrakt angiven personkrets, och att den således har en allmän normativ karaktär.
28 Kommissionen har anfört att även om det är utrett att sökanden själv framställer vin av druvsorten Tocai friulano är detta i sig inte tillräckligt för att det skall anses att den berörs personligen av den angripna förordningen. Den omständigheten att en normativ rättsakt kan få olika konkreta rättsverkningar för de olika rättssubjekt som den är tillämplig på medför inte att dessa rättssubjekt särskiljs från alla andra berörda personer, när rättsakten är tillämplig i en objektivt bestämd situation.
29 Kommissionen har gjort gällande att sökanden, även om den har framhållit att benämningen Tocai friulano fyller funktionen som kollektivt varumärke, inte med fog kan göra gällande att den är den rättsliga innehavaren av detta påstådda varumärke. Det fall som ledde till domstolens dom den 18 maj 1994 i mål C‑309/89, Codorníu mot rådet (REG 1994, s. I‑1853), är följaktligen irrelevant i denna tvist. Kommissionen har även gjort gällande att namnet Tocai friulano inte är en geografisk beteckning, utan endast namnet på en vindruvssort och att det, till skillnad från ursprungsbeteckningar, inte omfattas av industriell och kommersiell äganderätt. Varken Pariskonventionen för industriellt rättsskydd av den 20 mars 1883 eller avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat TRIPS-avtalet), som ingåtts inom ramen för Världshandelsorganisationen (EGT L 336, 1994, s. 214), är tillämpliga i detta fall.
30 Svaranden har hävdat att den angripna förordningen inte utgör något ingripande i sökandens frihet att utöva sin regionala behörighet. I Italien ankommer nämligen behörigheten i fråga om viners ursprungsbeteckning på staten och inte på regionerna, ett förhållande som styrks av att den relevanta nationella lagstiftningen, i vilken tidsbegränsningen av rätten att använda namnet Tocai friulano återges, har antagits genom en rättsakt av staten. Kommissionen har dessutom gjort gällande att medlemsstaternas ingripande inom området för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaden begränsas av gemenskapslagstiftningen och att sökanden, om det antas att den enligt nationell rätt får anta bestämmelser om användningen av det aktuella druvsortnamnet, skall utöva sin behörighet med iakttagande av gemenskapsrätten. Den omständigheten att tillämpningen av en gemenskapsrättsakt kan påverka de socioekonomiska förhållandena inom ett understatligt organs territoriella behörighetsområde räcker inte för att det skall anses att detta organ berörs personligen av den aktuella rättsakten.
31 Kommissionen har slutligen hävdat att ett effektivt domstolsskydd garanteras, eftersom det är möjligt att indirekt bestrida lagenligheten av den förordning som är i fråga genom att angripa de nationella rättsakter som är knutna till förordningen. Ett sådant bestridande kan leda till att den nationella domstolen genom en begäran om förhandsavgörande ställer en fråga till EG‑domstolen, vilket tidigare har skett angående benämningen Tocai friulano.
32 Republiken Ungern, som har förklarat att den stöder kommissionens argumentering inom ramen för dess invändning om rättegångshinder, har dessutom gjort gällande att den bestämmelse i den angripna förordningen som är föremål för yrkandet om ogiltigförklaring tidigare förekom med en identisk lydelse i förordning nr 753/2002, beträffande vilken fristen för att väcka talan har löpt ut.
33 Det har inte heller visats att sökanden har ett direkt intresse av att utverka en ogiltigförklaring av den angripna förordningen. Enligt förordningen är det nämligen staterna och inte deras lokala underorgan som har rätt att använda de olika druvsortnamnen. Följaktligen har det genom den bestämmelse som tvisten rör varken skapats rättigheter eller skyldigheter för de italienska regionerna.
34 Att sökanden saknar personligt intresse styrks även av att den inte är den enda aktör som berörs av den tidsbegränsning som tvisten rör. En sådan bestämmelse är även tillämplig på de franska vinodlarna såvitt avser druvsorten Tokay Pinot gris.
35 Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia har hävdat att dess talan kan tas upp till sakprövning.
