Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan väckt den 28 september 2005 - AITEC - Associazione Italiana Tecnico Economico del Cemento m.fl. mot kommissionen

(mål T-371/05)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: AITEC - Associazione Italiana Tecnico Economico del Cemento (Rom, Italien), BUZZI UNICEM S.P.A. (Casale Monferrato, Italien), ITALCEMENTI GROUP (Bergamo, Italien) (ombud: advokaterna Massimo Merla och Claudio Tesauro)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

fastställa att beslutet utgör en nullitet, för det fall kommissionen inte kan bevisa att den fullmakt som kommissionsledamoten Dimas getts ger denne befogenhet att underteckna beslut som antas på området för konkurrenspolitiken, särskilt i fråga om statligt stöd,

ogiltigförklara beslutet i) till den del kommissionen, genom att uppge att den inte har några invändningar mot den nationella fördelningsplanen för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser (artikel 2 i beslutet) och genom att således godkänna den fördelning av utsläppsrätter mellan olika sektorer som anges däri, tillåter den diskriminering som i sig följer av denna fördelning och som gynnar företag i vissa sektorer till nackdel för andra företag, ii) till den del kommissionen slår fast att avsikten att tillåta att befintliga anläggningar som måste förnya sina tillstånd utnyttjar de utsläppsrätter som är förbehållna nya deltagare, såvitt avser de delar av en ändrad anläggning som fanns redan före förnyandet av tillståndet (artikel 1 b i beslutet), även om de nya deltagarna inte har uttömt de kvantiteter som särskilt förbehållits dem, är oförenlig med kriterium 10 i bilaga III till direktiv 2003/87, och iii) till den del Italien anmodas att ändra den nationella fördelningsplanen för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser genom att kommissionen inte tillåter att befintliga anläggningar som måste förnya sina tillstånd utnyttjar de utsläppsrätter som är förbehållna nya deltagare, såvitt avser de delar av en ändrad anläggning som fanns redan före förnyandet av tillståndet (artikel 2 b i beslutet), och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser beslutet av den 25 maj 2005,¹ i vilket Europeiska gemenskapernas kommission tog ställning till huruvida den nationella fördelningsplan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som anmälts av Italien (nedan kallad den nationella fördelningsplanen) är förenlig med de kriterier som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 5 juni 2002.²

För det första yrkar sökandena att det skall fastställas huruvida den kommissionsledamot som undertecknade den omtvistade rättsakten hade befogenhet att anta beslutet. Sökandena yrkar särskilt att förstainstansrätten skall undersöka huruvida kommissionsledamoten Dimas hade getts befogenhet med avseende på beslut som antas på området för konkurrenspolitiken, särskilt i fråga om statligt stöd, och, om det finns tillräckliga skäl för detta, slå fast att den omtvistade rättsakten utgör en nullitet.

För det andra gör sökandena gällande att artikel 88.2 och 88.3 EG har åsidosatts genom att kommissionen undersökte den nationella fördelningsplanen, en åtgärd som kan innehålla inslag av statligt stöd, utan att iaktta de bestämmelser rörande förfarandet som föreskrivs i nämnda bestämmelse.

För det tredje hävdar sökandena att kommissionen, vid bedömningen av huruvida den nationella fördelningsplanen eventuellt innehöll inslag av statligt stöd, åsidosatte artikel 87 EG, kriterium 5 i bilaga III till direktiv 2003/87 och icke-diskrimineringsprincipen, genom att den godkände den fördelning av utsläppsrätter mellan olika sektorer som anges i fördelningsplanen och därigenom tillät den diskriminering som i sig följer av denna fördelning till nackdel för cementproducenter.

För det fjärde hävdar sökandena att kommissionen tillämpade kriterium 10 i bilaga III till direktiv 2003/87/EG på ett felaktigt sätt, genom att den ansåg att "Italiens avsikt att tillåta att befintliga anläggningar som måste förnya sina tillstånd utnyttjar utsläppsrätter som är förbehållna nya deltagare, såvitt avser de delar av en ändrad anläggning som fanns redan före förnyandet av tillståndet" stred mot nämnda kriterium. Kommissionen har därigenom åsidosatt kriterium 5 i bilaga III till direktiv 2003/87/EG och icke-diskrimineringsprincipen. Den har, genom att underlåta att beakta vad som särskilt kännetecknar de sektorer som berörs av direktivets tillämpning med hänsyn till möjligheten att öka produktionen, ännu en gång försatt cementproducenterna i en ogynnsam ställning jämfört med andra producenter.

Slutligen anser sökandena att bestämmelserna i artiklarna 11, 12, 13 och 28 i direktiv 2003/87/EG har åsidosatts, genom att kommissionen godkände den nationella fördelningsplanen trots att den inte innehåller några uttryckliga bestämmelser som ger företagen rätt att organisera sig på lämpligt sätt genom att överlåta utsläppsrätter eller bilda en sammanslutning, och trots att det föreskrivs andra referensperioder än en femårsperiod i fråga om överlåtelse av resterande utsläppsrätter, att den oberättigat begränsar bildandet av en sammanslutning av anläggningar och att det inte föreskrivs att annullerade utsläppsrätter skall återlämnas.

____________

¹ - Kommissionens beslut av den 25 maj 2005 om den nationella fördelningsplan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som anmälts av Italien i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (K(2005) 1527 slutlig) (EUT C 226, 15.9.2005, s. 2).

² - Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).