TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 3 oktober 2014 (*)
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning för en insats – Tidigare formgivning – Nyhet – Särprägel – Synliga detaljer i en beståndsdel i en sammansatt produkt – Bedömning av en tidigare formgivning – Artiklarna 3, 4, 5, 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002”
I mål T‑39/13,
Cezar Przedsiębiorstwo Produkcyjne Dariusz Bogdan Niewiński, Ełk (Polen), inledningsvis företrätt av advokaterna M. Nentwig och G. Becker, därefter av advokaten Nentwig,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), inledningsvis företrädd av F. Mattina, därefter av P. Bullock, båda i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
Poli-Eco Tworzywa Sztuczne sp. z o.o., Szprotawa (Polen), inledningsvis företrätt av advokaten B. Rokicki, därefter av advokaten D. Rzazewska,
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 8 november 2012 (ärende R 1512/2010‑3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Poli‑Eco Tworzywa Sztuczne sp. z o.o. och Cezar Przedsiębiorstwo Produkcyjne Dariusz Bogdan Niewiński,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Prek samt domarna I. Labucka (referent) och V. Kreuschitz,
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 januari 2013,
med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlaga som inkom till förstainstansrättens kansli den 2 maj 2013,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 30 april 2013,
efter förhandlingen den 2 april 2014,
följande
Dom
1 Sökanden, Cezar Przedsiębiorstwo Produkcyjne Dariusz Bogdan Niewiński, ingav den 1 september 2003 en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).
2 Den sökta formgivningen är avsedd att tillämpas på ”golvlister” i klass 25–02 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i dess ändrade lydelse, och återges på följande sätt:
3 Formgivningen registrerades på ansökningsdagen under nummer 000070438‑0002 och offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsformgivningar nr 2003/035 av den 9 december 2003.
4 Den 11 september 2007 ansökte Poli‑Eco Tworzywa Sztuczne sp. z o.o., intervenienten, om ogiltighetsförklaring av den aktuella formgivningen. Till stöd för ansökan åberopades artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artiklarna 4–6 i samma förordning.
5 Intervenienten hävdade att den omstridda formgivningen inte var ny, eftersom identiska formgivningar hade lanserats år 1999 av det turkiska företaget Nil Plastik och av de tyska företagen Bolta och Döllken. Till stöd för sin ansökan åberopade intervenienten bland annat utvalda sidor ur Döllkens katalog ”Programm 1999” (nedan kallad Döllken-katalogen), där följande formgivningar återges:
6 Genom beslut av den 31 maj 2010 biföll harmoniseringsbyråns annulleringsenhet ansökan om ogiltighetsförklaring med motiveringen att den omstridda formgivningen inte var ny. Annulleringsenheten grundade sin bedömning på en av formgivningarna i Döllken-katalogen från år 1999 (nedan kallad den tidigare formgivningen D1), vilken återges nedan:
7 Annulleringsenheten ansåg inte att det fanns någon synlig skillnad mellan den omstridda formgivningen och den tidigare formgivningen D1, eftersom den omstridda formgivningen ingick i en sammansatt produkt och den enda synliga detaljen vid normal användning var framsidan.
8 Sökanden överklagade annulleringsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån den 4 augusti 2010 med stöd av artiklarna 55–60 i förordning nr 6/2002.
9 Harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd avslog överklagandet genom beslut av den 8 november 2012 (nedan kallat det angripna beslutet). Överklagandenämnden ansåg att den omstridda formgivningen skulle ogiltigförklaras, eftersom den inte var ny och saknade särprägel. Överklagandenämnden konstaterade särskilt att den omstridda formgivningen ingick i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 3 c i förordning nr 6/2002 och att den enda synliga delen av produkten, vid normal användning, var den nedre delens platta yta. I den mån den omstridda formgivningens platta yta var likadan som den tidigare formgivningen D1:s platta yta, ansåg överklagandenämnden att de två formgivningarna var identiska och således att den omstridda formgivningen inte var ny. Det helhetsintryck som en kunnig användare av den omstridda formgivningen, det vill säga i förevarande fall en hantverkare som ofta inhandlar golvlister, får av de motstående formgivningarna är dessutom identiska. Den omstridda formgivningen saknar således särprägel.
