TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 16 september 2013 (*)
ˮKonkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den belgiska, den tyska, den franska, den italienska, den nederländska och den österrikiska marknaden för badrumsutrustning – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Samordning av prishöjningar och utbyte av känslig affärsinformation – Ansvar för överträdelsen – Böter – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Ekonomisk kris – 2002 års meddelande om samarbete – Nedsättning av bötesbeloppet – Betydande mervärde”
I mål T‑412/10,
Roca, Saint-Ouen-l’Aumône (Frankrike), företrätt av advokaten P. Vidal Martínez,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av F. Castillo de la Torre, A. Antoniadis och F. Castilla Contreras, därefter av F. Castillo de la Torre, A. Antoniadis och F. Jimeno Fernández, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.092 – Badrumsutrustning), och om nedsättning av de böter som sökanden ålagts genom nämnda beslut,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová samt domarna K. Jürimäe (referent) och M. van der Woude,
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 mars 2013,
följande
Dom(1)
[utelämnas]
Förfarandet och parternas yrkanden
30 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 9 september 2010.
31 Mot bakgrund av referentens rapport beslutade tribunalen (fjärde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Som en processledande åtgärd enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler ställde den en skriftlig fråga till kommissionen, vilken besvarades inom förelagd frist.
32 Vid förhandlingen den 6 mars 2013 utvecklade parterna sin talan och svarade på tribunalens skriftliga och muntliga frågor.
33 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i det angripna beslutet i den del de berör sökanden,
– sätta ned de böter som sökandena har ålagts, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
34 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
[utelämnas]
1. Yrkandena om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet
[utelämnas]
Den femte grunden: Sökandens samarbete
171 Sökanden anser att kommissionen åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar och tillämpade 2002 års meddelande om samarbete på ett uppenbart felaktigt sätt, eftersom kommissionen inte beviljade sökanden nedsättning av böterna enligt 2002 års meddelande om samarbete. Dessutom anser sökanden sig ha rätt till nedsättning av böterna enligt punkt 29 i 2006 års riktlinjer på grund av sitt samarbete. Detta andra argument ska tolkas på så sätt att sökanden anser att den borde ha fått nedsättning av böterna enligt denna punkt till följd av samarbetet och att kommissionen således har tillämpat denna punkt felaktigt.
Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar samt åsidosättande och felaktigheter vid tillämpningen av 2002 års meddelande om samarbete
172 Sökanden har kritiserat kommissionen för att den inte beviljade nedsättning av bötesbeloppet trots att sökanden genom skrivelse av den 8 december 2006 gjorde gällande att den hade rätt till en villkorad nedsättning av bötesbeloppet. Kommissionen åsidosatte därmed principen om skydd för berättigade förväntningar.
173 Sökanden har vidare bestritt bedömningen att de upplysningar som den lämnade i samband med ansökan om nedsättning av böterna inte hade ett betydande mervärde. Sökanden har härvid i huvudsak anfört att upplysningarna hade ett betydande mervärde, eftersom kommissionen utan dem inte hade kunnat styrka överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004. Sökanden har också gjort gällande att den inte påverkade värdet av upplysningarna genom bristande samarbete eftersom den inte bestred de faktiska omständigheterna, utan enbart den rättsliga kvalificeringen av dem.
174 Kommissionen har gjort gällande att sökandens argument saknar grund. För det första kan sökandens upplysningar inte anses ha haft ett betydande mervärde. Sökandens redogörelse var av allmän karaktär, medan de redogörelser som lämnades av Ideal Standard var konkreta och detaljerade. Överträdelsen kunde dessutom ha styrkts med hjälp av ett stort antal tabeller som utvisade informationsutbyten och Ideal Standards uttryckliga och detaljerade bekräftelse, vilken styrktes av en handling som upprättats efter ett möte. För det andra anförde sökanden i svaret på meddelandet om invändningar mycket detaljerade argument genom vilka sökanden ifrågasatte bevisvärdet av det bevismaterial på vilket kommissionen grundade sig, särskilt de uppgifter som lämnats av Ideal Standard om prisöverenskommelsen i februari 2004. Ett företag kan enligt kommissionen vidare inte grunda sin ansökan om nedsättning på omständigheter som kommissionen i slutändan inte håller företaget ansvarigt för. Fördelen med samarbetet reflekteras nämligen redan i att kommissionen avstår från att göra vissa invändningar gällande, varför företaget inte anses ansvarigt eller slipper böter.
