Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 februari 2002 av Dresdner Bank AG

    (mål T-44/02)

    Rättegångsspråk: tyska

Dresdner Bank AG, Frankfurt am Main (Tyskland) har den 26 februari 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna M. Hirsch och W. Bosch.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

( ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 december 2001 i ärende COMP/E-1/37.919 ( Bankavgifter vid valutaväxling inom euroområdet: Tyskland (Dresdner Bank AG) i enlighet med artikel 231.1 EG, i andra hand upphäva de böter vilka Dresdner Bank ålagts att betala i artikel 3 i beslutet.

( förplikta kommissionen att ersätta Dresdner Bank AG:s rättegångskostnader i enlighet med artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument:

I det ifrågasatta beslutet har kommissionen ålagt sökanden att betala 28 miljoner euro i böter för överträdelse av artikel 81.1 EG. Kommissionen har i beslutet konstaterat att avtal hade ingåtts mellan flera tyska banker, varav sökanden var en, om att bankavgifter av en viss typ och på en viss nivå skulle tas ut under övergångsperioden vid växling av sedlar i de i valutaunionen deltagande ländernas valutor. Avgifterna skulle tas ut i form av en procentandel jämte ett riktpris om cirka tre procent.

Sökanden förnekar att den har ingått ett avtal som strider mot artikel 81.1 EG. Sökanden vidhåller att de bevis som kommissionen har lagt fram i detta avseende är otillräckliga. Dessutom har kommissionen, enligt sökanden, misslyckats med att visa hur det påstådda avtalet har påverkat handeln mellan medlemsstaterna.

Kommissionen har, enligt sökanden, felaktigt utgått från att fråga var om en pågående överträdelse. Kommissionens uträkning av storleken på böterna är felaktig eftersom kommissionen inte har gjort en bedömning av sökandens enskilda agerande.

Sökanden anser att kommissionen under förfarandet har åsidosatt sökandens rätt till försvar genom att neka sökanden rätt att ta del av handlingarna gällande omständigheterna vilka ledde till beslutet att lägga ned förfarandet mot andra banker samt genom att i beslutet inte ta ställning till sökandens yttranden gällande huvudpunkterna i klagomålet och vid den muntliga förhandlingen.

Sökanden anser att kommissionen har överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att ålägga sökanden böter samt att kommissionen har gjort sig skyldig till diskriminering av sökanden i förhållande till de banker vilka utgjorde föremål för klagomålet och som inte ålades böter. Kommissionen borde enligt sökanden ha lagt ner förfarandet också mot sökanden.

____________