36 Sökanden har gjort gällande att den berörs direkt av den angripna bestämmelsen. Bestämmelsen är nämligen direkt tillämplig, den ger inte något utrymme för skönsmässig bedömning åt de myndigheter som svarar för att vidta de åtgärder som är nödvändiga för dess tillämpning och den avser uttryckligen benämningen Tocai friulano, beträffande vilken rätten till användning har tidsbegränsats genom bestämmelsen. Sökanden har ett direkt intresse av att benämningen består, både i sin egenskap av odlare av den aktuella vindruvesorten och därför att det vin som har denna benämning framställs av vindruvor som uteslutande har skördats inom sökandens territoriella behörighetsområde och står för en väsentlig andel av vinframställningen i regionen.
37 Sökanden har hävdat att den berörs personligen av den bestämmelse som tvisten rör i dess egenskap av innehavare av en experimentell vinodling och producent av druvsorten Tocai friulano, som den fortsätter att förädla, och att omständigheterna i målet Codorníu kan tillämpas på förevarande fall. Sökanden har gjort gällande att medlemsstaterna, enligt grundförordningen, tillåts att komplettera en bestämd geografisk beteckning med namnet på en vindruvssort, vilket har skett i Italien i fråga om benämningen Tocai friulano, och att namnet på vindruvssorten följaktligen är en väsentlig del av en geografisk beteckning genom vilken ett vin kan identifieras. Namnet på en vindruvssort är dessutom en egendom vars särskilda ekonomiska och kommersiella värde erkänns i internationell rätt, särskilt TRIPS-avtalet.
38 Den bestämmelse som tvisten rör skadar de ekonomiska intressena hos de aktörer som framställer Tocai friulanovin i sökandens region, intressen som sökanden har en föreskriven uppgift att skydda. Skadan får dessutom bara följder för Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia, som är den enda region i vilken druvsorten odlas. Sökanden har följaktligen ett särskilt intresse av att den aktuella benämningen, som utgör en egendom som ur såväl ekonomisk som social synvinkel tillhör sökandens territoriella behörighetsområde, består.
39 Sökanden har även hävdat att den berörs personligen i sin egenskap av självständig institution som, enligt den italienska grundlagen, har exklusiv normgivningskompetens på jordbruksområdet. Enligt nämnda grundlag har sökanden rätt att, i de frågor som omfattas av dess behörighet, göra de ändringar i den nationella lagstiftningen som den anser är relevanta. Sökanden har gjort gällande att de regioner som från år 1963 hade en rådgivande behörighet i fråga om införande av viner i det nationella registret över druvsorter fick rätt att bestämma vilka druvsorter som skulle odlas inom deras territoriella behörighetsområden genom rådets förordning (EEG) nr 2389/89 av den 24 juli 1989 om allmänna bestämmelser om klassificering av vinstockssorter (EGT L 232, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 51).
40 Sökanden har vidare gjort gällande att förstainstansrätten i domen av den 15 juni 1999 i mål T‑288/97, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia mot kommissionen (REG 1999, s. II‑1871), punkterna 31 och 41, har slagit fast att ett lämpligt domstolsskydd skall ges, i synnerhet åt ett offentligt organ med erforderlig status som juridisk person som berörs personligen och direkt av en gemenskapsrättsakt, om rättsakten innebär att det aktuella organet hindras från att utöva sin behörighet på det sätt som det önskar.
41 Sökanden har även hävdat att det finns anledning att beakta utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, som innehåller föreskrifter om ändring av artikel 230 fjärde stycket EG. Enligt den nya lydelsen av bestämmelsen krävs det nämligen inte längre, för att talan som sökandena väcker mot gemenskapsrättsakter som berör dem direkt skall kunna tas upp till sakprövning, att de dessutom skall beröras personligen.
42 Vad beträffar Republiken Ungerns argument om att rätten att väcka talan har gått förlorad, har sökanden påpekat att svaranden för sin del inte har framställt någon invändning om rättegångshinder i detta avseende. Sökanden har gjort gällande att den tidsbegränsning av rätten att använda namnet Tocai friulano som förekom i förordning nr 753/2002 var grundad på det mellan gemenskapen och Republiken Ungern ingångna avtalet om vin vars giltighet sökanden hade bestritt inom ramen för det förhandsavgörande som ledde till domstolens dom av den 12 maj 2005 i mål C‑347/03, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA (REG 2005, s. I‑3785). Det skulle följaktligen inte ha varit ändamålsenligt att bestrida giltigheten av ovannämnda förordning, eftersom den var grundad på ett internationellt avtal. Situationen förändrades emellertid radikalt efter intervenientens anslutning till Europeiska unionen. Genom anslutningsfördraget har de tidigare avtalen nämligen upphävts och i avsaknad av ett uttryckligt undantag i nämnda fördrag är det endast den allmänna gemenskapsrätten som är tillämplig.
