DOMSTOLENS DOM (nionde avdelningen)
den 30 april 2014 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet – Förordning (EEG) nr 574/72 – Artikel 107.1 och 107.6 – Förordning (EG) nr 987/2009 – Artikel 90 – Migrerande arbetare – Omräkning av valutor – Beaktande av familjeförmåner som erhålls i Schweiz vid en medlemsstats beräkning av barnbidrag – Tilläggsbelopp – Dag som ska beaktas vid omräkningen till euro av schweiziska familjeförmåner”
I mål C‑250/13,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Finanzgericht Baden-Württemberg (Tyskland) genom beslut av den 18 april 2013, som inkom till domstolen den 7 maj 2013, i målet
Birgit Wagener,
mot
Bundesagentur für Arbeit – Familienkasse Villingen-Schwenningen,
meddelar
DOMSTOLEN (nionde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M. Safjan samt domarna J. Malenovský (referent), och A. Prechal,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– B. Wagener, genom B. Hertrich, Rechtsanwalt,
– Europeiska kommissionen, genom F. Schatz och M. Van Hoof, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106), i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001 (EGT L 187, s. 1) (nedan kallad förordning nr 574/72), samt av artikel 90 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Birgit Wagener och Bundesagentur für Arbeit – Familienkasse Villingen-Schwenningen (federal arbetsförmedling – kassan i Villingen-Schwenningen för familjebidrag) (nedan kallad Familienkasse). Målet rör beviljande av barnbidrag i Tyskland.
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
3 Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999 (EGT L 114, 2002, s. 6) (nedan kallat avtalet om fri rörlighet för personer), trädde i kraft den 1 juni 2002.
4 Artikel 8 i avtalet föreskriver att de avtalsslutande parterna, i enlighet med bilaga II till nämnda avtal, ska fastställa bestämmelser för samordningen av systemen för social trygghet.
5 Artikel 1 i bilaga II till avtalet föreskrev följande i sin ursprungliga lydelse:
”1. De avtalsslutande parterna är överens om att på området samordning av de sociala trygghetssystemen sinsemellan tillämpa de gemenskapsrättsakter som det hänvisas till, i den lydelse dessa har den dag då avtalet undertecknas och så som dessa har ändrats i avsnitt A i denna bilaga …
2. När begreppe[n] ’medlemsstat(er)’ förekommer i de rättsakter som det hänvisas till i avsnitt A i denna bilaga avses utöver de stater som omfattas av gemenskapsrättsakterna i fråga även Schweiz.”
6 Den ursprungliga versionen av avsnitt A i bilaga II till avtalet om fri rörlighet för personer hänvisade till rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2), i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 307/1999 av den 8 februari 1999 (EGT L 38, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71), och till förordning nr 574/72.
Unionsrätt
Förordningarna (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72
7 Enligt artikel 13.2 a i förordning nr 1408/71 ska den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium (nedan kallad anställningsstaten) i princip omfattas av denna medlemsstats lagstiftning. I enlighet med artikel 73 i förordningen ska en anställd, som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat (nedan kallad bosättningsstaten) ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i anställningsstaten som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga VI till nämnda förordning.
8 I artikel 10.1 a i förordning nr 574/72 föreskrivs följande:
”Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, skall innehållas om för samma period och för samma familjemedlem förmåner utges endast enligt nationell lagstiftning i en annan medlemsstat eller vid tillämpning av … artiklar[na] 73, 74, 77 eller 78 [i förordning nr 1408/71] upp till ett belopp motsvarande dessa förmåner.”
9 Artikel 107 i förordning nr 574/72, med rubriken ”Omräkning av valutor”, har följande ordalydelse:
”1. Vid tillämpning av
a) … artikel 12.2, 12.3 och 12.4, artikel 14d.1, artikel 19.1 b sista meningen, artikel 22.1 ii sista meningen, artikel 25.1 b näst sista meningen, artikel 41.1 c och d, artikel 46.4, artikel 46a.3, artikel 50, artikel 52 b sista meningen, artikel 55.1 ii sista meningen, artikel 70.1 första stycket och artikel 71.1 a ii och b ii näst sista meningen [i förordning nr 1408/71] samt
b) … artikel 34.1, 34.4 och 34.5 [i förordning nr 574/72]
skall omräkningskursen till en valuta av belopp som är uttryckta i en annan valuta vara den kurs som under den referensperiod som fastställs i punkt 2 beräknas av kommissionen på grundval av det månatliga genomsnittet av de referensvalutakurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken.
