Talan väckt den 8 september 2010 - Villeroy & Boch Austria mot kommissionen

(Mål T-373/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Villeroy & Boch Austria GmbH (Mondsee, Österrike) (ombud: advokaterna A. Reidlinger och S. Dethof)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det överklagade beslutet i de delar som rör sökanden,

alternativt, minska det bötesbelopp som påförts sökanden i nämnda beslut till ett rimligt belopp, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har överklagat kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - Badrumsutrustning. I det överklagade beslutet påfördes sökanden och andra företag böter med hänvisning till att de hade åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Sökanden hade enligt kommissionen deltagit i en fortlöpande överenskommelse eller ett samordnat förfarande inom sektorn för badrumsutrustning i Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Österrike.

Till stöd för sin talan har sökanden anfört följande:

Sökanden har för det första kritiserat kommissionen för att den fastställde att artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet hade åsidosatts med hänvisning till en enda komplex och fortlöpande överträdelse. Genom denna otillåtna helhetsbedömning åsidosatte kommissionen sin skyldighet att göra en individuell rättslig bedömning av agerandena av de olika företag till vilka beslutet riktar sig och tillskrev sökanden handlingar av tredjeman i strid med gällande rätt.

För det andra har sökanden alternativt gjort gällande att kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 andra stycket FEUF genom att inte individualisera motiveringen i beslutet.

För det tredje har sökanden gjort gällande att det överklagade beslutet ska ogiltigförklaras då sökanden inte deltog i de påstådda överträdelserna på de varu- och geografiska marknader som avses i beslutet och då det inte har visats att sökanden deltog i en kartell.

För det fjärde har sökanden gjort gällande att den och dess moderbolag rättsstridigt har påförts böter i egenskap av solidariskt ansvariga. Ett sådant påförande av böter strider mot principen nulla poena sine lege i artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och principen om att ett straff ska vara proportionerligt i förhållande till överträdelsen enligt artikel 49.3 jämförd med artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003¹.

För det femte har sökanden gjort gällande en felaktig beräkning av bötesbeloppet. Enligt sökanden beaktade kommissionen vid beräkningen omsättning vilken redan från början saknade samband med de överträdelser som har lagts sökanden till last.

För det sjätte har sökanden gjort gällande att den omständigheten att förfarandet drog ut på tiden och att detta inte beaktades vid beräkningen av bötesbeloppet utgör ett åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

För det sjunde har sökanden gjort gällande att en oriktig bedömning gjordes i samband med beräkningen av bötesbeloppet när sökandens deltagande prövades. Enligt sökanden är bötesbeloppet orimligt högt och oproportionerligt även om sökanden ska anses ha åsidosatt artikel 101 FEUF. Sökanden anser att kommissionen åsidosatte principen om att ett straff ska vara proportionerligt i förhållande till överträdelsen i artikel 49.3 jämförd med artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget