Mål C‑126/14
”Sveda” UAB
mot
Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos
(begäran om förhandsavgörande
från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas)
”Begäran om förhandsavgörande – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 168 – Avdragsrätt – Avdrag för ingående skatt på förvärv eller tillverkning av investeringsvaror – Naturstig som är direkt avsedd att användas kostnadsfritt av allmänheten – Användning av naturstigen som ett medel för att genomföra beskattade transaktioner”
Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 oktober 2015
1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående skatt – Avdragsrättens inträde och räckvidd – En beskattningsbar persons förvärv av varor för sin ekonomiska verksamhet – Bedömningskriterier
(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 9.1 andra stycket och 168)
2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Avdragsrättens inträde och räckvidd – Varor och tjänster som används i samband med den beskattningsbara personens beskattade transaktioner – Krav på ett direkt och omedelbart samband mellan den ingående transaktionen och den beskattningsbara personens verksamhet – Bedömningskriterier
(Rådets direktiv 2006/112, artikel 168)
3. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående skatt – Avdragsrättens inträde och räckTidd – Förvärv eller tillverkning av investeringsvaror i samband med arbeten för att skapa en naturstig som kostnadsfritt ställs till allmänhetens förfogande – Användning av naturstigen som ett medel för att genomföra beskattade transaktioner – Avdragsrätt – Villkor
(Rådets direktiv 2006/112, artikel 168)
1. Det följer av artikel 168 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt att i den mån en vara används för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner, när vederbörande agerar i egenskap av beskattningsbar person vid förvärvet av varan, ska personen ha rätt att dra av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats med avseende på varan. Härvid kan en person, i egenskap av beskattningsbar person, förvärva varor för en ekonomisk verksamhet, i den mening som avses i artikel 9.1 andra stycket i direktiv 2006/112, även om de inte omedelbart används för den ekonomiska verksamheten. Frågan huruvida den beskattningsbara personen har agerat i denna egenskap för en ekonomisk verksamhet, är en sakfråga som ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, däribland vilken typ av vara som det är fråga om och den tid som förflutit mellan förvärvet av varan och dess användning i den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra denna bedömning.
(se punkterna 18, 19 och 21)
2. Det krävs i princip ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag föreligger för att avdragsrätt för ingående mervärdesskatt ska tillerkännas den beskattningsbara personen och för att omfattningen av en sådan rätt ska kunna avgöras. Rätten till avdrag för mervärdesskatt som belöper på ingående förvärv av varor eller tjänster förutsätter att kostnaderna för förvärvet utgör en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de utgående beskattade transaktioner som ger rätt till avdrag. Den beskattningsbara personen tillerkänns emellertid också avdragsrätt när det saknas ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag föreligger, när kostnaderna för de aktuella tjänsterna utgör en del av den beskattningsbara personens allmänna omkostnader och således utgör en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de varor eller tjänster som vederbörande tillhandahåller. Sådana kostnader har nämligen ett direkt och omedelbart samband med den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet.
Det är de nationella skattemyndigheterna och domstolarna som vid sin tillämpning av kriteriet om direkt samband har att beakta samtliga omständigheter kring de aktuella transaktionerna. De ska därvid endast ta hänsyn till de transaktioner som har ett objektivt samband med den beskattningsbara personens skattepliktiga verksamhet. Frågan huruvida ett sådant samband föreligger ska således bedömas mot bakgrund av den aktuella transaktionens objektiva innehåll.
(se punkterna 27–29)
3. Artikel 168 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att den ger en beskattningsbar person rätt att dra av ingående mervärdesskatt som betalats i samband med förvärv eller tillverkning av investeringsvaror, för en planerad ekonomisk verksamhet som är knuten till landsbygdsturism och rekreation, vilka dels är direkt avsedda att användas kostnadsfritt av allmänheten, dels kan göra det möjligt att genomföra beskattade transaktioner, om det fastställs att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan de kostnader som hänför sig till de ingående transaktionerna och en eller flera utgående transaktioner eller den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera på grundval av objektiva omständigheter.
Den omständigheten att investeringsvarornas omedelbara användning är kostnadsfri påverkar härvid inte nämnda direkta och omedelbara samband. För det första omfattas nämligen inte det förhållandet att naturstigen ställs till allmänhetens förfogande av något av de undantag från skatteplikt som avses i direktiv 2006/112. För det andra kan inte den beskattningsbara personens kostnader för att anlägga naturstigen kopplas samman med personens ekonomiska verksamhet, eftersom de inte hänför sig till verksamhet som inte omfattas av mervärdesskattedirektivets tillämpningsområde.
(se punkterna 33, 34 och 37 samt domslutet)