Mål T‑444/11

Gold East Paper (Jiangsu) Co. Ltd

och

Gold Huasheng Paper (Suzhou Industrial Park) Co. Ltd

mot

Europeiska unionens råd

”Subventioner – Import av bestruket finpapper med ursprung i Kina – Metod – Beräkning av förmånen – Uppenbart oriktig bedömning – Selektivitet – Avskrivningstid – Skattemässigt förmånlig behandling – Utjämningsåtgärder – Skada – Fastställande av vinstmarginalen – Definition av den berörda produkten – Gemenskapsindustrin – Orsakssamband”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 11 september 2014

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Utjämningsbar subvention – Beräkningsmetod

(Rådets förordning nr 597/2009, artikel 7.1 och 7.2)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Skada – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Gräns – Uppenbart fel vad avser en av de faktorer som används för att utvärdera skadan – Domstolsprövning – Gränser

(Rådets förordning nr 597/2009)

3.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Utjämningsbar subvention – Beräkning av förmånen för mottagaren – Val av externt land som riktmärke – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Rådets förordning nr 597/2009, artikel 6 d ii)

4.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Föreligger inte – Avvisning – Generell hänvisning till andra skrifter, även om de är bilagda ansökan – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

5.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Utjämningsbar subvention – Beräkning – Beräkning av den normala avskrivningstiden för tillgångarna – Skyldighet att beakta den avskrivningstid som angetts av de exporterande tillverkarna ifråga – Föreligger inte – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser

(Rådets förordning nr 597/2009, artikel 7.3)

6.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Utjämningsbar subvention – Lån från banker i tredjeland som kontrolleras av staten – Fördel beviljad av staten

(Rådets förordning nr 597/2009, artiklarna 6 b och 28.1 första stycket)

7.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Kombination av antidumpningsåtgärder eller antisubventionsåtgärder – Tillåtet – Gränser

(Rådets förordning nr 597/2009, artiklarna 14.2 och 15.1 samt rådets förordning nr 1225/2009, artikel 9.4)

8.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Påförande av en slutgiltig utjämningstull – Beräkning av vinstmarginalen – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd

(Rådets förordning nr 597/2009, artiklarna 2 d och 15.1)

9.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Genomförande av undersökningen – Definition av den berörda produkten – Faktorer som kan beaktas

(Rådets förordning nr 597/2009, artiklarna 8, 9.1, och 10.6)

10.    Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning genom vilken antidumpningstull införs

(Artikel 296 FEUF)

11.    Gemensam handelspolitik – Skydd mot subventionerad import från tredjeländer – Skada – Fastställande av orsakssamband – Institutionernas skyldigheter – Beaktande av faktorer som inte rör subvention – Utrymme för skönsmässig bedömning – Bevisbörda

(Rådets förordning nr 597/2009, artikel 8.1 och 8.6)

1.      I ett förfarande mot subventionerad import från tredjeland enligt artikel 7.2 i förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen ska, om subventionen inte beviljas på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter, den utjämningsbara subventionens storlek, allt efter omständigheterna, bestämmas genom att den sammanlagda subventionens värde fördelas i proportion till produktions-, försäljnings- eller exportvolymen av de ifrågavarande produkterna under perioden för subventionsundersökningen. En unionsinstitution kan härvidlag använda omsättningen av de berörda företagens sammanlagda försäljning som nämnare vid beräkningen av subventionens storlek, inklusive justering av omsättningen på grund av export, så att omsättningen speglar det sammanlagda värdet av försäljningen av den berörda produkten.

(se punkterna 43 och 47–55)

2.      När det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder förfogar unionsinstitutionerna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och rättsliga situationer som de ska bedöma. Unionsdomstolen ska vid denna prövning kontrollera att förfarandereglerna har iakttagits, att de faktiska omständigheter som kommissionen har konstaterat är materiellt riktiga och att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig. Det får inte heller ha förekommit maktmissbruk.

Det ankommer på sökanden att lägga fram sådana bevis att unionsdomstolen kan slå fast att rådet har gjort sig skyldigt till en uppenbart oriktig bedömning, inbegripet vid värderingen av skadan. För att styrka att en unionsinstitution har gjort en sådan uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna som skulle kunna motivera att en akt ogiltigförklaras ska sökanden inge tillräcklig bevisning för att de bedömningar av omständigheterna som återges i den angripna förordningen ska förlora sin trovärdighet.

Rådet och kommissionen är i antisubventionsärenden dessutom beroende av parternas frivilliga samarbete för att få del av erforderliga uppgifter inom föreskrivna frister. Således kan inte den omständigheten att en unionstillverkare inte svarat utgöra en underlåtenhet vid en faktisk prövning av objektiva bevis avseende beräkningen av skadan för unionsindustrin.

