Language of document : ECLI:EU:T:2019:404

TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)

den 12 juni 2019 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Artikel 42c i tjänsteföreskrifterna – Entledigande i tjänstens intresse – Automatisk pensionering – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Delvis avvisning – Lagens tillämpningsområde – Prövning ex officio – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning”

I mål T‑167/17,

RV, före detta tjänsteman vid Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av advokaterna J.-N. Louis och N. de Montigny, därefter av J.-N. Louis,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av G. Berscheid och D. Martin, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Europaparlamentet, inledningsvis företrätt av J. Steele och D. Nessaf, därefter av J. Steele och M. Rantala och slutligen av J. Steele och C. González Argüelles, samtliga i egenskap av ombud,

och av

Europeiska unionens råd, företrätt av M. Bauer och R. Meyer, båda i egenskap av ombud,

intervenienter,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 21 december 2016 om att entlediga sökanden i tjänstens intresse i enlighet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och samtidigt automatiskt pensionera honom i enlighet med femte stycket i denna bestämmelse,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden M. Prek samt domarna E. Buttigieg (referent) och B. Berke,

justitiesekreterare: handläggaren M. Marescaux,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 18 januari 2019,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

1        Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15).

2        I artikel 35 i tjänsteföreskrifterna, som ingår i kapitel 2, med rubriken ”Administrativ ställning”, i avdelning III i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att tjänstemännen ska hänföras till en av följande administrativa ställningar: aktiv tjänst, uppehållande av annan tjänst, tjänstledighet av personliga skäl, icke aktiv tjänst, tjänstledighet för militärtjänstgöring, föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl och entledigande i tjänstens intresse.

3        I artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, som ingår i samma kapitel, föreskrivs följande:

”Tidigast fem år före tjänstemannens pensionsålder får en tjänsteman med minst tio tjänsteår efter beslut av tillsättningsmyndigheten entledigas i tjänstens intresse på grund av organisatoriska behov knutna till tillägnandet av ny kompetens inom institutionerna.

Det totala antalet tjänstemän som entledigas i tjänstens intresse varje år får inte överstiga fem procent av de tjänstemän vid alla institutioner som gick i pension föregående år. Det sålunda beräknade totala antalet ska fördelas mellan institutionerna i enlighet med deras respektive antal tjänstemän den 31 december föregående år. Resultatet som erhålls vid fördelningen ska avrundas uppåt till närmaste heltal vid varje institution.

Sådant entledigande ska inte utgöra någon disciplinåtgärd.

Varaktigheten av entledigandet ska i princip motsvara tidsperioden fram till tjänstemannens pensionsålder. I exceptionella fall får tillsättningsmyndigheten besluta att avsluta entledigandet och återinsätta tjänstemannen.

När tjänstemän entledigade i tjänstens intresse uppnår sin pensionsålder ska de automatiskt pensioneras.

För entledigande i tjänstens intresse ska följande regler gälla:

a)      En annan tjänsteman kan tillsättas på tjänstemannens tjänst.

b)      En tjänsteman entledigad i tjänstens intresse ska inte ha rätt att placeras i en högre löneklass eller lönegrad.

En sålunda entledigad tjänsteman är berättigad till ersättning beräknad i enlighet med bilaga IV.

På tjänstemannens begäran ska avdrag göras från ersättningen för avgifter till pensionssystemet, beräknade på ersättningen. I ett sådant fall ska tjänstetiden som entledigad tjänsteman i tjänstens intresse beaktas vid beräkning av pensionsberättigande tjänsteår enligt artikel 2 i bilaga VIII.

Ingen korrigeringskoefficient ska tillämpas för ersättningen.”

4        Artikel 47 i tjänsteföreskrifterna ingår i kapitel 4, med rubriken ”Tjänstgöringens upphörande”, i avdelning III i tjänsteföreskrifterna. I denna artikel föreskrivs att tjänstgöringen ska upphöra vid uppsägning från den anställdes sida, uppsägning från arbetsgivarens sida, entledigande i tjänstens intresse, uppsägning på grund av bristande arbetsinsats, avsättning från tjänsten, pensionering eller dödsfall.

5        I artikel 52 första stycket leden a och b i tjänsteföreskrifterna, som också ingår i kapitel 4, föreskrivs bland annat att en tjänsteman, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 50 i tjänsteföreskrifterna (vilken avser entledigande i tjänstens intresse för högre tjänstemän), ska pensioneras antingen automatiskt den sista dagen i den månad då han fyller 66 år, eller, på egen begäran, den sista dagen i den månad för vilken ansökan lämnades in, om tjänstemannen uppnått pensionsberättigande ålder.

6        Bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna innehåller övergångsåtgärder för tjänstemän.

7        I artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1. Tjänstemän som hade minst 20 tjänsteår den 1 maj 2004 ska ha rätt till avgångspension vid 60 års ålder.

Tjänstemän som är äldre än 35 år den 1 maj 2014 och som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 ska få rätt till avgångspension vid den ålder som framgår av följande tabell:

Ålder den 1 maj 2014

Pensionsberättigande ålder

60 år eller äldre

60 år

59 år

60 år och 2 månader

58 år

60 år och 4 månader

35 år

64 år och 8 månader


Tjänstemän som inte har fyllt 35 år den 1 maj 2014 ska få rätt till avgångspension vid 65 års ålder.

För tjänstemän som är äldre än 45 år den 1 maj 2014 och som trädde i tjänst mellan den 1 maj 2004 och den 31 december 2013 förblir dock den pensionsberättigande åldern 63 år.

