Language of document : ECLI:EU:F:2014:197

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (tredje avdelningen)

den 10 september 2014 (*i

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal – Personal vid byrå – Nedskärningar – ERA:s fleråriga budgetram – Indragning av två tjänster i tjänsteförteckningen – Iakttagande av väsentliga formföreskrifter – Rätten att yttra sig – Interna direktiv – Tjänstens intresse”

I mål F‑120/13,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF,

KE, före detta tillfälligt anställd vid Europeiska järnvägsbyrån, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaten S. A. Pappas,

sökande,

mot

Europeiska järnvägsbyrån (ERA), företrädd av G. Stärkle, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten B. Wägenbaur,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av ordföranden S. Van Raepenbusch samt domarna E. Perillo och J. Svenningsen (referent),

justitiesekreterare: handläggaren X. Lopez Bancalari,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 juni 2014,

följande

Dom

1        KE har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 12 december 2013, yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det beslut som fattades av den verkställande direktören för Europeiska järnvägsbyrån (ERA eller nedan kallad byrån) den 22 mars 2013, genom vilket denne bekräftade för sökanden att hennes avtal som tillfälligt anställd skulle löpa ut det datum som angavs i avtalet, det vill säga den 30 september 2013.

 Tillämpliga bestämmelser

 Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen

2        Enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i den lydelse som är tillämplig i förevarande fall (nedan kallade anställningsvillkoren), avses med tillfälligt anställd ”den som är anställd på en tjänst som är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad varje institutions budgetavsnitt och som den budgetansvariga myndigheten har klassificerat som tillfällig”.

3        Artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren har följande lydelse:

”Tillfälligt anställda som avses i artikel 2 a får anställas för en tidsbegränsad period eller tills vidare. Anställningsavtalen för tillfälligt anställda som anställs för en tidsbegränsad period får förnyas högst en gång för en tidsbegränsad period. Om avtalen därefter förnyas skall de gälla tills vidare.”

4        I artikel 47 b i i anställningsvillkoren, i kapitlet om ”[a]nställningens upphörande”, anges att ”om anställningsavtalet är tidsbegränsat” ska förutom vid dödsfall tillfälligt anställdas anställning upphöra ”vid det datum som anges i avtalet”.

 Förordning nr 881/2004

5        Enligt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004 av den 29 april 2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (EUT L 164, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 1335/2008 av den 16 december 2008, är ERA ett unionsorgan som är en juridisk person och företräds av sin verkställande direktör.

6        Artikel 24 i förordning nr 881/2004, med rubriken ”Personal”, har följande lydelse:

”1. Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i [Europeiska unionen], [anställningsvillkoren] och bestämmelser som antagits gemensamt av [unionens] institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren skall gälla för byråns personal.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 skall de befogenheter som i enlighet med nämnda tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor tilldelats tillsättningsmyndigheten och upphandlingsmyndigheten utövas av byrån när det gäller dess egen personal.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26.1 ska byråns personal bestå av

–        övriga anställda, enligt anställningsvillkoren, som ska utföra handläggar- eller sekreteraruppgifter.

…”

 ERA:s beslut av den 2 oktober 2008

7        Den 2 oktober 2008 antog ERA:s verkställande direktör beslut 150/09.08 om policyn för förnyande av anställningsavtal med tillfälligt anställda vid byrån (nedan kallat beslutet av den 2 oktober 2008). I skälen i beslutet hänvisas bland annat till artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren, den fleråriga personalpolitiska plan som antagits av byråns styrelse och till artikel 24.3 i förordning nr 881/2004.

8        I artikel 1 i beslutet av den 2 oktober 2008 föreskrivs bland annat att ”[n]är ett anställningsavtal med en tillfälligt anställd enligt artikel 24.3 i förordning … nr 881/2004 förnyas första gången ska det … avseende långvariga tjänster förnyas med två år. Om avtalet förnyas ytterligare en gång ska det ske i form av ett tillsvidareavtal”.

9        I artikel 2 i beslutet av den 2 oktober 2008 anges att ”[i] de fall där ett avtal kan förlängas, ska den verkställande direktören, i princip sex månader innan avtalet löper ut, underrätta den anställde om huruvida avtalet kommer att förlängas”.

 Riktlinjerna för förlängning av avtal

10      Den 26 november 2008 antog chefen för ERA:s enhet för administration riktlinjer för förlängningen av avtal (nedan kallade riktlinjerna). I riktlinjerna anges att personal vid byrån, i enlighet med beslutet av den 2 oktober 2008, i princip ska underrättas sex månader i förväg om huruvida deras avtal kommer att förlängas. Syftet med riktlinjerna är att precisera det förfarande som därvid ska följas.

11      I riktlinjerna anges sålunda att personalavdelningen vid enheten för administration (nedan kallad personalavdelningen) ska meddela chefen för den berörda enheten senast åtta månader innan anställningsavtalet i fråga löper ut och att detta ska göras på blankett nr 1. Enhetschefen ska inom fem arbetsdagar efter att ha erhållit meddelandet erinra tjänsteinnehavaren om datumet för när avtalet kommer att löpa ut och erbjuda honom eller henne möjlighet till en dialog som även involverar den utvärderare som ansvarar för att sammanställa den anställdes karriärutvecklingsrapport.

12      Enhetschefen ska därefter på blankett nr 2 sammanställa ett utlåtande till personalakten, vilket ska innehålla en utvärdering av hur själva tjänsten och tillhörande arbetsuppgifter kommer att utvecklas och framför allt ett yttrande om huruvida tjänsteinnehavaren lämpar sig för att fortsätta att inneha tjänsten, vilket särskilt ska grunda sig på den senast tillgängliga karriärutvecklingsrapporten.

13      På grundval av denna information ska enhetschefen även fylla i det förslag som är bifogat meddelandet från personalavdelningen (bilagan till blankett nr 1) avseende huruvida avtalet ska förnyas. Enhetschefen ska därefter lämna sitt förslag och utlåtandet till personalakten till personalavdelningen senast sju månader innan avtalet löper ut. Personalavdelningen kan lägga till eventuella synpunkter i utlåtandet till personalakten (blankett nr 2), särskilt rörande förslagets budgetkonsekvenser och dess förenlighet med byråns befintliga praxis avseende förlängningen av avtal.

14      Personalavdelningen ska överlämna förslaget tillsammans med de båda blanketterna till den verkställande direktören för godkännande, varefter denne ska meddela personalavdelningen sitt beslut genom att fylla i bilagan till blankett nr 1. Sedan personalavdelningen har mottagit den verkställande direktörens beslut ska den, för det fall det i beslutet rekommenderas att anställningen ska upphöra, upprätta en skrivelse som ska undertecknas av den verkställande direktören och i vilken den tillfälligt anställde erinras om datumet för när avtalet kommer att löpa ut.

15      I riktlinjerna anges slutligen att tidsfristerna ska beräknas först från och med det datum då den berörda personen har underrättats, eller senast när personen, som antas vara en uppmärksam anställd, kan anses ha tagit del av innehållet i de handlingar som har överlämnats till honom eller henne, oavsett vilka de är.

