Överklagande ingett den 4 maj 2011 av Luigi Marcuccio av den dom som personaldomstolen meddelade den 15 februari 2011 i mål F-81/09, Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-238/11 P )

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

Upphäva den överklagade domen vari personaldomstolen a) ogillar klagandens talan, b) fastställer att klaganden ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader i första instans, och

I första hand:

(B.1.1) bifalla samtliga klagandens yrkanden i första instans, med undantag för dem som avser ersättning för rättegångskostnader

(B.1.2) Förplikta kommissionen att ersätta sökanden för de tre fjärdedelar av rättegångskostnaderna som personaldomstolen ålagt sökanden att bära själv.

Eller, i andra hand:

(B. 2) återförvisa målet till personaldomstolen, i annan sammansättning, för att denna på nytt ska avgöra målets samtliga yrkanden under B.1.1. och B.1.2 i sak.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktas mot den dom som personaldomstolen meddelade den 15 februari 2001 i mål F-81/09. Genom domen ogillades en talan som dels avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att delvis avslå sökandens begäran om dröjsmålsränta på de förfallna invaliditetsersättningsbelopp som denna institution var skyldig sökanden, dels yrkande att kommissionen skulle förpliktas att utbetala ett belopp till sökanden som motsvarade mellanskillnaden mellan dröjsmålsräntan beräknad enligt vissa av sökanden angivna kriterier och det belopp som redan utbetalats.

Den första grunden avser att det beslut som det hänvisas till i punkt 32 i den överklagade domen helt saknar motivering, samt åsidosättande av den motiveringsskyldighet som åvilar alla institutioner i Europeiska unionen (punkterna 41-47 i den överklagade domen).

Den andra grunden gäller felaktig, falsk och orimlig tolkning och tillämpning av innehållet i meddelandet av den 8 maj 2003 som behandlas i punkt 53 i den överklagade domen.

Den tredje grunden avser felaktig, falsk och orimlig tolkning och tillämpning av begreppet analog tillämpning av en regel och därmed sammanhängande rättsregler och rättspraxis (punkterna 57 och 58 i den överklagade domen).

Den fjärde grunden gäller åsidosättande av rättsprincipen "den som har stiftat en lag, måste själv följa den" (patere legem quam ipse feristi), vilket ofrånkomligen gäller den överklagade domen, och den absoluta avsaknaden av motivering av varför argumentet om åsidosättande av ovannämnda princip inte godtogs (se bland annat punkt 59 i den överklagade domen).

Den femte grunden gäller att "yrkandet att tilldömas ekonomisk ersättning" ogillades på ett rättsstridigt sätt (punkterna 69 och 70 i den överklagade domen), då sökandens yrkande om kompensationsränta inför personaldomstolen inte prövats.

Den sjätte grunden gäller att yrkandet om skadestånd ogillades på ett rättsstridigt sätt (punkterna 73 och 76 i den överklagade domen).

Den sjunde grunden avser att sökanden på ett rättsstridigt sätt förpliktats att bära tre fjärdedelar av rättegångskostanderna.

____________