För tjänstemän som är i tjänst före 1 januari 2014 ska vid tillämpningen av tjänsteföreskrifterna den ålder vid vilken tjänstemannen har rätt till avgångspension bestämmas i enlighet med bestämmelserna ovan, om inte annat anges i tjänsteföreskrifterna.”

8        I artikel 23.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs bland annat att tjänstemän som har trätt i tjänst före den 1 januari 2014 ska pensioneras automatiskt den sista dagen i den månad då de fyller 65 år.

 Bakgrund till tvisten

9        Sökanden, RV, är före detta tjänsteman vid Europeiska kommissionen. Han är född den 10 januari 1956 och trädde i tjänst vid denna institution den 1 september 1992. Den 1 februari 2009 tillförordnades han att tjänstgöra vid generaldirektoratet (GD) för regional- och stadspolitik. Han befordrades till lönegrad AST 9 den 1 januari 2013.

10      Genom skrivelse av den 30 november 2016 underrättade generaldirektoratet (GD) för personal och säkerhet sökanden om att tillsättningsmyndigheten hade för avsikt att entlediga honom i tjänstens intresse från och med den 1 april 2017, i enlighet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna.

11      Genom e‑postmeddelande av den 6 december 2016 bekräftade sökanden att han mottagit skrivelsen av den 30 november 2016 och begärde vissa klargöranden av sin rätt till pension och olika praktiska aspekter av att entledigas i tjänstens intresse i enlighet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna.

12      Genom e‑postmeddelande av den 8 december 2016 översände kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) en preliminär beräkning till sökanden rörande den ersättning som skulle utbetalas till honom i enlighet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna och preciserade att e‑postmeddelandet var avsett som information och inte utgjorde ett beslut av tillsättningsmyndigheten mot vilket klagomål kunde inges.

13      Vid ett möte som hölls den 15 december 2016 informerades sökanden av chefen för enheten för karriärutveckling och rörlighet vid GD Personal och säkerhet bland annat om att han, för det fall att tillsättningsmyndigheten beslutade att entlediga honom i tjänstens intresse, skulle pensioneras direkt den 1 april 2017, eftersom han hade uppnått sin pensionsålder, i den mening som avses i artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Vid det datumet skulle sökanden enligt beräkningar som erhållits från PMO ha intjänat pensionsrättigheter motsvarande 54,9 procent, och pensionen skulle uppgå till 4 040,99 euro. Sökanden angav att han inte hade erhållit korrekt information om följderna av att entledigas i tjänstens intresse och att han inte skulle ha gått med på att entledigas, om han hade fått sådan information. Sökanden angav även att han inte ville pensioneras automatiskt den 1 april 2017, utan ville fortsätta att vara i aktiv tjänst för att ha möjlighet att intjäna ytterligare pensionsrättigheter. För det fall att tillsättningsmyndigheten skulle besluta att entlediga honom i tjänstens intresse ansåg sökanden att datumet den 1 april 2017 var alltför nära inpå och att han behövde ytterligare två eller tre månader för att förbereda sig inför pensioneringen.

14      Efter detta möte ingav enheten för karriärutveckling och rörlighet vid GD Personal och säkerhet den 20 december 2016 ett positivt utlåtande till tillsättningsmyndigheten beträffande huruvida artikel 42c i tjänsteföreskrifterna kunde tillämpas på sökanden.

15      Genom beslut av den 21 december 2016 beslutade tillsättningsmyndigheten dels att entlediga sökanden i tjänstens intresse från och med den 1 april 2017 i enlighet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, dels att samma dag pensionera honom automatiskt i enlighet med artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna, eftersom han redan hade uppnått sin pensionsålder, i den mening som avses i artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna (nedan kallat det angripna beslutet).

16      Den 13 mars 2017 ingav sökanden ett klagomål mot det angripna beslutet i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

17      Den 16 mars 2017 översände PMO:s enhet för pensioner ett yttrande till sökanden om beräkningen av den ersättning som föreskrivs i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna. Enligt yttrandet skulle sökanden erhålla nämnda ersättning motsvarande 100 procent av grundlönen från och med den 1 april 2017 till och med den 30 april 2017 och skulle ha rätt till avgångspension från och med den 1 maj 2017.

18      Den 31 mars 2017 sände sökandens ombud ett e‑postmeddelande till kommissionen och gjorde däri gällande att PMO:s ”beslut” av den 16 mars 2017 ersatte det angripna beslutet, i den del det ändrade sökandens administrativa ställning, och hävdade att det inte hade delgivits sökanden, vilket strider mot artikel 25 i tjänsteföreskrifterna och principen om god förvaltningssed som följer av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökandens ombud preciserade att klagomålet följaktligen även var riktat mot kommissionens ”nya beslut” av den 16 mars 2017.

19      Sökandens klagomål avslogs den 27 juli 2017 genom uttryckligt beslut av tillsättningsmyndigheten.

 Förfarandet och parternas yrkanden

20      Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 mars 2017.

21      Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag begärde sökanden att få vara anonym i enlighet med artikel 66 i tribunalens rättegångsregler. Genom beslut av den 19 maj 2017 beviljade tribunalen denna begäran.

22      Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 16 mars 2017 begärde sökanden att målet skulle handläggas skyndsamt, i enlighet med artikel 152 i tribunalens rättegångsregler.

23      Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag ansökte sökanden om interimistiska åtgärder i enlighet med artiklarna 278 och 279 FEUF för att erhålla uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet. Behandlingen av huvudfrågan sköts upp i enlighet med artikel 91.4 i tjänsteföreskrifterna.

24      Genom beslut av den 24 mars 2017, RV/kommissionen (T-167/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:218), avslog tribunalens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder på grund av att situationen inte ställde krav på skyndsamhet.

