Language of document : ECLI:EU:T:1998:9

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

(femte avdelningen i utökad sammansättning)

den 29 januari 1998 (1)

”Antidumpning - Furfuraldehyd - Bevis som motiverar att en undersökning inleds - Proportionalitetsprincipen - Skada - Avvisning av åtagande - Förordning (EEG) nr 2423/88”

I mål T-97/95,

Sinochem National Chemicals Import & Export Corporation, bolag bildat enligt kinesisk rätt, Peking, företrätt av advokaten Jean-François Bellis, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Loesch et Wolter, 11, rue Goethe, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av juridiske rådgivaren Yves Cretien och Antonio Tanca, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, sedermera enbart av Antonio Tanca, biträdda av advokaterna Hans-Jürgen Rabe och Georg M. Berrisch, Hamburg och Bryssel, delgivningsadress: Europeiska investeringsbanken, direktoratet för rättsfrågor, generaldirektören Alessandro Morbilli, 100, boulevard Konrad Adenauer, Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Nicholas Khan, rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

och

Furfural Español SA, bolag bildat enligt spansk rätt, Alcantarilla (Spanien), företrätt av advokaten José Rivas de Andrés, Madrid, delgivningsadress: Arsène Kronshagen, 2, rue Marie-Adélaïde, Luxemburg,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 95/95 av den 16 januari 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av furfuraldehyd med ursprung i Folkrepubliken Kina (EGT L 15, s. 11),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(femte avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden, R. García-Valdecasas samt domarna V. Tiili, J. Azizi, R.M. Moura Ramos och M. Jaeger,

justitiesekreterare: byrådirektören A. Mair,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 18 september 1997,

följande

Dom

     Bakgrund till tvisten

1.
    Sökanden, Sinochem National Chemicals Import & Export Corporation (nedan kallat Sinochem), är ett statsägt företag i Folkrepubliken Kina som såväl importerar kemiska produkter till Kina som exporterar kemiska produkter med ursprung i detta land. Fram till den 1 januari 1993 var företaget den enda exportören av kinesisk furfuraldehyd. Från och med detta datum kan furfuraldehyd exporteras

fritt, tack vare en liberalisering av den kinesiska utrikeshandeln. Vid tidpunkten för de omständigheter som ligger till grund för tvisten stod Sinochem för den övervägande delen av den kinesiska exporten av furfuraldehyd.

2.
    Furfuraldehyd, den produkt som är föremål för behandling i det aktuella målet, är en flytande kemisk produkt som erhålls genom behandling av jordbruksavfall. Den har två huvudsakliga och från varandra helt och hållet skilda användningsområden. För det första används den som selektivt lösningsmedel i oljeraffinering för rening av smörjoljor och för det andra utgör den råvara vid tillverkning av furfuralkohol.

3.
    I januari 1993 inkom klagomål till kommissionen från Furfural Español SA (nedan kallat Furfural Español). I detta klagomål påtalades förekomsten av dumpning av kinesisk furfuraldehyd och gjordes gällande att denna dumpning hade vållat väsentlig skada.

4.
    Med stöd av dessa uppgifter offentliggjorde kommissionen med tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98, nedan kallad grundförordningen) den 31 juli 1993 ett tillkännagivande om att inleda ett antidumpningsförfarande beträffande import av furfuraldehyd från Folkrepubliken Kina (EGT C 208, s. 8) och inledde en undersökning.

5.
    Undersökningsperioden löpte mellan den 1 juli 1992 och den 30 juni 1993. Kommissionen utförde kontroller och undersökningar på plats hos gemenskapsproducenten Furfural Español och hos vissa gemenskapsimportörer, bland annat Quaker Oats Chemicals Inc. (nedan kallat QO Chemicals), ett amerikanskt företag etablerat i Anvers (Belgien) och dotterbolag till ett annat amerikanskt företag, Great Lakes Chemicals Corporation. Kommissionen utförde även undersökningar hos två argentinska producenter av furfuraldehyd, eftersom Argentina tjänade som jämförelseland i syfte att fastställa normalvärdet.

6.
    Furfural Español är ett företag med säte i Alcantarilla (Spanien). Vid tidpunkten för undersökningen var detta företag den enda producenten av furfuraldehyd i gemenskapen. Det utgjorde således ”gemenskapsindustrin” i den mening som avses i artikel 4.5 i grundförordningen.

7.
    Både sökanden och Furfural Español levererade furfuraldehyd såväl för rening av smörjoljor som produktion av furfuralkohol. Den främsta producenten av furfuralkohol i gemenskapen är QO Chemicals. Fram till år 1992 fanns ytterligare en gemenskapsproducent av furfuralkohol, nämligen det franska företaget Agrifurane. År 1994 etablerade sig ett nytt företag i Frankrike vilket producerade denna alkohol, nämligen Indofurane Europe. Furfural Español levererade furfuraldehyd till QO Chemicals år 1989. Det levererade även till Agrifurane fram

till år 1992 och under år 1995 till Indofurane Europe. Denna försäljning skedde hela tiden till största delen för rening av smörjoljor.

8.
    QO Chemicals är världens främsta producent av furfuralkohol. Företaget är således i praktiken den största köparen av furfuraldehyd inom Europeiska gemenskapen. Under undersökningsperioden var detta företag det enda inom gemenskapen vilket producerade furfuralkohol och utgjorde följaktligen den totala gemenskapsmarknaden för furfuralkohol.

9.
    Den leverantör av furfuraldehyd som täcker mer än 80 procent av QO Chemicals behov är etablerad i Dominikanska republiken. Detta företag är också världens främsta producent av furfuraldehyd. Sedan 60-talet finns det en överenskommelse mellan företaget och QO Chemicals - förmedlat genom ett amerikanskt företag som är knutet till QO Chemicals - om leveranser på lång sikt. I denna överenskommelse anges att QO Chemicals köper i stort sett all den furfuraldehyd som tillverkas av producenten i Dominikanska republiken och att detta företag skall sälja i stort sett all den furfuraldehyd som det producerar till QO Chemicals.

10.
    Genom förordning (EG) nr 1783/94 av den 18 juli 1994 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av furfuraldehyd med ursprung i Folkrepubliken Kina (EGT L 186, s. 11, nedan kallad den provisoriska förordningen) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på 352 ecu per ton av den omtvistade produkten, som faller under KN-nummer 2932 12 00 i den kombinerade nomenklaturen för Europeiska unionen.

11.
    Kommissionen fastställde en dumpningsmarginal på 62,6 procent motsvarande det vägda medeltalet för de dumpningsmarginaler som erhölls för såväl de producenter som samarbetat och de som inte hade samarbetat (punkt 21 i övervägandena till den provisoriska förordningen). Den konstaterade att denna dumpningsmarginal översteg nivån för skada, beräknad på grundval av skillnaden mellan det vägda medeltalet för CIF-importpriset (cost, insurance, freight) och produktionskostnaden för gemenskapsproducenten, med tillägg för en vinstmarginal på 5 procent (punkt 50 i övervägandena till den provisoriska förordningen).

12.
    Den 28 juli 1994 föreslog Sinochem kommissionen ett åtagande att begränsa den kvantitet furfuraldehyd den exporterade till gemenskapen.

