BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
den 1 augusti 2003 (1)

"Interimistiskt förfarande - Statligt stöd - Skyldighet att återkräva stöd - Fumus boni juris - Krav på skyndsamhet - Intresseavvägning - Exceptionella omständigheter - Tillfälligt uppskov"

I mål T-378/02 R,

Technische Glaswerke Ilmenau GmbH, Ilmenau (Tyskland), företrätt av advokaterna G. Schohe och C. Arhold, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av V. Di Bucci och V. Kreuschitz, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Schott Glas, Mainz (Tyskland), företrätt av advokaten U. Soltész,

intervenient,

angående en talan om uppskov med verkställigheten av artikel 2 i kommissionens beslut K(2002) 2147 slutligt av den 2 oktober 2002 om statligt stöd (C 44/2001), som Tyskland beviljat Technische Glaswerke Ilmenau Gmbh,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

justitiesekreterare: H. Jung,

följande

Beslut

Bakgrund

1

Technische Glaswerke Ilmenau GmbH (nedan kallat TGI) är ett tyskt bolag med säte i Ilmenau i Freistaat Thüringen (nedan kallad delstaten Thüringen). Företagets verksamhet utgörs av glastillverkning.

2

Sökandebolaget bildades år 1994 av makarna Geiss i syfte att köpa tillbaka fyra av de tolv produktionslinjer (det vill säga ugnar) för glastillverkning som tillhörde det gamla företaget Ilmenauer Glaswerke GmbH (nedan kallat IGW), vars likvidation hade genomförts av Treuhandanstalt (ett offentligt organ för ekonomisk förvaltning, som sedermera blev Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben, nedan kallat BvS). Ifrågavarande ugnar hade utgjort nationaliserade tillgångar i Volkseigener Betrieb Werk für Technisches Glas Ilmenau, som före den tyska återföreningen var centrum för glastillverkningen i före detta Tyska demokratiska republiken.

3

IGW:s försäljning av de fyra ugnarna till sökanden ägde rum i två etapper, närmare bestämt genom ett första avtal av den 26 september 1994 (nedan kallat asset-deal 1 (avtal om överlåtelse av tillgångar)), godkänt av Treuhandanstalt i december 1994, och genom ett andra avtal av den 11 december 1995 (nedan kallat asset-deal 2), godkänt av BvS den 13 augusti 1996.

4

Enligt asset-deal 1 uppgick försäljningspriset på de tre första ugnarna till sammanlagt 5,8 miljoner tyska mark (DEM) (2 965 493 euro), vilket skulle erläggas i tre omgångar, den 31 december åren 1997, 1998, och 1999. Betalningen garanterades genom att inteckningssäkerhet ställdes med 4 miljoner DEM (2 045 168 euro) för den mark där ugnarna var belägna och genom en bankgaranti på 1,8 miljoner DEM (920 325 euro).

5

I enlighet med asset-deal 2 sålde IGW även den fjärde ugnen, utan tillhörande mark, till sökanden, i brist på andra intresserade investerare, till ett pris av 50 000 DEM (25 565 euro).

6

Sökanden hade enligt olika hyresavtal, varav det sista är daterat den 13 augusti 1998, rätt att använda det så kallade "gamla fritthuset" ("das alte Gemengehaus"), vars ägare var Thüringer Liegenschaftsgesellschaft (nedan kallat TLG), ett företag som kontrollerades av delstaten Thüringen. Sökanden använde det gamla fritthuset till att förse den fjärde ugnen med de råvaror som behövs för tillverkning av glas (det vill säga fritta). Huset, vars mark likaledes tillhör TLG, är beläget vid sidan av ugnen i en hangar som hörde till den gamla fabriken.

7

Det är klarlagt att sökanden år 1997 fick problem med likviditeten. Med anledning av dessa problem inledde bolaget förhandlingar med BvS. Sökanden och delstaten Thüringen beslutade den 18 december 1997, enligt sökanden, att ett "samordnat initiativ" skulle tas i form av i huvudsak två åtgärder.

8

För det första avstod BvS, genom ett avtal av den 16 februari 1998, från en del av köpeskillingen enligt asset-deal 1, motsvarande ett belopp av 4 miljoner DEM (2 045 168 euro), nedan kallat betalningsbefrielsen. Enligt sökanden ledde betalningsbefrielsen till att en utlovad men utebliven subvention kompenserades med ett motsvarande belopp av delstaten Thüringen i samband med asset-deal 1. Betalningen av återstoden av köpeskillingen, det vill säga 1 800 000 DEM (914 109 euro), sköts upp, mot erläggande av ränta fram till den 31 december 2003. Bankgarantin för återstoden av köpeskillingen omvandlades till ett pantbrev i den mark på vilken de tre första ugnarna var belägna, det vill säga en oprioriterad fordran i fast egendom (nachrangige Grundschuld), för att förbättra TGI:s likviditet (nedan kallad omvandlingen av bankgarantin).

9

För det andra beviljade delstaten Thüringen sökanden, via sin egen bank Thüringer Aufbaubank (nedan kallad TAB), genom avtal av den 26 februari och den 3 mars 1998 ett lån på 2 miljoner DEM (1 015 677 euro) jämte ränta med ... (2) procent per år (nedan kallat lånet från TAB). Detta lån härrörde enligt sökanden från delstatens konsolideringsfond, en av de allmänna statliga stödordningar som tillåtits av kommissionen enligt stödordning NN 74/95 (godkänd genom beslut SG (96) D/1946). Lånet utbetalades till sökanden den 30 november 1998. Återbetalningen av lånet garanteras vidare genom ett pantbrev i nämnda mark och genom proprieborgen av Karl-Albrecht Geiss av den 3 mars 1998.

10

Genom skrivelse av den 1 december 1998 anmälde Tyskland till kommissionen olika åtgärder vilka syftade till ekonomisk konsolidering av sökanden, däribland betalningsbefrielsen och lånet från TAB.

11

I slutet av år 1998 lät delstaten Thüringen riva de byggnader som var belägna på TLG:s mark, bland dem det gamla fritthuset, för att skapa en ny lämplig plats för bildandet av teknologi- och forskningsparken, som döptes till Am Vogelherd (nedan kallad parken Am Vogelherd). Sökanden har hävdat att bolaget, efter det att rivningen avslutats, utöver köpet av marken till den fjärde ugnen var tvunget att öka kapaciteten på det nya fritthuset (som sökanden hade låtit bygga på sin egen mark år 1995 för att försörja de tre första ugnarna med råvaror) och bygga en bro i form av ett transportband (Bandbrücke) för råvaruförsörjningen till den fjärde ugnen från det nya huset över den allmänna vägen. Sökanden har påstått att dessa arbeten och sagda köp plötsligt medförde ytterligare utgifter i början av år 1998, som kunde förutses uppgå till ... miljoner DEM (... euro), ett belopp som det uttryckligen togs hänsyn till i avtalet om lån från TAB.

12

Genom skrivelse SG (2000) D/102831 av den 4 april 2000 inledde kommissionen det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG, med avseende på betalningsbefrielsen och lånet från TAB, ett förfarande som erhållit referensnummer C 19/2000 (nedan kallat det första formella förfarandet). Samtidigt som kommissionen i denna skrivelse konstaterar att kompletterande upplysningar angående dessa åtgärder har tillhandahållits vid flera tillfällen under år 1999 av de tyska myndigheterna, har den dock begärt kompletterande information till sin formella utredning angående vissa stöd som de tyska myndigheterna beviljat sökanden inom ramen för asset-deal 1 respektive asset-deal 2. Alla dessa påstådda stöd beskrivs i det meddelande som publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 29 juli 2000 (Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter på stödåtgärd C 19/2000 (ex NN 147/98) - Stöd till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH - Tyskland (EGT C 217, s. 10)), enligt vilket kommissionen tills vidare anser att betalningsbefrielsen och lånet från TAV skulle kunna betraktas som oförenliga med den gemensamma marknaden.