25      Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 8 respektive den 12 maj 2017 begärde Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

26      I enlighet med artikel 91.4 i tjänsteföreskrifterna återupptogs behandlingen av huvudfrågan sedan det uttryckliga beslutet av den 27 juli 2017 om avslag på sökandens klagomål hade antagits.

27      Genom beslut av ordföranden på tribunalens andra avdelning av den 16 respektive den 11 augusti 2017 tilläts parlamentet och rådet att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

28      Genom beslut av den 18 augusti 2017 avslog tribunalen (andra avdelningen) sökandens begäran om skyndsam handläggning.

29      Den 29 respektive den 30 november 2017 inkom parlamentet och rådet med sina interventionsinlagor.

30      Den 22 februari 2018 underrättade tribunalens kansli parterna om att den skriftliga delen av förfarandet hade avslutats.

31      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 7 mars 2018 ingav sökanden i enlighet med artikel 106 i rättegångsreglerna en motiverad begäran om att få yttra sig under den muntliga delen av förfarandet.

32      På förslag av referenten beslutade tribunalen (andra avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet och anmodade, genom åtgärder för processledning som beslutades i enlighet med artikel 89 i rättegångsreglerna, kommissionen att inkomma med en handling och samtliga parter att skriftligen svara på en fråga. Alla parter efterkom tribunalens anmodan inom den angivna fristen, utom sökanden som inkom med sitt skriftliga svar efter det att fristen löpt ut. Genom beslut av ordföranden på tribunalens andra avdelning av den 15 januari 2019 fogades sökandens skriftliga svar till handlingarna, liksom skrivelsen med motiveringen till att svaret ingivits för sent.

33      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 18 januari 2019.

34      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

35      I repliken har sökanden yrkat att tribunalen ska ”vid behov, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 16 mars 2017 genom vilket datumet för automatisk pensionering av [honom] fastställdes till den 1 maj 2017”.

36      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

37      Parlamentet har yrkat att tribunalen ska ogilla talan.

38      Rådet har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

 Huruvida yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens ”beslut” av den 16 mars 2017 kan tas upp till prövning

39      Kommissionen har hävdat att yrkandet om ogiltigförklaring av dess ”beslut” av den 16 mars 2017 om fastställande av sökandens ekonomiska rättigheter inte kan tas upp till prövning. Kommissionen anser att denna fråga inte har underställts tribunalen i vederbörlig ordning, eftersom ovannämnda yrkande inte framställdes i ansökan och sökanden inte har ingett någon kompletterande ansökan, och att sökanden således inte kan utvidga sin ansökan till att omfatta ovannämnda ”beslut” av den 16 mars 2017.  Vidare antogs detta ”beslut” i förlängningen av det angripna beslutet och innehöll endast preciseringar av sökandens ekonomiska rättigheter enligt artikel 10 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Det ändrade således inte sökandens rättsliga ställning.

40      Sökanden har genmält att eftersom han fick kännedom om svaret på sitt klagomål först efter det att han väckt talan vid tribunalen, hade han rätt att justera och utvidga sina yrkanden så att de omfattar ”beslutet” av den 16 mars 2017.

41      Tribunalen erinrar om att enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna kan talan tas upp till prövning endast om den väckts mot en åtgärd som går sökanden emot.

42      Enligt fast rättspraxis är det endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana rättsakter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring (se dom av den 23 november 2016, Alsteens/kommissionen, T‑328/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:671, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

43      Det ska erinras dels om att genom det angripna beslutet har sökanden entledigats i tjänstens intresse och samtidigt pensionerats automatiskt från och med den 1 april 2017 i enlighet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, dels om att det i PMO:s yttrande av den 16 mars 2017 (se punkt 17 ovan), vilket sökanden anser utgör ett ”beslut”, angavs att sökanden under april 2017 skulle erhålla ersättning motsvarande 100 procent av grundlönen i enlighet med artikel 42c sjunde stycket i tjänsteföreskrifterna och skulle ha rätt till avgångspension från och med den 1 maj 2017.

44      Det ska erinras om att i artikel 10 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Rätten till avgångspension träder i kraft från och med den första dagen i den kalendermånad som följer på den månad då tjänstemannen automatiskt eller på egen begäran pensioneras. Han skall fortsätta att erhålla lön tills pensionen betalas ut.”

45      Såsom kommissionen har preciserat, utan att detta har bestritts, tillämpades artikel 10 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna i PMO:s yttrande av den 16 mars 2017. Enligt denna bestämmelse hade sökanden nämligen rätt till avgångspension från och med maj 2017, det vill säga från och med den kalendermånad som följde på den månad (april 2017) då han skulle pensioneras i enlighet med det angripna beslutet. Under den mellanliggande tiden, det vill säga under april 2017, hade sökanden i enlighet med ovannämnda bestämmelse rätt till ”lön”, vilket i hans fall, och såsom kommissionen har gjort gällande, ska förstås som motsvarande den ersättning som föreskrivs i artikel 42c sjunde stycket i tjänsteföreskrifterna, med beaktande av att han genom det angripna beslutet entledigats i tjänstens intresse från och med den 1 april 2017.

46      Det framgår således att PMO:s yttrande av den 16 mars 2017 endast preciserade sökandens ekonomiska rättigheter enligt artikel 10 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna till följd av det angripna beslutet och att yttrandet således utfärdades som en förlängning av det angripna beslutet. Under dessa omständigheter och med beaktande av den rättspraxis som anges i punkt 42 ovan ska det konstateras att nämnda yttrande inte har några bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, eftersom sökandens rättsliga ställning fastställdes uteslutande genom det angripna beslutet, vilket i förevarande fall är den enda rättsakt som går sökanden emot.