175 Tribunalen kommer nedan först och främst att erinra om villkoren för att ett företag ska kunna få nedsättning av böter enligt 2002 års meddelande om samarbete. Sedan ska den pröva huruvida de upplysningar som sökanden tillhandahöll i samband med ansökan om nedsättning av bötesbeloppet hade ett betydande mervärde. Slutligen ska den, vid behov, pröva huruvida kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att sökanden hade rätt till en villkorad nedsättning av bötesbeloppet, vilken sökanden delgavs genom skrivelse av den 8 december 2006.
176 Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen i 2002 års meddelande om samarbete har fastställt de villkor på vilka företag som samarbetar med kommissionen under dess undersökning av ett kartellärende kan befrias från böter eller beviljas en nedsättning av de böter som annars skulle ha ålagts dem (tribunalens dom av den 17 maj 2011 i mål T‑343/08, Arkema France mot kommissionen, REU 2011, s. II‑2287, punkt 129).
177 Enligt punkt 20 i 2002 års meddelande om samarbete kan ”[f]öretag som inte uppfyller villkoren [för immunitet mot böter] beviljas nedsättning av böter som annars skulle ha ålagts dem”.
178 I punkt 21 i 2002 års meddelande om samarbete anges att ”[f]ör att uppfylla villkoren [för att beviljas nedsättning av böter enligt punkt 20 i nämnda meddelande] måste ett företag förse kommissionen med bevis på den misstänkta överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in. Dessutom måste det upphöra med sin inblandning i den misstänkta överträdelsen senast vid den tidpunkt då företaget inkommer med bevismaterialet.”
179 I punkt 22 i 2002 års meddelande om samarbete definieras begreppet betydande mervärde på följande sätt:
ˮBegreppet ’mervärde’ avser i vilken grad bevismaterialet som sådant eller genom sin detaljrikedom stärker kommissionens förmåga att klart fastställa sakförhållandena i ärendet. I sin bedömning tillmäter kommissionen i allmänhet skriftliga bevis från den period som uppgifterna gäller ett större kvalitativt värde än bevis som framställs senare. På liknande sätt kommer de bevis som är direkt relevanta för klargörandet av sakförhållandena generellt att kvalitativt värderas högre än bevis som endast indirekt är relevanta.ˮ
180 I punkt 23 b första stycket i 2002 års meddelande om samarbete anges tre kategorier för nedsättning av böter. Det första företaget som uppfyller villkoren i punkt 21 i meddelandet har rätt att få nedsättning av böterna med 30–50 procent, det andra företaget en nedsättning av böterna med 20–30 procent och de följande företagen en nedsättning av böterna med upp till 20 procent.
181 I punkt 23 b andra stycket i 2002 års meddelande om samarbete anges att ”[f]ör att bestämma nivån av nedsättning inom dessa kategorier kommer kommissionen att beakta tidpunkten för inlämnandet av bevismaterialet som uppfyller villkoren i punkt 21 [i meddelandet] och i vilken omfattning det representerar mervärdeˮ och att ˮden [också kan] beakta i vilken grad och med vilken kontinuitet företaget samarbetar efter det datum bevismaterialet lämnats in.”
182 Det följer av själva logiken bakom 2002 års meddelande om samarbete att den eftersträvade verkan är att skapa en osäkerhet inom kartellerna genom att uppmuntra deltagarna att anmäla den till kommissionen. Osäkerheten uppstår just därför att deltagarna i kartellen är medvetna om att endast en av dem kommer att kunna beviljas total immunitet mot böter genom att avslöja de andra deltagarna i överträdelsen och således utsätta dem för risken att åläggas böter. Inom ramen för detta system och enligt samma logik ska de företag som är snabbast med att samarbeta beviljas mer omfattande nedsättningar av de böter som de annars skulle åläggas än dem som beviljas företag som erbjuder samarbete i ett senare skede (tribunalens dom av den 5 oktober 2011 i mål T‑39/06, Transcatab mot kommissionen, REU 2011, s. II‑6831, punkt 379).