13

Tyskland besvarade begäran om kompletterande upplysningar den 5 juli 2000. Ett möte ägde rum mellan företrädare för kommissionen och de tyska myndigheterna den 7 november 2000. De tyska myndigheterna delgav kommissionen andra kompletterande upplysningar den 1 mars 2001.

14

Den 12 juni 2001 antog kommissionen beslut 2002/185/EG om det statliga stöd K 19/2000 som Tyskland beviljat till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH (EGT L 62, 2002, s. 30, nedan kallat det första beslutet). Efter att uttryckligen ha avstått från att i beslutet undersöka andra potentiellt oförenliga stöd som beviljats TGI, såsom lånet från TAB, omvandlingen av den bankgaranti som ställts inom ramen för asset-deal 1, det uppskjutna erläggandet av återstoden av köpeskillingen, vilket enligt avtalet skulle ske den 16 februari 1998, till år 2003 (skälen 64 och 65), har kommissionen dragit slutsatsen att betalningsbefrielsen inte var förenlig med en privat investerares beteende. Den utgjorde i stället ett statligt stöd som inte kunde anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.1 EG, och som kunde godkännas med tillämpning av artikel 87.3 EG (artikel 1). Kommissionen ålade följaktligen Tyskland att återkräva stödet (artikel 2).

15

Genom skrivelse av den 3 juli 2001 inledde kommissionen ett andra formellt granskningsförfarande i enlighet med 88.2 EG, vilket gavs referensnummer C 44/2001. Detta förfarande (nedan kallat det nya formella förfarandet) avsåg till en början endast omvandlingen av bankgarantin, för det andra lånet från TAB och för det tredje uppskjutandet till år 2003 av förfallotiden för betalning av återstoden av köpeskillingen enligt asset-deal 1. Nämnda åtgärder, som preliminärt ansågs vara stöd som var oförenliga med den gemensamma marknaden, beskrivs i det meddelande som publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 27 september 2001 (Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter på stödåtgärd C 44/2001 (ex NN 147/98) - Stöd till förmån för TGI - Tyskland (EGT C 272, s. 2).

16

Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 28 augusti 2001 har sökanden väckt talan om ogiltigförklaring av det första beslutet (mål T-198/01).

17

Genom skrivelse av den 9 oktober 2001 lade Tyskland fram synpunkter på det nya formella förfarandet. Vad gäller lånet från TAB har Tyskland hävdat att sökanden enligt tysk rätt, med tillämpning av det rättsliga begreppet uppoffring (aufopferung), hade en fordran på delstaten Thüringen med anledning av den skada sökanden lidit genom att parken Am Vogelherd skapats och att lånet från TAB hade tjänat som betalning av denna skuld.

18

Genom en särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 15 oktober 2001 ansökte sökanden med stöd av artiklarna 242 EG och 243 EG, i första hand, om att förstainstansrätten skall bevilja uppskov med verkställigheten av artikel 2 i det första beslutet (mål T-198/01 R). Talan grundas bland annat på ett expertutlåtande som avgavs den 2 oktober 2001 av revisionsbyrån Pfizenmayer & Birkel i Berlin (nedan kallat expertutlåtande Pfizenmayer 1), angående sökandens ekonomiska ställning per den 31 augusti 2001.

19

Genom skrivelse av den 24 oktober 2001 lade sökanden fram sina synpunkter på det nya formella förfarandet. Sökanden har betonat att den, trots att detta förfarande inletts, slutligen hade funnit en ny investerare. Makarna Geiss ingick den 4 mars 2002 ett av notarius publicus bevittnat avtal med sagda investerare, enligt vilket denne åtog sig att investera sammanlagt ... euro i sökandebolaget mot ett vederlag som innebär förvärv av ... procent av aktierna i bolaget.

20

Genom skrivelse av den 15 mars 2002 underrättade Tyskland kommissionen om investerarens åtagande och översände en kopia av det av notarius publicus bevittnade avtalet till kommissionen. Då de tyska myndigheterna och sökanden begärde att ett möte med kommissionen skulle äga rum, varvid även investeraren och TGI skulle närvara för att den föreslagna investeringen skulle kunna diskuteras, avvisade kommissionen detta förslag genom en skrivelse av den 11 april 2002 till den tyska regeringen och en skrivelse av den 25 april 2002 till sökanden.

21

Genom beslut av den 4 april 2002 uppsköt förstainstansrättens ordförande på vissa villkor verkställigheten av artikel 2 i det första beslutet till den 17 februari 2003 (mål T-198/01 R, Technische Glaswerke Ilmenau mot kommissionen, REG 2003, s. II-2153, nedan kallat TGI-beslutet). Bedömningen av huruvida kravet på skyndsamhet iakttagits i detta mål berodde särskilt på expertutlåtandet Pfizenmayer 1 och på de bokföringsmässiga prognoser som utarbetats inom ramen för ett nytt expertutlåtande (expertutlåtandet Pfizenmayer 2), som förstainstansrätten hade förordnat om den 10 december 2001 under det inledande förfarandet i mål T-198/01 R.

22

Kommissionen överklagade den 18 juni 2002 TGI-beslutet till domstolens ordförande (mål C-232/02 P(R)).

23

I enlighet med sagda beslut avgav byrån Pfizenmayer & Birkel en tredje rapport om TGI:s ekonomiska ställning, denna gång avseende ställningen per den 1 juli 2002 (nedan kallad mellanrapport 2002). Denna rapport inkom till förstainstansrättens kansli den 5 augusti 2002 och delgavs kommissionen den 7 augusti 2002.

24

Kommissionen antog den 2 oktober 2002 beslut K(2002) 2147 slutligt om det statliga stöd C 44/2001, som Tyskland har genomfört till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH (nedan kallat det omtvistade beslutet).

25

Enligt artikel 1 i det omtvistade beslutet har Tyskland beviljat sökanden statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Stödet omfattade omvandlingen av bankgarantin och lånet från TAB på 2 000 000 DEM (1 015 677 euro). Enligt artikel 2 är Tyskland skyldigt att utan dröjsmål återkräva detta stöd av sökanden.

26

TGI-beslutet bekräftades efter överklagande den 18 oktober 2002, genom beslut av domstolens ordförande i mål C-232/02 P(R), kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau (REG 2002, s. I-8977).

27

Med tillämpning av artikel 2 i det omtvistade beslutet anmodade TAB sökanden genom skrivelse av den 28 november 2002 att återbetala ett belopp på ... euro jämte ränta och omkostnader. BvS för sin del hade, genom skrivelse daterad dagen innan, anmodat TGI att ställa ny säkerhet för en prioriterad fordran avseende återstoden av köpeskillingen. Dessa båda fordringsägare gick med på att skjuta upp sina krav på ett enda villkor, nämligen att ett slutligt beslut antogs av gemenskapsdomstolen angående en eventuell begäran (som skulle framställas före mitten av februari 2003) om uppskov med verkställigheten av det återkrav som föreskrivs i sagda artikel 2.

28

Sökanden återbetalade den 16 december 2002, i enlighet med TGI-beslutet, ett belopp av 256 000 euro till BvS, och kvitto på betalningen tillhandahölls genom handlingar som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 december 2002.

29

Den 31 december 2002 förmådde sökanden även genom en förtida inbetalning minska beloppet på det återstående lånet från TAB till omkring ... euro.

30

Den 28 januari 2003 avgav byrån Pfizenmayer & Birkel, likaledes i enlighet med TGI-beslutet, en fjärde rapport om sökandens ekonomiska ställning, närmare bestämt av den 31 december 2002, varav en kopia ingavs till förstainstansrättens kansli av sökanden och översändes till kommissionen den 31 januari 2003 (nedan kallad slutlig rapport 2002). Kommissionen anmodades den 3 februari 2003 att inkomma med eventuella synpunkter på denna rapport.

31

Kommissionen inkom med ett sådant yttrande den 11 februari 2003.