47      PMO:s yttrande av den 16 mars 2017 utgör följaktligen inte en rättsakt mot vilken talan kan väckas, vilket innebär att yrkandet om ogiltigförklaring av detta yttrande ska avvisas.

 Prövning i sak

 Tribunalens möjlighet att i förevarande fall pröva grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde

48      Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och rättsstridig obegränsad delegering av tillsättningsmyndighetens befogenheter att tillämpa artikel 42c i tjänsteföreskrifterna. Som andra grund har det gjorts gällande att principerna om likabehandling och icke-diskriminering har åsidosatts. Såvitt avser den tredje grunden har sökanden gjort gällande att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna är rättsstridig genom att den strider mot skälen 2, 14 och 29 i förordning nr 1023/2013 och inte innehåller några övergångsåtgärder som möjliggör ett stegvis genomförande av den. Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och omsorgsplikten samt en uppenbart oriktig bedömning. Vid förhandlingen angav sökanden att han avstår från den andra grunden.

49      I sina yttranden över parlamentets och rådets interventionsinlagor har sökanden hänvisat till olika punkter i beslutet av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351), dock utan att dra några uttryckliga slutsatser.

50      I beslutet av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351), förordnade tribunalens ordförande, i egenskap av domare med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, nämligen om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut i det ärendet om att entlediga sökanden i tjänstens intresse och samtidigt automatiskt pensionera honom i enlighet med artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna, eftersom han hade uppnått sin pensionsålder, i den mening som avses i artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 16). Vid prövningen av huruvida kommissionens beslut vid första påseende framstod som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) och som svar på de två första grunderna, vilka avsåg åsidosättande av artiklarna 47 och 52 i tjänsteföreskrifterna respektive åsidosättande av tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, gjorde domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder nedanstående konstateranden.

51      Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder konstaterade vid första påseende, för det första, att det i artiklarna 22 och 23 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, liksom i artikel 52 i tjänsteföreskrifterna, görs tydlig åtskillnad mellan den lagstadgade pensionsålder då tjänstemannen ska pensioneras automatiskt och den lägsta pensionsåldern. Med sistnämnda begrepp förstås den ålder från vilken tjänstemannen kan begära att pensioneras (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 50).

52      Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ansåg, för det andra, att även om förhållandet mellan, å ena sidan, de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som reglerar allmänna frågor rörande pensionering och tjänstgöringens upphörande och, å andra sidan, artikel 42c i tjänsteföreskrifterna vid första anblicken kan föranleda vissa svårigheter på det systematiska planet, kvarstår det faktum att det i artikel 42c femte stycket uttryckligen föreskrivs att ”[n]är tjänstemän entledigade i tjänstens intresse uppnår sin pensionsålder ska de automatiskt pensioneras”. Om artikel 42c i tjänsteföreskrifterna ska betraktas som lex specialis, kvarstår enligt domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder det faktum att dess tillämpningsområde måste fastställas (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkterna 52 och 54).

53      Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ansåg, för det tredje, att det således måste fastställas huruvida artikel 42c i tjänsteföreskrifterna vid första anblicken tillåter att en tjänsteman som har uppnått den lägsta pensionsåldern entledigas i tjänstens intresse mot sin vilja och samtidigt pensioneras automatiskt (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 55). Efter att bland annat ha gjort en bokstavstolkning av denna bestämmelse konstaterade domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att nämnda bestämmelse vid första anblicken inte tillåter detta (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkterna 56–63).

54      Ovannämnda konstateranden av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder i beslutet av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351), rör tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, eftersom entledigandet i tjänstens intresse och den samtidiga automatiska pensioneringen var en följd av att denna bestämmelse tillämpats på en tjänsteman som hade trätt i tjänst före den 1 januari 2014 och hade uppnått sin pensionsålder, vilket av kommissionen tolkades som den ålder som anges i artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Samverkan mellan artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna och artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna resulterade enligt kommissionens bedömning i detta ärende i att tjänstemannen i fråga skulle entledigas i tjänstens intresse och samtidigt pensioneras automatiskt (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T‑170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 16).

55      Av ovannämnda överväganden från domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder framgår således att han, vad gäller tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, ansåg att denna bestämmelse vid första anblicken inte kan tillämpas på en tjänsteman som uppnått sin pensionsålder, eftersom denna tillämpning skulle resultera i att tjänstemannen entledigas i tjänstens intresse och samtidigt pensioneras automatiskt.

56      I förevarande mål framgår det att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna tillämpades på sökanden den 1 april 2017, när han var 61 år och följaktligen hade passerat pensionsåldern, vilken för hans del fastställts till 60 år och 4 månader enligt tabellen i artikel 22.1 andra stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Genom det angripna beslutet har sökanden således entledigats i tjänstens intresse och samtidigt pensionerats automatiskt. Innan de grunder som har anförts av sökanden prövas ska följaktligen tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna prövas, det vill säga huruvida denna bestämmelse kan tillämpas på en tjänsteman som liksom sökanden har uppnått sin pensionsålder.

57      Det ska konstateras att sökanden visserligen inte har anfört någon grund som avser åsidosättande av lagens tillämpningsområde och som innehåller den problematik som avses i punkt 56 ovan.

