PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 12 mars 2009

Mål F-104/06

Joséphine Arpaillange m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Kontraktsanställda – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tidigare enskilda experter – Utbildningsbevis – Yrkeserfarenhet – Invändning om rättsstridighet”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, varigenom Joséphine Arpaillange och fyra andra kontraktsanställda bland annat yrkar ogiltigförklaring av de beslut som myndigheten som har befogenhet att sluta anställningsavtal har fattat i vilka sökandenas anställningsvillkor har fastställts, såsom dessa framgår av deras respektive anställningsavtal.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Placering i lönegrad – Anställda som omfattas av tjänstegrupp IV

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 79.2 och 86)

2.      Tjänstemän – Likabehandling – Olika behandling av olika kategorier av anställda vad avser garantier enligt tjänsteföreskrifterna och sociala trygghetsförmåner – Diskriminering föreligger inte

3.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan knuten till en talan om ogiltigförklaring – Om talan om ogiltigförklaring ogillas eller avvisas, ska även skadeståndstalan ogillas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Det följer av artikel 79.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda att administrationen förfogar över ett utrymme för eget skön vad gäller att fastställa hur många år av yrkeserfarenhet som krävs för kontraktsanställdas placering i respektive lönegrad. I artikel 86 i samma anställningsvillkor föreskrivs endast tre lönegrader för de kontraktsanställda som avses i artikel 3a och som omfattas av tjänstegrupp IV, varför skillnaden mellan den yrkeserfarenhet som krävs för placering i respektive tre lönegrader med nödvändighet måste vara betydande. Att kontraktsanställda som har olika lång yrkeserfarenhet ändå behandlas lika är således ett nödvändigt resultat av det endast finns tre lönegrader för de kontraktsanställda som avses i artikel 3a och som omfattas av tjänstegrupp IV.

(se punkterna 48, 50 och 52)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 19 mars 2003, CMA CGM m.fl. mot kommissionen, T‑213/00, REG 2003, s. II‑913, punkterna 405−410

2.      Det står gemenskapslagstiftaren fritt att skapa nya kategorier av anställda när gemenskapsadministrationen har legitima behov av det. De skillnader som finns i tjänsteföreskrifterna mellan de olika kategorierna av anställda i gemenskaperna kan inte ifrågasättas, vare sig med avseende på tjänstemän i egentlig mening eller med avseende på de olika kategorier av anställda som omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda, eftersom definitionen av var och en av dessa kategorier motsvarar de legitima behov som gemenskapsadministrationen har och arten av de arbetsuppgifter, permanenta eller tillfälliga, som den har till uppgift att fullgöra. Den omständigheten att vissa kategorier av de anställda i gemenskaperna, i fråga om garantier enligt tjänsteföreskrifterna och sociala trygghetsförmåner, kan åtnjuta garantier och förmåner som inte beviljas för andra kategorier kan följaktligen inte anses utgöra diskriminering. Detta innebär särskilt att de kontraktsanställda som avses i artikel 3a respektive artikel 3b i samma anställningsvillkor omfattas av olika personalkategorier, eftersom de sistnämnda, till skillnad från de förstnämnda, bland annat endast kan ingå anställningsavtal som gäller för viss tid, vilket bland annat innebär att klassificeringen ser annorlunda ut och att lönenivåerna således skiljer sig åt.

(se punkterna 60, 61, 63 och 97)

Hänvisning till

Domstolen: 6 oktober 1983, Celant m.fl. mot kommissionen, 118/82−123/82, REG 1983, s. 2995, punkt 22

Förstainstansrätten: 30 september 1998, Ryan mot revisionsrätten, T‑121/97, REG 1998, s. II‑3885, punkterna 98 och 104 ; 9 juli 2007, De Smedt mot kommissionen, T‑415/06 P, REGP 2007, s. I‑B‑1‑0000 och II‑B‑1‑0000, punkterna 54 och 55

Personaldomstolen: 19 oktober 2006, De Smedt mot kommissionen, F‑59/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑109 och II‑A‑1‑409, punkterna 71 och 76

3.       I personalmål ska yrkanden om ersättning för skada ogillas i den mån de har ett nära samband med yrkanden om ogiltigförklaring som redan har avvisats eller ogillats.

(se punkt 137)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 10 juni 2004, Liakoura mot rådet, T‑330/03, REGP 2004, s. I‑A‑191 och II‑859, punkt 69; 13 december 2005, Cwik mot kommissionen, T‑155/03, T‑157/03 och T‑331/03, REGP 2005, s. I‑A‑411 och II‑1865, punkt 207