13.
    Genom förordning (EG) nr 95/95 av den 16 januari 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av furfuraldehyd med ursprung i Folkrepubliken Kina (EGT L 15, s. 11, nedan kallad den slutgiltiga förordningen) bekräftade rådet den antidumpningstull om 352 ecu per ton som infördes genom den provisoriska förordningen. Rådet avvisade (punkt 29 i övervägandena till den slutgiltiga förordningen) det åtagande som hade föreslagits av Sinochem med motiveringen att detta statsägda företag inte uppfyllde de krav som föreskrivs för detta fall när fråga är om ett land som inte har en marknadsekonomi. Det gjorde

också gällande att ett antal brott mot åtaganden som gjorts av kinesiska exportörer, i synnerhet av Sinochem självt.

Förfarandet och parternas yrkanden

14.
    Sökanden väckte genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 6 april 1995 denna talan, riktad mot den slutgiltiga förordningen.

15.
    Den 8 september 1995 begärde kommissionen tillåtelse att intervenera till stöd för svarandens yrkanden. Denna begäran bifölls genom beslut av ordföranden för förstainstansrättens femte avdelning i utökad sammansättning den 2 oktober 1995.

16.
    Den 3 oktober 1995 begärde Furfural Español tillåtelse att intervenera till stöd för svarandens yrkanden. Denna begäran bifölls genom beslut av ordföranden för förstainstansrättens femte avdelning i utökad sammansättning den 18 december 1995.

17.
    På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) att vidta en processledningsåtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna, som gick ut på dels att ställa skriftliga frågor till parterna, dels att inleda det muntliga förfarandet.

18.
    Parterna svarade på förstainstansrättens skriftliga frågor under loppet av augusti 1997. Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 18 september 1997.

19.
    Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara den antidumpningstull som infördes genom den slutgiltiga förordningen,

-    ogiltigförklara rådets beslut varigenom sökandens förslag om åtagande avvisades, samt

-    förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

20.
    Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogilla talan, samt

-    förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

21.
    Furfural Español har som intervenient yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogilla talan, samt

-    förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive intervenientens kostnader.

22.
    I sin replik har sökanden yrkat att Furfural Español som intervenerande part under alla omständigheter skall förpliktas bära sina egna kostnader.

Prövning i sak

23.
    Sökanden har åberopat fem grunder till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring av den antidumpningstull som infördes genom den slutgiltiga förordningen. Den första grunden avser en överträdelse av artiklarna 5.2 och 7.1 grundförordningen. Den andra grunden avser en överträdelse av artikel 2.1 i grundförordningen och ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Den tredje grunden avser en överträdelse av artikel 4.1 i grundförordningen och en uppenbart oriktig bedömning. Den fjärde och den femte grunden avser en överträdelse av artikel 190 i EG-fördraget och en uppenbart oriktig bedömning beträffande beslutet, som formuleras i den slutgiltiga förordningen, att avvisa sökandens förslag om åtagande.

24.
    Med hänsyn till det samband som föreligger mellan den första och den andra grunden är det ändamålsenligt att besvara dessa samtidigt.

Den första och den andra grunden om, för det första, en överträdelse av artiklarna 5.2 och 7.1 i grundförordningen och om, för det andra, en överträdelse av artikel 2.1 i samma förordning samt åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Parternas argumentering

- Den första grunden

25.
    Sökanden har gjort gällande att den slutgiltiga förordningen strider mot artiklarna5.2 och 7.1 i grundförordningen eftersom förfarandet tillämpas utan åtskillnad på all import av furfuraldehyd med ursprung i Kina, oavsett om den används för rening av smörjoljor eller för produktion av furfuralkohol, trots att de bevis beträffande skada som redogjorts för i klagomålet och i tillkännagivandet om att inleda förfarandet uteslutande avser furfuraldehyd som används för rening av smörjoljor.

26.
    Sökanden har erinrat om att, enligt artikel 5.2 i grundförordningen, ”klagomålet skall innehålla tillräckliga bevis för att det förekommer dumpning eller subventionering och därav vållad skada”. Kommissionen är följaktligen skyldig att innan den inleder förfarandet undersöka huruvida de bevis som lagts fram i klagomålet är tillräckliga, bland annat vad avser den påstådda skadan. Denna skyldighet utgör en väsentlig formföreskrift vars överträdelse medför att förfarandet är rättsstridigt (domstolens dom av den 7 december 1993 i mål C-216/91, Rima Eletrometalurgia mot rådet, REG 1993, s. I-6303).

27.
    Kommissionen har likaledes gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 7.1 i grundförordningen, enligt vilken den endast kan inleda ett förfarande och företa en undersökning om det framgår att det finns bevis som är tillräckliga för att motivera att ett förfarande inleds. De bevis som det hänvisas till i artikel 7.1 är desamma som de som föreskrivs i artikel 5.2 och 5.6, det vill säga de bevis som rör dumpning och därav följande skada.

28.
    I det aktuella fallet har kommissionen godtagit ett klagomål som avser den totala importen av furfuraldehyd med ursprung i Kina men som endast innehåller bevis för skada beträffande ett av de två användningsområdena för furfuraldehyd, nämligen rening av smörjoljor. Dessa bevis är emellertid uppenbart otillräckliga eftersom den furfuraldehyd som används för detta ändamål endast utgör en tredjedel av den totala förbrukningen av furfuraldehyd i gemenskapen, vilket klaganden själv har medgett i sitt klagomål. Kommissionen borde därför ha förelagt klaganden att komplettera sin bevisning eller att inskränka sitt klagomål till att avse endast import av furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor.

29.
    De två användningsområdena för furfuraldehyd representerar i realiteten två helt skilda marknader, vilket för övrigt bekräftas av det förhållandet att också kunderna för dessa två användningsområden inte alls är desamma.

30.
    I den definition av produkten som görs i tillkännagivandet hänvisas till båda användningsområdena för furfuraldehyd medan de uppgifter om marknadsandelar som förekommer i avdelningen ”Påstående om skada” i samma tillkännagivande enbart hänvisar till furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor.

31.
    Kommissionen skulle således ha inlett ett förfarande som inte är förenligt med artiklarna 5 och 7 i grundförordningen. Sådana antidumpningsåtgärder som har vidtagits efter ett förfarande som har inletts på ett rättsstridigt sätt är i sig rättsstridiga och bör följaktligen ogiltigförklaras.

32.
    Rådet har bestritt att det skulle föreligga två skilda marknader. Den produkt som är avsedd för de två olika användningsområdena är en och samma produkt och det finns inga objektiva kriterier som gör det möjligt att avgöra den tänkta användningen av produkten eller dess slutliga destination vid tidpunkten för import till eller försäljning i gemenskapen.

33.
    I klagomålet gås enligt rådet samtliga de faktorer igenom som enligt artikel 4.2 i grundförordningen skall beaktas vid undersökningen av skada och bevis för att sådan skada föreligger tillhandahålls.

34.
    Rådet anser att kommissionen med rätta har bedömt att klagomålet innehåller tillräcklig bevisning beträffande förekomsten av skada och att ett antidumpningsförfarande skulle inledas.