58      Det ska emellertid påpekas att sökanden inom ramen för den tredje och den fjärde grunden har anfört invändningar för vilkas prövning det krävs att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna tolkas och att dess tillämpningsområde fastställs. Närmare bestämt har sökanden i den tredje grunden hävdat att enligt en kombinerad tillämpning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna och artikel 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tillåts att förvaltningen ”plötsligt och i betydande grad sänker den ålder då en tjänstemans tjänstgöring automatiskt ska upphöra, utan att några övergångsåtgärder föreskrivs som kan skydda tjänstemannens berättigade förväntningar på att få behålla sin tjänst till dess att han eller hon har uppnått åldern för att pensioneras automatiskt i enlighet med artikel 52 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XIII till dessa” (se punkt 109 i ansökan). I den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet rättsstridigt berövade honom den ersättning som ska beräknas i enlighet med bilaga IV till tjänsteföreskrifterna och att nämnda beslut stred mot artikel 22.2 första stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, eftersom det berövade honom hans rätt att intjäna ytterligare pensionsrättigheter i enlighet med sistnämnda bestämmelse (punkterna 125–127 i ansökan). Dessa invändningar avser följaktligen förhållandet mellan artikel 42c i tjänsteföreskrifterna och andra bestämmelser i tjänsteföreskrifterna. För att invändningarna ska kunna prövas måste således denna bestämmelse tolkas och dess tillämpningsområde fastställas.

59      Av fast rättspraxis följer att rätten, även om den enbart ska pröva tvisten i enlighet med de yrkanden som framställts av parterna, på vilka det ankommer att avgränsa tvisten, inte är bunden enbart av de argument som parterna åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder (se dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Putterie-De-Beukelaer, T‑160/08 P, EU:T:2010:294, punkt 65 och där angiven rättspraxis). Av detta följer att tribunalen i förevarande fall är skyldig att pröva huruvida artikel 42c i tjänsteföreskrifterna kan tillämpas på en tjänsteman som liksom sökanden redan har uppnått sin pensionsålder, i den mening som avses i artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och att således fastställa tillämpningsområdet för denna bestämmelse, eftersom en sådan prövning är en förutsättning för att kunna pröva vissa av de invändningar som sökanden anfört (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Putterie-De-Beukelaer, T‑160/08 P, EU:T:2010:294, punkt 66).

60      Även under antagandet att ovannämnda problematik avseende fastställandet av tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna inte omfattas av tvisten, såsom den har avgränsats av parterna, har det i vart fall redan slagits fast att en grund som avser lagens tillämpningsområde avser tvingande rätt och att det ankommer på unionsdomstolen att pröva den ex officio (dom av den 15 juli 1994, Browet m.fl./kommissionen, T‑576/93‑T‑582/93, EU:T:1994:93, punkt 35).

61      I förevarande fall skulle tribunalen uppenbart åsidosätta sitt åliggande att bedöma lagenligheten, om den avstod från att ex officio påpeka att det angripna beslutet har antagits med stöd av en bestämmelse som inte kan vara tillämplig i det aktuella fallet, det vill säga artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, och om den till följd av detta avgjorde den anhängiga tvisten genom att själv tillämpa en sådan bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 2008, Putterie-De-Beukelaer/kommissionen, F-31/07, EU:F:2008:23, punkt 51, ej upphävd på denna punkt genom domen av den 8 juli 2010, kommissionen/Putterie-De-Beukelaer (T-160/08 P, EU:T:2010:294)).

62      Parterna har i sina skriftliga svar på den fråga som tribunalen ställt i enlighet med artikel 89 i rättegångsreglerna (se punkt 32 ovan) haft tillfälle att uttala sig både om huruvida tribunalen har möjlighet att ex officio pröva grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde, såsom detta har preciserats i punkt 56 ovan, och om huruvida det finns fog för nämnda grund.

63      Vad gäller frågan huruvida grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde kan tas upp till prövning, har kommissionen medgett att denna grund avser tvingande rätt och att tribunalen kan pröva den ex officio. Enligt kommissionen har lagens tillämpningsområde åsidosatts när ett omtvistat beslut har antagits med stöd av ”en bestämmelse som inte kan var tillämplig i det aktuella fallet” enligt ordalydelsen i relevant rättspraxis. Detta är fallet bland annat när regler eller allmänna genomförandebestämmelser har upphävts och således inte är tidsmässigt tillämpliga (ratione temporis). Kommissionen anser dock att eftersom artikel 42c i tjänsteföreskrifterna är en gällande bestämmelse som är tillämplig på förevarande tvist, avser den fråga som ställts av tribunalen inte lagens tillämpningsområde, utan hur nämnda bestämmelse ska tolkas, i förevarande fall huruvida denna bestämmelse kan tillämpas på den berörda tjänstemannen när entledigandet i tjänstens intresse leder till att vederbörande också pensioneras automatiskt. Kommissionen har vidare gjort gällande att grunden avseende ett eventuellt åsidosättande av lagens tillämpningsområde i vart fall inte anfördes i klagomålet och inte kan tas upp till prövning, eftersom principen om överensstämmelse har åsidosatts.

64      Rådet har gjort gällande att grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde, såsom detta har preciserats i punkt 56 ovan, utgör en grund som avser huruvida det angripna beslutet är lagenligt i sak och som unionsdomstolen således inte kan pröva ex officio.

65      Vad gäller denna invändning från rådet ska det påpekas att det redan har slagits fast att unionsdomstolen har möjlighet och, i förekommande fall, skyldighet att ex officio pröva vissa grunder som avser den materiella lagenligheten. Detta är fallet vad gäller grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde (se punkt 60 ovan). På samma sätt är frågan om absolut rättskraft en grund som avser den materiella lagenligheten och som utgör tvingande rätt, vilken rätten ska pröva ex officio (dom av den 1 juni 2006, P & O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya/kommissionen, C‑442/03 P och C‑471/03 P, EU:C:2006:356, punkt 45).

