Mål T‑422/10
(publicering i utdrag)
Trafilerie Meridionali SpA
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF fastställs – En enda, komplex och fortlöpande överträdelse – Proportionalitet – Principen om att påföljder och sanktionsåtgärder ska vara individuella – Obegränsad behörighet”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 15 juli 2015
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen genom vilket en överträdelse fastställs – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – Precisionsnivå som krävs för den bevisning som kommissionen lägger till grund för sin bedömning – En rad indicier – Domstolsprövning – Räckvidd – Tribunalen anser att det föreligger tvivel avseende beslutet – Iakttagande av principen om oskuldspresumtion
(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag tillskrivs ansvar för hela överträdelsen trots att det haft en mindre roll – Tillåtet – Beaktande vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var och vid fastställandet av bötesbeloppet
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omständighet som gör det möjligt att, då företaget inte tagit avstånd från fattade beslut, slå fast att företaget deltagit i den efterföljande konkurrensbegränsande samverkan – Det ankommer på kommissionen att bevisa deltagande i möten – Avsaknad av bevis för att ett företag har deltagit i möten under en viss period av den enda överträdelsens totala varaktighet– Följder
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
4. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet för böterna – Överträdelsens allvar – Bedömning av hur allvarligt varje enskilt företags deltagande i överträdelsen har varit – Åtskillnad – Konkurrensbegränsande samverkan bestående av flera delar
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
5. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionsbeslut i vilket en enda överträdelse konstateras – Kommissionen har bevisbördan för att ett företag har deltagit i överträdelsen – Otillräcklig bevisning
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
6. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Vägledande kriterier i riktlinjerna
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkningsmetod som fastställs i kommissionens riktlinjer – Individualisering av påföljden i olika skeden vid fastställandet av beloppet – Skyldighet att beakta samtliga relevanta omständigheter – Domstolsprövning
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
8. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Överträdelse begången av oaktsamhet – Otillräcklig bevisning för att fastställa oaktsamhet
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet ‒ Betalningsförmåga – Skyldighet att beakta att det berörda företaget går med förlust – Föreligger inte – Företagets faktiska betalningsförmåga i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang – Beaktande – Villkor – Beaktande av principerna om proportionalitet och likabehandling
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 35)
10. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade prövningsrätt – Räckvidd – Bedömning av de sanktionsbelagda företagens betalningsförmåga
(Artikel 101 FEUF och artikel 261 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade prövningsrätt – Räckvidd – Nedsättning av påförda böter i strid med proportionalitetsprincipen – Beaktande av principen om att påföljder ska vara individuella
(Artikel 101 FEUF och artikel 261 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3 och artikel 31)
1. Se domen.
(se punkterna 88‒90)
2. Se domen.
(se punkterna 91‒96)
3. För att bevisa att ett företag har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan, räcker det att visa att det berörda företaget har deltagit i möten där överenskommelser av konkurrensbegränsande art har ingåtts, utan att behöva bevisa att företaget öppet tagit avstånd från dessa överenskommelser. När deltagandet i dessa möten är bevisat åvilar det företaget att anföra omständigheter som visar att det deltog i mötena utan någon som helst konkurrensbegränsande avsikt genom att styrka att företaget förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa.
Vad gäller kravet på avståndstagande behöver kommissionen endast visa att det berörda företaget har deltagit i möten under vilka konkurrensbegränsande avtal slutits, utan att öppet motsätta sig detta, för att styrka att nämnda företag har deltagit i kartellen.
När ett företag har deltagit i en kartell i flera år, och det inte har kunnat styrkas att det vare sig direkt eller indirekt har deltagit i möten under en period på ungefär nio månader, och övriga kartellmedlemmar därför inte har haft någon exakt uppfattning om företagets beteende på marknaden under den perioden, kan kommissionen inte fastställa att företaget i fråga deltog i en konkurrenssnedvridande samverkan under nämnda period.
(se punkterna 97 och 295‒297)
4. Vad beträffar påföljder för överträdelser av konkurrensrätten i kartellärenden ska kommissionen, efter att ha styrkt förekomsten av en enda överträdelse och fastställt dess deltagare, i syfte att ålägga böter pröva hur allvarligt varje företags deltagande i denna överträdelse är, relativt sett. Detta framgår bland annat av kommissionen riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003, i vilka det föreskrivs en differentierad behandling vad gäller utgångsbeloppet (särskilt utgångsbelopp), och att försvårande och förmildrande omständigheter ska beaktas, vilket medger att böternas storlek kan anpassas – bland annat med hänsyn till huruvida de berörda företagen varit aktiva eller passiva vid genomförandet av överträdelsen.