Parternas yrkanden
10 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
11 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
12 Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002. Som andra grund har åsidosättande av artikel 63.1 i samma förordning gjorts gällande. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 62 i förordningen.
13 Inom ramen för den första grunden har sökanden hävdat att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att den omstridda formgivningen inte var ny och saknade särprägel.
14 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har gjort gällande att det var motiverat av överklagandenämnden att konstatera att den omstridda formgivningen inte var ny och saknade särprägel.
15 Artikel 25 i förordning nr 6/2002 har följande lydelse:
”1. En gemenskapsformgivning får förklaras ogiltig endast om
…
b) den inte uppfyller kraven i artiklarna 4–8.
…”
16 Artikel 4 i förordning nr 6/2002 har följande lydelse:
”…
1. En formgivning skall skyddas som en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad.
2. En formgivning av eller som ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt skall endast betraktas som ny och särpräglad i den mån
a) beståndsdelen, när den har infogats i den sammansatta produkten, förblir synlig vid normal användning av denna, och
b) sådana synliga detaljer i beståndsdelen i sig uppfyller kraven på nyhet och särprägel.
3. Med ’normal användning’ enligt punkt 2 a avses slutanvändarens användning, dock inte underhåll, service och reparationsarbeten.”
17 En ”sammansatt produkt” definieras enligt artikel 3 c i förordning nr 6/2002 som en produkt som består av flera utbytbara beståndsdelar, så att produkten kan tas isär och åter hopfogas.
18 Det framgår av artikel 5.1 b i förordning nr 6/2002 att en registrerad gemenskapsformgivning ska betraktas som ny om ingen identisk formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då en ansökan om registrering lämnades in avseende den formgivning för vilken skydd begärs. Det preciseras i punkt 2 i samma artikel att formgivningar ska betraktas som identiska om deras utseende endast skiljer sig åt på oväsentliga punkter.
19 Enligt artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002 ska en registrerad gemenskapsformgivning anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten, före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.
20 Förevarande talan ska prövas mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser.
21 Domstolen påpekar inledningsvis, i likhet med överklagandenämnden, att den omstridda formgivningen består av en platt del och två sidodelar som öppnas upp i en drygt 90 gradig vinkel och har utåtvridna framskjutande delar på de ”fria ändarna”, samt att formgivningen enligt registreringsansökan är avsedd att brukas på golvlister.
22 Innan de motstående formgivningarna jämförs för att bedöma huruvida den omstridda formgivningen är ny och har särprägel, ska det fastställas huruvida formgivningen utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och, om så är fallet, vilka av dess delar som är synliga vid normal användning. Även den tidigare formgivningen D1 som överklagandenämnden grundade sitt beslut på ska granskas, eftersom sökanden har bestritt överklagandenämndens bedömning av den tidigare formgivningen och således att de motstående formgivningarna är identiska.
Kvalificering av den omstridda formgivningen såsom en beståndsdel i en sammansatt produkt
23 Överklagandenämnden ansåg att den omstridda formgivningen utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt som består av dels en golvlist med en kanal avsedd att ge plats åt elkablar och telefonsladdar, dels den omstridda formgivningen, det vill säga en insats avsedd att täcka kanalen som är anpassad efter golvlisten och som är av- och påtagbar. Formgivningen är likaså, enligt nämnden, en beståndsdel i en sammansatt produkt när den ingår i andra sorters golvlister, eftersom dess platta del monteras på väggen och golvlisten sätts fast på de framskjutande sidodelarna med hjälp av andra framskjutande delar på golvlistens baksida. Härav följer, enligt överklagandenämnden, att den omstridda formgivningen under alla omständigheter utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt.