32

Genom handling som inkom den 17 februari 2003 till förstainstansrättens kansli begärde sökanden att det i TGI-beslutet förordnade uppskovet med verkställigheten skulle förlängas. Genom beslut daterat följande dag med stöd av artikel 105.2 andra stycket i rättegångsreglerna förordnade förstainstansrättens ordförande om tillfällig förlängning av det ursprungliga uppskovet till dess att beslut fattats i sak angående ansökan om förlängning i mål T-198/01 R.

Förfarande

33

Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 18 december 2002 har sökanden väckt talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

34

Genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 februari 2003 har TGI framställt en begäran i enlighet med artiklarna 242 EG och 243 EG om uppskov med verkställigheten av artikel 2 i det omtvistade beslutet. Begäran baseras, vad gäller kravet på skyndsamhet, på en femte rapport från revisionsbyrån Pfizenmayer & Birkel av den 7 februari 2003 angående sökandens ekonomiska ställning per nämnda dag (bilaga 4 till begäran, nedan kallad expertutlåtandet Pfizenmayer 5).

35

Genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli den 21 februari 2003, har företaget Schott Glas begärt att få intervenera i detta mål till stöd för svarandens yrkanden.

36

Efter det att sagda begäran delgivits parterna den 26 februari 2003 i överensstämmelse med artikel 116.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, har dessa parter inte framställt några invändningar.

37

Kommissionen inkom med skriftligt yttrande på förevarande ansökan om interimistiska åtgärder den 12 mars 2003.

38

Eftersom kommissionen i sitt yttrande faktiskt har ifrågasatt sanningshalten i den förklaring på heder och samvete som makarna Geiss avlade den 11 februari 2003 (bilaga 6 till förevarande ansökan om interimistiska åtgärder), begärde förstainstansrättens ordförande genom skrivelse av den 18 mars 2003 att sökanden skulle inkomma med handlingar om makarnas inkomster för perioden den 1 januari 1994-den 28 februari 2003, som särskilt skulle innehålla utdrag ur deras privata bankkonton och alla användbara upplysningar om deras tillgångar.

39

Genom skrivelser av den 17 och den 20 mars 2003 framställde sökanden en begäran, i enlighet med artikel 116.2 i rättegångsreglerna, om konfidentiell behandling i förhållande till intervenienten av vissa avsnitt i ansökan om interimistiskt förfarande, av vissa bilagor och vissa avsnitt i andra bilagor till sagda ansökan, samt av vissa andra handlingar som hör till målet. Sökanden inkom även med en icke konfidentiell version av ifrågavarande handlingar.

40

Genom beslut av förstainstansrättens ordförande av den 26 mars 2003 tilläts interventionssökanden att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Förstainstansrätten konstaterade att eftersom det var fråga om en konkurrent till sökanden som deltog i förfarandet i kommissionen, hade Schott Glas ett legitimt intresse enligt artikel 40 i stadgan för domstolen, vilken enligt artikel 53 första stycket i stadgan är tillämplig på förstainstansrätten, efter det att detta förfarande hade avslutats, eftersom den påstådda snedvridning av konkurrensen som Schott Glas befarade skulle fortgå under avsevärd tid om ansökan om interimistiska åtgärder hade bifallits.

41

Den 3 april 2003 inkom sökanden med den dokumentation angående makarna Geiss tillgångar som efterfrågats i skrivelse av den 18 mars 2003, i konfidentiella och icke konfidentiella versioner.

42

Efter beslutet av den 26 mars 2003 delgav förstainstansrätten intervenienten icke konfidentiella versioner av i detta mål godtagna inlagor från sökanden.

43

Parterna yttrade sig muntligen och besvarade förstainstansrättens frågor under förhandlingen den 11 april 2003. Vid förhandlingen beslutade förstainstansrätten att, med hänsyn till att svaranden och intervenienten inte bestred detta, bifalla sökandens begäran om konfidentiell behandling i förhållande till intervenienten.

44

Efter förhandlingen anmodade förstainstansrätten sökanden, genom skrivelse av förstainstansrättens justitiesekreterare av den 16 april 2003, att besvara vissa frågor skriftligen.

45

Sökanden besvarade dessa frågor den 8 maj 2003 (nedan kallat svaret på frågorna). Sökanden begärde även, i enlighet med artikel 116.2 i rättegångsreglerna, konfidentiell behandling av vissa avsnitt i detta svar och av de handlingar som bifogats det i förhållande till intervenienten. En icke konfidentiell version ingavs samtidigt till förstainstansrättens kansli.

46

Genom skrivelse av den 13 maj 2003 framställde intervenienten invändningar mot att vissa uppgifter avlägsnats ur sagda icke konfidentiella version av svaret på frågorna.

47

Sökanden yttrade sig om sagda invändning i skrivelse av den 22 maj 2003.

48

Kommissionen yttrade sig den 23 maj 2003 om svaret på frågorna (nedan kallat kommissionens kompletterande yttrande). Genom skrivelse samma dag avstod kommissionen från att yttra sig om intervenientens invändning mot sökandens begäran om konfidentiell behandling av nämnda svar.

49

Genom skrivelse av den 3 juni 2003 framställde sökanden en begäran om konfidentiell behandling i förhållande till intervenienten av vissa uppgifter som ingick i kommissionens kompletterande yttrande. Sökanden ingav även en icke konfidentiell version av denna inlaga till förstainstansrättens kansli.

50

I skrivelse av den 5 juni 2003 uppgav intervenienten däremot, samtidigt som den vidhöll sin invändning av den 13 maj 2003 angående de uppgifter som avlägsnats ur den icke konfidentiella versionen av svaret på frågorna, att bolaget däremot inte hade några invändningar mot att det hade avlägsnats uppgifter i den icke konfidentiella versionen av kommissionens kompletterande yttrande som ingivits av sökanden.

51

Genom skrivelse av följande dag återkallade intervenienten sina invändningar mot avlägsnandet av uppgifter i den icke konfidentiella versionen av svaret på frågorna. Intervenienten uppgav även att det skriftliga yttrande som bolaget hade ingivit den 3 juni 2003 om sagda svar hädanefter skulle betraktas som slutgiltigt, oaktat den ovannämnda invändningen av den 13 maj 2003.

Rättslig bedömning

52

Förstainstansrätten får enligt artiklarna 242 EG och 243 EG jämförda med artikel 225.1 EG, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den omtvistade rättsakten eller förordna om nödvändiga interimistiska åtgärder.

53

I artikel 104.2 i rättegångsreglerna föreskrivs att det i en ansökan om interimistiska åtgärder skall anges de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att en ansökan om uppskov skall ogillas när ett av villkoren inte är uppfyllt (beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 oktober 1996 i mål C-268/96 P(R), SCK och FNK mot kommissionen, REG 1996, s. I-4971, punkt 30, beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 8 december 2000 i mål T-237/99 R, BP Nederland m.fl. mot kommissionen, REG 2000, s. II-3849, punkt 34, och TGI-beslutet, punkt 50). I förekommande fall kan även en avvägning mellan de föreliggande intressena göras i ett interimistiskt förfarande (beslut meddelat av domstolens ordförande den 23 februari 2001 i mål C-445/00 R, Österrike mot rådet, REG 2001, s. 1-1461, punkt 73, och TGI-beslutet, punkt 50).

54

Enligt artikel 107.3 i rättegångsreglerna kan datum för den interimistiska åtgärdens upphörande fastställas i beslutet, även om det interimistiska beslutet har verkningar fram till dess att domen i målet rörande huvudsaken avkunnas (se, för ett liknande resonemang, beslut meddelat av domstolens ordförande den 16 juli 1984 i mål 160/84 R, Oryzomyli Kavallas och Oryzomyli Agiou Konstantinou mot kommissionen, REG 1984, s. 3217, punkt 9, och TGI-beslutet, punkt 51).