66      Vad gäller kommissionens invändning (se punkt 63 ovan) räcker det att påpeka att det av rättspraxis inte framgår att en grund som avser åsidosättande av lagens tillämpningsområde kan åberopas endast i det fallet att bestämmelsen i fråga inte är tidsmässigt tillämplig (ratione temporis), utan det framgår att nämnda grund kan åberopas i varje fall där den bestämmelse som den omtvistade rättsakten grundar sig på inte kan tillämpas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 2008, Putterie-De-Beukelaer/kommissionen, F-31/07, EU:F:2008:23, punkt 51, ej upphävd på denna punkt genom domen av den 8 juli 2010, kommissionen/Putterie-De-Beukelaer (T-160/08 P, EU:T:2010:294)). Den omständigheten att tribunalen måste tolka artikel 42c i tjänsteföreskrifterna i syfte att fastställa dess tillämpningsområde betyder för övrigt inte att den problematik som anges i punkt 56 ovan inte rör tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna. Slutligen ska det påpekas att principen om överensstämmelse mellan det administrativa klagomålet och talan vid domstol inte hindrar att unionsdomstolen ex officio prövar en grund som avser tvingande rätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2017, Kerstens/kommissionen, T‑270/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:74, punkterna 66–70).

67      Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 50–66 ovan ska i förevarande fall grunden avseende åsidosättande av tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna prövas, vilken avser frågan huruvida denna bestämmelse kan tillämpas på en tjänsteman som liksom sökanden redan har uppnått sin pensionsålder.

 Huruvida det finns fog för grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde

68      Som det redan har påpekats (se punkt 62 ovan) har parterna haft möjlighet att skriftligen yttra sig över huruvida det finns fog för grunden avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde.

69      Kommissionen har anfört argument som bland annat grundar sig på ordalydelsen i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna och dess ratio legis, för att invända mot att denna bestämmelse inte skulle kunna tillämpas på tjänstemän som har uppnått sin pensionsålder.

70      Parlamentet har endast gjort gällande att det inte framgår att unionslagstiftaren ville göra en sådan avgränsning och har preciserat att parlamentet hittills inte har tillämpat artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på tjänstemän som redan har uppnått eller passerat den pensionsålder som anges i artikel 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.

71      Rådet har inte tagit ställning till huruvida det finns fog för ovannämnda grund och har angett att det inte har tillämpat artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på tjänstemän som har passerat sin pensionsålder.

72      Tribunalen erinrar inledningsvis om att sökanden har entledigats i tjänstens intresse och samtidigt pensionerats automatiskt genom en kombinerad tillämpning av artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna och artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna (se punkt 15 ovan).

73      Av femte stycket i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna framgår nämligen otvetydigt att berörda tjänstemän inte kan vara entledigade i tjänstens intresse efter det att de uppnått sin pensionsålder, vilken för tjänstemän som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 fastställs enligt artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Detta innebär att om entledigandet i tjänstens intresse rör en tjänsteman som redan har uppnått sin pensionsålder, ska tjänstemannen samtidigt pensioneras automatiskt. Denna bedömning tillämpades i det angripna beslutet med beaktande av den omständigheten att sökanden redan hade uppnått sin pensionsålder den dag då det angripna beslutet trädde i kraft (se punkt 56 ovan).

74      Av detta följer att unionsdomstolen, vid prövningen av huruvida artikel 42c i tjänsteföreskrifterna kan tillämpas på en tjänsteman som har uppnått sin pensionsålder, ska beakta den omständigheten att denna tillämpning medför entledigande och samtidigt automatisk pensionering av tjänstemannen.

75      För att pröva ovannämnda fråga är det nödvändigt att tolka artikel 42c i tjänsteföreskrifterna.

–       Bokstavstolkning

76      I artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att den berörda tjänstemannen får entledigas i tjänstens intresse ”tidigast fem år före tjänstemannens pensionsålder”. Som kommissionen har gjort gällande motsvarar begreppet pensionsålder i första stycket i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna begreppet pensionsålder i fjärde och femte styckena i samma artikel. Pensionsåldern enligt artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna, liksom pensionsåldern enligt artikel 42c fjärde och femte stycket i tjänsteföreskrifterna, ska vad gäller tjänstemän som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 följaktligen fastställas i enlighet med artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, där följande anges:

”För tjänstemän som är i tjänst före 1 januari 2014 ska vid tillämpningen av tjänsteföreskrifterna den ålder vid vilken tjänstemannen har rätt till avgångspension bestämmas i enlighet med bestämmelserna ovan, om inte annat anges i tjänsteföreskrifterna.”

77      Med orden ”bestämmelserna ovan” som används i femte stycket i artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna avses de första fyra styckena i denna artikel, i vilka det anges från vilken ålder tjänstemän som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 kan ansöka om att pensioneras med avgångspension.

78      När det gäller tjänstemän som trätt i tjänst efter den 1 januari 2014 avser ordet pensionsålder i artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna den ålder då en tjänsteman automatiskt pensioneras, vilken föreskrivs i artikel 52 första stycket a) i tjänsteföreskrifterna och vilken är 66 år, såsom parterna bekräftade vid förhandlingen.

79      Av ordalydelsen i artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna framgår följaktligen att denna bestämmelse innehåller uppgifter om från vilken dag denna bestämmelse kan tillämpas på en tjänsteman, det vill säga ”tidigast fem år före tjänstemannens pensionsålder”. Som kommissionen har gjort gällande vad gäller tjänstemän som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 hindrar ordalydelsen i denna bestämmelse inte att den kan tillämpas på tjänstemän som har uppnått sin pensionsålder och till och med har passerat sin pensionsålder.