24 Sökanden har hävdat att den omstridda formgivningen är en multifunktionell produkt som kan användas på flera sätt och att dess användning inte kan begränsas till att vara en beståndsdel i en sammansatt produkt. Sökanden har angett två användningssätt för den omstridda formgivningen, nämligen att täcka en kanal i en golvlist och att integreras i ett golv eller i en vägg. Enligt sökanden kan varken en vägg eller ett golv anses utgöra en produkt. Sökanden har även hävdat att artikel 3 c i förordning nr 6/2002 ska tolkas restriktivt och att en formgivning därför endast kan anses utgöra en beståndsdel i en sammansatt produkt om den användningen är det enda rimliga användningssättet.
25 Harmoniseringsbyrån har gjort gällande att de olika användningssätten för den omstridda formgivningen som åberopats av sökanden bekräftar att den ingår i en sammansatt produkt.
26 Domstolen erinrar inledningsvis om att det är nödvändigt att fastställa huruvida den omstridda formgivningen utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt, eftersom artikel 4.2 a och b i förordning nr 6/2002 anger att det endast är detaljer i sammansatta produkters beståndsdelar som är synliga vid normal användning som ska beaktas vid en jämförelse av de motstående formgivningarna.
27 Vad gäller förevarande fall ska det påpekas att den omstridda formgivningen, såsom framgår av handlingarna i målet och i synnerhet de handlingar som bifogats ansökan, utgör beståndsdelen i en sammansatt produkt, eftersom den i första hand är avsedd att täcka en kanal i en golvlist och i andra hand en kanal i en vägg eller i ett golv.
28 I detta hänseende ska det noteras att sökanden har hävdat att den omstridda formgivningen är en multifunktionell produkt men i princip endast har åberopat att formgivningen kan användas såsom insats i en golvlist, en vägg eller ett golv. Sökanden har visserligen härutöver åberopat att den omstridda formgivningen kan användas som en självständig produkt, det vill säga såsom en ränna, och har i denna del hänvisat till bilaga A7 till ansökan. Som svar på en fråga vid förhandlingen medgav sökanden emellertid att användningen såsom ränna endast var en möjlighet. Även om en formgivnings potentiella användningssätt inte ska uteslutas, ska en rent hypotetisk användning av den omstridda formgivningen, såsom den som angetts i bilaga A7 till ansökan, emellertid inte beaktas, eftersom det tydligt framgår av handlingarna i målet att den omstridda formgivningen i förevarande fall huvudsakligen ska användas för en beståndsdel som används som insats för att täcka en kanal.
29 Den omstridda formgivningen utgör således en beståndsdel i en sammansatt produkt.
Detaljer i beståndsdelen som är synliga vid normal användning
30 Enligt lydelsen i artikel 4.2 b i förordning nr 6/2002 ska sådana synliga detaljer i en formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt i sig uppfylla kraven på nyhet och särprägel. Normal användning är enligt artikel 4.3 slutanvändarens användning, dock inte underhåll, service och reparationsarbeten.
31 Det ska därför fastställas vilka detaljer som är synliga vid normal användning av produkten.
32 Överklagandenämnden konstaterade i punkt 25 i det angripna beslutet att för den omstridda formgivningens slutanvändare, det vill säga användare av rum där golvlister har monterats, är endast den platta ytan på framsidan av formgivningen synlig när den används som insats för att täcka kanalen i en golvlist. Vid en sådan användning som visas i Döllken-katalogen är däremot ingen del av formgivningen synlig, eftersom den döljs bakom en golvlist.
33 Sökanden har bestritt överklagandenämndens konstateranden och har hävdat att den omstridda formgivningens samtliga delar är synliga vid dess normala användning, det vill säga när den omstridda formgivningen är tillverkad av ett genomskinligt material, när insatsen tas av för att föra in kablar i golvlisten och när golvlistens ändar inte är täckta.
