Förenade målen T‑273/06 och T‑297/06
ISD Polska sp. z o.o. m.fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Statligt stöd – Omstruktureringsstöd från Republiken Polen till en stålproducent – Beslut i vilket stödet delvis förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om att stödet ska återkrävas – Protokoll nr 8 om omstruktureringen av den polska stålindustrin – Talan om ogiltigförklaring – Talerätt – Tidsfrist för väckande av talan – Upptagande till sakprövning – Berättigade förväntningar – Artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 – Tillämplig räntesats för det stöd som ska återkrävas – Skyldighet till nära samarbete med medlemsstaten – Sammansatt ränta – Artiklarna 9.4 och 11.2 i förordning (EG) nr 794/2004”
Sammanfattning av domen
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden – Talan som väckts av det företag som är ensamägare till det företag som mottagit stödet
(Artikel 230, fjärde stycket EG)
2. Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Offentliggörande eller delgivning
(Artiklarna 88.2 EG och 230, femte stycket EG)
3. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Skrivelse från kommissionen i vilken fastställs den räntesats som ska tillämpas vid återkrav av ett stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden
(Artikel 230, fjärde stycket EG; kommissionens förordning nr 794/2004, artikel 9.1 och 9.4)
4. Stöd som ges av en medlemsstat – Bestämmelser i fördraget – Tillämpning i tiden
(Artiklarna 87 EG och 88 EG; 2003 års anslutningsakt, protokoll nr 8 och bilaga IV)
5. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Hur återkrav ska ske – Del av totalbeloppet som ska betalas av respektive solidariskt ansvarigt gäldenärsföretag
6. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande avseende en statlig stödåtgärd – Kommissionens bedömning har preliminär karaktär
(Artikel 88.2 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 6.1)
7. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Mottagarens eventuella berättigade förväntningar – Skydd – Gränser
(Artikel 88 EG)
8. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Fastställande av räntesatsen
(Artikel 88.2 EG; kommissionens förordning nr 794/2004, artiklarna 9.4 och 11.2)
1. Andra personer än den som ett beslut är riktat till kan endast göra anspråk på att vara personligen berörda om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem i förhållande till andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.
Så är fallet avseende ett stöd till ett företag som är ensamägare till det företag som mottagit stödet och som är adressat för det omtvistade beslut av kommissionen i vilket stödet förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden. Detta företag, som beslutet riktar sig till, särskiljer sig från andra företag och särskilt från andra operatörer på den berörda marknaden.
(se punkterna 40 och 43)
2. Det följer av ordalydelsen av artikel 230 femte stycket EG, att tidpunkten då sökanden fick kännedom om rättsakten, såsom kriterium för när talefristen ska börja löpa, är subsidiär i förhållande till offentliggörandet eller delgivningen av rättsakten. Offentliggörandet av det beslut i vilket stödet förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden är inte en förutsättning för att beslutet ska träda i kraft. Det är emellertid fast praxis att kommissionens beslut, som avslutar ett formellt undersökningsförfarande i fråga om stöd enligt artikel 88.2 EG, offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Under dessa omständigheter kan en sökande följaktligen rätteligen förvänta sig att det omtvistade beslutet offentliggörs.
(se punkterna 55–57)
3. En skrivelse från kommissionen i vilken kommissionen fastställer den räntesats som ska tillämpas på återkravet av ett stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden ska anses vara rättsligt bindande och därmed även som en rättsakt mot vilken talan kan väckas.
I artikel 14.2 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] EG föreskrivs att det stöd som ska återkrävas ska innefatta ränta ”som ska beräknas utifrån en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen”. I artikel 9.4 i förordning nr 794/2004 om genomförande av förordning nr 659/1999 preciseras att om tillgängliga uppgifter saknas för att beräkna ränta enligt artikel 9.1 ska kommissionen, i nära samarbete med den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna, ”fastställa” en räntesats för återkrav av statligt stöd på grundval av en annan metod, och med stöd av de upplysningar som den förfogar över. Härav följer att den med rättsligt bindande verkan och i nära samarbete med den berörda medlemsstaten fastställer vilken räntesats som ska tas ut på återkrav av statligt stöd.
(se punkterna 65 och 66)
4. Protokoll nr 8 om omstruktureringen av den polska stålindustrin, som återfinns i bilagan till akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen utgör lex specialis i förhållande till bilaga IV till anslutningsakten och artiklarna 87 EG och 88 EG. I protokollet utvidgas kommissionens granskningsbefogenhet på området för statligt stöd enligt EG‑fördraget till att omfatta stöd som beviljats för omstrukturering av den polska stålindustrin under perioden före Republiken Polens anslutning till Europeiska unionen.
(se punkt 97)
5. När kommissionen har fattat beslut att återkräva det rättsstridiga statliga stödet, ska nationella myndigheter fastställa detaljerade bestämmelser om återbetalning, inbegripet vilken del av totalbeloppet som ska betalas av respektive solidariskt ansvarigt gäldenärsföretag.
(se punkt 117)
6. Den granskningsfas som anges i artikel 88.2 EG syftar till att kommissionen ska få fullständiga upplysningar om alla relevanta omständigheter i målet. Enligt artikel 6.1 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] EG ska inledningsbeslutet sammanfatta samtliga rättsliga och faktiska omständigheter, inbegripet kommissionens ”preliminära bedömning” av den föreslagna åtgärden och de skäl som får kommissionen att hysa betänkligheter om åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden. I detta beslut inbjuds dessutom den berörda medlemsstaten och alla andra berörda parter att inkomma med yttranden. Kommissionens bedömning är nödvändigtvis preliminär. Härav följer att kommissionen inte behöver göra en fullständig bedömning av det berörda stödet i meddelandet om att inleda förfarandet. Det är däremot nödvändigt att kommissionen noga har angett ramarna för granskningen för att inte de berörda parternas rätt att yttra sig ska förlora sin betydelse.
(se punkterna 124–126)
7. Företag, som genom en gemenskapsrättsakt tvingats att fatta ett beslut som därefter givit upphov till negativa konsekvenser för dem eller som omfattats av ett gynnande förvaltningsbeslut från en gemenskapsinstitution vilket institutionen sedan återkallade retroaktivt, kan inte basera sin förväntan på den omständigheten att stödet skulle betraktas som återbetalt.
(se punkt 134)
8. I artikel 9.4 i förordning nr 794/2004 om genomförande av förordning nr 659/1999 föreskrivs, för tillämpningen av artikel 88 EG, att den tillämpliga räntesatsen ska fastställas i ”nära samarbete” med den berörda medlemsstaten. Kommissionen förfogar emellertid över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer räntesatsen. Enligt artikel 11.2 i förordning nr 794/2004 föreskrivs att räntan ska kapitaliseras fram till den dag då stödet har återbetalats, och att ränta på den upplupna räntan från föregående år ska löpa varje efterföljande år.
(se punkterna 162, 164 och 165)