Language of document : ECLI:EU:C:2012:651

Mål C‑428/11

Purely Creative Ltd m.fl.

mot

Office of Fair Trading

(begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal

(England & Wales) (Civil Division))

”Direktiv 2005/29/EG – Otillbörliga affärsmetoder – Affärsmetod som innebär att konsumenten informeras om att han eller hon har vunnit ett pris men som kräver att konsumenten ådrar sig en kostnad för att motta priset”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 oktober 2012

Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Aggressiv affärsmetod som innebär att konsumenten informeras om att han eller hon har vunnit ett pris men måste ådra sig en kostnad för att göra anspråk på priset – Affärsmetod som alltid anses otillbörlig – Skyldighet att tillhandahålla konsumenten klar och tillräckligt utförlig information om det pris som han eller hon har vunnit – Den nationella domstolens bedömning – Kriterier

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, skälen 18 och 19, artikel 5.2 b och punkt 31 i bilaga I)

Punkt 31 andra strecksatsen i bilaga I till direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450, 97/7, 98/27 och 2002/65 samt förordning nr 2006/2004 ska tolkas så, att den förbjuder aggressiva affärsmetoder, såsom dem som är i fråga i det nationella målet, genom vilka en näringsidkare oriktigt skapar intryck av att konsumenten redan har vunnit ett pris, när möjligheten att göra anspråk på priset, oavsett om det rör sig om att få information om prisets art eller att komma i besittning av priset, är beroende av att konsumenten betalar pengar eller ådrar sig någon som helst kostnad.

Det saknar betydelse att en kostnad som åläggs konsumenten, såsom kostnaden för ett frimärke, är försumbar i förhållande till värdet av priset eller att den inte på något sätt kommer näringsidkaren till godo.

Det saknar även betydelse att näringsidkaren ger konsumenten flera möjligheter att göra anspråk på priset, varav minst en är gratis, då en eller flera av möjligheterna förutsätter att konsumenten ådrar sig en kostnad för att få information om priset eller om hur han eller hon kan komma i åtnjutande av det.

Det ankommer på de nationella domstolarna att bedöma den information som getts konsumenten mot bakgrund av skälen 18 och 19 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder samt artikel 5.2 b i det direktivet, det vill säga med beaktande av om informationen är klar och begriplig för den målgrupp metoden riktar sig till.

(se punkt 57 samt domslutet)