Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 21 februari 2002 av Britannia Alloys and Chemicals Limited

    (mål T-33/02)

Rättegångsspråk: engelska

Britannia Alloys and Chemicals Limited har den 21 februari 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av Samantha Mobley och Helen Bardell, Baker & McKenzie, London (Förenade kungariket).

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

(ogiltigförklara artikel 3 i kommissionens beslut av den 12 december 2001 i ett förfarande för tillämpning av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (ärende nr COMP/E-1/37.027 - Zinc Phosphate) i den utsträckning som det avser sökanden,

(alternativt ändra artikel 3 i beslutet i den utsträckning som det avser sökanden genom att ogiltigförklara eller i omfattande utsträckning nedsätta de böter som därmed åläggs sökanden,

(förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden motsätter sig det ovannämnda beslutet i vilket kommissionen fastställer att sökanden och fem andra företag överträtt bestämmelserna i artikel 81.1 i fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet genom att delta i fortgående avtal och/eller samordnade förfaranden inom sektorn för zinkfosfat. Ett bötesbelopp på 3,37 miljoner euro ålades sökanden efter nedsättning med 10 procent av beloppet enligt del D 2 i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden.

Sökanden gör gällande att kommissionen agerade i strid mot artikel 15.3 i förordning nr 17/62 genom att i beslutet hänvisa till sökandens omsättning för det räkenskapsår som slutade den 30 juni 1996 när den tillämpade gränsbeloppet som fastställts till 10 procent av omsättningen, istället för att hänvisa till det räkenskapsår som föregick meddelandet av beslutet, och därmed fastställa att ett bötesbelopp på 3,75 miljoner inte översteg den övre gränsen för bötesbelopp som kan åläggas. Genom att för beräkningen hänvisa till ett annat räkenskapsår än det som föregick beslutet frångick kommissionen sin tidigare praxis och överträdde därmed likabehandlingsprincipen.

Sökanden påstår att genom att hänvisa till det senaste fullständiga året med "normal ekonomisk aktivitet", istället för till räkenskapsåret som föregick beslutet, diskriminerar beslutet mellan företag i väsentligen samma situation och strider därmed mot likabehandlingsprincipen. Det strider även mot proportionalitetsprincipen i det att beslutet ålägger sökanden böter som inte återspeglar sökandens ekonomiska situation vid tiden för beslutet.

Vidare gör sökanden gällande att kommissionen bröt mot rättssäkerhetsprincipen i den utsträckning som beslutet omfattar sökanden genom att hänvisa till ett annat räkenskapsår än det som föregick beslutet i syfte att beräkna gränsbeloppet till 10 procent av omsättningen. Ett sådant agerande gör det omöjligt för företag att med tillräcklig visshet förutse vilka påföljder som kan åläggas dem. I enlighet med den ovannämnda principen måste artikel 15.2 i förordning nr 17/62 tolkas strikt i den meningen att gränsen på 10 procent alltid tillämpas för räkenskapsåret som omedelbart föregår meddelandet av beslutet.

____________