Ansökningarna om konfidentiell behandling av den 8 maj och 3 juni 2003

55

Sökanden har i sina ansökningar åberopat artikel 116.2 i rättegångsreglerna. Med hänsyn till att invändningarna rörande att viss information som sökanden avlägsnat från sina ytterligare ansökningar om konfidentiell behandling av den 8 maj och den 3 juni 2003 ansågs avse affärshemligheter har återkallats, anser förstainstansrätten att sagda ansökningar kan bifallas med ett enda undantag. När det gäller namnet på revisionsbyrån och namnet på den ansvarige expert vid byrån som avgav ett expertutlåtande för TGI:s räkning i detta mål, är det uteslutet att dessa upplysningar kan betraktats som sökandens affärshemligheter. Dessa namn är i vart fall numera allmänt kända till följd av TGI-beslutet, som redan har offentliggjorts i Rättsfallssamling från EG-domstolen och förstainstansrätten och spridits på institutionens hemsida på Internet, utan att sökanden har givit uttryck för någon reservation i detta avseende.

56

Härav följer att ansökan inte kan bifallas i denna del.

Fumus boni juris

57

Sökanden har till stöd för sin ansökan särskilt åberopat fyra av de sex grunder som anförts i talan i huvudsaken. Grunderna avser det påstått olagliga i att det formella förfarandet uppdelades av kommissionen, det faktum att lånet från TAB saknade karaktär av statligt stöd eftersom detta lån omfattas av en godkänd allmän stödordning samt en i det omtvistade beslutet påstådd uppenbart felaktig tillämpning av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, i deras lydelse av den 23 december 1994 (EGT C 368, s. 12) (nedan kallade riktlinjerna).

58

Kommissionen har med stöd av intervenienten gjort gällande att ansökan inte ens vid den första anblicken framstår som berättigad.

Rättegångsfel

59

Vad först beträffar de påstådda rättegångsfel som begåtts av kommissionen har sökanden gjort gällande att kommissionen lät en omotiverat lång tid av 31 månader gå - räknat från anmälan den 1 december 1998, lånet från TAB och omvandlingen av bankgarantin - innan den inledde det nya formella förfarandet (se analogt förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i mål T-95/96, Gestevisión Telecinco mot kommissionen, REG 1998, s. II-3407, punkt 74). Denna fördröjning utgör ett uppenbart åsidosättande av kommissionens skyldighet att handlägga ärenden inom en rimlig tidsfrist. Förseningen beror uteslutande på kommissionens beteende och utgör ett rättegångsfel som skall vara föremål för gemenskapsdomstolarnas kontroll (förstainstansrättens dom av den 11 juli 2002 i mål T-152/99, HAMSA mot kommissionen, REG 2002, s. II-3049, punkt 48).

60

Sökanden har även påstått att kommissionen genom sin försenade handläggning åsidosatte principen om god förvaltningssed, enligt vilken kommissionen är skyldig att granska ifrågavarande åtgärder i sitt allmänna sammanhang och på ett skyndsamt och opartiskt sätt (vad beträffar sammanhangets betydelse skall förstainstansrättens domar i det ovannämnda målet HAMSA mot kommissionen, punkt 29, och av den 17 oktober 2002 i mål T-98/00, Linde mot kommissionen, REG 2002, s. II-3961, punkterna 41 och 47, nämnas.) Kommissionen har således genom att åsidosätta väsentliga formföreskrifter fråntagit sig själv möjligheten att få en överblick över de anmälda åtgärderna, inklusive dem som kommissionen ansåg utgör befintligt stöd (se skäl 96 i det omtvistade beslutet).

61

Enligt sökanden skulle kommissionen utan denna oegentlighet ha kunnat uppnå ett annat resultat i det omtvistade beslutet. Sökanden har härvidlag särskilt hänvisat till kommissionens konstaterande (skälen 139 och 140 i det omtvistade beslutet) att den nye investerarens åtagande inte hade kunnat leda till att sökandebolaget blev lönsamt, eftersom investerarens åtagande var villkorat av att det stöd som var aktuellt i det första beslutet (det vill säga betalningsbefrielsen) inte återkrävdes.

62

Kommissionen har i sina yttranden främst betonat att lånet från TAB och omvandlingen av bankgarantin utgjorde stöd som inte hade anmälts. Kommissionen har även betonat den omständigheten att förseningarna kan bero på att kommissionen inte förfogade över nödvändig information för att fatta ett beslut, beroende på förhalningstaktik från de tyska myndigheternas sida. Principen om god förvaltningssed medför inte alls ett förbud mot att dela upp ett sådant förfarande som detta mål i två delar, men innebär att kommissionen är skyldig att i låntagarens konkurrenters allmänna intresse fatta ett så snabbt beslut som möjligt angående de omständigheter i fråga om vilka kommissionen förfogade över tillräcklig information, det vill säga angående betalningsbefrielsen.

63

Förstainstansrätten konstaterar inledningsvis att klassificeringen av lånet från TAB och omvandlingen av bankgarantin som icke anmälda stöd förutsätter att sagda åtgärder utgjorde stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Dock utgör den omständigheten att sagda åtgärder saknar karaktär av statligt stöd just en av de grunder som anförts i målet i huvudsaken och som sökanden har åberopat i förevarande förfarande. Vidare har sökanden gjort gällande att detta lån omfattas av en godkänd allmän stödordning. Följaktligen kan inte en förutsättning som utgör kärnan i bedömningen av fumis boni juris, nämligen förekomsten av ett icke anmält stöd, vara avgörande för hur djupgående förstainstansrättens prövning av fumus boni juris skall vara (se domstolens ordförandes beslut i det ovannämnda målet kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau, punkt 60).

64

Vad angår det påstått rättsstridiga i att de båda förfarandena delas upp i beslutet, skall det noteras att kommissionen, när den inledde det första formella granskningsförfarandet, konstaterade att den hyste tvivel i fråga bland annat om lånet från TAB:s förenlighet med artikel 87.1 EG och i fråga om möjligheten att godkänna det i enlighet med artikel 87.3 c EG. I det första beslutet (skäl 41) erinrade kommissionen om att den hade utfärdat en begäran om upplysningar speciellt för att kunna avgöra om detta lån var förenligt med bestämmelserna i den redan godkända stödordningen, enligt vilken det enligt uppgift blivit godkänt. Under dessa förhållanden beslutade kommissionen att "för att undvika ytterligare fördröjningar av beslutet om [betalningsbefrielsen skulle] avsluta det formella förfarandet med ett slutgiltigt beslut om [betalningsbefrielsen]" (skäl 42). Den gav dock ingen anvisning vad beträffar de tyska myndigheternas ansvar för den tid som förflutit mellan den 4 april 2000, det vill säga den dag då kommissionen delgav Tyskland sitt beslut att inleda det första formella förfarandet (se punkt 12 ovan), och den ovannämnda icke angivna dagen för begäran om ytterligare upplysningar. Eftersom det är utrett (se punkt 13 ovan) att det vid flera tillfällen togs kontakter mellan kommissionen och de tyska myndigheterna efter det att det första förfarandet hade inletts, kan inte förstainstansrätten, mot bakgrund av de omständigheter som den har kännedom om, fastställa att ansvaret för sagda försening åvilar de tyska myndigheterna. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att det också är möjligt att förseningen åtminstone delvis berodde på kommissionen.