34 Harmoniseringsbyrån har gjort gällande att det var korrekt av överklagandenämnden att konstatera att endast den platta ytan på den omstridda formgivningen är synlig vid normal användning. Harmoniseringsbyrån har i förhållande till sökandens argument hävdat att det inte utgör normal användning att ta av insatsen från golvlisten vid reparation eller införande av kablar. Det är dessutom, enligt byrån, ologiskt att tänka sig att golvlistens ändar kan lämnas otäckta.
35 Sökanden har dessutom hävdat att den omstridda formgivningen inte, i motsats till överklagandenämndens konstaterande, kan användas tillsammans med en golvlist såsom den som återges i Döllken-katalogen, det vill säga sättas fast på en vägg och täckas av en golvlist som fästs i de framskjutande delarna på formgivningen med hjälp av en samling andra framskjutande delar på själva golvlisten. Detta utförande är, enligt sökanden, inte genomförbart i synnerhet på grund av att den omstridda formgivningens framskjutande delar är för långa för att få plats i baksidan på en golvlist.
36 Det kan i detta hänseende konstateras att en formgivning, enligt artikel 4.2 a i förordning nr 6/2002, som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt endast ska betraktas som ny och särpräglad om beståndsdelen, när den har infogats i den sammansatta produkten, förblir synlig vid normal användning av produkten. Det följer härav att det inte är möjligt att skydda formgivningen när den används på så sätt att den fästs på baksidan av en golvlist. Denna användning ska således inte beaktas i förevarande fall. Den enda användningen av den omstridda formgivningen som ska beaktas vid tribunalens prövning är som insats för att täcka en kanal. Överklagandenämndens slutsats – att inte någon av delarna av den beståndsdel som formgivningen avser förblir synliga då formgivningen fästs på baksidan av en golvlist – är därför inte relevant i förevarande fall. Detta påverkar emellertid inte det angripna beslutets lagenlighet. Sökanden kan således inte med framgång hävda att den omstridda formgivningens framskjutande delar är för långa.
37 Därför ska tribunalen endast pröva huruvida den omstridda formgivningens detaljer är synliga när formgivningen används som insats för att täcka en kanal i en golvlist eller i en vägg.
38 Endast den omstridda formgivningens platta yta är, såsom även överklagandenämnden konstaterat, synlig när den används för att täcka en kanal i en golvlist eller i en vägg. Detta framgår för övrigt av bilagorna A8–A13 till ansökan.
39 I detta skede ska tribunalen även pröva sökandens argument att den vägg eller det golv där den produkt som den omstridda formgivningen avser förs in, inte är en produkt i den mening som avses i artikel 3 i förordning nr 6/2002 och att synlighetskraven därför inte ska tillämpas på den omstridda formgivningen.
40 Det ska i detta hänseende understrykas att synlighetskravet är ett nödvändigt krav för att skydda gemenskapsformgivningar. Det framgår nämligen av skäl 12 i förordning nr 6/2002 att skyddet inte bör utsträckas till att omfatta sådana beståndsdelar som inte syns vid en normal användning av en produkt eller sådana detaljer i en beståndsdel som inte syns när beståndsdelen är monterad. Härav följer att det vid prövningen inte är nödvändigt att bedöma huruvida de kanaler som den omstridda formgivningen är avsedd att täcka ingår i en produkt i den mening som avses i artikel 3 i förordning nr 6/2002. Istället ska de detaljer som är synliga vid normal användning bedömas, såsom överklagandenämnden gjorde i det här aktuella fallet.