 Budgetdokument

16      Genom beslut av den 27 november 2012 antog ERA:s styrelse byråns budget och tjänsteförteckning för år 2013. I tjänsteförteckningen för år 2013 angavs att ERA, den 31 december 2011, i tjänstegruppen för assistenter (AST) hade tio tillfälligt anställda i lönegrad AST 1, att unionens budget endast medgav sju anställda i denna lönegrad och att byrån hade beslutat att minska antalet till fyra.

17      Av den fleråriga personalpolitiska plan för 2014–2016 som antogs av ERA:s styrelse den 20 mars 2013 (Multi-annual Staff Policy Plan 2014-2016 for the European Railway Agency) framgår att antalet tjänster i tjänstegruppen AST som innehades av tillfälligt anställda den 31 december 2012 uppgick till 42, att antalet tjänster i denna tjänstegrupp i unionens budget för räkenskapsåret 2013 var 40, att antalet i budgetförslaget för unionen för räkenskapsåret 2014 var 39 och att det planerade antalet för åren 2015 och 2016 är 37 respektive 36.

 Bakgrund till tvisten

18      Sökanden anställdes av ERA som assistent i lönegrad AST 3 enligt ett avtal på fyra år för perioden mellan den 1 september 2007 och den 31 augusti 2011. Av den skrivelse av den 7 maj 2007 som byråns verkställande direktör skickade till henne i dennes egenskap av myndighet som har rätt att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsmyndigheten) framgår att avtalet erbjöds henne i enlighet med artikel 2 a och artiklarna 8–50 i anställningsvillkoren.

19      Den 5 maj 2011 förlängdes avtalet till och med den 30 september 2013 genom ett tilläggsavtal som undertecknades mellan ERA och sökanden.

20      Sökanden överfördes på egen begäran från ekonomiavdelningen vid enheten för administration till ERA:s kommunikationsenhet vid den verkställande direktörens kontor (Executive Director’s Office) för att där bland annat ha hand om kommunikationsuppgifter. Omplaceringen verkställdes den 16 februari 2012 och samtidigt överfördes sökandens tjänst till byråns direktion (Directorate). I beslutet om omplacering av samma datum angavs även att det rörde sig om en omplacering i tjänstens intresse och att sökandens enhetschef, i egenskap av sökandens nya närmaste överordnade, skulle uppdatera beskrivningen av sökandens tjänst för att spegla de funktioner och arbetsuppgifter som hon nu skulle fullgöra.

 Förfarandet som föregick antagandet av det angripna beslutet

21      Den 22 februari 2013 sände chefen för personalavdelningen ett meddelande till sökandens enhetschef med en anmodan om att denne i enlighet med beslutet av den 2 oktober 2008 senast den 15 mars 2013 skulle lämna in sitt yttrande genom att fylla i den därför avsedda delen på den bifogade blanketten, med rubriken ”Utlåtande till personalakten”, så att berörda parter kunde underrättas om huruvida sökandens avtal skulle förnyas när det löpte ut den 30 september 2013.

22      Vid ett möte den 14 mars 2013 underrättades sökanden muntligen av sin enhetschef om att denne inte hade för avsikt att begära att hennes avtal skulle förnyas. Enligt sökanden förklarade enhetschefen att hon och hennes tjänst hade överförts till byråns direktion enbart för att fullgöra kommunikationsuppgifter, men att det hade visat sig att hon inte hade vare sig utbildning eller teknisk kompetens för att kunna utvecklas på denna tjänst, vilken numera var knuten till byråns direktion. Vid detta tillfälle nämndes således inget om att hennes tjänst måste dras in på grund av budgetkrav som motivering till att avtalet inte skulle förnyas.

23      Sökanden har, i sitt svar på en åtgärd för processledning, angett att hon under detta möte, som varade omkring tjugo minuter, för sin del gjorde gällande att enhetschefen borde ha anpassat beskrivningen av hennes tjänst när hon överfördes till byråns direktion, vilket han underlåtit att göra. I nämnda svar har sökanden därför angett att ”[h]on inte förstod … varför hon nu klandrades för att inte inneha nödvändig kompetens för en tjänst inom området kommunikation, när hennes tjänst var en tjänst för finansiellt och administrativt stöd”. I samma svar har hon kritiserat enhetschefen för att inte ha involverat henne tillräckligt i de finansiella frågorna vid byråns direktion.

24      Byrån, å sin sida, har vid förhandlingen förklarat att frågan huruvida avtalet skulle förnyas ursprungligen skulle ha diskuterats vid ett möte den 13 mars 2013, men att detta möte slutligen inte kunde genomföras eftersom sökanden var frånvarande. Sökanden och enhetschefen träffades därför på förmiddagen den 14 mars 2013 för att diskutera frågan och enades om att fortsätta diskussionen senare samma dag, vilket de gjorde på kvällen vid ett möte som enligt byrån varade i omkring en timme.

25      Samma dag, den 14 mars 2013, angav enhetschefen i sitt utlåtande till personalakten som svar på meddelandet från personalavdelningen, i avsnittet ”Utvärdering av utvecklingen av själva tjänsten och tillhörande arbetsuppgifter”, att ”tjänsten inrättades för att tillmötesgå tjänsteinnehavarens önskemål om att skaffa sig erfarenhet utanför den finansiella sektorn”. Han preciserade även att ”[f]ör att genomföra den minskning av tjänster [i tjänstegrupp] AST som krävs enligt [Europeiska unionens] budget för 2013 och de därpå följande åren, och i byråns allmänna intresse, har det beslutats att inte förnya denna tjänst”. Under rubriken ”[b]edömning av tjänsteinnehavarens lämplighet att fortsätta att inneha tjänsten” angav han att ”eftersom tjänsten kommer att försvinna, är detta inte relevant”.

26      Genom en skrivelse av den 22 mars 2013 som kontrasignerades av sökanden den 25 mars 2013, bekräftade ERA:s verkställande direktör att anställningsavtalet ”vilket började gälla den [1 oktober] 2007, kommer att upphöra den 30 [september] 2013” (nedan kallat det angripna beslutet). Sökanden erhöll efter begäran, som lämnades genom ett e-postmeddelande av den 27 mars 2013, en kopia av det utlåtande till personalakten vilket hade bifogats förslaget att inte förnya hennes avtal.

27      Den 2 april 2013 undertecknade chefen för personalavdelningen den del av blanketten som berörde personalavdelningen och strök därvid över rubriken ”Förslagets budgetkonsekvenser, förenlighet med organisationens befintliga praxis och annan information som bedöms nödvändig” och lämnade således inga synpunkter under denna rubrik.

28      Den 7 maj 2013 lämnade sökanden, på grundval av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), in ett klagomål mot det angripna beslutet. Till stöd för klagomålet åberopade hon att anställningsmyndigheten hade åsidosatt förfarandet, eftersom hennes enhetschef ”inte [hade] underrättat [henne] om att processen för förnyande av avtalet hade inletts eller om möjligheten till diskussion”. Hon gjorde även gällande att det hade gjorts en uppenbart oriktig bedömning av huruvida det var nödvändigt att dra in hennes tjänst och av byråns allmänna intresse av att inte förnya avtalet samt att man i det angripna beslutet inte hade beaktat hennes intressen, bland annat den omständigheten att avtalet, om det hade förnyats skulle ha omvandlats till ett tillsvidareavtal.