183 Den kronologiska ordningen i vilken kartellmedlemmarna erbjuder kommissionen samarbete och hur snabbt erbjudandet kommer utgör således grundstenarna i det system som inrättats genom meddelandet om samarbete (domen i det ovan i punkt 182 nämnda målet Transcatab mot kommissionen, punkt 380).
184 Det ska härvid erinras om att även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de upplysningar som företag tillhandahåller i samband med en ansökan enligt ett meddelande om samarbete utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av det ålagda bötesbeloppet, ankommer det på de företag som vill bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att de upplysningar som lämnades frivilligt av företagen var avgörande för att kommissionen skulle kunna styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 24 september 2009 i de förenade målen C‑125/07 P, C‑133/07 P, C‑135/07 P och C‑137/07 P, Erste Group Bank m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. I‑8681, punkt 297, och domen i det ovan i punkt 176 nämnda målet Arkema France mot kommissionen, punkt 135).
185 Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från nyttan av de tillhandahållna upplysningarna, vilken med nödvändighet beror på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över (tribunalens dom av den 28 april 2010 i de förenade målen T‑456/05 och T‑457/05, Gütermann och Zwicky mot kommissionen, REU 2010, s. II‑1443, punkt 220, och domen i det ovan i punkt 176 nämnda målet Arkema France mot kommissionen, punkt 136).
186 När ett företag genom samarbetet enbart bekräftar, och dessutom på ett mindre precist och uttryckligt sätt, vissa upplysningar som redan har lämnats av ett annat företag som en samarbetsåtgärd, kan den grad av samarbete som det förstnämnda företaget har bidragit med, även om det inte helt saknar nytta för kommissionen, inte betraktas som jämförbar med det samarbete som det företag har bidragit med som var först med att tillhandahålla nämnda upplysningar. Ett uttalande som endast innehåller en begränsad bekräftelse av upplysningar som kommissionen redan hade tillgång till underlättar nämligen inte kommissionens uppgift på ett betydande sätt och räcker därför inte för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete (se domen i det ovan i punkt 176 nämnda målet Arkema France mot kommissionen, punkt 137 och där angiven rättspraxis).
187 Det framgår emellertid även av rättspraxis att ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i ett konkurrensbegränsande samarbete, vars riktighet bestritts av flera andra misstänkta företag, inte kan anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda gjort sig skyldiga till överträdelsen om detta inte stöds av annan bevisning (se domen i det ovan i punkt 130 nämnda målet JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 219 och där angiven rättspraxis; se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T‑337/94, Enso-Gutzeit mot kommissionen (REG 1998, s. II‑1571), punkt 91.
188 Slutligen, även om kommissionen skulle anses förfoga över ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar om upplysningar som den får enligt 2002 års meddelande om samarbete har ett betydande mervärde, kan tribunalen inte på grundval av denna omständighet avstå från att göra en fördjupad prövning, i både rättsligt och faktiskt hänseende, av kommissionens bedömning på denna punkt (se, analogt, domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet Chalkor mot kommissionen, punkt 62).
189 Det är mot bakgrund av påpekandena ovan i punkterna 176–188 som tribunalen ska pröva sökandens argument enligt punkt 173 ovan.