Ett företag kan under alla omständigheter aldrig åläggas böter vars storlek beräknas med hänsyn till ett deltagande i en samverkan som det inte hållits ansvarigt för. På samma sätt får sanktionsåtgärder endast vidtas mot ett företag för handlingar som är hänförliga till just detta företag.
Sanktionerna ska fastställas individuellt med hänsyn till de berörda företagens agerande och beskaffenhet. En sådan individualisering av sanktionerna är särskilt nödvändig när det rör sig om en komplex överträdelse, som omfattar en rad avtal och samordnade förfaranden mellan företag vars affärsmässiga intressen är konfliktfyllda under en mycket lång period och det berörda företagets deltagande i kartellen uppvisar flera särdrag jämfört med deltagandet för de största aktörerna som samlats i kartellen. Ett företag som fastställts vara ansvarigt med avseende på flera delar i en kartell bidrar i större omfattning till kartellens verksamhet och allvar än en kartelldeltagare som enbart deltar i en enda del i denna kartell. Det första företaget gör sig således skyldigt till en allvarligare överträdelse än det andra. Ett företags deltagande i endast den interna delen av en kartell är i sig mindre allvarligt än när ett företag deltar inte bara i den interna delen utan även i den externa.
(se punkterna 99‒103, 148 och 314)
5. Se domen.
(se punkterna 115, 132, 133, 135, 144, 175 och 194)
6. Förteckningen över de förmildrande omständigheter i punkt 29 i kommissionen riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 är inte uttömmande, vilket klart framgår av den omständigheten att denna förteckning föregås av uttrycket ”till exempel följande”.
(se punkt 313)
7. Se domen.
(se punkterna 315‒329)
8. Vad gäller påföljder för brott mot konkurrensreglerna i kartellärenden anges i punkt 29 andra strecksatsen i kommissionen riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 att kommissionen kan sänka grundbeloppet för böterna, på grund av förmildrande omständigheter, om det berörda företaget kan visa att överträdelsen har begåtts av oaktsamhet.
Ett företags deltagande i kartellen beror inte på oaktsamhet utan är resultatet av en avsiktlig handling från företagets sida, när det framgår av de uppgifter som övriga kartellmedlemmar lämnat att företaget i fråga har velat ansluta sig till dem. Företagets beskaffenhet som litet familjeföretag som enbart sålt sina produkter på den inhemska marknaden och inte har ägnat sig åt export, dess obetydliga marknadsandel, dess avsaknad av intern rättsavdelning, dess påstådda okunnighet om de principer som reglerar konkurrensrätten eller särdragen i dess deltagande i kartellen utgör inte omständigheter av den art som visar att företaget inte uppsåtligen anslöt sig, lämnade, och därefter på nytt anslöt sig till kartellen.
(se punkterna 335‒337)
9. Se domen.
(se punkterna 356‒365, 373‒376, 383 och 392)
10. Se domen.
(se punkterna 366‒371)
11. På konkurrensrättens område innebär den obegränsade behörighet som unionsdomstolen, med tillämpning av artikel 261 FEUF, getts i artikel 31 i förordning nr 1/2003 att unionsdomstolen inte bara är behörig att pröva påföljdens lagenlighet, varvid den endast kan ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den ifrågasatta rättsakten, utan även att den kan ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Unionsdomstolen kan följaktligen ändra den omtvistade rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts med beaktande av samtliga faktiska omständigheter när denna fråga har väckts.
Unionsdomstolarnas fastställande av böter inte är en exakt räkneoperation. I konkurrensmål är unionsdomstolen inte bunden av vare sig kommissionens beräkningar eller av dess riktlinjer när den gör en prövning med stöd av sin obegränsade behörighet, utan ska göra en egen bedömning, med beaktande av samtliga omständigheter i målet.
Vid fastställandet av det bötesbelopp som är avsett att beivra delaktighet i en enda överträdelse, framgår det av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 att hänsyn ska tas både till hur allvarlig överträdelsen är och till hur länge den pågått, och det framgår av principen om att påföljder ska vara individuella att sanktionen ska fastställas med beaktande av den situation som vart och ett av de överträdande företagen befinner sig i, i förhållande till överträdelsen. Detta gäller särskilt när det är fråga om en komplex överträdelse som pågått länge och som kännetecknas av deltagarnas oenhetlighet.
(se punkterna 394, 398 och 399)