35.
    Intervenienten Furfural Español har gjort gällande att sökanden försöker skapa det felaktiga intrycket att det enda bevis för skada som klagomålet innehåller utgörs av en uppgift om förbrukning och att denna uppgift enbart avser försäljning av furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor. Intervenienten har påpekat att 25 sidor i klagomålet ägnas åt en analys av frågan om skada och att alla de faktorer som räknas upp i artikel 4.2 i grundförordningen gås igenom. Klagomålet tillhandahåller för var och en av dessa faktorer bevis för skada. Furfural Español har rent allmänt framhållit att alla sakuppgifter och bevis som klagomålet innehåller hänför sig till åren 1987 till 1992 (första kvartalet), då Agrifurane, den enda övriga gemenskapstillverkaren av furfuralkohol, var verksam. Det är således ovedersägligt att klagomålet innehåller uppgifter beträffande furfuraldehyd avsedd för produktion av furfuralkohol. Dessutom presenterades uppgifterna i klagomålet om importvolym och importpris för furfuraldehyd från Kina oberoende av huruvida produkten var avsedd för rening av smörjoljor eller för produktion av furfuralkohol.

36.
    Vad beträffar uppgifterna i klagomålet om förbrukningen inom gemenskapen har Furfural Español medgett att de är mera precisa vad avser försäljning av furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor. Furfural Español har inte desto mindre gjort gällande att det vore oskäligt att kräva att klaganden skulle tillhandahålla mera detaljerade uppgifter beträffande marknadssegmentet för furfuralkohol, eftersom alla uppgifter beträffande import av furfuraldehyd till Belgien är konfidentiella och den främsta gemenskapsproducenten av furfuralkohol bedriver sin verksamhet där. Det skulle i själva verket betyda att klaganden förvägrades det rättsliga skydd som grundförordningen är avsedd att ge gemenskapsindustrin.

37.
    Sökanden har, beträffande de argument som rådet och intervenienten har fört fram beträffande de bevis som tillhandahållits i klagomålet, förutom uppgifter om marknadsandelar, gjort gällande att alla ekonomiska faktorer beträffande importens återverkningar på Furfural Españols situation per definition inte kan avse annat än marknaden för furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, eftersom detta företag enbart har levererat furfuraldehyd för detta användningsområde. De faktorer som klaganden har åberopat för att påvisa förekomsten av skada skulle således endast röra furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor.

38.
    I sista hand har sökanden i sin replik gjort gällande att det är märkligt att kommissionen inte har bedömt det nödvändigt att konsultera akten i det förfarande den inledde år 1981 beträffande samma produkt, samma exportländer och samma importör; QO Chemicals. I detta förfarande - där också Furfural Español anklagades för att göra sig skyldig till dumpning inom gemenskapen - slog kommissionen, under omständigheter som var mycket snarlika de som föreligger i det aktuella fallet, fast att icke-dumpad import från Dominikanska republiken var den främsta orsaken till den skada som vållades gemenskapsindustrin och att gemenskapsintresset inte fordrade några skyddsåtgärder beträffande importen från Kina (och från Spanien).

39.
    Rådet har i sin duplik gjort gällande att det förfarande som genomfördes år 1981 inte har något samband med det aktuella målet med tanke de betydande förändringar som under tiden har ägt rum på gemenskapsmarknaden för furfuraldehyd. För det första har alla de gemenskapsproducenter som fanns år 1981 upphört med sin verksamhet. För det andra var Furfural Español, som sedan kungariket Spaniens anslutning till gemenskapen år 1986 är den enda gemenskapsproducenten, exportör år 1981. För det tredje är det endast QO Chemicals som har fortsatt sin verksamhet av de två stora importörer som fanns år 1981 (QO Chemicals och Rhône-Poulenc). För det fjärde var sökanden den enda kinesiska exportören år 1981 medan det i det aktuella fallet finns ett stort antal oberoende exportörer som uppenbart har sålt produkten till mycket låga priser. Slutligen, och i motsats till det aktuella fallet, avsåg klagomålet i förfarandet år 1981 särskilt Dominikanska republiken och det var nödvändigt att undersöka importen med ursprung i detta land i ett helt och hållet annat sammanhang.

- Den andra grunden

40.
    Sökanden har gjort gällande att införandet av antidumpningstullen har skett i strid med artikel 2.1 i grundförordningen och med proportionalitetsprincipen. Den täcker i praktiken utan åtskillnad all import av furfuraldehyd medan bedömningen av skada baserades på förutsättningen att denna skada enbart hade vållats beträffande furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor. Denna användning av produkten utgör emellertid endast en mindre del av den totala förbrukningen av furfuraldehyd i gemenskapen.

41.
    Sökanden har erinrat om att en antidumpningstull, enligt artikel 2.1, får tas ut på varje dumpad vara vars övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada. Enligt sökanden innebär denna artikel att antidumpningstullen endast är motiverad i den mån den behövs för att eliminera den skada som har vållats genom dumpningen.

42.
    Den antidumpningsåtgärd som införts av institutionerna går betydligt längre än vad som är nödvändigt för att eliminera skadan, eftersom den tillämpas på all import av furfuraldehyd och inte endast på furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, som är den produkt som avses med klagomålet. Därför har antidumpningsåtgärden vidtagits i strid med proportionalitetsprincipen.

43.
    Institutionerna bekräftade för övrigt i den provisoriska förordningen (punkt 24 i övervägandena) att det inte förelåg någon som helst konkurrens mellan försäljningen som sker på respektive marknad för furfuraldehyd.

44.
    I sin replik har sökanden medgett att den produkt som är avsedd för de två olika användningsområdena är en och samma produkt. Den har emellertid på grundval av flera exempel gjort gällande att gemenskapstullagstiftningen innehåller bestämmelser som vid införandet av tullar gör det möjligt att särbehandla fysiskt

identiska produkter beroende på deras slutliga användning. Rådet skulle därför ha kunnat begränsa införandet av antidumpningstullen till att avse furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, det enda användningsområde för vilket skada har gjorts gällande i klagomålet.

45.
    Vid sammanträdet gjorde sökanden gällande att importen av furfuraldehyd från Kina avsedd för QO Chemicals inte var ägnad att vålla skada för gemenskapsindustrin med tanke på Furfural Españols reducerade produktionskapacitet. Av denna anledning borde antidumpningstullen endast ha införts beträffande furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, och införande av en antidumpningstull beträffande furfuraldehyd avsedd för andra kunder än QO Chemicals hade varit tillräckligt för att undvika skadan. Sökanden tillade att Furfural Español inte ens efter införandet av antidumpningstullarna levererade furfuraldehyd till QO Chemicals.

46.
    Rådet har anfört att all import av furfuraldehyd med ursprung i Kina, oberoende av den faktiska eller avsedda användningen, har vållat skada för gemenskapsindustrin. Den undersökning om skada som utfördes av gemenskapsinstitutionerna avsåg för övrigt all import och inte endast den import av furfuraldehyd som var avsedd för rening av smörjoljor.

47.
    Rådet anser att sökandens hänvisning till punkt 24 i övervägandena till den provisoriska förordningen är helt och hållet felaktig. Institutionerna har inte i denna punkt bekräftat att det inte kan förekomma någon konkurrens mellan den försäljning som sker på marknaden för furfuraldehyd avsedd för tillverkning av furfuralkohol och den som sker på marknaden för furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor. Punkt 24 skiljer tvärtom mellan en ”monopolmarknad” och en ”fri marknad”. Den slutgiltiga förordningen innehåller också en förändring i kommissionens sätt att undersöka skada i förhållande till den provisoriska förordningen vad beträffar förekomsten av en ”monopolmarknad”.