65

Förstainstansrätten erinrar om att det utgör en allmän gemenskapsrättslig princip, vars iakttagande skall säkerställas av gemenskapsdomstolarna, att en rimlig tidsfrist iakttas vid administrativa förfaranden (domstolens dom av den 18 mars 1997 i mål C-282/95 P, Guérin automobiles mot kommissionen, REG 1997, s. I-1503, punkterna 36 och 37, och av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. I-8375, punkterna 167-171) och att motsvarande rättighet anges som en komponent i rätten till god förvaltning i artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proklamerad i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1). Denna princip är således tillämplig i samband med ett granskningsförfarande avseende ett statligt stöd (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen, REG 2002, s. II-7869, punkt 140). Enbart den omständigheten att kommissionen antog beslutet efter det att en rimlig tidsfrist hade överskridits är dock inte tillräcklig för att ett beslut som kommissionen fattar efter ett formellt granskningsförfarande i enlighet med artikel 88.2 EG skall vara olagligt (se analogt förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94-T-307/94, T-313/94-T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II-931, punkterna 121 och 122, av den 14 februari 2001 i mål T-26/99, Trabisco mot kommissionen, REG 2001, s. II-633, punkt 52, och i mål T-62/99, Sodima mot kommissionen, REG 2001, s. II-655, punkt 94). Förstainstansrätten skall således undersöka sökandens argumentation rörande de påstådda skadliga verkningar som skulle kunna bli följden av den påstått omotiverade tidsrymd på 31 månader som förflöt från det att det formella granskningsförfarandet delades upp.

66

Sökanden har särskilt understrukit att den skyldighet att återkräva det betalningsbefriade beloppet, vilken förordnas om i artikel 2 i det första beslutet, i det omtvistade beslutet anges som en av de faktiska omständigheter på vilka kommissionen grundade slutsatsen att omstruktureringsplanen av den 19 april 2001 inte kunde genomföras och således inte kunde betraktas som lönsam (skälen 132-141). Under dessa förhållanden anser förstainstansrätten att argumentet att den nye investerarens åtagande av den 4 mars 2002 skulle ha föranlett kommissionen att anta ett annat beslut om inte det första formella granskningsförfarandet hade delats upp inte helt saknar grund, mot bakgrund av alla de åtgärder som anmäldes den 1 december 1998 av Tyskland och utsikterna till att saneringen av sökanden skulle kunna avslutas, vilka beskrivs särskilt i expertutlåtandena Pfizenmayer 1 och 2. Det kan vid en läsning av den del av det omtvistade beslutet som rör den nye investeraren (skälen 135-141) bland annat inte uteslutas att det faktum att det finns ett första beslut, och att det förfarande som ligger till grund för dess antagande följaktligen har delats upp, kan ha påverkat kommissionens bedömning när den antog det omtvistade beslutet.

Huruvida lånet från TAB var ett statligt lån

67

Sökanden har gjort gällande att lånet från TAB inte har alla de egenskaper som är betecknande för ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Med hänsyn till den tillämpliga räntesatsen (det vill säga ... procent) och det faktum att lånet garanteras genom ett pantbrev i fast egendom och en proprieborgen av företagets ägare, har sökanden påstått att det beviljades på marknadsmässiga villkor och att beviljandet inte har givit sökanden någon ekonomisk fördel. Kommissionen borde i det omtvistade beslutet åtminstone ha förklarat vad som konkret utgjorde det ifrågavarande stödet. Vidare hade delstaten Thüringen genom att bevilja lånet genom förmedling av TAB låtit sig styras av överväganden som var analoga med de överväganden som ett holdingbolag eller en privat företagskoncern med en övergripande strategi på koncernnivå gör, eftersom sagda stöd gjorde det möjligt för delstaten att snabbt inrätta parken Am Vogelherd.

68

Sökanden har även hävdat att beviljandet av lånet från TAB tjänade som kompensation för det krav av civilrättslig natur som sökanden hade på delstaten Thüringen på grund av den skada som sökanden hade lidit till följd av att det gamla fritthuset revs. Sökanden har hänvisat till artikel 2 i låneavtalet, där det föreskrivs att sökanden skall använda lånesumman till att ersätta den rivna byggnaden. Genom att i det omtvistade beslutet i detta avseende slå fast att för det fall den kostnad som åsamkats sökanden var ersättningsgill till sin karaktär borde sökanden ha erhållit ett bidrag och inte ett lån, har kommissionen gjort en uppenbart felaktig bedömning. Eftersom det var utrett att sökanden inte hade någon rätt att nyttja denna byggnad på obegränsad tid hade ett lån i förevarande mål varit en lämplig kompensationsåtgärd för att täcka de förutsebara kostnader som sökanden skulle åsamkas till följd av att det blev nödvändigt att finna ett annat sätt på vilket den fjärde ugnen kunde försörjas med råvaror.

69

Kommissionen har, vad gäller argumentet att lånet från TAB beviljas på marknadsmässiga villkor, genmält att sökanden med hänsyn till den prekära ekonomiska situationen aldrig skulle ha erhållit detta lån, med extremt förmånliga villkor (beskrivna i skälen 107-116 i det omtvistade beslutet), på den öppna marknaden. Sökanden har när den argumenterat om det sätt på vilket en rationell privat aktör skulle ha agerat om den hade befunnit sig i samma position som delstaten Thüringen glömt att det i förevarande mål är nödvändigt att på det begreppsmässiga planet utgå från låntagarens och inte från långivarens perspektiv (se förstainstansrättens dom av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen, REG 2003, s. II-0000, punkt 178 och följande punkter). Vad gäller det krav av civilrättslig natur som sökanden påstått sig ha på delstaten, har kommissionen med stöd av intervenienten hävdat att ett sådant krav inte kan tillgodoses genom ett lån. Ett civilrättsligt krav som syftar till erhållande av ett slags kompensatoriskt lån förekommer enligt dessa inte i tysk rätt.

70

Förstainstansrätten anser att sökandens argument att lånet från TAB skulle ha kunnat beviljas av en privat rationell aktör som handlade på normala marknadsvillkor och befann sig i en situation som liknade den som delstaten Thüringen befann sig i inte helt saknar grund, särskilt med hänsyn till de stipulerade villkoren. Även om delstaten förvisso hade vissa skyldigheter som kunde härledas ur möjliga förvärvade rättigheter för sökanden vad gäller nyttjandet av det gamla fritthuset och de förtida kostnader som åsamkats sökanden genom delstatens rivning av det, vilka förhållanden samtliga avser faktiska omständigheter som endast kan kontrolleras av den domstol som prövar målet i sak, kan det inte desto mindre inte uteslutas att en privat rationell investerare skulle ha beviljat lånet i fråga trots att de säkerheter som erbjöds var tveksamma, genom att liksom i förevarande fall föreskriva att lånesumman skulle användas till att uppföra en ny byggnad i stället för den rivna byggnaden. Även om domen i målet Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen (särskilt punkt 328) skall tolkas på det sätt som kommissionen har gjort gällande och om således låntagarens synvinkel skall beaktas, är det åtminstone vid en första anblick inte helt orimligt att anse att sökanden, i likhet med vad den har betonat i sitt svar på frågorna i februari 1998, kunde anse att beviljandet av ett lån och följaktligen en snabb utbetalning av motsvarande medel skulle kunna göra det möjligt för den att vidta nödvändiga åtgärder för att ersätta den förlorade möjligheten att använda det gamla fritthuset och att detta motsvarade en rimlig förlikning vid ett eventuellt rättsligt förfarande som sökanden hade kunnat inleda mot delstaten.

Det påstådda stödets förenlighet med reglerna

71

Sökanden har också hävdat att lånet från TAB omfattades av en allmän stödordning (närmare bestämt Thüringer Konsolidierungsfonds (Thüringens konsolideringsfond), godkänd genom beslut NN 74/95 SG (96) D 1946 av den 6 februari 1996), bland annat på grund av att sökanden var ett medelstort bolag vid den tidpunkt då lånet betalades ut den 30 november 1998. Sökanden har i analogi med det resonemang som förs i förstainstansrättens dom av den 14 maj 2002 i mål T-126/99, Graphischer Maschinenbau mot kommissionen (REG 2002, s. II-2427) gjort gällande att de nationella myndigheterna måste ha ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning inom ramen för komplicerade ekonomiska bedömningar avseende genomförandet av anmälda och godkända stöd. Sökanden har därefter erinrat om att för det fall kommissionen skulle vara fri att ersätta den nationella myndighetens ekonomiska bedömning med sin egen bedömning, skulle den ha en obegränsad behörighet. I förevarande mål har kommissionen i stället för att enbart granska lagenligheten hos TAB:s beslut att bevilja lånet med hjälp av Thüringer Konsolidierungsfonds i enlighet med de ifrågavarande stödordningarna, felaktigt granskat lånet direkt och enbart i enlighet med sina egna riktlinjer (skäl 109 i det omtvistade beslutet).