 Beslutet att avslå klagomålet

29      Genom beslut av den 5 september 2013 avslog anställningsmyndigheten klagomålet (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet).

30      Anställningsmyndigheten angav att den, innan den lade fram sina argument för att svara sökanden, ville påminna sökanden om bakgrunden till det angripna beslutet. Anställningsmyndigheten betonade således att sökanden på egen begäran hade överförts tillsammans med sin tjänst den 16 februari 2012 och att man gemensamt hade kommit överens om att hennes befogenheter skulle ändras så att hon fick fler arbetsuppgifter inom kommunikation för att hon skulle få möjlighet till en karriär vid ERA. På grund av den planerade reformen och budgetnedskärningarna bland annat på personalnivå hade emellertid anställningsmyndigheten ställts inför försämrade utsikter och hade på anmodan av Europeiska kommissionen tvingats minska sin personal genom att dra in tre tjänster i tjänstegruppen AST.

31      I beslutet att avslå klagomålet angavs att personalminskningen skulle genomföras efter krav från och under övervakning av kommissionen, och att kommissionen i sitt yttrande av den 6 mars 2013 om ERA:s fleråriga personalpolitiska plan för perioden 2014–2016 återigen hade krävt att byrån skulle följa den allmänna policyn för personalminskningen vid Europeiska unionens institutioner, vilken hade fastställts till 2 procent per år. Det var mot denna bakgrund som direktionen hade beslutat att dra in två tjänster i tjänstegruppen AST och att välja ut dessa båda tjänster bland de fem tjänster som innehades av tillfälligt anställda i tjänstegruppen AST vilkas anställningsavtal skulle löpa ut 2013. Vid valet av vilka tjänster som skulle dras in utgick man från kriteriet att indragningen skulle medföra minsta möjliga påverkan på byråns operativa verksamhet, och utifrån detta kriterium valde ERA att dra in en tjänst i tjänstegruppen AST vid enheten ”Resurser och stöd” och en tjänst vid byråns direktion, det vill säga den tjänst som sökanden innehade.

32      I beslutet att avslå klagomålet preciserade anställningsmyndigheten även att det hade beslutats att dra in den tjänst som sökanden innehade och att inte förnya hennes anställningsavtal, eftersom hennes enhetschef var övertygad om att sökandens prestationer när det gällde att utföra grundläggande uppgifter inom området kommunikation inte inom en förutsebar framtid skulle nå upp till den nivå som detta slag av tjänst kräver. Anställningsmyndigheten angav att detta hade förklarats muntligen för sökanden vid hennes möte med sin överordnade den 14 mars 2013.

33      Anställningsmyndigheten tillade att skälen till att den ansåg att sökandens avtal inte kunde förnyas således var att avtalet inte kunde finansieras genom byråns budget för år 2014, att det inte var möjligt att inrätta nya tjänster i tjänstegruppen AST och att ingen annan tjänst i denna tjänstegrupp var ledig eller skulle bli ledig inom en nära framtid, varför det inte var möjligt att överföra sökanden till en annan enhet.

34      Som svar på de argument som sökanden hade framfört i sitt klagomål påpekade anställningsmyndigheten att beslutet att inte förnya hennes avtal var förenligt med beslutet av den 2 oktober 2008, eftersom hon i vederbörlig ordning hade underrättats om avtalets upphörande sex månader i förväg. När det gäller sökandens ifrågasättande av huruvida byrån faktiskt hade ålagts budgetkrav och huruvida det var lämpligt att dra in hennes tjänst, såsom det angetts i utlåtandet till personalakten avseende förlängningen av hennes avtal, påpekade anställningsmyndigheten att hänvisningen till minskningen av antalet tjänster i tjänstegruppen AST i unionens allmänna budget för räkenskapsåret 2013 och för de därpå följande räkenskapsåren räcker som motivering till utlåtandet och att närmare skäl anges i de handlingar som det hänvisas till i utlåtandet.

35      När det gäller huruvida sökandens intressen hade beaktats erinrade anställningsmyndigheten om att tjänstens intresse måste gå före den anställdes intressen och att den anställdes intressen i varje fall inte kan hindra administrationen från att genomföra en rationalisering av sin verksamhet, om detta anses nödvändigt. Anställningsmyndigheten erinrade slutligen om att personaldomstolen i punkt 167 i domen AI/domstolen (F‑85/10, EU:F:2012:97) konstaterade att ”administrationen kan inte ha skyldighet att erbjuda en ny tjänsteplacering för en tillfälligt anställd vars yrkesinsatser bedöms som otillfredsställande”.

 Parternas yrkanden

36      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det angripna beslutet och förplikta ERA att ersätta rättegångskostnaderna.

37      Byrån har yrkat att talan ska ogillas och att sökanden ska förpliktas att betala rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

38      Sökanden har till stöd för sin talan åberopat tre grunder, vilka avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, uppenbart oriktiga bedömningar respektive åsidosättande av den omsorgsplikt som åligger ERA.

 Den första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter

 Parternas argument

39      Den första grunden består av två delar, varav den första avser åsidosättande av rätten till försvar och den andra avser åsidosättande av en väsentlig formföreskrift vilket medfört ett åsidosättande av principen om likabehandling.

40      Sökanden har med hänvisning till domen Lux/revisionsrätten (129/82 och 274/82, EU:C:1984:391, punkt 20) hävdat att även om interna direktiv, såsom beslutet av den 2 oktober 2008 och riktlinjerna, inte kan betecknas som rättsregler som administrationen under alla omständigheter ska följa, kan administrationen emellertid inte avvika från dem utan giltig motivering. Anställningsmyndigheten åsidosatte emellertid denna princip i förevarande fall, eftersom den inte noggrant höll sig till det förfarande som den själv hade beslutat att tillämpa. Detta utgör ett åsidosättande inte endast av principen om likabehandling utan även av rätten till försvar.

41      Sökanden har även gjort gällande att personalavdelningen inte begärde ett yttrande från enhetschefen om huruvida avtalet skulle förnyas förrän den 22 februari 2013, det vill säga omkring tjugo dagar senare än vad som anges i riktlinjerna, där det anges att samrådsförfarandet ska inledas senast åtta månader innan avtalet i fråga löper ut. Sökanden har vidare kritiserat anställningsmyndigheten för att den inte, tvärtemot vad som föreskrivs i riktlinjerna, inom fem arbetsdagar från det att processen för förnyande inletts underrättade henne om att processen hade inletts eller om möjligheten till en diskussion.

42      Genom att inte underrätta sökanden om möjligheten till en dialog med enhetschefen och vid behov även med utvärderaren, vilken i förevarande fall råkade vara samma person som enhetschefen, åsidosatte anställningsmyndigheten sökandens rätt att yttra sig och framföra sina argument till stöd för att avtalet skulle förnyas.