48.
    Vad beträffar argumentet avseende tullagstiftningen, enligt vilken det vore möjligt att särbehandla en produkt beroende på dess slutliga användning, har rådet anfört att det i det aktuella fallet saknar relevans huruvida detta hade varit teoretiskt möjligt, eftersom den omtvistade förordningen inte har grundats på det faktum att det var tekniskt omöjligt att begränsa införandet av en antidumpningstull på det sätt som sökanden har antytt.

49.
    Vad beträffar sökandens hänvisning till punkt 24 i övervägandena till denprovisoriska förordningen har Furfural Español tillagt att detta företag tillsammans med de kinesiska producenterna konkurrerade om beställningarna från Agrifurane på furfuraldehyd avsedd för tillverkning av furfuralkohol fram till den tidpunkt då detta företag upphörde med sin verksamhet. Företaget har anfört att de fortfarande konkurrerar beträffande beställningar från Indofurane Europe avsedda för tillverkning av furfuralkohol.

50.
    Vid sammanträdet medgav företaget att det inte hade sålt furfuraldehyd till QO Chemicals efter införandet av antidumpningstullen. Inte desto mindre har det gjort gällande sin lagliga rätt att inte uteslutas som potentiell leverantör till alla potentiella kunder på en marknad med lika konkurrensvillkor, bland annat beträffande pris.

Förstainstansrättens bedömning

- Förekomsten av en eller två marknader för furfuraldehyd

51.
    Den första frågan som måste besvaras är huruvida institutionerna gjorde en korrekt bedömning när de ansåg att det inte förekom två skilda marknader för furfuraldehyd var för sig knutna till respektive användningsområde för denna produkt, eftersom institutionerna beträffande åtgärder till skydd för handel förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och den rättsliga prövningen måste begränsas till att avse huruvida de har gjort sig skyldiga till en uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk (domstolens dom av den 14 juli 1988 i mål 188/85, Fediol mot kommissionen, REG 1988, s. 4193, punkt 6; svensk specialutgåva, häfte 9, s. 000).

52.
    Det skall först och främst konstateras att furfuraldehyd är en och samma produkt oavsett om den används för rening av smörjoljor eller för tillverkning av furfuralkohol, vilket även sökanden har medgett. Den kan alltså alltid användas för vilket som helst av de båda användningsområdena. Kommissionen konstaterade under sin undersökning, utan att ha blivit emotsagd av sökanden vare sig under det administrativa förfarandet eller i den föreliggande tvisten, att den furfuraldehyd som produceras av gemenskapsproducenten och den som produceras i Kina har samma specifikationer och är sinsemellan utbytbara vad beträffar deras användningsområden (punkt 11 i övervägandena till den provisoriska förordningen, bekräftat i punkt 4 i övervägandena till den slutgiltiga förordningen).

53.
    För det andra konstateras att det inte i någon bestämmelse i grundförordningen föreskrivs att institutionerna är skyldiga att särbehandla en och samma produkt på grund av dess olika användningsområden. Som rådet med rätta har anfört finns inget objektivt kriterium som gör det möjligt att avgöra vilken som är den tänkta användningen för produkten eller dess slutliga destination vid tidpunkten för import eller försäljning i gemenskapen.

54.
    För det tredje är det viktigt att poängtera att varje företag som levererar furfuraldehyd till kunder som använder denna för rening av smörjoljor också är en potentiell leverantör till de köpare som använder samma produkt för tillverkning av furfuralkohol, vilket visas av Furfural Españols försäljning till företagen Agrifurane, Indofurane och QO Chemicals samt av detta sistnämnda företags vidareförsäljning av furfuraldehyd till andra handelsidkare för rening av smörjoljor.

55.
    Därför har institutionerna inte överskridit sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att anse att det inte finns två skilda marknader utan inbördes samband och när de som en följd härav har beslutat att inte särbehandla furfuraldehyd beroende på vilket användningsområde som avses.

- Förekomsten av tillräckliga bevis i klagomålet för att motivera att en undersökning inleds beträffande all import av furfuraldehyd från Kina

56.
    Sökandens argumentering beträffande en överträdelse av artiklarna 5.2 och 7.1 i grundförordningen, som går ut på att undersökningen inte kan avse annat än furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, baseras på antagandet att det finns två skilda marknader för furfuraldehyd.

57.
    Eftersom förstainstansrätten har slagit fast att det endast finns en enda marknad saknar denna argumentering grund.

58.
    Trots att det således inte är nödvändigt skall förstainstansrätten inte desto mindre undersöka de väsentligaste delarna av denna argumentering.

59.
    Sökanden kan inte stödja sig på innehållet i tillkännagivandet om att inleda förfarandet. Även om uppgifterna beträffande marknadsandelar i avdelningen ”Påstående om skada” rent faktiskt hänvisar till furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor gäller hänvisningen i samma tillkännagivande till definitionen av produkten samt till andra sakuppgifter, däribland importvolymen, båda användningsområdena för furfuraldehyd. Sökanden kan därför inte hävda att enbart det förhållandet att ett av elementen i tillkännagivandet enbart avser ett av de två användningsområdena för furfuraldehyd medför att kommissionen var skyldig att begränsa förfarandet till att avse enbart detta användningsområde för produkten.

60.
    Om man gjorde ett klagomåls giltighet beroende av tillhandahållandet av uppgifter som avser import av furfuraldehyd till Belgien och till vilka en klagande inte har tillgång eftersom de är konfidentiella, medan det i klagomålet finns tillräckligt med andra bevis för den skada som vållats och den produkt som klaganden tillverkar och den som dumpas är fullständigt likvärdiga, skulle detta under alla omständigheter leda till att klaganden fråntogs det rättsliga skydd som grundförordningen ger gemenskapsindustrin, vilket intervenienten Furfural Español med rätta har gjort gällande.

61.
    Sökanden saknar stöd för sitt påstående att - eftersom Furfural Español endast har levererat furfuraldehyd för rening av smörjoljor - alla de ekonomiska faktorer som det redogörs för i klagomålet beträffande importens återverkningar på klaganden per definition inte kan avse annat än marknaden för furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor. I själva verket har Furfural Español också levererat furfuraldehyd till producenterna av furfuralkohol.

62.
    Sökanden kan inte heller åberopa domen i målet Rima Eletrometalurgia mot rådet, omnämnd i punkt 26 ovan. I detta mål ogiltigförklarade domstolen antidumpningsförordningen på grund av en överträdelse av artikel 7.1 i grundförordningen med motiveringen att institutionerna, inom ramen för ett förfarande för omprövning, hade inlett en ny undersökning mot Rima Eletrometalurgia under det att antidumpningstullen som ett resultat av den första undersökningen inte tillämpades på detta företags produkter och institutionerna inte hade något bevis för att detta företag hade gjort sig skyldigt till dumpning. Det var i detta sammanhang som domstolen, i punkt 16 i domen, slog fast att ”tillräckliga bevis för dumpning och därav följande skada alltid är en nödvändig förutsättning för att inleda en undersökning, vare sig det sker vid inledningen av en antidumpningsprocedur eller inom ramen för en förnyad undersökning av en förordning om antidumpningstull”. I motsats till vad sökanden har gjort gällande kan man således av denna förklaring inte dra slutsatsen att bevis för skada beträffande ett användningsområde för en produkt under alla omständigheter måste betraktas som otillräckliga. Eftersom klagomålet innehöll bevis för den skada som vållats gemenskapsproducenten var det riktigt av kommissionen att betrakta dem som tillräckliga, trots att den endast hänvisade till ett av de två användningsområdena, eftersom det rörde sig om samma produkt.