72

Kommissionen har beträffande den påstådda förenligheten med reglerna för det lån som beviljats av TAB inom ramen för Thüringer Konsolidierungsfonds stödordning anmärkt att de tyska myndigheterna under sådana omständigheter som råder i förevarande mål skall granskas av kommissionen i enlighet med artikel 87.3 EG. De har således inte någon som helst befogenhet att företa en skönsmässig bedömning vad gäller ett konkret stöds lagenlighet. Beslutet att underkänna en eventuell tillämpning av Thüringer Konsolidierungsfonds stödordning var vidare helt och hållet motiverat med hänsyn till riktlinjerna och avsaknaden av en hållbar omstruktureringsplan vid tidpunkten för beviljandet av lånet från TAB.

73

Det är tydligt att det föreligger en reell skiljaktighet mellan parterna i fråga om bedömningen av det sätt på vilket kommissionen borde ha gått till väga vid granskningen av huruvida beviljandet av lånet från TAB var förenligt med Thüringer Konsolidierungsfonds. Förstainstansrätten konstaterar att sökandens argumentation till stor del baseras på påståendet att sökanden var ett medelstort företag vid tidpunkten för utbetalningen av lånet och på att denna omständighet inte beaktades av kommissionen. Det kan inte uteslutas att detta påstående, om det är korrekt, skulle ha kunnat utgöra en relevant omständighet för en korrekt tillämpning av Thüringer Konsolidierungsfonds stödordning. I det omtvistade beslutet anges emellertid att "[d]å det saknar betydelse för bedömningen av de åtgärder som avses här huruvida TGI hör till kategorin ... medelstora företag, granskas denna fråga inte vidare i förfarandet" (skäl 88).

74

Förstainstansrätten erinrar om att enligt fast rättspraxis kan kommissionen enbart kontrollera att enskilt stöd, som redan anses existera, uppfyller de villkor som kommissionen har fastställt i beslutet om godkännande av det allmänna systemet (domstolens domar av den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen, REG 1994, s. I-4635, punkt 24, och av den 15 maj 1997 i mål C-278/95 P, Siemens mot kommissionen, REG 1997, s. I-2507, punkt 31, förstainstansrättens dom av den 17 juni 1999 i mål T-82/96, ARAP m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II-1889, punkt 48). Även om det är sant, som det slås fast i det omtvistade beslutet, att "villkoren i stödordningen [motsvarar] de villkor som ställs i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering" och att dessa sistnämnda villkor "inte [är] uppfyllda" i förevarande mål, räcker inte dessa konstateranden i sig för att vederlägga sökandens argumentation. Förstainstansrätten kan således inte utesluta att kommissionen i detta avseende har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning.

Slutsats

75

Härav följer att de tre av sökanden framförda grunderna inte vid en första anblick förefaller vara helt ogrundade (beslut av domstolens ordförande av den 19 juli 1995 i mål C-149/95 P(R), kommissionen mot Atlantic Container Line m.fl., REG 1995, s. I-2165, punkt 26, och det ovannämnda TGI-beslutet, punkt 88). Under dessa förhållanden kan inte denna ansökan avslås i avsaknad av fumus boni juris och det skall således prövas om kravet på skyndsamhet är uppfyllt i förevarande mål.

Krav på skyndsamhet

Parternas argument

76

Sökanden har gjort gällande att den begärda interimistiska åtgärden är nödvändig för att undvika att sökanden lider allvarlig och irreparabel skada på grund av en omedelbar verkställighet av artikel 2 i det omtvistade beslutet. En sådan verkställighet skulle leda till att bolaget försvann och i andra hand till en irreparabel förlust av dess ställning på den berörda marknaden. Sökanden har även åberopat de ekonomiska konsekvenserna och den personliga skada i termer av trovärdighet, rykte och social ställning som Karl-Albrecht Geiss skulle lida för det fall ett insolvensförfarande inleddes. Denna allvarliga skada kan inte repareras senare och ligger därför till grund för kravet på skyndsamhet.

77

TGI har anfört att bolaget, efter att ha nedbringat återstoden av skulden till ... euro per den 31 december 2002, inte förfogar över tillräckliga reserver för att erlägga återstoden av skulden inom den korta tidsfrist som bolaget måste iaktta för att undvika att det inleds ett insolvensförfarande om förevarande ansökan avslås. TGI har härvidlag åberopat expertutlåtande Pfizenmayer 5, i vilket det understryks att med hänsyn till de extraordinära och höga kostnader som finansieringen av ombyggnaden av den andra ugnen år 2002 orsakat bolaget, samt kostnaderna för diverse investeringar som måste genomföras år 2003, är bolagets likviditet mycket svag, trots den positiva utveckling för TGI som kan förväntas under år 2003. Härtill kommer behovet av att planera kostnaden för nödvändiga investeringar för regelbundet underhåll av den första och den fjärde ugnen under år 2004. I svaret på frågorna har TGI betonat att bolaget inte har något giltigt krav på skadestånd från delstaten Thüringen vad gäller de utgifter som orsakats av att det gamla fritthuset revs. Vidare har Karl-Albrecht Geiss endast begränsade privata tillgångar som, trots den borgensförbindelse som Karl-Albrecht Geiss ställt till TAB, inte gör det möjligt för honom att betala tillbaka återstoden av skulden. Den omständigheten att borgensförbindelsen godtogs av TAB vid den tidpunkt då makarna Geiss även var ägare till två andra bolag, trots avsaknaden av ytterligare säkerhet, överensstämmer med tysk bankpraxis, enligt vilken den ägande företagsledarens personliga ansvar för lånet betonas.

78

Kommissionen har i sina skriftliga yttranden gjort gällande att med hänsyn till att Karl-Albrecht Geiss, enligt de yttranden som ingetts av Tyskland under det nya formella förfarandet, avstod från en bonus till företagsledningen som uppgick till en miljon DEM från och med år 1997, måste han således ha mottagit en sådan bonus under flera år från och med grundandet av sökandebolaget år 1994. Följaktligen borde han vara i stånd att genom egna medel låna ut det belopp som skall återbetalas i enlighet med det omtvistade beslutet till sökanden. I vart fall skulle han åtminstone kunna erhålla ett personligt lån i en privat bank på marknadsmässiga villkor för att återbetala resten av lånet från TAB.

79

Kommissionen har vid förhandlingen med stöd av intervenienten upprepat detta argument. Intervenienten har anfört att det enligt tysk insolvensrätt inte kan anses föreligga omöjlighet att erlägga betalning när en gäldenär kan erhålla ett banklån tack vare en borgensförbindelse. Intervenienten har frågat sig varför sökanden aldrig försökte erhålla skadestånd på grundval av sitt påstådda civilrättsliga krav på delstaten Thüringen. En företagsledare sådan som sökanden är skyldig att göra gällande sådana rättigheter. En sådan fordran skulle till och med kunna säljas till en bank eller användas som säkerhet i utbyte mot ett lån. Följaktligen kan sökanden i själva verket inte med giltig verkan påstå att bolaget saknar likviditet. Intervenienten har i sitt skriftliga yttrande tillagt att sökanden, i enlighet med artikel 273.1 i tyska civillagen, skulle kunna hävda sin "retentionsrätt" (Zurückbehaltungsrecht) gentemot ett eventuellt återbetalningskrav från TAB:s sida som baseras på sökandens lån. TAB skulle i vart fall om den försökte erhålla en sådan återbetalning, handla enligt marknadsekonomiska spelregler och skulle inte riskera att sökanden gick i konkurs, särskilt med hänsyn till den del av lånesumman som redan har återbetalats.