Förstainstansrättens bedömning
43 Enligt artikel 230 fjärde stycket EG ”[får] [v]arje fysisk eller juridisk person ... väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning ... direkt och personligen berör honom”.
Den angripna bestämmelsens art
44 Enligt fast rättspraxis står kriteriet för att skilja mellan en förordning och ett beslut att finna i huruvida den ifrågavarande rättsakten har allmän giltighet eller inte (domstolens dom av den 14 december 1962 i de förenade målen 16/62 och 17/62, Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl. mot rådet, REG 1962, s. 901 och s. 918, svensk specialutgåva, volym 1, s. 145, och förstainstansrättens beslut av den 3 februari 2005 i mål T‑139/01, Comafrica och Dole Fresh Fruit Europe mot kommissionen, REG 2005, s. II‑409, punkt 87). En rättsakt har allmän giltighet om den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en abstrakt angiven personkrets (domen i det ovannämnda målet Comafrica och Dole Fresh Fruit Europe mot kommissionen, punkt 87. Se, för ett motsvarande resonemang, även domstolens dom av den 21 november 1989 i mål C‑244/88, Usines coopératives de déshydratation du Vexin m.fl. mot kommissionen, REG 1989, s. 3811, punkt 13).
45 I detta fall föreskrivs det, i den bestämmelse i den angripna förordningen som sökanden har yrkat skall ogiltigförklaras, det vill säga den förklarande anmärkning genom vilken rätten att använda namnet Tocai friulano som avses i punkt 103 i bilaga I till nämnda förordning tidsbegränsas, att ”[b]enämningen ’Tocai friulano’ [endast får] användas för [kvalitetsviner framställda inom specificerade områden] med ursprung i regionerna Veneto och Friuli under en övergångsperiod t.o.m. den 31 mars 2007”. Bestämmelsen finns i en bilaga, med rubriken ”Druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som med tillämpning av artikel 19.2 [i förordning nr 753/2002] kan förekomma i märkningen av viner”. Bilagan består av två kolumner varav den första innehåller uppgifter om druvsort eller synonymer till denna och den andra, för varje benämning i den första kolumnen, innehåller uppgifter om det land eller de länder som får använda benämningen. I bilagan finns en uppräkning av 122 druvsorter eller synonymer till dessa och, i tre fall, en förklarande anmärkning genom vilken rätten att använda den benämning som avses begränsas. Det framgår av bilagan att tidsbegränsningen av rätten att använda namnet Tocai friulano även avser dess synonym Tocai italico, i punkt 104, och att det i punkt 105 föreskrivs en identisk tidsbegränsning för namnet Tocay Pinot gris, vilket berör Frankrike. Någon sådan begränsning av rätten till användning förekommer inte beträffande de övriga, andra än de tre ovannämnda, namnen eller synonymerna.
46 Den angripna bestämmelsen ingår således i allmänna bestämmelser som syftar till att ange regler för hur vindruvssorter eller deras synonymer som omfattar en geografisk beteckning skall användas, i syfte att skydda vissa vinprodukter inom hela Europeiska gemenskapen. Denna lagstiftning omfattar situationer som bestäms objektivt. Dessa situationer utgörs av de 122 fall där vindruvssorter eller deras synonymer undantagsvis får anges i märkningen av viner. Med tillämpning av artikel 19.2 b i förordning nr 753/2002 föreskrivs det, i bilaga II till nämnda förordning, i dess lydelse enligt bilaga I till den angripna förordningen, tre fall där rätten att använda ett namn omfattas av en tidsbegränsning. Bland dessa fall förekommer den bestämmelse som sökanden har yrkat skall ogiltigförklaras.
47 Denna bestämmelse är tillämplig på samtliga odlare, producenter och näringsidkare – aktuella och potentiella – som berörs av användningen av den benämning som avses. Den ingår i de allmänna bestämmelserna om beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter som har införts genom den angripna förordningen, vilken avser samtliga aktörer och organ inom Europeiska gemenskapen.