63.
    Sökanden kan slutligen inte med framgång hänvisa till det antidumpningsförfarande som inleddes år 1981, eftersom den nya undersökningen som har gett upphov till det aktuella målet inleddes med stöd av tillräckliga bevis. Under alla omständigheter saknar sökandens argument relevans med tanke på de väsentliga och uppenbara förändringar som har ägt rum sedan dess, vilket rådet med rätta har anfört (se punkt 39 ovan).

64.
    Av det ovan anförda följer att det var riktigt av kommissionen att inte inskränka förfarandet till att endast avse importen av furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor och att den inte har överträtt vare sig artikel 5.2 eller 7.1 i grundförordningen när den beslöt att inleda ett förfarande beträffande all import av furfuraldehyd.

- Skadan

65.
    Här är det lämpligt att analysera sökandens argument inom ramen för den andra grunden, beträffande den skada som vållats gemenskapsindustrin. Enligt dessa argument gick den antidumpningsåtgärd som institutionerna införde långt utöver vad som var nödvändigt för att eliminera skadan, eftersom den tillämpas på all import av furfuraldehyd och inte endast på furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, trots att en åtgärd begränsad till importen av furfuraldehyd avsedd för det sistnämnda användningsområdet skulle ha varit tillräcklig för att avlägsna skadan.

66.
    Denna argumentering kan inte godtas eftersom det har slagits fast (se punkt 55 ovan) att de två olika användningsområdena för furfuraldehyd inte motsvaras av två skilda marknader och att produkten är densamma.

67.
    Det skall dessutom erinras om att det i artikel 2.1 i grundförordningen föreskrivs att ”en antidumpningstull får tas ut på varje dumpad vara vars övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada”. Denna bestämmelse innebär inte på något sätt en skyldighet för institutionerna att endast införa antidumpningstullar beträffande ett av användningsområdena för en given produkt. Det enda villkor som ställs upp för införandet av tullar är att produkten har vållat skada, vilket inte har bestritts i det aktuella fallet.

68.
    Eftersom det inte föreligger några hinder för att utan åtskillnad använda furfuraldehyd på vilket som helst av de båda användningsområdena, och eftersom det finns konkurrens eller potentiell konkurrens vad gäller såväl efterfrågan som utbud, skulle inte införandet av antidumpningstullar enbart på furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor ha varit tillräckligt för att säkerställa att skadan undveks.

69.
    Furfuraldehyd som köpts för ett av de två användningsområdena skulle utan minsta svårighet kunna användas för det andra, vilket visas av att den främsta producenten av furfuralkohol i gemenskapen, QO Chemicals vidareförsäljer överskottet av den furfuraldehyd företaget köpt för sin produktion till företag som sysslar med rening av smörjoljor, vilket har vitsordats av parterna.

70.
    Syftet med införandet av antidumpningstullar skulle följaktligen förfelas i det aktuella fallet om tullar endast infördes beträffande import av furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor.

71.
    Institutionerna har därför inte gått längre än vad som var nödvändigt för att eliminera skadan, genom att införa antidumpningstullar på all import av furfuraldehyd från Kina.

72.
    Sökandens argument beträffande möjligheten att vid införandet av tullar särbehandla en produkt med hänsyn till dess slutliga användning kan inte godtas. Det förhållandet att denna möjlighet kan finnas i tullagstiftningen medför inte att rådet var skyldiga att utnyttja den, mot bakgrund av vad som ovan redogjorts. Gemenskapsinstitutionerna har under alla omständigheter agerat i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen utan att överskrida sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning, på sätt som har slagits fast ovan.

73.
    Intervenienten Furfural Español har dessutom med rätta gjort gällande gemenskapsindustrins rätt att inte faktiskt eller potentiellt uteslutas från en viss marknad på grund av dumpning.

74.
    Slutsatsen måste alltså bli att institutionerna inte har vare sig överträtt artikel 2.1 i grundförordningen eller åsidosatt proportionalitetsprincipen genom införandet av

antidumpningstullar på all import av furfuraldehyd, oavsett den slutliga användningen av denna produkt.

75.
    Mot bakgrund av allt det som anförts ovan kan talan inte vinna bifall på den första eller den andra grunden.

Den tredje grunden, om överträdelse av artikel 4.1 i grundförordningen och om uppenbart felaktig bedömning

Parternas argumentering

76.
    Enligt sökanden är institutionernas slutsats, att skadan har vållats genom import av furfuraldehyd med ursprung i Kina på marknaden för furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor, grundad på en felaktig bedömning av sakomständigheterna och behäftad med grundläggande motsägelser.

77.
    Gemenskapsinstitutionerna har i sin analys av skadan inte tagit hänsyn till importen av furfuraldehyd från Dominikanska republiken med motiveringen att denna enbart gynnade en enda gemenskapsimportör, QO Chemicals, och att detta företag praktiskt taget inte handlade med gemenskapsproducenten.

78.
    Sökanden anser emellertid att samma resonemang borde tillämpas på denne eftersom 84 procent av importen från Kina var avsedd för QO Chemicals, och att denna import därför inte var ägnad att vålla gemenskapsproducenten skada mer än vad beträffar de 16 procent som utgjorde återstoden.

79.
    Gemenskapsinstitutionerna har enligt sökanden inte heller tagit hänsyn till QO Chemicals vidareförsäljning av furfuraldehyd till företag som sysslar med rening av smörjoljor, med motiveringen att denna försäljning inte vållade gemenskapsproducenten av furfuraldehyd någon skada, eftersom återförsäljningspriserna i själva verket var högre än de kinesiska exportörernas och inte lägre än gemenskapsproducentens.

80.
    Institutionerna har enligt sökanden felaktigt ansett att importen från andra länder inte kunde vara upphov till skadan med motiveringen att deras marknadsandel var obetydlig i förhållande till importen med ursprung i Kina. Sökanden har påstått att om man drar av de 84 procent som är avsedda för QO Chemicals från den totala importen från Kina så är den kinesiska importvolymen inte mycket större än den för importen från de andra exportländerna. Den har gjort gällande att försäljningen av furfuraldehyd med ursprung i Kina till andra kunder i gemenskapen än QO Chemicals i själva verket uppgick till 1 050 ton. Den har understrukit att rådet utan bevis låter påskina att denna försäljning uppgick till närmare 2 500 ton under undersökningsperioden och den har tillagt att, även om denna uppgift vore riktig, denna volym inte skulle vara särskilt mycket större än den som exporterades av andra länder till gemenskapen under undersökningsperioden. Den sammanlagda

volymen av import med ursprung i Argentina, Sydafrika, Indonesien och Slovenien uppgick under denna period till 2 116 ton.

81.
    Sökanden har gjort gällande att rådet självt har medgett att produkten med ursprung i Dominikanska republiken såldes till exportpriser som var mycket lägre än för alla andra exportländer och att volymen på den del av denna export som är avsedd för Europeiska unionen är fyra gånger större än exporten från Kina.

82.
    I sista hand har sökanden tillbakavisat rådets påstående att importen med ursprung i Kina ökade under undersökningsperioden. Den har tvärtom gjort gällande att exporten minskade avsevärt mellan åren 1990 och 1992.

83.
    Rådet har anfört att den väsentliga frågan är huruvida det med rätta har ansett att den import från Kina som varit föremål för dumpning har vållat gemenskapsproducenten skada, medan detta inte var fallet beträffande importen av furfuraldehyd från Dominikanska republiken.