80

I kommissionens kompletterande yttrande har den vidhållit att det framgår av svaret på frågorna att det föreligger en uppenbar motstridighet mellan sökandens ståndpunkt inom ramen för förevarande ansökan om interimistiska åtgärder och den ståndpunkt som framförts i talan i huvudsaken, vad gäller det verkliga värdet på Karl-Albrecht Geiss borgensförbindelse i det avtal där lånet från TAB regleras. Även om det är sant, såsom har konstaterats i svaret på frågorna, att borgensförbindelsen saknar värde i sig, kan TGI inte i sak påstå att lånet beviljades på marknadsmässiga villkor. Vidare motsägs sökandens påstående av den skrivelse från TAB som bifogats svaret. Slutligen är det nästan omöjligt att Karl-Albrecht Geiss, som enligt de handlingar som inkom den 3 april 2003 erhöll arvoden från sökanden på ... euro under perioden 1994-2003, inte skulle ha lyckats bygga upp någon egen förmögenhet.

Förstainstansrättens bedömning

81

Det är lämpligt att först upprepa de rättsliga bedömningar som gjordes i punkterna 96-99 i TGI-beslutet.

82

I detta mål framgår det tydligt av expertutlåtandet Pfizenmayer 5 att skyldigheten att betala tillbaka återstoden på omkring ... euro av lånet från TAB och att skapa en ny säkerhet till förmån för BvS för en prioriterad fordran avseende återstoden av köpeskillingen på ett mycket konkret sätt riskerar att leda till konkurs för sökanden.

83

Denna faktiska omständighet har inte på allvar bestridits av kommissionen, som har inskränkt sig till att i huvudsak framföra sitt argument att Karl-Albrecht Geiss förmodligen har egna tillgångar som han skulle kunna använda antingen till att betala tillbaka återstoden av lånet eller till att erhålla en ny bankgaranti som kan göra det möjligt för honom att låna nödvändiga medel. Det framgår dock av makarna Geiss deklaration på heder och samvete, som styrks av de handlingar som ingavs till förstainstansrätten den 4 april 2003, att TGI:s ägares personliga tillgångar är mycket begränsade. Det är således föga troligt att en annan bank skulle ha beviljat makarna Geiss ett lån för att göra det möjligt för dem att betala tillbaka återstoden av det lån som beviljats av TAB.

84

Vad beträffar de tvivel som kommissionen faktiskt har givit uttryck för beträffande dessa handlingars fullständiga karaktär, särskilt med anledning av att Karl-Albrecht Geiss, med hänsyn till de arvoden han erhållit från TGI sedan år 1994, inte kunnat bygga upp någon förmögenhet, är det tillräckligt att konstatera att en läsning av dessa handlingar och tillhörande förklaringar av Pfizenmayer i rapporten av den 26 mars 2003 inte ger anledning att ifrågasätta trovärdigheten hos de upplysningar som lämnas i handlingarna. Det är tydligt att Karl-Albrecht Geiss arvode varit blygsamt i jämförelse med den genomsnittliga lönen för företagsledare i tyska bolag av samma storlek. När det gäller hans övriga inkomster handlar det väsentligen om en relativt låg pension som Karl-Albrecht Geiss erhåller från tyska staten. En sammanställning av makarna Geiss saldon på bankkonton för åren 1999, 2000, 2001, 2002 fram till den 28 februari 2003, ger uppenbart stöd åt sökandens argument att TGI:s ägares tillgångar verkligen är begränsade.

85

Under dessa förhållanden ankommer det inte på förstainstansrätten att spekulera över den av makarna Geiss uppvisade bristande förmågan att spara mer betydande belopp sedan år 1994, på så sätt som kommissionen, med tanke på att kommissionen insisterat på att nämna att det finns tillgångar gömda som tillhör TGI:s ägare och särskilt Karl-Albrecht Geiss.

86

Enbart den omständigheten att TAB i sin skrivelse av den 2 maj 2003 (bilaga 3 till svaret på frågorna) inte verkar anse att Karl-Albrecht Geiss borgensförbindelse saknar värde, visar på intet sätt att Karl-Albrecht Geiss förfogar över en betydande förmögenhet. Den visar förmodligen nämnda banks önskan att betona Karl-Albrecht Geiss personliga ansvar för lånet från TAB.

87

Vad beträffar den påstådda skyldigheten att föra talan om skadestånd i domstol mot delstaten Thüringen på vilken kommissionen och intervenienten stöder sig, finner förstainstansrätten att detta förutsätter att TGI har en rätt härtill och att det finns ett direkt samband mellan delstaten Thüringens eventuella överträdelse och kostnaderna för de förtida utgifter som sökanden åsamkats år 1998. Enligt sökanden ingicks när lånet från TAB erhölls den bästa möjliga kompromissen under de mycket svåra omständigheter som sökanden befann sig i år 1998. I vart fall är det långt ifrån säkert att väckande av den typ av talan som kommissionen och intervenienten har föreslagit är tillräckligt för att hindra att bolaget går i konkurs för det fall förevarande ansökan avslås, mot bakgrund av de förhållanden med svag likviditet som TGI fortfarande befinner sig i. Förstainstansrätten anser att det är föga troligt att en tysk domstol, vid vilken talan om krav på återbetalning av lånet från TAB väcks, skulle vilandeförklara eller avslå ansökan enbart på grund av en möjlig retentionsrätt enligt artikel 273.1 i den tyska civillagen, som TGI skulle kunna göra gällande på grundval av delstatens påstådda skyldighet gentemot sökanden.

88

Vad vidare angår intervenientens argument om TAB:s förutsebara beteende, framgår det inte av dess skrivelse av den 28 november 2002 (se punkt 27 ovan) att TAB inte skulle riskera att framkalla en konkurs för sökanden genom att försöka erhålla den återbetalning som krävs i skrivelsen.

89

Förstainstansrätten noterar emellertid att det framgår av förevarande ansökan om interimistiska åtgärder och expertutlåtandet Pfizenmayer 5 att sökanden är i stånd att inom en kortare tidsfrist än den som sökanden medgav TAB den 28 november 2002 betala tillbaka återstoden av det ifrågavarande lånet under detta år. Därefter skulle sökanden vad gäller BvS återbetalningskrav av den 27 november 2002 kunna ställa en ny säkerhet för en prioriterad fordran avseende återstoden av köpeskillingen. Dessa faktiska omständigheter har uttryckligen vitsordats i mycket konkreta förslag till uppgörelse i godo som lagts fram i BvS skrivelse. Sökanden har under förhandlingen till och med bekräftat att det eventuellt skulle vara möjligt att betala tillbaka återstoden av lånet från TAB under september månad 2003, om inte tidigare. Allt beror dock enligt sökanden på det ytterligare belopp som förstainstansrätten, inom ramen för ansökan av den 17 februari 2003 om förlängning av det tillfälliga uppskov som förordnades om i TGI-beslutet, slutligen kommer att ålägga sökanden att återbetala till BvS under räkenskapsåret 2003.

90

Enligt de senaste siffror som företetts av sökanden (se bilaga 7 till svaret på frågorna), daterade den 24 april 2003, kommer sökanden förmodligen att förfoga över tillgångar som uppgår till ... euro per den 31 december 2003. I denna uppskattning tas emellertid redan hänsyn till en eventuell återbetalning av återstoden av lånet från TAB. Det är således klart att TGI skulle vara i stånd att betala tillbaka sagda återstod av lånet under tiden fram till årsskiftet.

91

Denna möjlighet till betalning vid ett senare tillfälle kan emellertid inte särskiljas från de mycket speciella omständigheterna i detta mål, i vilket själva det omtvistade beslutet är en produkt av det i hög grad bestridda avbrytandet av ett formellt granskningsförfarande. Förevarande ansökan om interimistiska åtgärder förlorar således inte, med hänsyn till dess syfte, sin brådskande karaktär enbart på grund av denna möjlighet. Förstainstansrätten finner det tvärt om lämpligt att beakta hela den situation som blir följden av detta mål och av ansökan om förlängning av det uppskov som förordnades om i mål T-198/01 R, genom TGI-beslutet. Eftersom kommissionen begärde att sökanden skulle återbetala minst en miljon euro till BvS före den 31 december 2003 i sagda mål, är det uppenbart att TGI inte samtidigt kan tillgodose de båda kraven utan att inom kort gå i konkurs.