43      Anställningsmyndigheten gjorde sig i förevarande fall även skyldig till ett ”allvarligt åsidosättande av förfarandet”, eftersom personalavdelningen, som slutligen fastställde utlåtandet till personalakten genom att underteckna det den 2 april 2013, inte tillfrågades innan det angripna beslutet antogs, vilket skedde den 22 mars 2013. Detta utgör en avvikelse från föreskrifterna i riktlinjerna, eftersom den verkställande direktörens beslut om huruvida ett avtal ska förnyas ska antas bland annat mot bakgrund av personalavdelningens synpunkter, vilka dock saknades i förevarande fall. Detta åsidosättande är särskilt allvarligt i förevarande fall, eftersom det angripna beslutet huvudsakligen grundade sig på att det av budgetskäl var nödvändigt att dra in tjänster. Sökanden har även hävdat att det angripna beslutet kunde ha blivit ett helt annat, om förfarandet hade följts.

44      ERA anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund och har huvudsakligen gjort gällande att sökanden under alla omständigheter underrättades om beslutet att inte förnya hennes avtal sex månader innan avtalet löpte ut, vilket är förenligt med beslutet av den 2 oktober 2008. Vad vidare gäller riktlinjerna har ERA hävdat främst att dessa är avsedda att tillämpas endast i de fall där det finns möjlighet att förnya avtalet i fråga, vilket inte är fallet när den berörda tjänsten såsom i förevarande fall ska dras in av budgetskäl.

 Personaldomstolens bedömning

–       Allmänna överväganden

45      Sökanden har inom ramen för den första grunden i huvudsak kritiserat byrån för att ha åsidosatt hennes rätt att yttra sig innan det angripna beslutet antogs och för att inte ha följt det förfarande som den själv inrättat för att garantera att rätten att yttra sig iakttas.

46      Personaldomstolen konstaterar för det första att det i anställningsvillkoren och särskilt i artikel 47 i dessa inte föreskrivs något särskilt förfarande som syftar till att ge en tillfälligt anställd som anställts för en tidsbegränsad period möjlighet att yttra sig innan ett beslut om att inte förnya hans eller hennes anställningsavtal fattas, trots att detta beslut på grund av sitt innehåll kan påverka dennes yrkessituation och personliga situation negativt.

47      Om inget sägs i tjänsteföreskrifterna eller andra bestämmelser som reglerar anställningen kan emellertid en institution eller en byrå föreskriva interna förfaranden och bestämmelser som ger en tillfälligt anställd möjlighet att yttra sig innan beslut fattas om dennes anställning, bland annat genom att anta interna direktiv, förutsatt att tillämpningen av en sådan möjlighet inte leder till att man avviker från en uttrycklig bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren (se, för ett liknande resonemang, dom Schneider/kommissionen, T‑54/92, EU:T:1994:283, punkt 19, och dom Petrilli/kommissionen, F‑98/07, EU:F:2009:7, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

48      Inom ett område där institutionen eller byrån i enlighet med tjänsteföreskrifterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning kan sådana interna direktiv ta formen av ett beslut som meddelas hela personalen och som syftar till att säkerställa att berörda tjänstemän och anställda behandlas lika. När en institution eller en byrå antar ett sådant beslut ska det betraktas som en vägledande förhållningsregel som administrationen själv har ålagt sig och som den inte, utan att åsidosätta principen om likabehandling, får avvika från utan att ange skälen till detta (se, för ett liknande resonemang, dom Louwage/kommissionen, 148/73, EU:C:1974:7, punkt 12, dom Lux/revisionsrätten, EU:C:1984:391, punkt 20, och dom Monaco/parlamentet, T‑92/96, EU:T:1997:105, punkt 46; se, när det gäller begreppet personal, dom Bernard/Europol, F‑99/07 och F‑45/08, EU:F:2009:84, punkt 79 och där angiven rättspraxis).

49      De riktlinjer som i förevarande fall närmare beskriver det förfarande som ska följas vid förnyandet av avtal med ERA:s tillfälligt anställda utgör ett internt direktiv i den mening som avses i ovannämnda rättspraxis. Det ska därför konstateras att ERA, genom att anta beslutet av den 2 oktober 2008 och riktlinjerna, i vilka det föreskrivs att berörda personer i princip ska underrättas sex månader innan deras avtal löper ut och i vilka det förfarande byrån ska följa närmare beskrivs och enligt vilka berörda personer ska ha möjlighet att framföra sina synpunkter, har fastställt en rätt för sina anställda att yttra sig om huruvida det är lämpligt att förnya deras tidsbegränsade anställningsavtal.

50      I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken trädde i kraft den 1 december 2009 och vilken enligt artikel 6 FEU har samma rättsliga status som fördragen, anges uttryckligen som en grundläggande rättighet att var och en har rätt ”att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne”. Enligt artikel 51 i stadgan riktar sig nämnda artikel 41 direkt till unionens institutioner, organ och byråer, vilka således ska tillämpa den under iakttagande av de gränser som anges i artikel 52 i stadgan.

51      Den första grunden ska prövas mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden.

–       Den första delgrunden: Åsidosättande av rätten till försvar

52      Det ska inledningsvis påpekas att sökanden, såsom hon medgav bland annat vid förhandlingen, hade kännedom om innehållet i beslutet av den 2 oktober 2008 och i riktlinjerna, eftersom förfarandet som ledde till att hennes avtal förnyades den 5 maj 2011 genomfördes just med tillämpning av dessa.

53      När det gäller huruvida byrån i förevarande fall fullständigt följde riktlinjerna avseende bland annat den dialog som ska föras mellan byrån och den anställde beträffande möjligheterna till förnyande av dennes avtal, framgår det av handlingarna i målet och diskussionerna vid den muntliga förhandlingen att sökanden vid mötet med enhetschefen den 14 mars 2013 underrättades om skälen till att denne hade för avsikt att inte föreslå för anställningsmyndigheten att hennes avtal som tillfälligt anställd skulle förnyas, det vill säga att – åtminstone enligt vad sökanden uppgett – hennes insatser inte motsvarade det som krävdes för den tjänst som hon innehade (se, för ett liknande resonemang, dom Bianchi/ETF, F‑38/06, EU:F:2007:117, punkt 66).

54      Även om anställningsmyndigheten slutligen angav ytterligare skäl i det angripna beslutet och i beslutet att avslå klagomålet har sökanden, när det gäller de skäl som enhetschefen ursprungligen angav som motivering till sitt förslag till anställningsmyndigheten, medgett att hon diskuterade denna fråga med enhetschefen den 14 mars 2013 och således hade tillfälle att invända mot enhetschefens uppfattning om kvaliteten på hennes insatser och sannolikheten för att de i framtiden skulle kunna utvecklas så att de motsvarar byråns behov. Hon hade följaktligen faktiskt möjlighet att framföra sin ståndpunkt till sin överordnade innan anställningsmyndigheten på den sistnämndes förslag antog det angripna beslutet.

