Mål T‑43/13

Beniamino Donnici

mot

Europaparlamentet

ˮSkadeståndstalan – Europaparlamentets ledamöter – Valprövning – Beslut av Europaparlamentet om ogiltigförklaring av en parlamentsledamots mandat – Parlamentets beslut ogiltigförklarat i en dom från domstolen – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar helt saknar rättslig grund”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (sjätte avdelningen) av den 20 mars 2014

1.      Domstolsförfarande – Invändning om rättegångshinder – Tidsfrist för ingivande – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Den tidpunkt då svaranden mottar ansökan

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 46.1 och 114.1)

2.      Skadeståndstalan – Preskriptionstid – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Skadeståndsansvar till följd av en individuell rättsakt – Tidpunkt då de skadebringande verkningarna av rättsakten har uppstått för den berörda personen – Beaktande av den subjektiva bedömningen att det föreligger en skada – Otillåtet

(Artikel 340 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 46)

3.      Skadeståndstalan – Preskriptionstid – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Fortlöpande skada – Tidpunkt som ska beaktas

(Artikel 340 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 46)

4.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

1.      Fristen för att inkomma med svaromål är två månader. Det är den frist som svaranden ges för att yttra sig över ansökan. Den kan härvid välja om den ska svara på ansökan i sak genom ett svaromål eller om den ska yrka avvisning av talan genom en invändning om rättegångshinder i enlighet med artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler. Fristen för att inkomma med en invändning om rättegångshinder ska således också anses vara två månader.

Vidare börjar fristen för svaromålet enligt artikel 46.1 i tribunalens rättegångsregler inte löpa förrän svaranden mottar ansökan. Detta ska anses gälla även för fristen för att lämna in en invändning om rättegångshinder.

(se punkterna 37–39, 41 och 42)

2.      Enligt artikel 46 i domstolens stadga preskriberas talan mot Europeiska unionen om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Denna frist börjar löpa när samtliga förutsättningar för skadeståndsskyldigheten är uppfyllda och särskilt när skadan har uppstått. Villkoren för att den skadeståndsskyldighet som avses i artikel 340 andra stycket FEUF ska inträda, och således de regler om preskription som gäller för en sådan talan om skadestånd, kan emellertid inte grundas på annat än rent objektiva kriterier. En precis och ingående kännedom om de skadegrundande omständigheterna återfinns således inte bland de rekvisit som ska vara uppfyllda för att preskriptionstiden ska börja löpa. På samma sätt kan således inte heller den skadelidandes subjektiva bedömning av de omständigheter som ligger till grund för skadan beaktas vid fastställandet av den tidpunkt då preskriptionstiden för en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen börjar löpa.

I tvister som har uppstått till följd av individuella rättsakter börjar preskriptionstiden löpa när beslutets verkningar uppstått med avseende på de personer som det är riktat till. I det sammanhanget påverkas inte den tidpunkt när preskriptionstiden börjar löpa av att det slagits fast i ett domstolsavgörande att unionen har agerat rättsstridigt.

(se punkterna 46, 48, 50–52 och 56)

3.      Se beslutet.

(se punkterna 59 och 60)

4.      Se beslutet.

(se punkterna 81–87)