41 De övriga argument som sökanden har framfört påverkar inte överklagandenämndens slutsats.
42 Införandet av elkablar eller telefonsladdar i en kanal i en golvlist som täcks av den insats som den omstridda formgivningen avser omfattas, för det första, av de undantag som anges i artikel 4.3 i förordning nr 6/2002, eftersom underhåll, service och reparationsarbeten inte kan anses omfattas av normal användning. Införandet av eller byte av kablar i en kanal utgör just underhåll eller servicearbeten i den mening som avses i den ovannämnda bestämmelsen, eftersom dessa åtgärder är av tillfällig karaktär. Överklagandenämnden gjorde vidare en riktig bedömning när den, i punkt 26 i det angripna beslutet, fann att golvlisterna vid normal användning endast tas av vid renovering av rummet eller vid reparation eller byte av kablar eller telefonsladdar. Det var således med rätta som överklagandenämnden konstaterade att normal användning inte omfattar regelbunden avmontering och inspektion av insatsen.
43 Vad för det andra gäller möjligheten att inte täcka en golvlists ändar och således låta golvlistens och insatsens tvärgående delar förbli synliga anser tribunalen att det, såsom även harmoniseringsbyrån påpekat, är ologiskt att låta ändarna på en produkt förbli otäckta när produkten huvudsakligen tjänar till att dölja kablar. Det framgår för övrigt tydligt av bilaga A13 till ansökan (s. 61–64) att de golvlister där den beståndsdel som formgivningen avser förs in innehåller komponenter avsedda att täcka ändarna. Det preciseras dessutom i bilaga 14 till ansökan (s. 66) att användningen av ändstycken och adaptrar möjliggör en enkel och snabb gör-det-själv installation, vilket i detta fall vittnar om att sidodelarna på golvlisterna är avsedda att täckas.
44 Vad för det tredje angår det fall då formgivningen tillverkas i ett genomskinligt material, ska det påpekas att bilderna på hur insatsen ska användas, vilka bifogats som bilagorna A8, A9 och A12 till ansökan, inte gör det möjligt att konstatera att insatsens framskjutande delar är synliga genom en genomskinlig yta när insatsen sitter fast på en golvlist, en vägg eller ett golv. Överklagandenämnden gjorde även en riktig bedömning när den, i punkt 29 i det angripna beslutet, fann att de båda motstående formgivningarna, såsom de framställts, kan avse produkter tillverkade i olika material och inte endast produkter tillverkade i genomskinligt material. Harmoniseringsbyrån har dessutom med fog hävdat att den detaljen inte ingår i den grafiska avbildningen av den omstridda formgivningen.
45 Överklagandenämndens slutsats, att den enda detalj i den omstridda formgivningen som är synlig vid normal användning är dess framsida, är därför inte felaktig.
Bedömning av den tidigare formgivningen
46 Sökanden har i denna del anfört följande. Den tidigare formgivningen D1 kännetecknas av en enkel linje med två enkla och korta krokar på ändarna. Föreställningen om en platt yta är i detta fall vag och tvetydig, eftersom det inte är någon tredimensionell produkt som återges. Överklagandenämndens slutsats, i punkt 30 i det angripna beslutet, att den tidigare formgivningen D1 avser en produkt med en platt yta är därför felaktig. Det framgår även av harmoniseringsbyråns skrift ”Examination of Applications for Registered Community Designs” att de detaljer i en tidigare formgivning som inte återges i tillräcklig mån i en bild som kan ha gjorts tillgänglig tidigare, inte kan tas i beaktande vid bedömningen av den omstridda formgivningens särprägel.
47 Harmoniseringsbyrån har i denna del anfört följande. Avbildningen av den tidigare formgivningen, såsom den återges bland annat i Döllken-katalogen, gör det möjligt att ”förstå själva produkten” och att jämföra den med den omstridda formgivningen. Den omständigheten att avbildningen endast har gjorts i profil utesluter inte en jämförelse med den omstridda formgivningen, eftersom den tidigare formgivningens form och detaljer tydligt kan identifieras i detta fall, även om avbildningen är tvådimensionell och inte omfattar en perspektivbild.