84.
    Det har gjort gällande att importen från Kina befinner sig i en helt annan situtation än importen från Dominikanska republiken, eftersom det aldrig har funnits någon särskild koppling mellan sökanden och QO Chemicals, QO Chemicals inte är beroende av sökanden på samma sätt som är fallet beträffande den dominikanska producenten och sökanden tillsammans med andra kinesiska exportörer därför konkurrerar med gemenskapsproducenten och exportörer från andra tredjeländer om den del av QO Chemicals behov som inte tillfredsställts av den dominikanska producenten. Rådet har dessutom erinrat om att förfarandet inte avsåg importen av den furfuraldehyd som såldes av sökanden utan importen av furfuraldehyd med ursprung i Kina.

85.
Rådet har beträffande den påstådda minskningen av importen från Kina under undersökningsperioden framhållt att sökanden till stöd för sitt påstående har använt en tabell med rubriken ”Import av furfuraldehyd av andra gemenskapsimportörer än QO Chemicals (furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor) (i ton)” som enbart innehåller uppgifter om import av furfuraldehyd till andra medlemsländer än Belgien.

86.
    Rådet har slutligen gjort gällande att sökanden inte på något sätt har förklarat hur gemenskapsproducenten, trots importen från Dominikanska republiken, i det förflutna har kunnat bibehålla sina priser och sin marknadsandel och samtidigt förblivit i hög grad lönsam, vilket enligt dess uppfattning bekräftar att importen från Dominikanska republiken inte hade vållat gemenskapsproducenten någon skada.

87.
    Furfural Español har i sin skriftliga inlaga erinrat om att importen från Dominikanska republiken har beaktats i den slutgiltiga förordningen (punkt 17 i övervägandena) vid analysen av skadan och att - även om uppgifterna beträffande förbrukning, marknadsandelar, försäljning och annat har ändrats - de tendenser

som dessa uppgifter anger fortfarande är desamma, vilket bekräftar att importen från Dominikanska republiken inte är orsak till den skada som har vållats gemenskapsproducenten.

88.
    Intervenienten har medgett att det är riktigt att kommissionen har handlat som om 100 procent av importen från Kina skulle ha sålts på marknaden i konkurrens med Furfural Español, eftersom denna import faktiskt har konkurrerat med Furfural Español. Den har påstått att den enda försäljning som inte har skett i konkurrens med Furfural Español var den som skedde till QO Chemicals av dess Dominikanska leverantör inom ramen för deras specialavtal.

Förstainstansrättens bedömning

89.
    I artikel 4.1 i grundförordningen föreskrivs:

”Skada skall bestämmas bara om den dumpade eller subventionerade importen på grund av dumpningen [...] vållar skada, dvs. vållar eller hotar att vålla väsentlig skada på en etablerad gemenskapsindustri [...]. Skada vållad av andra faktorer, såsom volym och priser vid icke dumpad eller subventionerad import eller minskad efterfrågan, vilka var för sig eller flera i förening också negativt påverkar industrin i gemenskapen, får inte tillskrivas den dumpade eller subventionerade importen.”

90.
    Det skall undersökas om de förutsättningar som anges i denna bestämmelse är uppfyllda i det aktuella fallet.

91.
    För det första har sökanden inte bestritt att dess import har skett till dumpade priser och att dumpningsmarginalen fastställdes till 62,6 procent som utgjorde ett vägt medelvärde av de dumpningsmarginaler som fastställts för samtliga kinesiska exportörer.

92.
    För det andra har den inte heller bestritt att dess import har vållat gemenskapsproducenten skada. Den har inte desto mindre påstått att endast 16 procent av importen från Kina riskerade att vålla sådan skada, eftersom resterande 84 procent var avsedda för produktion av furfuralkohol vilket var ett användningsområde som inte försörjdes genom gemenskapsproducentens försorg. Dessa 16 procent var därför av samma betydelse som importen från andra tredjeländer än Dominikanska republiken.

93.
    Det skall i detta avseende erinras om att den furfuraldehyd som nyttjas för vart och ett av de båda användningsområdena är en och samma produkt, ägnad att nyttjas när som helst för endera av de båda användningsområdena (se punkt 52 ovan). Således riskerar 100 procent av den kinesiska importen att vålla gemenskapsproducenten skada.

94.
    För det tredje konstateras följande i den slutgiltiga förordningen (punkt 25 i övervägandena):

”Vad beträffar importen från [Dominikanska republiken] har de[n] under de senaste 30 åren stått för den största andelen av den furfuraldehyd som konsumeras i gemenskapen. [...] Trots den situationen kunde gemenskapsproducenten bibehålla sina priser, sin marknadsandel och förblev i hög grad lönsam till 1991. Det var först med början 1992 när priset på furfuraldehyd från Kina sjönk hastigt som gemenskapsproducenten tvingades sänka sina inhemska priser och följa den nedåtgående trenden för att behålla sin marknadsandel. [...]”

95.
    Det framgår av den provisoriska och den slutgiltiga förordningen, för det första, att gemenskapsproducentens priser - även om de steg med 23,7 procent mellan åren 1988 och 1991 - sjönk med 36,4 procent mellan år 1991 och undersökningsperioden och, för det andra, att resultatet, som fortfarande var positivt år 1991, blev mer och mer negativt under de år som följde. Förlust uppträdde år 1992 och denna förlust blev avsevärd under undersökningsperioden (mellan 10 och 20 procent av omsättningen).

96.
    Försämringen av gemenskapsproducentens ekonomiska situation år 1992 kan således inte hänföras till en situation som har varit densamma under mer än 30 år utan till de förändringar som ägde rum på marknaden år 1992, dvs. kraftigt sänkta priser på importen från Kina. Det har dessutom inte bestritts att importen av furfuraldehyd från Dominikanska republiken inte hindrade gemenskapsproducenten från att vara i hög grad lönsam fram till dess att priserna på kinesisk furfuraldehyd sjönk kraftigt.

97.
    I den slutgiltiga förordningen understryks slutligen i punkt 18 i övervägandena att, även om marknadsandelen för import från Dominikanska republiken ökade mellan åren 1989 och 1992, vände denna trend mellan år 1992 och slutet av undersökningsperioden och marknadsandelen för importen från Kina ökade från 13,7 till 15,2 procent.

98.
    Institutionerna har därför inte gjort sig skyldiga till en uppenbart felaktig bedömning när de ansåg att importen av furfuraldehyd från Dominikanska republiken, som inte var dumpad, inte var av beskaffenhet att bryta det orsakssamband som förelåg mellan den dumpade importen av furfuraldehyd från Kina och den skada som vållades gemenskapsindustrin.

99.
    Enligt fastlagd rättspraxis kan inte införandet av antidumpningstullar ifrågasättas på den grunden att dessa inte medför en lösning på de problem som orsakats gemenskapsindustrin genom konkurrens från icke-dumpad import av produkter från tredje länder.

100.
    Det förhållandet att en gemenskapsproducent är utsatt för svårigheter som även har andra orsaker än dumpning är inte skäl nog för att neka producenten allt skydd

mot den skada som orsakas av dumpningen, vilket slogs fast av domstolen i dess dom av den 5 oktober 1988 i mål 250/85, Brother Industries mot rådet (REG 1988, s. 5683, punkt 42).