48 Med beaktande av situationer som har bestämts objektivt har det i gemenskapslagstiftningen således införts en bestämmelse enligt vilken rätten att använda vissa vindruvssorter eller deras synonymer tidsbegränsas. Bestämmelsen, som medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets, är i detta fall tillämplig i tre fall (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 31 maj 2001 i mål C‑41/99 P, Sadam Zuccherifici m.fl. mot rådet, REG 2001, s. I‑4239, punkt 25).
49 Domstolen har tidigare slagit fast att begränsningar eller undantag som är tillfälliga (domstolens dom av den 16 april 1970 i mål 6/68, Zuckerfabrik Watenstedt mot rådet, REG 1970, sidorna 595 och 605, svensk specialutgåva, volym 1, s. 351, och av den 16 april 1970 i mål 64/69, Compagnie française commerciale et financière mot kommissionen, REG 1970, s. 221, punkterna 12–15) eller avser den territoriella räckvidden (dom av den 18 januari 1979 i de förenade målen 103/78–109/78, Société des Usines de Beauport m.fl. mot rådet, REG 1979, s. 17, punkterna 15–19) utgör en integrerande del av de samlade bestämmelser i vilka de ingår och har, utom i fall av maktmissbruk, samma allmänna karaktär som dessa bestämmelser (domstolens dom av den 29 juni 1993 i mål C‑298/89, Gibraltar mot kommissionen, REG 1993, s. I‑3605, punkt 18).
50 Att bestämmelsen har allmän karaktär bekräftas dessutom av den omständigheten att en bestämmelse som medför rättsverkningar som är identiska med den tidsbegränsning som gäller för användningen av namnet Tocai friulano föreskrivs också i fråga om namnet på en annan vindruvssort, nämligen Tocai Pinot gris, för vilken begränsningen objektivt sett berör den franska regionen Alsace på ett liknande sätt (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 10 april 2003 i mål C‑142/00 P, kommissionen mot Nederlandse Antillen, REG 2003, s. I‑3483, punkterna 60–63).
51 Den angripna bestämmelsen har således allmän giltighet i den mening som avses i artikel 249 andra stycket EG, och den är följaktligen normativ.
Huruvida sökanden berörs personligen
52 Enligt rättspraxis är det inte uteslutet att en bestämmelse, som genom sin art och sin räckvidd är normativ eftersom den är generellt tillämplig på samtliga berörda ekonomiska aktörer, kan beröra vissa av dem personligen. Detta är fallet om rättsakten i fråga angår en bestämd fysisk eller juridisk person på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för denne eller på grund av en faktisk situation som särskiljer denne från alla andra personer och därigenom försätter denne i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (se domstolens dom i det ovannämnda målet Codorniu mot rådet, punkterna 19 och 20, och av den 25 juli 2002 i mål C‑50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, REG 2002, s. I‑6677, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
53 I förevarande fall har Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia för det första åberopat sin egenskap av innehavare av en experimentell vinodling och producent av druvsorten Tocai friulano och att den rättspraxis som följer av målet Codorníu är relevant, med beaktande av den aktuella vindruvssortens ekonomiska och kommersiella värde. Sökanden har anfört att vindruvssorten fyller funktionen som ”kollektivt varumärke” och erkänns i internationell rätt, särskilt TRIPS-avtalet.
54 Den av sökanden åberopade egenskapen av producent gör det inte möjligt att anse att denna försätts i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till. Enligt fast rättspraxis kan en rättsakts allmänna giltighet och därmed dess normativa beskaffenhet inte ifrågasättas på grund av möjligheten att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt som vid en given tidpunkt berörs av en rättsakt, eller till och med deras identitet, om det framgår att den är tillämplig i objektiva rättsliga eller faktiska situationer som anges i rättsakten i fråga och som överensstämmer med dess syfte (se domen i det ovannämnda målet Codorníu mot rådet, punkt 18, och domen i det ovannämnda målet Sadam Zuccherifici m.fl. mot rådet, punkt 29).
55 Det skall påpekas att förbudet mot att använda namnet Tocai friulano efter den 31 mars 2007 är generellt tillämpligt för en obestämd period på alla berörda ekonomiska aktörer, det vill säga odlarna av denna vindruvssort samt dem som producerar och bedriver handel med vinet i fråga.