92

Förstainstansrätten finner följaktligen att kravet på skyndsamhet är uppfyllt i förevarande mål. Det är således nödvändigt att göra en avvägning mellan samtliga ifrågavarande intressen.

Intresseavvägningen

93

Sökanden har åberopat samma intressen som dem som förelåg i mål T-198/01 R (se punkterna 110 och 111 i TGI-beslutet). Enligt sökanden bör denna intresseavvägning leda till samma resultat, eftersom förhållandena inte har ändrats på ett grundläggande sätt under tiden. I synnerhet den omständigheten att kommissionen på ett onaturligt sätt delat upp det av Tyskland den 1 december 1998 anmälda åtgärdspaketet väger över till förmån för ett sådant resultat. Vad gäller intervenientens intresse har sökanden anfört att detta bolag hade erhållit bidrag som var betydligt större än dem som sökanden eventuellt kommit i åtnjutande av, såväl i samband med privatiseringen av Jenaer Glaswerk i början av 1990-talet som nyligen. TGI har till stöd för detta påstående hänvisat till ett pressmeddelande av den 16 oktober 2002 angående företaget Schott Glas (bilaga 8 till ansökan om interimistiska åtgärder), enligt vilken Schott Glas erhållit ett offentligt stöd uppgående till 80 500 000 euro från delstaten Thüringen för att installera en fabrik i denna delstat. TGI har således bestridit den enligt den förenklade slutsatsen att en återbetalning av stöd, särskilt i förevarande mål, alltid ligger i gemenskapens intresse.

94

Kommissionen har i sitt kompletterande yttrande försvarat den ståndpunkt den intog under förhandlingen, enligt vilken ingen extraordinär omständighet i den mening som avses i punkt 116 i TGI-beslutet längre föreligger i förevarande mål. Sökanden har härvidlag betonat att beloppet av de i båda målen ifrågavarande stöden tillsammans, om räntan beaktas, nu är betydligt högre i förhållande till det totala stöd på 67 425 000 DEM (34 473 855 euro) som TGI mottagit (TGI-beslutet, punkt 117) än de 6 procent av sagda totala stöd som beaktades av förstainstansrätten i nämnda beslut. Vidare skulle tio företag som är verksamma på sökandens marknad kunna dra nytta av en återbetalning av ifrågavarande stöd. Slutligen har sökanden med stöd av intervenienten preciserat att intervenienten i storlek räknat är mer eller mindre likvärdig med sökanden inom sektorn för produktion av varor som konkurrerar med TGI:s produkter.

95

Förstainstansrätten anser, i likhet med de överväganden som det redogörs för i punkterna 115-117 i TGI-beslutet, att det föreligger extraordinära och i hög grad specifika omständigheter även i detta mål, vilka väger över till förmån för uppfattningen att interimistiska åtgärder skall beviljas.

96

Denna slutsats påverkas på intet sätt av att de omtvistade stödens storlek i de båda målen, vars sammanlagda belopp är mycket lågt i förhållande till de totala stödbelopp som TGI erhållit och gentemot vilket ingen invändning har framställts av kommissionen, bedömts sammantaget. När det gäller intervenientens ställning är det visserligen korrekt att den genom sin interventionsinlaga med större precision har kunnat visa Schott Glas och TGI:s respektive betydelse i den relevanta glasindustrisektorn. Dock kvarstår det förhållandet att det förstnämna bolaget ingår i en koncern som har mycket högre omsättning än sökanden. Vidare förefaller det som om sökanden helt nyligen har kommit i åtnjutande av ett bidrag från delstaten Thüringen på ett betydande belopp som tydligen godkänts av kommissionen, medan de i detta mål respektive i mål T-198/01 R omtvistade stöden lämnades år 1998.

97

Med hänsyn till gemenskapsintresset av att statliga stöd, inklusive de som avser omstrukturering och som i första hand ges till företag i ekonomiska svårigheter, återkrävs på ett effektivt sätt, kan det emellertid inte vara motiverat att bevilja ett fullständigt uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet till dess att dom avkunnats i sak.

98

Det är däremot motiverat att bevilja begränsade interimistiska åtgärder i detta mycket speciella mål, vilka på ett adekvat sätt kan svara mot behovet att säkerställa ett effektivt interimistiskt rättsligt skydd.

99

Med iakttagande av det allmänna intresset av att statligt stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden och som enligt beslut skall återkrävas faktiskt återbetalas när det är möjligt, vilket sökanden genom mycket konkreta förslag till uppgörelse i godo har godtagit i förevarande mål, skall det beslutas om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet till den 31 oktober 2003.

100

Uppskovet skall vara förenat med följande villkor. För det första skall sökanden senast den 30 september 2003 återbetala ... euro till TAB och en vecka efter sagda återbetalning, dock senast den 7 oktober 2003, inge ett kvitto på sagda betalning till förstainstansrättens kansli och till kommissionen. För det andra skall pantbrevet till förmån för TAB med högsta prioritet i den fjärde ugnens mark lösas ut och senast den 10 oktober 2003 bytas ut mot ett nytt pantbrev till förmån för BvS, för att säkerställa det sistnämnda bolagets rätt att få tillbaka återstoden av köpeskillingen enligt asset-deal 1. För det tredje skall en borgensförbindelse liknande den proprieborgen som Karl-Albrecht Geiss den 3 mars 1998 ingick avseende återbetalningen av lånet från TAB senast den 10 oktober 2003 ingås av honom till förmån för BvS vad gäller återstoden av köpeskillingen enligt asset-deal 1. För det fjärde skall bevis på den enligt de ovannämnda andra och tredje villkoren föreskrivna omvandlingen av säkerheterna inges till förstainstansrättens kansli och till kommissionen senast den 17 oktober 2003.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande beslut:

1)

Uppskov med verkställigheten av artikel 2 i kommissionens beslut K (2002) 2147 slutligt av den 2 oktober 2002 om statligt stöd som Tyskland beviljat Technische Glaswerke Ilmenau GmbH skall beviljas till den 31 oktober 2003.

2)

Uppskovet skall vara förenat med följande villkor. För det första skall sökanden senast den 30 september 2003 återbetala ... euro till TAB och inom en vecka efter sagda återbetalning, dock senast den 7 oktober 2003, inge ett kvitto på sagda återbetalning till förstainstansrättens kansli och till kommissionen. För det andra skall pantbrevet till förmån för Thüringer Aufbaubank, TAB, med högsta prioritet i den fjärde ugnens mark lösas ut och senast den 10 oktober 2003 bytas ut mot ett nytt pantbrev till förmån för Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben, BvS, för att säkerställa det sistnämnda bolagets rätt att få tillbaka återstoden av köpeskillingen enligt asset-deal 1. För det tredje skall en borgensförbindelse liknande den proprieborgen som Karl-Albrecht Geiss den 3 mars 1998 ingick avseende återbetalningen av lånet från Thüringer Aufbaubank senast den 10 oktober 2003 ingås av honom till förmån för Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben vad gäller återstoden av köpeskillingen enligt asset-deal 1. För det fjärde skall bevis på den enligt de ovannämnda andra och tredje villkoren föreskrivna omvandlingen av säkerheterna inges till förstainstansrättens kansli och till kommissionen senast den 17 oktober 2003.

3)

Beslut om rättegångskostnader, inklusive intervenientens rättegångskostnader, kommer att meddelas senare.

Luxemburg den 1 augusti 2003.

H. Jung B. Vesterdorf

Justitiesekreterare Ordförande

1 -

Rättegångsspråk: tyska.

2 -

Dold konfidentiell uppgift