Enligt förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen omfattas unionsinstitutionerna inte av någon skyldighet att när de utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning klassificera de makroekonomiska och mikroekonomiska kriterierna. De är heller inte förhindrade att skapa undergrupper av tillverkare så länge kommissionen gör en objektiv undersökning som grundas på bevis som i sig är objektiva.

(se punkterna 62, 71, 73, 225–228, 236, 243, 265, 269, 275, 291, 293, 363 och 364)

3.      I ett förfarande mot subventionerad import från tredjeland kan en unionsinstitution behöva använda sig av ett externt riktmärke för att beräkna förmånen för mottagaren, med tillämpning av artikel 6 d ii i förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen. Valet av referensland ingår i det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har för att analysera komplicerade ekonomiska situationer.

Inom ramen för unionsdomstolens kontroll ska det, vid valet av referensland särskilt kontrolleras att unionsinstitutionerna inte har underlåtit att ta hänsyn till väsentliga faktorer när de har bedömt lämpligheten av det jämförbara land som de har valt och om de uppgifter som ingår i akten har undersökts med nödvändig omsorg. De kan inte klandras för att de inte beaktat marknadsvillkoren i referenslandet vid tidpunkten för beviljandet av de aktuella subventionerna snarare än marknadsvillkoren som var rådande vid undersökningen.

(se punkterna 68, 72, 74, 87 och 90)

4.      Se domen.

(se punkterna 93 och 103)

5.      I ett förfarande mot subventionerad import från tredjeland, särskilt när det gäller beräkningen av normal avskrivningstid för varor inom berörd industri enligt artikel 7.3 i förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen kan unionsinstitutionerna beakta de tider som unionsindustrin och de exporterande tillverkare som samarbetat lämnat, och inte de tider som lämnats av de exporterande tillverkarna.

Härvidlag utgör institutionens beslutspraxis inte rättslig grund för fastställandet av den normala avskrivningstiden, då kommissionen, vad gäller handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, och detta utan att vara bunden av sina tidigare bedömningar. Kommissionen är skyldig att iaktta grundläggande rättsprinciper, bland annat likabehandlingsprincipen.

(se punkterna 150, 152, 153, 156, 160, 161 och 166–169)

6.      I ett förfarande mot subventionerad import från tredjeland, särskilt när det gäller beräkningen av förmånen vid offentliga lån enligt artikel 6 b i förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen kan unionsinstitutionerna slå fast att lån från bankerna i ett tredjeland var förmånliga, mot bakgrund av att dessa banker kontrolleras av staten och utövar myndighetsbefogenheter och att regeringen i tredjelandet genom särskilda bestämmelser reglerar hur räntan får ändras.

(se punkterna 187 och 188)

7.      Artikel 14.2 i förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen tvingar inte unionsinstitutionerna att välja mellan antingen antidumpningsåtgärderna eller antisubventionsåtgärderna, och det föreskrivs heller inget om hur dessa två åtgärder ska kombineras på ett lämpligt sätt. Dock får åtgärderna inte överstiga antingen det sammanlagda fastställda beloppet för dumpning och subventioner, eller skademarginalen, enligt artikel 15.1 i förordningen eller artikel 9.4 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen. Det ankommer vidare inte på kommissionen att föreslå för rådet att en undersökning ska avslutas med hänvisning till att införandet av utjämningstullar inte påverkades av huruvida skademarginalen bedömdes vara oförändrad.

I ett fall där den sammanlagda subventionsmarginalen är 12 procent och den sammanlagda dumpningsmarginalen är 43,5 procent och den slutliga antidumpningstullen på 8 procent inte får överstiga taket som utgörs av den gemensamma skademarginalen på 20 procent, överstiger inte de åtgärder som införts subventionernas, dumpningens eller den i undersökningarna fastställda skadans nivåer. Om skillnaden mellan dumpningsmarginalen och subventionsmarginalen på 31,5 procent är större än antidumpningstullen på 8 procent, uppstår frågan om en omfördelning mellan utjämningsåtgärderna och antidumpningstullen, i analogi med detta, inte längre.

(se punkterna 217–219)

8.      I ett förfarande mot subventionerad import från tredjeland är den vinstmarginal som ska beaktas av rådet vid beräkningen av det riktpris vid vilket den ifrågavarande skadan undanröjs, den vinstmarginal unionsindustrin skäligen skulle kunna räkna med under normala konkurrensförhållanden utan subventionerad import. Det är inte i överensstämmelse med artiklarna 2 d och 15.1 i förordning nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen att ge unionsindustrin en vinstmarginal som den inte hade kunnat uppnå utan dumpning.

Då unionsinstitutionerna använder sig av det handlingsutrymme som de tilldelas genom förordningen, är de dessutom inte skyldiga att i förväg närmare förklara vilka kriterier de avser att tillämpa i varje konkret situation, inte ens om de antar nya principbeslut.

(se punkterna 287 och 296)

9.      Se domen.

(se punkt 329)

10.    Se domen.

(se punkterna 342–344)

11.    Se domen.

(se punkterna 362–364)