56 Dessutom är det faktum att enskilda personers rättsliga ställning påverkas av en förordning inte tillräckligt för att särskilja dem (förstainstansrättens beslut av den 2 april 2004 i mål T‑231/02, Gonnelli och AIFO mot kommissionen, REG 2004, s. II‑1051, punkt 38).
57 Även om den bestämmelse i bilaga I till den angripna förordningen som sökanden har yrkat skall ogiltigförklaras kan medföra betydande ekonomiska konsekvenser för de italienska producenterna av Tocai friulano, däribland Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia, finns det för övrigt en identisk bestämmelse i samma bilaga i fråga om Tokay Pinot gris, vilken får liknande följder för de berörda franska producenterna. I båda fallen har en tidsbegränsning, med angivande av en sista dag, införts för rätten att använda namnet på en vindruvssort (se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen, punkt 77). De negativa verkningar för de italienska producenterna som sökanden har åberopat kan således inte anses särskilja denna från andra berörda ekonomiska aktörer.
58 Det är i alla händelser inte tillräckligt för att vissa ekonomiska aktörer skall anses vara personligen berörda av en rättsakt att de påverkas mer i ekonomiskt hänseende än sina konkurrenter (förstainstansrättens beslut av den 10 december 2004 i mål T‑196/03, EFfCI mot parlamentet och rådet, REG 2004, s. II‑4263, punkt 47).
59 Vidare kan omständigheterna i det fall som ledde till domen i det ovannämnda målet Codorníu inte tillämpas på förevarande fall. I det målet hade sökanden genom en bestämmelse med allmän giltighet förhindrats att använda ett grafiskt varumärke som av sökanden inregistrerats och traditionellt använts under lång tid före antagandet av den omtvistade förordningen, och sökanden befann sig därigenom, med hänsyn till den ensamrätt som följer av registreringen av ett varumärke, i en situation som helt skilde sig från den som alla andra ekonomiska aktörer befann sig i, efter det att den aktuella förordningen hade antagits.
60 Sådana omständigheter föreligger inte i förevarande fall. Det framgår av akten i målet och av sökandens egna handlingar att namnet Tocai friulano, i den mening som avses i gemenskapslagstiftningen, såsom för övrigt i den nationella lagstiftningen, utgör en vindruvssort som innefattar en geografisk beteckning, däremot inte en geografisk beteckning som i sig omfattas av immateriella rättigheter och som skyddas i detta avseende. Domstolen har för övrigt slagit fast att mot bakgrund av de bestämmelser som gällde innan den angripna förordningen trädde i kraft utgjorde benämningarna Tocai friulano och Tocai italico inte en geografisk beteckning, utan namnet på en druvsort eller en vinstockssort som i Italien är erkänd som lämplig för framställning av vissa kvalitetsviner, framställda inom specificerade områden, som framställs i denna medlemsstat. De ungerska viner som kallas Tokaj eller Tokaji angavs däremot med hjälp av en geografisk beteckning (domen i det ovannämnda målet Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA, punkterna 92 och 94). Det har inte visats eller påståtts att den rättsliga statusen hos benämningen Tocai friulano därefter har ändrats. Även om regionen har gjort gällande den långa tid under vilken druvan Tocai friulano har odlats i Italien, dess värde ur såväl ekonomisk som social synvinkel samt en påstådd funktion av kollektivt varumärke, har den inte vid något tillfälle visat att benämningen Tocai friulano omfattas av vare sig industriell eller kommersiell äganderätt eller ens av immateriella rättigheter. Åberopandet av målet Cordoníu saknar följaktligen relevans i förevarande tvist.
61 Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia har för det andra hävdat att den har en föreskriven uppgift att skydda de ekonomiska intressena hos de aktörer som framställer Tocai friulanovin. Den har angett att den skada som har lidits på grund av den angripna bestämmelsen endast har drabbat sökanden, eftersom den aktuella druvsorten endast odlas inom sökandens territoriella behörighetsområde. I detta avseende skall det påpekas att enligt fast rättspraxis är det allmänintresse som en region, såsom behörigt organ i ekonomiska och sociala frågor inom dess territoriella behörighetsområde, kan ha av en utgång som är gynnsam för den ekonomiska utvecklingen i området i sig inte tillräckligt för att regionen skall anses vara berörd i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederlandse Antillen, punkt 69, och beslutet av förstainstansrättens ordförande av den 7 juli 2004 i mål T‑37/04 R, Região autónoma dos Açores mot rådet, REG 2004, s. II‑2153, punkt 118).
