Language of document :

Överklagande ingett den 13 april 2021 av Évariste Boshab av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 3 februari 2021 i mål T-111/19, Evariste Boshab mot Europeiska unionens råd

(Mål C-242/21 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Évariste Boshab (ombud: T. Bontinck, P. De Wolf, T. Payan, A. Guillerme, advokater)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 3 februari 2021, delgiven den 3 februari 2021, Évariste Boshab/Europeiska unionens råd (T-111/19),

bifalla talan i sak och ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018 i den del sökanden därigenom kvarstår i punkt 8 i bilagan till beslut 2010/788/Gusp, dels rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018 i den del sökanden därigenom kvarstår i punkt 8 i bilaga I a till förordning (EG) nr 1183/20051 ,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Genom sitt överklagande yrkar klaganden att den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 3 februari 2021, Évariste Boshab/Europeiska unionens råd, i mål T-111/19, ska upphävas. Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder varav den ena avser ett åsidosättande av rätten till försvar, och den andra avser att motparten gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

Inom ramen för den första grunden gör klaganden gällande att tribunalen åsidosatte klagandens rätt till försvar, och i synnerhet dennes rätt att yttra sig, då den:

fann att den omständigheten att Europeiska unionens råd inkommit för sent med sina inlagor och att klaganden inte fick möjlighet att framföra sina synpunkter innan beslutet om att förnya de aktuella restriktiva åtgärderna antogs, inte utgjorde ett åsidosättande av klagandens rätt att yttra sig eftersom detta inte utgjorde en ny omständighet, och

inte drog erforderliga slutsatser av det förhållandet att rådet i förevarande fall inte utfört något kontrollarbete.

Inom ramen för den andra grunden gör klaganden gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning, då den:

inte beaktade det förhållandet att de restriktiva åtgärderna är av säkerhetskaraktär och, per definition, provisoriska, vars giltighet alltid är beroende av att vissa faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när åtgärden beslutades fortbestår och att det är nödvändigt att behålla åtgärden för att uppnå det angivna målet,

inte fann att den bevisning som lagts fram av rådet på intet sätt kunde styrka att fråga var om sådana handlingar som omfattas av kriterierna för att uppföra en person i de omtvistade förteckningarna, det vill säga handlingar som innebär allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, och

inte klandrade rådet för att inte ha prövat den bevisning som klaganden gett in inom ramen för omprövningsförfarandet, och inte på grundval härav ha gjort egna bedömningar.

____________

1 Rådets förordning (EG) nr 1183/2005 av den 18 juli 2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo, EUT L 193, s. 1 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV), EUT L 352 M, 2008, s. 231 (MT)