48 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Vad gäller bedömningen av nyhet och särprägel i den mening som avses i artiklarna 5 och 6 i förordning nr 6/2002 kräver förordningen inte att den grafiska avbildningen av en sökt formgivning, eller avbildningen av en formgivning som tidigare gjorts tillgänglig för allmänheten, innehåller en perspektivbild, förutsatt att den grafiska avbildningen gör det möjligt att identifiera formgivningens form och detaljer. I det nu aktuella fallet gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att den avbildning av formgivningen som gjorts tillgänglig i Döllken-katalogen gjorde det möjligt att identifiera den tidigare formgivningens form, detaljer och användningssätt.
49 Det ska vidare prövas huruvida den tidigare formgivningen är synlig vid normal användning. Överklagandenämnden ansåg i det nu aktuella fallet, i punkt 30 i det angripna beslutet, att den enda synliga detaljen, såsom för den omstridda formgivningen, var den platta framsidan. Enligt Döllken-katalogen, som bland annat innehåller den tidigare formgivningen D1, är formgivningen emellertid fäst på baksidan av en golvlist. Härav följer att den tidigare formgivningen inte är synlig vid normal användning av den sammansatta produkt som den ingår i.
50 I detta hänseende ska det noteras att överklagandenämnden, vid bedömningen av den omstridda formgivningens användning i punkt 21 i det angripna beslutet, påpekade att de golvlister som åberopats till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring består av en platt nedre del med framskjutande delar som fästs i väggen och en golvlist som fästs i dessa framskjutande delar med hjälp av en samling andra tätt sittande framskjutande delar på golvlistens baksida. Överklagandenämnden fann i punkt 25 i det angripna beslutet att när den används på detta sätt är den komponent som ingår i både den omstridda formgivningen och den tidigare formgivningen inte synlig.
51 Eftersom en formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt, vilken inte är synlig vid normal användning av den sammansatta produkten, inte kan åtnjuta skydd enligt artikel 4.2 a i förordning nr 6/2002, finner tribunalen analogivis att en bedömning av huruvida en gemenskapsformgivning är ny och har särprägel inte kan göras genom att jämföra den med en tidigare formgivning, vilken såsom beståndsdel i en sammansatt produkt inte syns vid normal användning av den produkten.
52 Synlighetskravet i skäl 12 i förordning nr 6/2002, vilket nämnts i punkt 40 ovan, är således tillämpligt på den tidigare formgivningen. Harmoniseringsbyrån har vid förhandlingen även medgett att samma krav bör tillämpas på de båda motstående formgivningarna.
53 Av detta följer att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den jämförde de här aktuella motstående formgivningarna, eftersom den ansåg att framsidan på den produkt som den tidigare formgivningen avser och som ingår i den sammansatta produkten förblir synlig vid normal användning. Överklagandenämnden identifierade därför inte den tidigare formgivningens synliga komponenter på ett korrekt sätt. En ansökan om ogiltighetsförklaring kan, såsom angetts i punkt 51 ovan, inte grundas på en tidigare formgivning som, såsom beståndsdel i en sammansatt produkt, inte är synlig vid normal användning av produkten. Överklagandenämndens prövning av huruvida den omstridda formgivningen är ny och har särprägel är således felaktig. Denna omständighet är tillräcklig för att talan ska bifallas såvitt avser denna grund.
54 Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser denna grund och att det därvid saknas anledning att pröva de övriga argument och grunder som åberopats av sökanden.
Rättegångskostnader
55 Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
56 Sökanden har yrkat att harmoniseringsbyrån ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Harmoniseringsbyrån har tappat målet och ska därför förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.
57 I enlighet med artikel 87.4 tredje stycket i rättegångsreglerna ska intervenienten bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Det beslut som tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) meddelade den 8 november 2012 (ärende R 1512/2010‑3) ogiltigförklaras.
2) Harmoniseringsbyrån ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Cezar Przedsiębiorstwo Produkcyjne Dariusz Bogdan Niewiński.
3) Poli-Eco Tworzywa Sztuczne sp. z o.o. ska bära sina rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 oktober 2014.
Underskrifter