55      Byrån bör emellertid i enlighet med riktlinjerna se till att den anställde tydligt underrättas om syftet med mötet med den överordnade, så att den anställde kan framföra sin ståndpunkt på lämpligt sätt innan ett beslut som påverkar honom eller henne negativt antas i samband med att anställningsavtalet löper ut. Även om det i riktlinjerna inte föreskrivs att dialogen mellan den överordnade och den anställde ska vara skriftlig, och den anställde således kan underrättas muntligen om mötets syfte och syftet kan framgå av mötets sammanhang, kan det således vara lämpligare att lämna en skriftlig möteskallelse till den berörda personen.

56      Sökanden har gjort gällande att hon vid mötet den 14 mars 2013, som genomfördes först sent på kvällen och enbart på hennes eget initiativ, inte underrättades om att förfarandet avseende förnyande av hennes avtal hade inletts.

57      Det ska erinras om att sökanden har medgett att hon vid det ovannämnda mötet hade kännedom om beslutet av den 2 oktober 2008 och riktlinjerna, särskilt som hennes avtal redan hade förnyats en gång, den 5 maj 2011, med tillämpning av samma riktlinjer. Under dessa omständigheter är det föga sannolikt att hon vid mötet den 14 mars 2013 inte insåg att förfarandet avseende förnyande av hennes avtal hade inletts. Den omständigheten att mötet hölls ganska sent påverkar inte heller det faktum att hon faktiskt hade möjlighet att på lämpligt sätt framföra sina synpunkter till enhetschefen, bland annat beträffande nivån på hennes arbetsprestationer och de uppgifter som hör till tjänsten, innan enhetschefen överlämnade sitt förslag avseende förnyandet av hennes avtal till anställningsmyndigheten.

58      Sökanden kan inte heller ha varit omedveten om att hon, i enlighet med vad som uttryckligen föreskrivs i riktlinjerna, om hon så önskade hade möjlighet att efter mötet den 14 mars 2013 begära att få fortsätta dialogen med enhetschefen i dennes egenskap av utvärderare och vid behov med enhetschefens överordnade. Även om det framgår att enhetschefen gick på semester den 15 mars 2013 fanns det inget som hindrade att sökanden, efter att ha fått kännedom om enhetschefens ståndpunkt beträffande vad som skulle hända med hennes avtal, på nytt försvarade sina intressen, särskilt genom att till den verkställande direktören, i dennes egenskap av anställningsmyndighet som skulle anta det angripna beslutet, inge skriftliga eller muntliga synpunkter för att övertyga denne om att inte följa enhetschefens förslag.

59      Det ska tilläggas att det gick en vecka mellan dagen för sökandens möte med enhetschefen och dagen för antagandet av det angripna beslutet. Under denna period hade sökanden fortfarande möjlighet att skriftligen komplettera sin ståndpunkt (se, analogt, dom Sopropé, C‑349/07, EU:C:2008:746, punkterna 49–52, och dom Kamino International Logistics, C‑129/13, EU:C:2014:2041, punkt 33).

60      Innehållet i sökandens klagomål bekräftar också att hon trots den kortfattade motiveringen i det angripna beslutet av skälen till att det antogs har uppfattat beslutet korrekt, vilket bekräftar att hon hade underrättats i vederbörlig ordning om skälen till att enhetschefen beslutade att inte begära att hennes avtal skulle förnyas (se, för ett liknande resonemang, dom Solberg/ECNN, F‑124/12, EU:F:2013:157, punkt 34).

61      Av det ovan anförda följer att byrån i förevarande fall inte åsidosatte sökandens rätt att yttra sig innan det angripna beslutet antogs, särskilt som beslutet inte avser uppsägning av ett tidsbegränsat avtal, utan fakultativt förnyande av ett sådant avtal (se, när det gäller räckvidden av rätten att yttra sig beroende på karaktären av den rättsakt som går vederbörande emot, dom Bui Van/kommissionen, T‑491/08 P, EU:T:2010:191, punkterna 75–77).

62      Även om rätten till försvar har åsidosatts krävs det enligt rättspraxis dessutom, för att talan ska kunna bifallas på den grunden, att förfarandet skulle ha kunnat leda till ett annat resultat om denna oegentlighet inte hade förelegat (dom Wunenburger/kommissionen, T‑246/04 och T‑71/05, EU:T:2007:34, punkt 149 och där angiven rättspraxis).

63      Det ska för fullständighetens skull påpekas att sökanden i sitt klagomål framförde ytterligare argument, vilka anställningsmyndigheten svarade på genom att fastställa det angripna beslutet med hänvisning till skäl som huvudsakligen hörde samman med budgetkrav. Även om sökanden faktiskt hade utnyttjat möjligheten att begära en närmare dialog med sin överordnade och på så sätt hade haft möjlighet att framföra dessa argument innan det angripna beslutet antogs, skulle förfarandet således inte ha fått ett annat resultat.

64      Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

–       Den andra delgrunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift vilket medförde ett åsidosättande av principen om likabehandling

65      Personaldomstolen konstaterar inledningsvis att de tidsfrister som föreskrivs i riktlinjerna framför allt tjänar det huvudsakliga mål som har fastställts i beslutet av den 2 oktober 2008, vilket är att säkerställa att byrån agerar med skyndsamhet, så att den tillfälligt anställde vars avtal kommer att löpa ut kan få underrättelse om huruvida avtalet kommer att förnyas minst sex månader innan den dag då det löper ut. Ett beslut ska följaktligen antas i god tid, bland annat för att den berörda personen inte ska överrumplas och vid behov ska kunna vidta eventuella åtgärder för att söka arbete och ordna med en eventuell flytt från anställningsorten till en annan medlemsstat än den där byrån har sitt säte.

66      Av de rubriker under vilka enhetschefen ska fylla i uppgifter framgår dessutom att det förfarande som föreskrivs i riktlinjerna framför allt syftar till att inhämta enhetschefens yttrande om huruvida de uppgifter som hör till tjänsten i fråga kommer att utvecklas och huruvida den tillfälligt anställde som innehar tjänsten förtjänar att, bland annat med beaktande av det sätt på vilket han eller hon tidigare har utfört sina uppgifter, vilket framgår av karriärutvecklingsrapporten, fortsätta att inneha anställning vid ERA på denna tjänst, vilket skulle motivera att avtalet förnyas. Som ERA med rätta har betonat syftar den information som inhämtas genom detta förfarande till att fastställa huruvida den anställde vars anställningsavtal löper ut kan eller bör fortsätta att vara anställd på tjänsten i fråga, vilket dock förutsätter att tjänsten finns med i byråns tjänsteförteckning och således i den framtida budgeten.

67      För det fall vägledande tidsfrister i riktlinjerna inte har iakttagits, krävs enligt rättspraxis dessutom att denna oegentlighet har kunnat påverka innehållet i det angripna beslutet (dom Wunenburger/kommissionen, EU:T:2007:34, punkt 149 och där angiven rättspraxis).