101.
    I det målet hade Brother Industries gjort gällande (punkt 40 i domen) att införandet av en slutlig antidumpningstull beträffande dem inte tjänade gemenskapens intresse, eftersom andra företag utanför gemenskapen fortsatte att sälja på gemenskapsmarknaden till priser som var desamma eller lägre än sökandens.

102.
    Domstolen konstaterade (punkt 41) att Brother Industries inte gjorde gällande att de omnämnda företagen sålde på marknaden till dumpningspriser, och att gemenskapens intresse under dessa omständigheter effektivt skyddades genom skyddsåtgärder mot dumpad import, även om en antidumpningstull inte befriar gemenskapsindustrin från konkurrensen från produkter med ursprung i andra tredje länder vilka inte dumpas.

103.
    På samma sätt slog domstolen i sin dom av den 5 oktober 1988 i de förenade målen 277/85 och 300/85, Canon m.fl. mot rådet (REG 1988, s. 5731, punkt 63) fast, som svar på sökandens argument att en del av de förluster som vållats gemenskapsproducenten hade orsakats av dennes ineffektivitet, att det förhållandet att en gemenskapsproducent är utsatt för svårigheter som även har andra orsaker än dumpningen inte är skäl nog för att neka producenten varje typ av skydd mot den skada som orsakas av dumpningen.

104.
    Eftersom, för det första, det har konstaterats att det förekommit dumpad import från Kina och att skada vållats genom denna import och, för det andra, sökanden inte har lyckats styrka att den skada som har vållats gemenskapsindustrin, och som har konstaterats i den provisoriska och den slutgiltiga förordningen, skall hänföras till andra faktorer, bland annat till importen från Dominikanska republiken, måste den slutsatsen dras mot bakgrund av det ovan anförda att de förutsättningar som ställs upp i artikel 4.1 i grundförordningen är uppfyllda i det aktuella fallet.

105.
    Sökandens argument beträffande skada orsakad av importen från andra tredjeländer än Dominikanska republiken (se punkt 80 ovan) utgår från grundsatsen att man kan skilja mellan en marknad för furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor och en marknad för furfuraldehyd avsedd för produktion av furfuralkohol. Sökanden har från den totala importen från Kina dragit av de 84 procent som var avsedda för QO Chemicals för att jämföra överskottet av denna import med den import som skett från andra tredje länder än Dominikanska republiken.

106.
    Det har emellertid slagits fast (se punkt 93 ovan) att 100 procent av den kinesiska importen riskerar att vålla gemenskapsindustrin skada. För att bedöma betydelsen av importen från Kina i förhållande till importen från andra tredje länder måste

följaktligen jämförelsen ske mellan 100 procent av importen från Kina och importen från varje annat tredje land och inte mellan 16 procent av importen från Kina och den totala importvolymen från alla andra tredje länder. Sökandens argument att importen från Kina var av samma omfattning som importen från andra tredje länder än Dominikanska republiken kan under dessa omständigheter inte godtas.

107.
    Sökandens påstående, vilket har bestritts av rådet, att importvolymen från Kina minskade under undersökningsperioden stödjer sig på uppgifter i tabellen med rubriken ”Import av furfuraldehyd av andra gemenskapsimportörer än QO Chemicals (furfuraldehyd avsedd för rening av smörjoljor) (i ton)”, vilka enbart inkluderar den import som var avsedd för andra länder än Belgien. Emellertid var 84 procent av importen från Kina avsedd för QO Chemicals, ett företag med säte i Belgien. Sökanden angav dessutom vid sammanträdet att den normalt levererade omkring 10 000 ton årligen till QO Chemicals, en siffra som är betydligt högre än de som förekommer i en tabell med rubriken ”Import till Europeiska unionen av furfuraldehyd från Kina” som har åberopats i ansökan. De uppgifter som sökanden har lämnat utgör därför inte tillräckligt stöd för dess påstående.

108.
    Enligt en fast rättspraxis skall undersökningen av skada enligt artikel 4.2 i grundförordningen omfatta en rad faktorer som är sådana att en av dem inte är utslagsgivande. Det är därför som den minskade marknadsandelen för den dumpade importen inte hindrar att man konstaterar att denna import har vållat väsentlig skada, eftersom ett sådant konstaterande baseras på olika faktorer som enligt den nämnda bestämmelsen skall tas i beaktande (domstolens domar av den 11 juli 1990 i de förenade målen C-305/86 och C-160/87, Neotype Techmashexport mot kommissionen, REG 1990, s. I-2945, punkt 50-52, i de förenade målen C-320/86 och C-188/87, Stanko France mot kommissionen och rådet, REG 1990, s. I-3013, summarisk publicering, punkterna 60 och 61, och i mål C-157/87, Electroimpex m.fl. mot rådet, REG 1990, s. I-3021, summarisk publicering, punkterna 41 och 42).

109.
    I det aktuella fallet beaktas i den slutgiltiga förordningen (punkterna 19 och 21 i övervägandena) följande fakta beträffande den skada som vållats gemenskapsindustrin:

-    importpriserna på furfuraldehyd med ursprung i Kina understeg gemenskapsproducentens priser med 24,4 procent och hade sjunkit med mer än 30 procent under utredningsperioden;

-    Furfural Españols produktion av furfuraldehyd sjönk med 17,7 procent mellan år 1989 och undersökningsperioden;

-    dess försäljning på gemenskapsmarknaden minskade med 28,5 procent mellan år 1989 och undersökningsperioden;

-    dess kapacitetsutnyttjande sjönk från 85 till 70 procent;

-    dess priser sjönk med 36,4 procent mellan år 1991 och undersökningsperioden och sänkningen var 22,4 procent mellan år 1992 och undersökningsperioden;

-    dess lager ökade med mer än 31,6 procent under den aktuella perioden.

110.
    Med beaktande av dessa fakta kunde gemenskapsinstitutionerna, oaktat en eventuell minskning av importen från Kina, utan att göra sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning dra den slutsatsen att den dumpade importen från Kina hade vållat gemenskapsindustrin skada.

111.
    Talan kan följaktligen inte vinna framgång på den tredje grunden.

Den fjärde och den femte grunden om överträdelse av artikel 190 i fördraget och om en uppenbart felaktig bedömning beträffande rådets beslut att avvisa sökandens förslag om åtagande

Parternas argumentering

112.
    Sökanden har vitsordat att institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning då det gäller att besluta huruvida åtaganden skall accepteras eller inte. Detta utrymme för skönsmässig bedömning är inte desto mindre underkastat en skyldighet enligt artikel 190 i fördraget att motivera dessa beslut. Beslutet att avvisa sökandens förslag om åtagande var emellertid enligt sökanden inte tillräckligt motiverat. Det är därför inte giltigt.

113.
    Enligt sökanden skulle det föreslagna åtagandet ha gjort det möjligt att begränsa åtgärderna till vad som var absolut nödvändigt för att eliminera den av klaganden påstådda skadan. De två skäl som institutionerna gav för att avvisa åtagandet var oriktiga. Avvisningsbeslutet bör därför ogiltigförklaras.

114.
    Det första skälet för avvisning (punkt 29 i övervägandena till den slutgiltiga förordningen) baserades på att det var omöjligt att särbehandla sökanden eftersom denne, enligt institutionerna, inte uppfyllde kraven för att beviljas sådan särbehandling för ett företag i en icke-marknadsekonomi. Detta skäl för avvisning ingick som en del i kommissionens tidigare så kallade ”särbehandlingspolitik”, som senare har omarbetats väsentligt. Sökanden har i detta avseende hänvisat till tidigare mål.

