TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 22 oktober 2015

(Mål T‑130/14 P)

Europeiska unionens råd

mot

Erik Simpson

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Avancemang i lönegrad – Placering i lönegrad – Beslut att inte befordra den berörde till lönegrad AD 9 efter det att han klarat av ett allmänt uttagningsprov avseende lönegrad AD 9 – Missuppfattning av bevisning”

Saken: Överklagande av den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 12 december 2013, Simpson/rådet (F-142/11, REUP, EU:F:2013:201), varvid överklagandet avser delvis upphävande av nämnda dom.

Domslut:      Den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 12 december 2013, Simpson/rådet (F‑142/11, REUP, EU:F:2013:201) upphävs, i den del personaldomstolen ogiltigförklarade det beslut genom vilket Europeiska unionens råd avslog Erik Simpsons ansökan om avancemang till lönegrad AD 9 vilken han grundat på att han klarat av uttagningsprovet EPSO/AD/113/07 och i den del personaldomstolen förpliktade rådet att ersätta samtliga rättegångskostnader (punkterna 1 och 3 i domslutet). Målet återförvisas till personaldomstolen. Frågan om rättegångskostnader anstår

Sammanfattning

Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Tribunalens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Tribunalens behörighet att bedöma de faktiska omständigheter som beaktats av personaldomstolen när den prövad huruvida motiveringsskyldigheten hade iakttagits

(Artikel 257 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

Personaldomstolen är ensam behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör, med undantag för då personaldomstolen missuppfattat bevisningen, således inte en rättsfråga som ska prövas av tribunalen.

Den lagenlighetsprövning som tribunalen gör vid ett överklagande ska med nödvändighet omfatta de omständigheter som personaldomstolen har lagt till grund för sin slutsats att en motivering är tillräcklig eller otillräcklig.

Såvitt avser en missuppfattning av bevisningen ska en sådan dessutom framstå som uppenbar utifrån handlingarna i målet, utan att det behöver göras en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen, samt utan beaktande av någon ny bevisning.

(se punkterna 27, 29 och 31)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 20 november 1997, kommissionen/V, C‑188/96 P, REG, EU:C:1997:554, punkt 24 och där angiven rättspraxis; dom 28 maj 1998, New Holland Ford/kommissionen, C‑8/95 P, REG, EU:C:1998:257, punkt 72; dom 6 april 2006, General Motors/kommissionen, C‑551/03 P, REG, EU:C:2006:229, punkt 54, och 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, REG, EU:C:2008:392, punkt 30

Tribunalen: dom av den 24 oktober 2011, P/Parlamentet, T‑213/10 P, REGP, EU:T:2011:617, punkterna 47 och 48 och där angiven rättspraxis, och dom 8 oktober 2013, rådet/AY, T‑167/12 P, REGP, EU:T:2013:524, punkt 25