68      När det för det första gäller den omständigheten att förfarandet avseende förnyandet av sökandens avtal inleddes först den 22 februari 2013, det vill säga tjugo dagar senare än den frist som föreskrivs i riktlinjerna, har sökanden inte visat på vilket sätt denna försening har påverkat innehållet i det angripna beslutet.

69      När det för det andra gäller den omständigheten att personalavdelningen anmodades att yttra sig först efter det att det angripna beslutet hade antagits, framgår det av riktlinjerna att samrådet med denna avdelning inte syftar till att utvärdera vare sig den anställdes kvalifikationer eller huruvida det med hänsyn till byråns intresse är lämpligt att förnya den anställdes avtal. I riktlinjerna anges endast att personalavdelningen ”kan” lägga till eventuella synpunkter till utlåtandet till personalakten, särskilt beträffande budgetkonsekvenserna av enhetschefens förslag och förslagets överensstämmelse med byråns befintliga praxis avseende förlängningen av avtal. Personalavdelningen kunde således i förevarande fall låta bli att lämna synpunkter på förslaget till beslut, eftersom beslutet inte kunde få några konsekvenser för utgiftsdelen i byråns budget för det kommande året och dessutom var förenligt med den omständigheten att den budgetansvariga myndigheten hade dragit in en tjänst. Det finns för övrigt inget som tyder på att personalavdelningen skulle ha haft några synpunkter, även om den innan det angripna beslutet antogs hade getts tillfälle att fylla i den del av blanketten som var avsedd för den.

70      I en sådan situation som den här aktuella där tjänsten i fråga ska dras in har, såsom ERA har hävdat, ett förslag om att inte förnya avtalet med den tillfälligt anställde de facto inga konsekvenser för utgifterna i byråns driftsbudget, eftersom ett sådant beslut endast bekräftar att anslag som har dragits in för nästa budgetår inte kommer att utnyttjas. Även om personalavdelningen hade getts möjlighet att uttala sig och även om detta hade skett inom de vägledande tidsfrister som anges i riktlinjerna, skulle detta således inte ha kunnat påverka det angripna beslutets innehåll och följaktligen inte heller dess rättsenlighet.

71      När det för det tredje gäller argumentet att anställningsmyndigheten åsidosatte principen om likabehandling måste detta argument underkännas, dels eftersom anställningsmyndigheten har förklarat varför den inte noggrant följde det förfarande och de vägledande tidsfrister som föreskrivs i riktlinjerna – det vill säga av budgetskäl och eftersom tjänsten skulle dras in – dels eftersom en tillfälligt anställd som befann sig i en situation som var jämförbar med sökandens situation också fick se sitt anställningsavtal löpa ut vid det angivna slutdatumet.

72      Av det ovan anförda följer att den andra delgrunden bör underkännas och att talan således inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar

 Parternas argument

73      Sökanden har hävdat att anställningsmyndigheten gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den försäkrade att den tjänst som hon innehade hade inrättats endast i syfte att ge henne möjlighet att skaffa sig erfarenhet utanför det finansiella området, eftersom syftet med sökandens överföring, vilken gjordes på hennes egen begäran, även – och framför allt – var att ge den enhet vid vilken hon placerades möjlighet att dra nytta av sökandens kompetens på det finansiella området. Sökanden har således bestritt att indragningen av hennes tjänst var det val som inverkade minst på byråns verksamhet.

74      Sökanden har vidare bestritt att ERA var tvungen att dra in hennes tjänst för att kunna nå de mål som fastställts i budgetplanen. Sökanden har påpekat att byrån i sin budget för 2013 planerade att inrätta två tjänster som handläggare och har kritiserat den omständigheten att de tre tjänster som drogs in samtliga fanns i tjänstegruppen AST. Hon har vidare påpekat att kommissionen i sitt yttrande om den fleråriga personalpolitiska planen för perioden 2014–2016 visserligen förespråkade en minskning av personalen med 2 procent, men att den även påpekade att tillsättningsgraden för tjänsterna i tjänsteförteckningen hade sjunkit, eftersom endast 139 av 144 tjänster vid byrån var besatta. Eftersom ERA sedan 2010 har haft mellan fyra och sex obesatta tjänster, kunde anställningsmyndigheten ha valt att dra in en av dessa tjänster i stället för sökandens tjänst. Sökanden har slutligen hävdat att indragningen av tjänster till följ av budgetkraven rörde tjänster i lönegraderna AST 1 och AST 2. Eftersom sökanden innehade en tjänst i lönegrad AST 3 och från och med den 6 september 2013 i lönegrad AST 4, borde hennes tjänst inte ha berörts av indragningen.

75      Hon har även hävdat att den verkställande direktören inte på eget initiativ kunde ändra byråns tjänsteförteckning, i vilken det för varje budgetår anges vilket antal tjänster som medges per tjänstegrupp och lönegrad. Endast byråns styrelse har befogenhet att göra detta.

76      Byrån har yrkat att talan ska ogillas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

77      Personaldomstolen erinrar om att ett beslut om huruvida ett tidsbegränsat anställningsavtal med en tillfälligt anställd ska förnyas omfattas av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som anställningsmyndigheten förfogar över på detta område, och att unionsdomstolens prövning av huruvida ett sådant beslut är rättsenligt därför, förutom vad avser prövningen av huruvida motiveringsskyldigheten uppfyllts, ska begränsas till att pröva huruvida anställningsmyndigheten har gjort sig skyldig till uppenbara fel eller maktmissbruk vid bedömningen av tjänstens intresse (se dom Bianchi/ETF, EU:F:2007:117, punkterna 92 och 93 och där angiven rättspraxis).

78      Det ska påpekas att ett fel kan betecknas som uppenbart endast när det lätt kan urskiljas och utan svårighet går att upptäcka mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren fastställt för administrationens utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning. För att det ska kunna konstateras att administrationen har gjort sig skyldig till ett uppenbart fel vid bedömningen av omständigheterna som kan motivera en ogiltigförklaring av det beslut som fattats på grundval av denna bedömning krävs således att bevisningen, som det ankommer på sökanden att inge, är tillräcklig för att administrationens bedömningar ska förlora sin trovärdighet. Med andra ord kan talan inte vinna bifall såvitt avser en grund genom vilken ett uppbenbart fel har gjorts gällande, om den ifrågasatta bedömningen kan anses motiverad och sammanhängande trots den bevisning som ingetts av sökanden (se dom AI/domstolen, EU:F:2012:97, punkt 153 och där angiven rättspraxis).

79      Eftersom skälen till att anställningsmyndigheten beslutade att inte förnya sökandens avtal inte uttryckligen anges i det angripna beslutet, ska det erinras om att det, med hänsyn till det administrativa förfarandets föränderliga karaktär, är motiveringen i beslutet att avslå klagomålet som ska beaktas vid prövningen av lagenligheten av den ursprungliga rättsakt som går någon emot, eftersom denna motivering anses överensstämma med rättsakten (dom Mocová/kommissionen, F‑41/11, EU:F:2012:82, punkt 21). När det gäller ett beslut att inte förnya ett avtal med en tillfälligt anställd kan anställningsmyndigheten vidare i samband med prövningen av klagomålet ändra eller ersätta motiveringen av ett sådant beslut, vilket anställningsmyndigheten har gjort i förevarande fall (se dom Mocová/kommissionen, T‑347/12 P, EU:T:2014:268, punkterna 33–46).