80      Det ska emellertid erinras om att det i artikel 42c fjärde stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att varaktigheten av entledigandet ”i princip” ska motsvara tidsperioden fram till tjänstemannens ”pensionsålder”, men att tillsättningsmyndigheten ”i exceptionella fall” får besluta att avsluta entledigandet och återinsätta tjänstemannen.

81      Formuleringarna ”varaktigheten av entledigandet” och ”tidsperioden fram till tjänstemannens pensionsålder” i artikel 42c fjärde stycket första meningen i tjänsteföreskrifterna stöder den slutsats som drogs av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder i beslutet av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T-170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 59), nämligen att entledigandet i tjänstens intresse ska ha en viss varaktighet. Tvärtemot vad kommissionen har gjort gällande påverkar orden ”i princip” i denna mening inte ovannämnda slutsats. Dessa ord ska nämligen förstås mot bakgrund av den andra meningen i artikel 42c fjärde stycket i tjänsteföreskrifterna, där följande anges:

”I exceptionella fall får tillsättningsmyndigheten besluta att avsluta entledigandet och återinsätta tjänstemannen.”

82      Det framgår således att orden ”i princip” inte visar att det är möjligt att avvika från principen att entledigandet i tjänstens intresse ska ha en viss varaktighet, utan att det är möjligt att avvika från principen att entledigandet i tjänstens intresse ska avslutas den dag då tjänstemannen uppnår ”pensionsåldern”, eftersom möjligheten till avvikelse är kopplad till den omständigheten att tillsättningsmyndigheten ”i exceptionella fall” får besluta att återinsätta tjänstemannen och därigenom således avsluta entledigandet i tjänstens intresse.

83      Tesen att entledigandet i tjänstens intresse ska ha en viss varaktighet stöds av ordalydelsen i artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna, där det föreskrivs att ”[n]är tjänstemän entledigade i tjänstens intresse uppnår sin pensionsålder ska de automatiskt pensioneras”. Av denna ordalydelse och särskilt av användningen av verbet ”uppnår” följer att automatisk pensionering förutsätter att tjänstemannen är entledigad i tjänstens intresse vid den tidpunkt då han uppnår sin ”pensionsålder” och att detta entledigande har haft en viss varaktighet.

84      Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska det konstateras att ordalydelsen i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna stöder tesen att entledigandet i tjänstens intresse måste ha en viss varaktighet, vilket hindrar att entledigande kan ske samtidigt med automatisk pensionering. Att entledigande i tjänstens intresse inte kan ske samtidigt med automatisk pensionering av tjänstemannen innebär, med beaktande av övervägandena i punkterna 73 och 74 ovan, att ovannämnda bestämmelse inte kan tillämpas på tjänstemän som liksom sökanden har uppnått sin pensionsålder.

85      Det ska prövas om detta konstaterande vederläggs av en systematisk respektive teleologisk tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna.

–       Systematisk tolkning

86      Det ska erinras om att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna ingår i kapitel 2, med rubriken ”Administrativ ställning”, i avdelning III i tjänsteföreskrifterna. Enligt artikel 35 i tjänsteföreskrifterna, som ingår i samma kapitel, kan tjänstemännen hänföras till en av följande administrativa ställningar: aktiv tjänst, uppehållande av annan tjänst, tjänstledighet av personliga skäl, icke aktiv tjänst, tjänstledighet för militärtjänstgöring, föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl och entledigande i tjänstens intresse.

87      Bestämmelserna om ”tjänstgöringens upphörande” återfinns däremot i kapitel 4 i avdelning III i tjänsteföreskrifterna. I artikel 47 i tjänsteföreskrifterna, som ingår i detta kapitel, föreskrivs att tjänstgöringen ska upphöra vid uppsägning från den anställdes sida, uppsägning från arbetsgivarens sida, entledigande i tjänstens intresse, uppsägning på grund av bristande arbetsinsats, avsättning från tjänsten, pensionering eller dödsfall.

88      Det framgår således att medan unionslagstiftaren ansåg att entledigande i tjänstens intresse är en ”administrativ ställning” som tjänstemannen kan inneha under sin karriär vid unionens institutioner, innebär kommissionens påstående avseende möjligheten att tillämpa artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på en tjänsteman som uppnått sin pensionsålder, och därmed möjligheten att entlediga tjänstemannen i tjänstens intresse och samtidigt automatiskt pensionera vederbörande, att åtgärden i fråga omvandlas från en ”administrativ ställning” till ett fall av ”tjänstgöringens upphörande”. Som domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder påpekade i beslutet av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T-170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 61), innebär kommissionens tillämpning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna närmast en ”automatisk pensionering i tjänstens intresse” mot den berördes vilja.

89      Av ovanstående överväganden framgår att den omständigheten att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna har placerats i kapitel 2 i avdelning III till tjänsteföreskrifterna knappast går att förena med kommissionens ovannämnda påstående och i vart fall inte vederlägger konstaterandet i punkt 84 ovan.

–       Teleologisk tolkning

90      Kommissionen har hävdat att ratio legis för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna är att effektivisera personaladministrationen vid institutionerna. Denna bestämmelse möjliggör en viss flexibilitet i administrationen av personal som närmar sig pensionsåldern eller som precis ska gå i pension, samtidigt som berörda personer erbjuds en skälig ersättning. Enligt kommissionen var det inte unionslagstiftarens avsikt att begränsa bestämmelsens tillämpningsområde till tjänstemän som inte precis ska gå i pension. Den eftersträvade effektiviseringen förutsätter största möjliga utrymme för skönsmässig bedömning, dels eftersom den berörda tjänstemannens intressen måste iakttas, dels eftersom åtgärden huvudsakligen rör tjänstemän som närmar sig pensionen. Det vore paradoxalt om åtgärden inte skulle vara tillämplig på tjänstemän som redan har uppnått sin pensionsålder. Kommissionen har härvid hävdat att denna begränsning av tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna fråntar bestämmelsen en del av dess ändamålsenlighet och existensberättigande.

