EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM

(ensamdomare)

24 mars 2015

Mål F‑61/14

Carola Maggiulli

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Befordran – Befordringsförfarandet 2013 – Beslut att inte befordra klaganden – Jämförelse av kvalifikationer”

Saken:      Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratom-fördraget enligt artikel 106a, genom vilken Carola Maggiulli har ansökt om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut att inte flytta upp henne till lönegrad AD13 vid befordringsförfarandet år 2013.

Avgörande:      Talan ogillas. Carola Maggiulli ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Beaktande av betygsrapporter – Andra uppgifter som ska tas i beaktande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Uppenbart oriktig bedömning – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

1.      Enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna ska tillsättningsmyndigheten, vid befordran genom att tjänstemannen placeras i den närmast högre lönegraden i den tjänstegrupp som denne tillhör, vid jämförelsen av kvalifikationerna särskilt beakta tjänstemannens rapport, de språkkunskaper som används i arbetet, utöver de fördjupade kunskaper i ett språk som tjänstemannen redan har visat, och i förevarande fall det ansvar tjänstemannen har. Det är dessa tre faktiska omständigheter som med nödvändighet ska beaktas vid jämförelsen av kvalifikationer. Tillsättningsmyndigheten får i andra hand, då de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer är likvärdiga på grundval av de tre omständigheter som uttryckligen avses i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, emellertid beakta andra omständigheter, såsom kandidaternas ålder och tjänstetid i lönegraden eller i tjänsten.

(se punkt 28)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Casini/kommissionen, T‑132/03, EU:T:2005:324, punkt 57

Personaldomstolen: dom Bouillez m.fl./rådet, F‑53/08, EU:F:2010:37, punkt 50, och dom AC/rådet, F‑9/10, EU:F:2011:160, punkt 25

2.      Tillsättningsmyndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av kvalifikationerna hos de befordringsbara tjänstemännen, och gemenskapsdomstolarnas kontroll är begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och att den inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, med beaktande av de metoder och medel som administrationen har använt sig av vid sin bedömning. Personaldomstolen får således inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning av tjänstemännens kvalifikationer med sin egen bedömning. Det ankommer inte på unionsdomstolen att pröva om administrationens bedömning av en tjänstemans yrkeskompetens är välgrundad, när bedömningen innefattar komplicerade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan granskas objektivt. Det ankommer således inte på personaldomstolen att göra en ingående omprövning av hela akten för de befordringsbara kandidaterna för att försäkra sig om att den delar tillsättningsmyndighetens slutsats. Detta skulle gå utöver personaldomstolens uppgift, nämligen en laglighetsprövning, och skulle innebära att personaldomstolen ersatte tillsättningsmyndighetens bedömning av de befordringsbara kandidaternas kvalifikationer med sin egen.

Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning är emellertid begränsat med hänsyn till kravet på att jämförelsen av de berörda ska företas opartiskt och med omsorg, i tjänstens intresse och i enlighet med likabehandlingsprincipen. Även om tillsättningsmyndigheten har befogenhet att genomföra en sådan jämförelse enligt det förfarande och de metoder som den anser vara lämpligast, ska denna jämförelse i praktiken göras på lika grund och utifrån jämförbara informationskällor.

När det gäller unionsdomstolens kontroll av de val administrationen gjort vad gäller befordran föreligger ett uppenbart fel när felet lätt kan urskiljas och går att upptäcka utan svårighet mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren fastställt för beslut i frågor om befordran och enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna. För att administrationen ska kunna anses ha gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning som gör att ett beslut om befordran eller en karriärutvecklingsrapport ska ogiltigförklaras måste följaktligen den bevisning som det ankommer på sökanden att inge vara sådan att administrationens bedömningar förlorar sin trovärdighet. Med andra ord kan talan inte bifallas med stöd av grunden om en uppenbart oriktig bedömning om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses korrekt eller giltig.

(se punkterna 29–31)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Casini/kommissionen, EU:T:2005:324, punkterna 52 och 53

Tribunalen: dom Canga Fano/rådet, T‑281/11 P, EU:T:2013:252, punkterna 35, 41 och 42, och där angiven rättspraxis, och dom Stols/rådet, T‑95/12 P, EU:T:2014:3, punkt 31

Personaldomstolen: dom AC/rådet, EU:F:2011:160, punkterna 22 och 24; Buxton/parlamentet, F‑50/11, EU:F:2012:51, punkt 38, och beslut Debaty/rådet, F‑47/13, EU:F:2013:215, punkt 33