2. Referensperioden skall vara:
– januari för växelkurser gällande från följande 1 april,
– april för växelkurser gällande från följande 1 juli,
– juli för växelkurser gällande från följande 1 oktober,
– oktober för växelkurser gällande från följande 1 januari.
4. Den dag som skall beaktas vid fastställande av de växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1 skall fastställas av administrativa kommissionen [för social trygghet för migrerande arbetare] efter förslag av revisionskommittén.
5. De växelkurser som skall gälla i fall som avses under punkt 1 offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning under den näst sista månaden före den månad från vars första dag de skall gälla.
6. I andra fall än de som avses under punkt 1 skall omräkningen ske enligt den officiella växelkursen på utbetalningsdagen, såväl vad gäller betalning som återbetalning av förmåner.”
Förordningarna (EG) nr 883/2004 och nr 987/2009
10 Förordning nr 1408/71 har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1, och rättelse i EUT L 200, s. 1). Förordning nr 574/72 har ersatts av förordning nr 987/2009. Dessa nya förordningar trädde i kraft den 1 maj 2010 i enlighet med artikel 91 i förordning nr 883/2004 och artikel 97 i förordning nr 987/2009.
11 Till följd av antagandet av dessa förordningar har det genom beslut nr 1/2012 av gemensamma kommittén som inrättats genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer av den 31 mars 2012 om ersättande av bilaga II (Samordningen av socialförsäkringssystemen) till avtalet (EUT L 103, s. 51), inrättats en ny version av denna bilaga från den 1 april 2012 när det trädde i kraft. Avsnitt A i bilagan i den nya versionen hänvisar till förordning nr 883/2004 och nr 987/2009 istället för till förordning nr 1408/71 och nr 574/72.
12 Enligt artikel 67 i förordning nr 883/2004 ska personer ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat.
13 Artikel 68.2 i denna förordning har följande lydelse:
”Vid sammanträffande av rätt till förmåner skall familjeförmåner beviljas i enlighet med den lagstiftning som anses ha företräde enligt punkt 1. Rätten till familjeförmåner med stöd av annan eller andra berörda lagstiftningar skall innehållas upp till det belopp som föreskrivs i den förra statens lagstiftning och i förekommande fall utges i form av ett tilläggsbelopp för den del som överstiger detta belopp. Ett sådant tilläggsbelopp behöver dock inte utges för barn som är bosatta i en annan medlemsstat, om rätten till förmånen i fråga endast grundar sig på bosättning.”
14 Artikel 87.1 i samma förordning innehåller följande övergångsbestämmelse som, i enlighet med artikel 93 i förordning nr 987/2009, också är tillämplig på situationer som regleras i den sistnämnda förordningen:
”Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för tiden före den dag då den börjar tillämpas.”
15 Artikel 90 i förordning nr 987/2009 föreskriver följande:
”Vid tillämpning av bestämmelserna i grundförordning [nr 883/2004] och i tillämpningsförordning [nr 987/2009] ska växelkursen mellan två valutor vara den referensväxelkurs som offentliggörs av Europeiska centralbanken. Den dag som ska gälla för fastställandet av växelkursen ska fastställas av administrativa kommissionen [för samordning av socialförsäkringssystemen].”
16 Denna kommission antog beslut nr H3 av den 15 oktober 2009 om den dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som avses i artikel 90 i förordning nr 987/2009 (EUT C 106, 2010, s. 56).
Tysk rätt
17 I 62 § punkt 1 moment 1 i lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz) föreskrivs följande:
”Rätt till familjebidrag för barn, i den mening som avses i 63 § i denna lag, har den som
1. är bosatt eller stadigvarande vistas i landet ...”
18 Under rubriken ”Andra barnförmåner” föreskriver 65 § punkt 1 moment 2 i nämnda lag följande:
”Barnbidrag ska inte betalas ut för barn för vilka någon av följande förmåner uppbärs eller för vilka sådana förmåner skulle betalas ut om en ansökan gjordes:
...
2. Barnförmåner som betalas ut i utlandet och som kan jämställas med barnbidrag eller någon av de förmåner som nämns i moment 1.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
19 Makarna Wagener bor i Tyskland med sina tre barn. Birgit Wagener förvärvsarbetar inte. Hennes make förvärvsarbetar sedan den 1 oktober 2006 i Schweiz. Han fick på grund av sitt arbete schweiziskt familjebidrag, utbetalat i schweiziska francs, för sina tre barn under perioden oktober 2006–november 2011.
20 Han fick dessutom tyskt barnbidrag för samma period. Eftersom Familienkasse inte hade informerats om att han förvärvsarbetade i Schweiz, utgick fullt familjebidrag.