91      Som kommissionen har gjort gällande med hänvisning till skäl 7 i förordning nr 1023/2013 är förvisso syftet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna att effektivisera personaladministrationen vid institutionerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2018, FV/rådet, T‑750/16, överklagad, EU:T:2018:972, punkterna 106, 118, 121 och 123). Som kommissionen själv har påpekat såg unionslagstiftaren emellertid till att entledigande i tjänstens intresse ska ske med iakttagande av de berörda tjänstemännens intressen.

92      Tribunalen erinrar härvid om att det i artikel 42c sjunde stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman som entledigas i tjänstens intresse är berättigad till ersättning beräknad i enlighet med bilaga IV till tjänsteföreskrifterna. Av första stycket i den enda artikeln i denna bilaga, jämfört med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, framgår att denna månatliga ersättning under de tre första månaderna som åtgärden tillämpas motsvarar den berörda tjänstemannens grundlön. Från den fjärde till den sjätte månaden uppgår den till 85 procent av grundlönen och därefter, fram till dess att tjänstemannen pensioneras automatiskt, till 70 procent av grundlönen.

93      Som en ytterligare bestämmelse som unionslagstiftaren antagit i syfte att mildra olägenheterna för berörda tjänstemän av att entledigas i tjänstens intresse ska nämnas artikel 42c åttonde stycket i tjänsteföreskrifterna, där det föreskrivs att den berörda tjänstemannen får fortsätta att bidra till pensionssystemet under den tid vederbörande är entledigad i tjänstens intresse, i syfte att öka den pension som han eller hon kommer att få som pensionerad.

94      Det ska konstateras att om det var möjligt att tillämpa artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på en tjänsteman som har uppnått sin pensionsålder och vederbörande följaktligen skulle kunna pensioneras automatiskt samtidigt som han eller hon entledigas i tjänstens intresse, skulle tjänstemannen i fråga inte ha någon fördel av de bestämmelser som föreskrivs i det sjunde och det åttonde stycket i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, eftersom entledigandet i tjänstens intresse inte skulle ha någon varaktighet. Under dessa omständigheter skulle den balans mellan hänsyn till en effektivisering av personaladministrationen vid institutionerna och hänsyn till ett tillräckligt skydd för de berörda tjänstemännens intressen som unionslagstiftaren eftersträvade vid antagandet av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna rubbas till skada för sistnämnda hänsyn.

95      Tribunalen konstaterar dessutom att i den situationen att en tjänsteman kunde pensioneras automatiskt samtidigt som han eller hon entledigas i tjänstens intresse, så skulle tillsättningsmyndigheten inte ha den möjlighet som erbjuds i artikel 42c fjärde stycket i tjänsteföreskrifterna att, om så endast ”i exceptionella fall”, avsluta ett entledigande som skett i tjänstens intresse och återinsätta tjänstemannen. Av detta följer att nämnda situation inte är förenlig med denna bestämmelse, dels eftersom institutionerna genom att fråntas allt utrymme för skönsmässig bedömning automatiskt skulle fråntas det verktyg för personaladministration som möjligheten att återinsätta den berörda tjänstemannen erbjuder dem, dels eftersom nämnda tjänsteman skulle fråntas möjligheten att återinsättas.

96      Mot bakgrund av ovanstående överväganden konstaterar tribunalen att en teleologisk tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna inte stöder kommissionens påstående, utan tvärtom stöder konstaterandet i punkt 84 ovan. Detta konstaterande påverkas inte på något sätt av domen av den 14 december 2018, FV/rådet (T-750/16, överklagad, EU:T:2018:972), som institutionerna hänvisade till under förhandlingen. I den domen påpekade tribunalen, som hade att pröva lagenligheten av ett beslut om att tillämpa artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på en tjänsteman som inte hade uppnått sin pensionsålder, förvisso att unionslagstiftaren genom att anta denna bestämmelse eftersträvade målet att effektivisera investeringarna i tjänstemännens fortbildning genom att säkerställa kostnadseffektiviteten och till syvende och sist ställa ytterligare ett personaladministrativt verktyg till institutionernas förfogande (dom av den 14 december 2018, FV/rådet, T‑750/16, överklagad, EU:T:2018:972, punkterna 106, 118, 121 och 123). Dessa överväganden från tribunalen påverkar dock inte övervägandena i punkterna 91 och 94 ovan, avseende den balans som unionslagstiftaren eftersträvade vid antagandet av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna.

97      Till följd av denna tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna konstaterar tribunalen att denna bestämmelse inte kan tillämpas på tjänstemän som liksom sökanden har uppnått sin pensionsålder, i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Av detta följer att kommissionen genom att anta det angripna beslutet på grundval av denna bestämmelse har åsidosatt tillämpningsområdet för nämnda bestämmelse och att det angripna beslutet således ska ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva de grunder som anges i punkt 48 ovan.

 Rättegångskostnader

98      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

99      Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna avseende det interimistiska förfarandet. Eftersom kommissionen till största delen har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

100    Parlamentet och rådet ska bära sina rättegångskostnader i enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:

1)      Europeiska kommissionens beslut av den 21 december 2016 genom vilket RV har entledigats i tjänstens intresse och samtidigt automatiskt pensionerats ogiltigförklaras.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta RV:s rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna avseende det interimistiska förfarandet.

4)      Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

Prek

Buttigieg

Berke

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 juni 2019.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: franska.