115.
    Det andra skälet för avvisning (punkt 29 i övervägandena till den slutgiltiga förordningen) baserades på att ett antal brott mot åtaganden har begåtts av kinesiska exportörer under senare år, i synnerhet av sökanden själv. Sökanden har gjort gällande att dess åsidosättande av ett tidigare åtagande i målet om

kaliumpermanganat (rådets förordning (EEG) nr 1531/88 av den 31 maj 1988 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Folkrepubliken Kina och slutgiltigt uttag av den preliminära tullen (EGT L 138, s. 1)) som rådet anklagar den för inte begicks av sökanden själv utan av vissa av dess dotterbolag. Detta åsidosättande kan således inte utgöra ett giltigt skäl för att avvisa dess förslag om åtagande. Sökanden har tillagt att det inte sällan förekommer i gemenskapsinstitutionernas administrativa praxis att godkänna åtaganden även om förslagen kommer från parter som har åsidosatt tidigare åtaganden. Avvisningen av förslaget om åtagande är därför godtyckligt enligt sökanden.

116.
    Rådet har erinrat om att institutionerna inte är skyldiga att godta åtaganden. Omständigheterna i det aktuella fallet skulle under alla omständigheter ha hindrat gemenskapsinstitutionerna från att godta det åtagande som föreslogs av sökanden, eftersom åtagandet, som avsåg kvantiteter och inte pris, i praktiken skulle ha gett sökanden monopol på export av furfuraldehyd från Kina.

117.
    Rådet har dessutom påstått att sökanden har åsidosatt ett tidigare åtagande. Rådet har påpekat att Sinochem i målet om kaliumpermanganat föreslog ett åtagande som avsåg all export, inklusive sådan export som skedde via dess dotterbolag, och att företaget på så sätt ansvarade för dessa dotterbolags verksamhet.

118.
    Furfural Español har i sin skriftliga inlaga tillagt att sökanden inte har angett något som helst konkret skäl till stöd för sitt påstående att det föreslagna åtagandet skulle ha varit tillräckligt för att eliminera den skada som vållats gemenskapsproduktionen och därför borde ha godkänts.

Förstainstansrättens bedömning

119.
    Ingen bestämmelse i grundförordningen ålägger gemenskapsinstitutionerna en skyldighet att godta förslag om åtaganden från ekonomiska aktörer som är föremål för den undersökning som föregår ett beslut om antidumpningstullar. Det framgår tvärtom av artikel 10 i sagda förordning att huruvida sådana åtaganden är godtagbara eller inte lämnas till institutionernas bedömning. Beslutet att avvisa ett förslag om åtagande, som sker efter en individuell prövning och är motiverat i enlighet med de krav som ställs i artikel 190 i fördraget, kan inte underkännas av domstolen när de skäl som ligger bakom beslutet inte går utöver institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning (domstolens dom av den 7 maj 1987 i mål 240/84, NTN Toyo Bearing m.fl. mot rådet, REG 1987, s. 1809, punkt 30-34; svensk specialutgåva, häfte 9, s. 000).

120.
    Sökanden har åberopat ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Rådet har emellertid i punkt 29 i övervägandena till den slutgiltiga förordningen redogjort för skälen till sitt beslut att avvisa det åtagande som föreslogs av sökanden. Denna motivering gav sökanden upplysning om varför dess förslag om åtagande hade avvisats och gjorde det möjligt för förstainstansrätten att utöva sin rättsliga kontroll.

121.
    Som rådet med rätta har påstått har sökanden således inte föreslagit att åta sig att exportera till ett visst minimipris utan erbjudit sig att på årsbasis begränsa den kvantitet furfuraldehyd som företaget exporterar till gemenskapen. Ett godtagande av det föreslagna åtagandet skulle ha fått till följd att en förhöjd antidumpningstull skulle ha tillämpats på all annan import av furfuraldehyd från Kina och att sökanden skulle ha fått monopol på kinesisk export av furfuraldehyd till gemenskapen. Detta godtagande skulle således ha medfört att sökanden beviljades särbehandling utan att skadan därmed försvann.

122.
    När det gäller de tidigare mål som har åberopats av sökanden, i vilka gemenskapsinstitutionerna godtog det föreslagna åtagandet, är de inte jämförbara med det aktuella fallet, eftersom det i exportlandet endast förekom ett enda statsägt produktionsföretag. Förslaget om åtagande kom följaktligen i praktiken från staten själv snarare än från en enskild exportör och det avsåg landets totala export. Godtagandet medförde följaktligen inte att viss bestämd exportör beviljades särbehandling.

123.
    Vad slutligen beträffar den grund för avvisning av åtagandet som avsåg sökandens åsidosättande av ett tidigare åtagande kan sökanden inte åberopa att åsidosättandet av åtagandet i målet om kaliumpermanganat var hänförligt till dess egna dotterbolag. Åtagandet i detta mål täckte i själva verket all dess export, inklusive den export som skedde genom dess dotterbolag, såsom rådet har gjort gällande utan att bli motsagd. Sökanden ansvarade således även för den verksamhet som bedrevs av dess dotterbolag.

124.
    Ett åsidosättande av ett tidigare åtagande utgör emellertid en omständighet som gemenskapsinstitutionerna har rätt att beakta tillsammans med omständigheterna i det aktuella fallet när de beslutar att godta eller avvisa ett föreslaget åtagande. Det förhållandet att institutionerna i tidigare mål ibland har godtagit åtaganden från exportörer som tidigare hade brutit mot sina åtaganden begränsar inte det stora utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över i detta avseende.

125.
    Rådet har således i det aktuella fallet inte överskridit sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att avvisa det föreslagna åtagandet med hänvisning till ett tidigare åtagande som inte hade iakttagits.

126.
    Mot bakgrund av det som tidigare anförts dras den slutsatsen att motiveringen av rättsakten uppfyller de krav som uppställs i artikel 190 i fördraget vad beträffar det omtvistade beslutet att avvisa förslaget om åtagande, och att detta beslut inte kan underkännas eftersom de omständigheter som lagts till grund för det inte överskrider det utrymme för skönsmässig bedömning som rådet förfogar över.

127.
    Talan kan således inte vinna bifall på den fjärde och den femte grunden.

128.
    Mot bakgrund av allt det som ovan anförts skall talan ogillas i dess helhet.

Rättegångskostnader

129.
    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, skall rådets yrkande bifallas. Eftersom intervenienten Furfural Español har yrkat att sökanden skall förpliktas att ersätta de kostnader som är förknippade medinterventionen skall, med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet, sökanden förpliktas att ersätta även dessa kostnader.

130.
    Enligt artikel 87.4 skall institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Kommissionen skall därför bära sina kostnader i målet.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(femte avdelningen i utökad sammansättning)

följande dom:

1)    Talan ogillas.

2)    Sökanden skall bära sina kostnader i målet samt ersätta rådets och intervenienten Furfural Españols rättegångskostnader.

3)    Kommissionen skall bära sina kostnader i målet.

García-Valdecasas
Tiili
Azizi

Moura Ramos

Jaeger

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 29 januari 1998.

H. Jung

R. García-Valdecasas

Justitiesekreterare

Ordförande


1: Rättegångsspråk: engelska.