21 Efter det att förvärvsarbetet blev känt för Familienkasse under februari månad 2012 upphävde den, genom beslut av den 18 oktober 2012, utbetalningen av nämnda bidrag från och med oktober månad 2006 och krävde återbetalning av de belopp som betalats ut.
22 Familienkasse ansåg att Birgit Wagener hade rätt till så kallat tilläggsbidrag från tyska staten enligt artikel 10.1 a i förordning nr 574/72, med ett belopp motsvarande mellanskillnaden mellan det tyska barnbidraget och de schweiziska familjebidragen. Familienkasse uppmanade också Birgit Wagener att lämna in en ansökan därom.
23 Efter det att den exakta summan av familjebidragen som uppbars i Schweiz kommunicerats, avslog Familienkasse emellertid, genom beslut av den 17 oktober 2012, ansökan om kompletterande familjebidrag för perioden oktober 2006–november 2011 avseende Birgit Wageners två första barn, eftersom Familienkasse ansåg att bidragen från Schweiz översteg de tyska bidragen. Vad avser det tredje barnet, beviljades Birgit Wagener kompletterande familjebidrag med 39,42 euro för denna femårsperiod.
24 För omräkningen till euro av de schweiziska familjeförmånerna grundade sig Familienkasse på en växelkurs som fastslagits för det fjärde kvartalet 2012 av Bundesagentur für Arbeit (arbetsmarknadsverket).
25 Den 8 november 2012 begärde Birgit Wagener omprövning och bestred därvid tillämpningen av denna växelkurs. Den 21 november 2012 vidhöll Familienkasse vid omprövning sitt beslut och förtydligade att nämnda omräkning hade skett i enlighet med artikel 107.1 och artikel 107.2 i förordning nr 574/72.
26 Birgit Wagener överklagade därefter till den hänskjutande domstolen och vidhöll att omräkningen ska ske genom tillämpning av förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009, jämförda med beslut nr H3.
27 Den hänskjutande domstolen anser att förordningarna endast är tillämpliga i förhållande till Schweiziska edsförbundet från och med den 1 april 2012. Därutöver visar den på skillnader i nationell rättspraxis vad avser omräkning av valutor vid beräkning av kompletterande barnbidrag. Vissa nationella domstolar har nämligen tillämpat artikel 107.6 i förordning nr 574/72, medan andra – såsom Finanzgericht München (förvaltningsdomstol i München) – har grundat sig på artikel 107.1 i förordningen, trots att artikel 10 i nämnda förordning inte omnämns i denna bestämmelse.
28 Enligt Finanzgericht München är det enligt artikel 107.6 i förordning nr 574/72 inte möjligt att en omräkning av sociala förmåner för beräkningen av kompletterande familjebidrag sker enligt artikel 10 i denna förordning, eftersom artikeln inte preciserar dagen för när denna omräkning ska utföras. Därutöver leder en tillämpning av artikel 107.6 i förordningen till större praktiska svårigheter för den behöriga myndigheten vid beräkning av de förmåner som beviljas flera mottagare under en längre period, och förbinder denna myndighet att beräkna beloppet av dessa förmåner baserat på dagen för varje utbetalning av nämnda förmåner till varje individuell mottagare. Det finns vidare en lucka i unionsrätten som bör utfyllas genom en analog tillämpning av artikel 107.1 i samma förordning.
29 Under dessa omständigheter beslutade Finanzgericht Baden-Württemberg att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Under de förhållanden som råder i det nationella målet – där en tysk kassa för familjebidrag den 17 oktober 2012 på grundval av artikel 10.1 a i förordning nr 574/72 beviljat och [genom avräkning] betalat barnbidrag för perioden från oktober 2006 till november 2011 motsvarande mellanskillnaden i förhållande till familjebidragen i Schweiz – ska omräkningen av de schweiziska familjebidragen från schweiziska francs till euro göras enligt artikel 107.1 i förordning nr 574/72, enligt artikel 107.6 i förordning nr 574/72 eller enligt artikel 90 i förordning nr 987/2009, jämförd med [beslut nr H3]?
2) För det fall omräkningen, enligt svaret på fråga 1, helt eller delvis ska göras enligt artikel 107.6 i förordning nr 574/72: Är, under de i fråga 1 nämnda förhållandena, den relevanta tidpunkten för omräkningen den tidpunkt då den utländska förmånen, som ska räknas av, betalades eller den tidpunkt då den inhemska förmånen, mot vilken den utländska ska räknas av, betalas?
