DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

18 maj 2015

Mål F‑79/13

Valéria Anna Gyarmathy

mot

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)

”Personalmål – ECNN:s personal – Tillfälligt anställd – Beslut att inte förlänga anställningsavtalet – Mobbning – Begäran om bistånd – Administrativ utredning – Tredskodom – Prövning av huruvida talan kan tas upp till prövning – Rättsakt som går någon emot – Avvisning – Fördelning av rättegångskostnaderna”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, genom vilken Valéria Anna Gyarmathy har yrkat ogiltigförklaring av flera beslut som fattats av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) rörande en begäran om bistånd i fråga om påtalad mobbning och beslutet att inte förlänga hennes anställning som tillfälligt anställd. Sökanden har även yrkat ersättning för den ideella och ekonomiska skada hon anser sig ha lidit till följd av de angripna besluten.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Administrationens skyldighet att bistå den anställde – Begäran om bistånd – Begrepp – Begäran i syfte att utverka att ett beslut fattas eller att ersättning enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna beviljas – Administrationens skyldighet att utreda klagomål avseende mobbning och att underrätta klaganden om vilka åtgärder som vidtas till följd av klagomålet – Villkor – Iakttagande av det administrativa förfarandet för anförande av klagomål

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 24 och 90.1)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse riktad till en tillfälligt anställd i vilken datum då vederbörandes anställningsavtal upphör anges – Omfattas inte – Beslut att inte förlänga ett avtal – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att lägga ned en utredning som inletts på grund av en begäran om bistånd – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Såsom begäran om bistånd ska klassificeras inte bara en begäran som ges in av en tjänsteman eller en anställd som anser sig för närvarande vara utsatt, med anledning av sin ställning och sina arbetsuppgifter, för hot, förtal, kränkningar, förolämpningar eller angrepp på person eller egendom – eller vars familjemedlemmar påstås vara utsatta för något av detta – utan också varje begäran från en tjänsteman som ber tillsättningsmyndigheten att fatta ett beslut eller betala ersättning till tjänstemannen av ett skäl som har samband med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, även om det felaktiga beteende har upphört.

För detta ändamål räcker det att en tjänsteman eller en anställd som begär bistånd från sin institution enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna lämnar in en begäran, i enlighet med artikel 90.1 i samma föreskrifter, vari framgår att det är sannolikt att de angrepp han eller hon säger sig ha utsatts för har ägt rum. När tjänstemannen gjort detta sannolikt ska institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med honom eller henne, såsom att påbörja en utredning, för att fastställa de faktiska omständigheter som ligger bakom klagomålet. Skyldigheten att ge bistånd innefattar särskilt en skyldighet för administrationen att seriöst, snabbt och konfidentiellt utreda klagomål om mobbning och att upplysa klaganden om vilka åtgärder som vidtas till följd av klagomålet.

(se punkterna 31 och 32)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Klug/EMA, F‑35/07, EU:F:2008:150, punkt 74 och där angiven rättspraxis, och dom Faita/EESK, F‑92/11, EU:F:2013:130, punkt 48

2.      Endast sådana rättsakter eller åtgärder som har bindande rättsverkningar som direkt eller indirekt kan påverka sökandens intressen genom att väsentligen förändra dennes rättsliga situation omfattar kritik mot honom i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. När det gäller en anställd som omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställa i Europeiska unionen ska sådana rättsakter härröra från myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal och ha beskaffenheten av ett beslut. En rättsakt som inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör enbart en bekräftelse av denna och kan inte ge upphov till en ny tidsfrist för att väcka talan.

En skrivelse varigenom den anställde endast erinras om villkoren i vederbörandes anställningsavtal med avseende på det datum då avtalet löper ut och som således inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör inte en rättsakt som går den anställde emot. Om avtalet däremot kan förlängas utgör administrationens beslut att inte förlänga det däremot en rättsakt som går någon emot. Denna rättsakt är fristående från det aktuella avtalet och det kan riktas klagomål eller väckas talan mot den inom de frister som anges i tjänsteföreskrifterna. Ett sådant beslut, som fattas efter det att tjänstens intresse och den berördes situation prövats på nytt, innehåller nämligen en ny omständighet i förhållande till det ursprungliga avtalet och kan inte anses utgöra endast en bekräftelse av avtalet.

(se punkterna 44 och 46)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Bennett m.fl/harmoniseringsbyrån, F‑102/09, EU:F:2011:138, punkterna 57–59, och dom Solberg/ECNN, F‑124/12, EU:F:2013:157, punkterna 16–18 och där angiven rättspraxis

3.      Det är endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.

Ett beslut att lägga ned en utredning som inletts på grund av en begäran om bistånd går dock den person emot som begärde bistånd i den mån det innebär att inga åtgärder vidtas till följd av denna begäran.

(se punkterna 54 och 55)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Labiri/EESK, F‑124/10, EU:F:2013:21, punkterna 42 och 53 och där angiven rättspraxis