62 Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia har för det tredje gjort gällande att den, såsom organ som inom dess territoriella behörighetsområde är behörigt i jordbruksfrågor, kan göra de ändringar i den nationella lagstiftningen som den anser är relevanta och att det, enligt nationell rätt, även tillkommer den att bestämma vilka druvsorter som skall odlas inom dess territoriella behörighetsområde. Det räcker i detta hänseende att påpeka att fördelningen av normgivningskompetens inom en medlemsstat är en fråga som endast faller under grundlagen i denna stat och saknar betydelse för bedömningen av huruvida ett territoriellt organs intressen kan ha drabbats av en gemenskapsrättslig bestämmelse. Enligt gemenskapens rättsordning ankommer det nämligen på statens myndigheter att säkerställa att ett eventuellt intresse grundat på skyddet för den nationella lagstiftningen finns representerat, oavsett statens grundlagsform eller territoriella organisation.
63 De rättigheter enligt lagar och andra författningar som en juridisk person, annan än staten, som lyder under en medlemsstats offentliga rätt kan ha är i sig inte heller av sådant slag att den juridiska personen skall anses ha ett individuellt intresse av att utverka att en materiell gemenskapsbestämmelse som inte får någon verkan på omfattningen av nämnda persons behörighet ogiltigförklaras. Den person som innehar sådana rättigheter utövar nämligen i princip inte dessa i sitt eget intresse.
64 För övrigt, och slutligen, är sökandens påståenden om fördelningen av normgivningskompetensen enligt den italienska rättsordningen under alla omständigheter inte övertygande, eftersom sökanden inte har tagit upp den särskilda frågan om lagstiftningen om ursprungsbeteckningar för vin. Kommissionen har, utan att detta har emotsagts, hänvisat till Italiens författningsdomstol enligt vilken det är staten och inte regionerna som är behöriga i fråga om ursprungsbeteckningar för vin. Under alla omständigheter antogs den nationella lagstiftningen om användning av namnet på druvsorten Tocai friulano genom en rättsakt av staten, det vill säga ett ministerdekret av den 26 september 2002, som svaranden har fogat till akten i målet.
65 Den region som är sökande i målet kan följaktligen inte med framgång hävda att den berörs av den angripna bestämmelsen i den del den utgör en kränkning av dess institutionella behörighet.
66 Av föregående överväganden följer att sökanden inte har visat att den berörs personligen av den särskilda bestämmelse i den angripna förordningen som den har yrkat skall ogiltigförklaras.
67 Sökandens argument om kravet på ett effektivt domstolsskydd och nödvändigheten av att göra en mer extensiv tolkning av artikel 230 fjärde stycket EG påverkar inte denna bedömning. Domstolen har nämligen slagit fast att kravet på ett effektivt domstolsskydd inte kan medföra att villkoret i artikel 230 fjärde stycket EG, att vederbörande skall beröras personligen, inte skall tillämpas (domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 44, och domstolens dom av den 1 april 2004 i mål C‑263/02 P, kommissionen mot Jégo-Quéré, REG 2004, s. I‑3425, punkt 36).
68 Slutligen är sökandens argument om artikel III‑365.4 i utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa irrelevant, eftersom denna text inte har trätt i kraft.
69 Av det ovan anförda följer sammantaget att det inte kan anses att Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia berörs personligen, i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG, av den bestämmelse genom vilken rätten att använda namnet Tocai friulano, som förekommer i en förklarande anmärkning i punkt 103 i bilaga I till den angripna förordningen, begränsas till och med den 31 mars 2007, samt att talan följaktligen skall avvisas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva de andra avvisningsgrunder som har anförts av Republiken Ungern.
Rättegångskostnader
70 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
71 Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna skall medlemsstater som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. I detta fall skall Republiken Ungern, som har intervenerat till stöd för kommissionens yrkanden, förpliktas att bära sin rättegångskostnad.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.
3) Republiken Ungern skall bära sin rättegångskostnad.
Luxemburg den 12 mars 2007
Justitiesekreterare | | Ordförande |