3) För det fall omräkningen, enligt svaret på fråga 1, helt eller delvis ska göras enligt artikel 107.1 i förordning nr 574/72: Hur ska, under de förhållanden som råder i det nationella målet, referensperioden enligt artikel 107.2 och 107.4 i förordning nr 574/72 fastställas? Är det av betydelse för omräkningen när den schweiziska institutionen beviljade familjeförmånen som ska avräknas eller när den betalade ut förmånen?
4) För det fall omräkningen, enligt svaret på fråga 1, helt eller delvis ska göras enligt artikel 90 i förordning nr 987/2009 jämförd med beslut nr H3 ... : Enligt vilken bestämmelse [nr 2, nr 3 a eller nr 3 b] i beslut nr H3 … och på vilket sätt ska omräkningen av familjeförmånerna göras om nationell rätt avseende den inhemska familjeförmånen i sig föreskriver att ingen förmån ska beviljas (65 § punkt 1 moment 2 i lagen om inkomstskatt) och beviljande endast sker på grundval av unionsrätten? Är det av betydelse för omräkningen när den schweiziska institutionen beviljade familjeförmånen eller när den betalade ut förmånen?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
30 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida valutaomräkningen av familjeförmåner, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, ska ske i enlighet med artikel 107.1 i förordning nr 574/72, i enlighet med artikel 107.6 i förordningen eller i enlighet med artikel 90 i förordning nr 987/2009.
31 I detta hänseende framgår det av artikel 1.1 i bilaga II till avtalet om fri rörlighet för personer, jämförd med beslut nr 1/2012, att vad avser samordning av de förmåner som avses i nämnda avtal är förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 tillämpliga för perioden 1 juni 2002–31 mars 2012. Förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009 är däremot tillämpliga från och med den 1 april 2012.
32 Det ankommer på de tyska myndigheterna, vad beträffar det nationella målet, att räkna om familjeförmånerna från schweiziska staten till euro för perioden oktober 2006–november 2011. Rätten till dessa förmåner regleras således av bestämmelserna i förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72, närmare bestämt av artiklarna 13.2 a och 73 i förordning nr 1408/71 och av artikel 10.1 a i förordning nr 574/72, och inte av bestämmelserna i förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009.
33 Mot denna bakgrund ska valutaomräkningen beträffande nämnda förmåner utföras i enlighet med artikel 107 i förordning nr 574/72, som rör omräkning av förmåner som avses i bestämmelserna i förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72, och inte med stöd av artikel 90 i förordning nr 987/2009 eftersom denna artikel, enligt sin lydelse, endast är tillämplig på bestämmelserna i förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009.
34 För att identifiera vilken punkt i artikel 107 i förordning nr 574/72 som är tillämplig i det nationella målet, erinrar domstolen om att artikel 107.1 i denna förordning fastslår metoderna för valutaomräkningen endast för tillämpningen av de bestämmelser som uttryckligen omnämns däri (se, för ett liknande resonemang, dom Grisvard och Kreitz, C‑201/91, EU:C:1992:368, punkterna 23 och 25).
35 Artikel 107.1 i förordningen hänför sig varken till artikel 13.2 a i förordning nr 1408/71, till artikel 73 i förordningen, eller till artikel 10.1 a i förordning nr 574/72. Den kan således inte tillämpas i det nationella målet.
36 Artikel 107.6 i förordning nr 574/72 ska enligt sin ordalydelse tillämpas i de fall som inte avses med artikel 107.1 i förordningen. Artikel 107.6 ska därför tillämpas för valutaomräkningen avseende de förmåner som är aktuella i det nationella målet.
37 Denna slutsats påverkas inte av argumentet att artikel 107.6 i nämnda förordning inte underlättar valutaomräkningen avseende förmåner vid beräkningen av kompletterande familjebidrag i enlighet med artikel 10 i samma förordning.
38 Ordalydelsen i artikel 107 i förordning nr 574/72 är nämligen tydlig vad gäller förhållandet mellan punkterna 1 och 6, vilket innebär att de argument som grundar sig på att metoden i artikel 107.1 är enklare inte kan gå emot denna ordalydelse (se, för ett liknande resonemang, dom Grisvard och Kreitz, EU:C:1992:368, punkterna 23 och 25).
39 Vad gäller förekomsten av eventuella frågetecken avseenda dagen för omräkning av valutor i enlighet med artikel 107.6 i förordningen, så kan inte det rättfärdiga att bestämmelsen inte tillämpas. Dessa frågetecken ska, i motsats därtill, besvaras genom tolkning av den aktuella bestämmelsen.