80      När det gäller de budgetmässiga skäl som ERA har angett, konstaterar personaldomstolen att ERA, såsom det framgår bland annat av det yttrande av den 6 mars 2013 som kommissionen sände till byrån och vilket har bifogats ansökan, var tvungen att dra in tjänster för att nå ”målet på 2 procent” och att sökanden genom sin argumentering, i vilken hon har begränsat sig till att ifrågasätta att ett sådant mål faktiskt existerade och har bestritt att byrån ålagts budgetkrav av detta slag och av denna omfattning, inte har visat att ERA gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den bedömde att tjänster måste dras in på grund av budgetkraven.

81      Det ska även erinras om att institutionen ensam är behörig att besluta om hur verksamheten ska organiseras och fungera, och att det är den högst överordnade, i förevarande fall ERA:s verkställande direktör, som ensam ansvarar för att organisera verksamheten. Det ankommer på den högste överordnade att ensam bedöma verksamhetens behov och i enlighet därmed använda den personal som står till förfogande (dom Labeyrie/kommissionen, 16/67, EU:C:1968:37, s. 445, dom Geist/kommissionen, 61/76, EU:C:1977:127, punkt 38, dom Pitrone/kommissionen, T‑46/89, EU:T:1990:62, punkt 60, och dom Cesaratto/parlamentet, T‑108/96, EU:T:1997:115, punkt 48).

82      Unionens institutioner och byråer har även frihet att organisera sina administrativa enheter med beaktande av ett antal faktorer, såsom arten och omfattningen av de uppgifter de har att fullgöra samt budgetanslagen (dom Bellardi-Ricci m.fl./kommissionen, 178/80, EU:C:1981:310, punkt 19, dom Scheuer/kommissionen, T‑108/89, EU:T:1990:45, punkt 41, dom Sebastiani/parlamentet, T‑163/89, EU:T:1991:49, punkt 33, och dom Lacruz Bassols/domstolen, T‑109/92, EU:T:1994:16, punkt 88). Detta innebär att de har frihet att dra in tjänster och ändra tilldelningen av arbetsuppgifter i syfte att effektivisera arbetsorganisationen eller uppfylla budgetkrav som ålagts av unionens politiska instanser och som innebär att tjänster måste dras in, samt att de har befogenhet att omfördela arbetsuppgifter som tidigare utförts av innehavaren av den indragna tjänsten, utan att det som villkor för att dra in tjänsten krävs att alla ålagda arbetsuppgifter ska utföras av ett mindre antal personer än före omorganisationen. För övrigt betyder indragning av en tjänst inte nödvändigtvis att de arbetsuppgifter som hörde till tjänsten försvinner (dom Cesaratto/parlamentet, EU:T:1997:115, punkterna 49–51).

83      ERA höll sig följaktligen inom gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning på området i fråga, när den på grund av budgetkraven beslutade att dra in två assistenttjänster snarare än handläggartjänster, och bland de fem assistenttjänster som innehades av tillfälligt anställda vilkas avtal skulle löpa ut under år 2013 identifierade och valde ut den tjänst som innehades av sökanden som en av de tjänster vars indragning skulle inverka minst på verksamheten (se, för ett liknande resonemang, dom Karatzoglou/EAR, T‑471/04, EU:T:2008:540, punkt 59).

84      När det gäller påståendet att den verkställande direktören inte hade behörighet att ändra byråns tjänsteförteckning, vilket för övrigt inte anfördes under det administrativa förfarandet, har sökanden inte angett på vilket sätt ERA:s verkställande direktör gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att anta det angripna beslutet.

85      När det slutligen gäller beslutet om omplacering av den 16 februari 2012, vilket har bifogats ansökan, framgår det uttryckligen av detta beslut att det antogs i tjänstens intresse. Enligt fast rättspraxis avses med tjänstens intresse att även den berörda personens personliga önskemål beaktas, eftersom tjänstens intresse och den anställdes personliga situation är oupplösligen knutna till varandra (se, för ett liknande resonemang, dom Ridolfi/kommissionen, F‑3/09, EU:F:2009:162, punkt 47). ERA angav visserligen i beslutet att avslå klagomålet att beslutet om omplacering hade antagits på begäran av sökanden, men detta var sannolikt i förenklingssyfte och för att betona att det var till följd av denna omplacering, vilken hade begärts av sökanden, som hon placerades på en tjänst som senare drogs in.

86      Sökanden har emellertid inte förklarat på vilket sätt påpekandet i beslutet att avslå klagomålet, att det var hon som hade begärt att omplaceras till den tjänst som senare drogs in, utgör en uppenbart oriktig bedömning, och inte heller på vilket sätt en sådan oriktig bedömning i samband med beslutet om omplacering av den 16 februari 2012, vars rättsenlighet inte har bestritts i förevarande fall, kan behäfta det angripna beslutet eller beslutet att avslå klagomålet med en oriktig bedömning, vilka ju hade ett annat syfte, det vill säga att inte förnya hennes avtal som tillfälligt anställd.

87      Av beslutet att avslå klagomålet framgår under alla omständigheter att anställningsmyndighetens beslut att inte förnya avtalet huvudsakligen motiverades av budgetskäl och att myndigheten endast i andra hand hänvisade till kvaliteten på sökandens insatser. Även om sökandens anställning vid den verkställande direktörens kontor till övervägande del omfattade arbetsuppgifter inom ekonomiskt och administrativt stöd, som hon påstår sig behärska bättre och som fortsättningsvis fanns med i hennes arbetsbeskrivning, eftersom enhetschefen ännu inte hade uppdaterat den så att den innehöll fler uppgifter inom kommunikation, påverkade detta inte anställningsmyndighetens möjlighet att – vilket den också gjorde – besluta att den tjänst som sökanden innehade skulle dras in, eftersom en indragning av den tjänsten inverkade minst på byråns verksamhet.

88      Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

 Den tredje grunden: Åsidosättande av den omsorgsplikt som åligger ERA

 Parternas argument

89      Som stöd för påståendet att anställningsmyndigheten åsidosatte sin omsorgsplikt gentemot henne har sökanden, även om hon medger att tjänstens intresse går före tjänstemannens intressen, gjort gällande att den åtminstone borde ha beaktat hennes intressen när beslutet att inte förnya hennes avtal fattades. Hon har även angett att hon inte förstår varför det i beslutet att avslå klagomålet hänvisas till domen AI/domstolen (EU:F:2012:97), trots att hon inte gett anställningsmyndigheten några skäl till missnöje, vilket styrks av den omständigheten att hon befordrades i september 2013. Avslutningsvis anser sökanden att anställningsmyndigheten, när den beslutade att inte förnya hennes avtal enbart på grund av att hennes tjänst skulle försvinna, utan att ens bedöma hennes kvalifikationer som tillfälligt anställd eller undersöka möjligheten att överföra henne till en annan tjänst, åsidosatte sin omsorgsplikt, eftersom den inte beaktade hennes intressen.