40 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande: Under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet ska valutaomräkningen av familjeförmåner ske i enlighet med artikel 107.6 i förordning nr 574/72.
Den andra frågan
41 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 107.6 i förordning nr 574/72 ska tolkas så, att valutaomräkningen avseende familjebidrag, såsom de som är aktuella i det nationella målet, vid beräkningen av tilläggsbelopp för familjebidrag enligt artikel 10.1 a i förordningen ska ske enligt den officiella växelkursen per den dag då dessa bidrag betalades ut av anställningsstaten, eller enligt den officiella växelkursen per den dag då detta tilläggsbelopp betalades ut av bosättningsstaten.
42 I detta hänseende föreskriver artikel 107.6 i nämnda förordning att vad gäller betalning av förmåner ska valutaomräkningen ske enligt den officiella växelkursen på utbetalningsdagen.
43 Det framgår dessutom av artiklarna 13.2 a och 73 i förordning nr 1408/71, jämförda med artikel 10.1 a i förordning nr 574/72, att en anställd har rätt till de familjebidrag som utges enligt lagstiftningen i anställningsstaten, medan dennes rätt till familjebidrag enligt lagstiftningen i bosättningsstaten ska innehållas upp till ett belopp motsvarande de bidrag som utges i anställningsstaten.
44 När de familjebidrag som föreskrivs i lagstiftningen i anställningsstaten överstiger de som föreskrivs i lagstiftningen i bosättningsstaten, upphör således den anställdes rättighet till de sistnämnda bidragen helt. En sådan anställd erhåller därmed inte någon betalning från bosättningsstaten.
45 Ordalydelsen i artikel 107.6 i förordning nr 574/72 innebär emellertid att omräkningen på ett ovillkorligt sätt kopplas till den officiella växelkursen per utbetalningsdagen. Artikeln ska därmed förstås så, att den syftar på omräkningen av förmåner som betalas av anställningsstaten i den mån som denna utbetalning görs under alla omständigheter, medan utbetalning av förmåner som föreskrivs av bosättningsstaten endast görs under preciserade villkor, vilket innebär att den är villkorad och oviss.
46 Denna tolkning säkerställer dessutom den ändamålsenliga verkan av regler om förbud mot kumulering, såsom den regel som föreskrivs i artikel 10.1 a i förordning nr 574/72, vilka syftar till att säkerställa att mottagaren av de förmåner som utbetalas av flera medlemsstater erhåller ett totalt belopp som motsvarar den mest förmånliga förmånen som denne har rätt till i enlighet med lagstiftningen i en enda av dessa stater (se, för ett liknande resonemang, dom Romano, 98/80, EU:C:1981:104, punkt 24).
47 Det ska nämligen framhållas att i ett mål som det vid den nationella domstolen bor mottagaren av familjebidrag som utbetalas av anställningsstaten i den medlemsstat som beviljar tilläggsbelopp för familjebidrag, vilket innebär att de bidrag som utbetalas av anställningsstaten överförs till bosättningsstaten. Det är emellertid först efter betalning av denna förmån från anställningsstaten och efter omräkning av beloppet till valutan i bosättningsstaten, som detta tilläggsbelopp kan komma vederbörande till godo i bosättningsstaten för det fall det omräknade beloppet är mindre än motsvarande förmån som utbetalas enligt lagstiftningen i bosättningsstaten.
48 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras enligt följande: Artikel 107.6 i förordning nr 574/72 ska tolkas så, att valutaomräkningen avseende familjebidrag, såsom de som är aktuella i det nationella målet, vid beräkningen av tilläggsbeloppet för familjebidrag enligt artikel 10.1 a i förordningen ska ske enligt den officiella växelkursen per den dag då dessa bidrag betalades ut av anställningsstaten.
Den tredje och den fjärde frågan
49 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas det anledning att besvara den tredje och den fjärde frågan.
Rättegångskostnader
50 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:
1) Under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet ska valutaomräkningen av familjeförmåner ske i enlighet med artikel 107.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001.
2) Artikel 107.6 i förordning nr 574/72, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, ändrad genom förordning nr 1386/2001, ska tolkas så, att valutaomräkningen avseende familjebidrag, såsom de som är aktuella i det nationella målet, vid beräkningen av tilläggsbeloppet för familjebidrag enligt artikel 10.1 a i förordningen ska ske enligt den officiella växelkursen per den dag då dessa bidrag betalades ut av den medlemsstat där den anställde förvärvsarbetar.
Underskrifter