90      ERA anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund och har bestritt att byrån inte undersökte möjligheten att överföra sökanden till en annan tjänst, eftersom den verkställande direktören faktiskt undersökte denna möjlighet men konstaterade att det i en nära framtid inte skulle inrättas några tjänster i tjänstegruppen AST samt att det var omöjligt att omplacera sökanden till hennes tidigare tjänst. Den verkställande direktören gick därvid längre än vad som krävs enligt de skyldigheter som följer av domen AI/domstolen (EU:F:2012:97). Sökanden har i vart fall inte visat vilka funktioner som var tillgängliga vid byrån och som skulle ha gjort det möjligt att förnya hennes avtal – denna gång utan tidsbegränsning.

 Personaldomstolens bedömning

91      Det ska påpekas att även om det i artikel 8 i anställningsvillkoren föreskrivs en möjlighet att förnya ett avtal om tillfällig anställning, är detta inte en rättighet, utan endast en möjlighet som står till den behöriga myndighetens förfogande. Enligt den fasta rättspraxis som angetts ovan har unionsinstitutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i frågan hur de väljer att organisera sin verksamhet mot bakgrund av de uppgifter som de har anförtrotts och i frågan hur de väljer att använda den personal som står till deras förfogande för att utföra dessa uppgifter. Förutsättningen är emellertid att detta sker i tjänstens intresse (dom Nebe/kommissionen, 176/82, EU:C:1983:214, punkt 18, dom Lux/revisionsrätten, 69/83, EU:C:1984:225, punkt 17, och dom Potamianos/kommissionen, T‑160/04, EU:T:2008:438, punkt 30).

92      Till skillnad från vad som gäller för tjänstemän har en tillfälligt anställd som anställts för en begränsad period och vars avtal löper ut inte någon rätt till företräde som skulle ge honom eller henne möjlighet att när anställningen upphör få en annan tjänst i samma tjänstegrupp som blir ledig eller nyligen har inrättats vid den institution eller byrå där personen i fråga är anställd (se, för ett liknande resonemang, dom ETF/Michel, T‑108/11 P, EU:T:2013:625, punkt 88).

93      I enlighet med omsorgsplikten ska emellertid den behöriga myndigheten, när den bedömer tjänstens intresse inför antagandet av ett beslut om huruvida ett tidsbegränsat avtal med en tillfälligt anställd ska förnyas, beakta samtliga omständigheter som kan ha betydelse för beslutet, bland annat den anställdes intressen. Kravet att den anställdes personliga intresse ska beaktas kan emellertid inte vara så långtgående att nämnda myndighet ä förhindrad att, om den anställde motsätter sig detta, besluta att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal om tjänstens intresse så kräver (dom Klug/EMEA, F‑35/07, EU:F:2008:150, punkt 79). I fråga om unionsbyråer måste man även beakta det särskilda sammanhang som i allmänhet gäller för deras verksamhet, vilket bland annat kännetecknas av tillgång till ett begränsat antal anställda och av särskilda verksamhetskrav (se, för ett liknande resonemang, dom ETF/Schuerings, T‑107/11 P, EU:T:2013:624, punkterna 97 och 100).

94      I det angripna beslutet anges inte formellt de skäl som låg till grund för dess antagande. Av beslutet att avslå klagomålet framgår emellertid att anställningsmyndigheten beaktade sökandens intresse av att erhålla ett förnyat avtal – denna gång utan tidsbegränsning. Anställningsmyndigheten har dock förklarat att den inte hade möjlighet att omplacera sökanden på en annan tjänst som var ledig eller skulle bli ledig inom en nära framtid.

95      Anställningsmyndigheten kan följaktligen inte, framför allt mot bakgrund av de allmänna politiska kraven på unionens institutioner och byråer att varje år gradvis minska sin personal, kritiseras för att ha åsidosatt omsorgsplikten genom att inte förnya sökandens anställningsavtal på obestämd tid, eftersom tjänster dragits in i budgeten – däribland den tjänst som innehades av sökanden.

96      Detta gäller i än högre grad eftersom sökanden under sin tjänstgöringstid vid byrån inte uppvisade några särskilda kvalifikationer vid utförandet av de senast tilldelade arbetsuppgifterna. Av den rättspraxis som anställningsmyndigheten – om än i andra hand – hänvisade till i beslutet att avslå klagomålet följer att kravet att det personliga intresset hos en anställd, vars yrkesinsatser har bedömts som otillfredsställande, ska beaktas inte kan vara så långtgående att den behöriga myndigheten är förhindrad att, om den anställde motsätter sig detta, besluta att inte förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal om tjänstens intresse så kräver (dom Klug/EMEA, EU:F:2008:150, punkt 79, dom AI/domstolen, EU:F:2012:97, punkterna 167 och 168, och dom Solberg/OEDT, EU:F:2013:157, punkt 45).

97      Även om bedömningarna i sökandens karriärutvecklingsrapport för år 2012 inte kan beaktas i förevarande fall, eftersom rapporten upprättades efter det att det angripna beslutet hade antagits, framgår det av de handlingar som har ingetts av byrån att sökandens insatser inte påvisade några särskilda kvalifikationer och inte ens motsvarade det som sökandens överordnade förväntade sig av henne. Den omständigheten att sökandens insatser inte var särskilt tillfredsställande kan, såsom byrån har gjort gällande, följaktligen utgöra ett ytterligare skäl, utöver det skäl som anges ovan i punkt 83, till att hennes tjänst valdes ut som en av de två tjänster som skulle dras in för att uppfylla budgetkraven och som motiverade att hennes avtal inte förnyades.

98      Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

99      Talan ska följaktligen ogillas, eftersom sökanden inte kan vinna framgång med någon av sina tre grunder.

 Rättegångskostnader

100    Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I artikel 88 i rättegångsreglerna föreskrivs dock att en part, även om han vunnit målet, kan förpliktas att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av hans uppträdande, inbegripet vid tiden före det att talan väcktes, i synnerhet om han har vållat motparten kostnader i onödan eller mot bättre vetande.

101    Av domskälen ovan framgår att sökanden har tappat målet. ERA har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Emellertid gör omständigheterna i förevarande fall det motiverat att tillämpa bestämmelserna i artikel 88 i rättegångsreglerna, eftersom byrån kunde ha genomfört förfarandet avseende förnyandet av sökandens avtal på ett snabbare och öppnare sätt. Det ska därför beslutas att ERA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Europeiska järnvägsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av KE:s rättegångskostnader.

3)      KE ska bära hälften av sina rättegångskostnader.


Van Raepenbusch

Perillo

Svenningsen

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 september 2014.

W. Hakenberg

 

      S. Van Raepenbusch

Justitiesekreterare

 

      Ordförande


*      Rättegångsspråk: franska.


i       I enlighet med bestämmelserna om skydd av personuppgifter i samband med tribunalens dömande verksamhet har uppgifter avseende parternas identitet, efter beslut av justitiesekreteraren, maskerats i den offentliga versionen av domen.