190 I skälen 1291–1293, 1295, 1297, 1299 och 1300 i det angripna beslutet angav kommissionen tre orsaker till beslutet att inte bevilja sökanden nedsättning av bötesbeloppet. För det första påpekade den, såvitt avser de upplysningar som sökanden tillhandahöll angående överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004, att Ideal Standard redan hade upplyst kommissionen om att det förekom utbyte av detaljerad information om försäljningen under sommaren år 2004. Sökandens upplysningar var vidare av allmän karaktär, de saknade stöd av bevisning från samma period och deras bevisvärde hade bestritts av flera företag under det administrativa förfarandet. För det andra, såvitt avser överträdelsen med avseende på kranar i Frankrike, tillhandahöll sökanden överhuvudtaget inga upplysningar. För det tredje medförde sökandens beteende efter ansökan om nedsättning av böter att bevisvärdet av de upplysningar som sökanden själv hade tillhandahållit minskade eller rent av omintetgjordes, och sökanden kunde härmed inte anses ha visat någon verklig samarbetsvilja.
191 Under dessa omständigheter och mot bakgrund av de skäl till det angripna beslutet som angetts ovan i punkt 190 samt sökandens argument enligt punkt 173 ovan, ska tribunalen först pröva huruvida de upplysningar som sökanden tillhandahöll som stöd för ansökan om nedsättning av böter hade ett betydande mervärde. Vid behov kommer den därefter att pröva om sökanden minskade upplysningarnas trovärdighet genom att ifrågasätta Ideal Standards bevis på ett sätt som innebar att sökandens upplysningar inte kunde anses ha ett betydande mervärde.
192 Sökanden har inte bestritt kommissionens slutsats att företaget inte tillhandahöll några upplysningar om överträdelsen med avseende på kranar i Frankrike. Prövningen av sökandens argument ska således enbart avse frågan om mervärdet av de upplysningar som sökanden tillhandahöll angående överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike.
193 Såsom kommissionen har anfört i sina inlagor har, såvitt avser sanitetsporslin i Frankrike, ingen överträdelse konstaterats under perioden från och med år 1995 till och med början av år 2004, vilket sökanden för övrigt inte har bestritt. Kommissionen hade således rätt att neka sökanden nedsättning på grundval av de upplysningar som sökanden lämnade beträffande nämnda period.
194 Vad gäller de upplysningar som sökanden lämnade beträffande överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004 ska följande påpekas. Såsom framgår av skälen 556, 583, 584, 587 och 588 i det angripna beslutet grundade sig kommissionen på fyra bevis för att styrka överträdelsen: för det första, Ideal Standards ansökan om nedsättning av böter (skäl 583 i det angripna beslutet), för det andra, en tabell som nämnda företag bifogade nämnda ansökan (skäl 588 i det angripna beslutet), för det tredje, sökandens ansökan om nedsättning av böter (skälen 556, 587 och 588 i det angripna beslutet) och, för det fjärde, Duravits svar på meddelandet om invändningar (skäl 584 i det angripna beslutet).
195 Slutligen, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande i sina inlagor, fann kommissionen i det angripna beslutet i huvudsak att den inte kunde konstatera en överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike under år 2004 enbart på grundval av den muntliga redogörelse som Ideal Standard hade lämnat i samband med dess ansökan om nedsättning och den tabell som bifogats ansökan. I skäl 588 i det angripna beslutet angav kommissionen nämligen följande:
ˮKommissionen har inte funnit att den tabell som Ideal Standard bifogat sin ansökan [om nedsättning av böter] kunde betraktas som en samtida handling om faktiska omständigheter. Den representerar inte desto mindre ett försök från Ideal Standards sida att tillhandahålla en så detaljerad beskrivning som möjligt av de faktiska omständigheter som företaget har lagt fram i sin redogörelse. Även om denna bevisning inte beaktas kan en samordning av minimipriser vid AFICS möte i februari 2004 styrkas på grundval av tre redogörelser [närmare bestämt Ideal Standards ansökan om nedsättning av böter, sökandens ansökan i samma hänseende och Duravits svar på meddelandet om invändningar].ˮ
196 Tribunalen konstaterar för det första att kommissionen i det angripna beslutet själv grundade sig på de upplysningar som lämnats av sökanden i samband med ansökan om nedsättning av böter i syfte att styrka förekomsten av en överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004. Det framgår således av det angripna beslutets lydelse att de upplysningar som sökanden tillhandahöll var objektivt användbara för kommissionen.
197 Det kan även konstateras att kommissionen inte hade kunnat styrka överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004 utan sökandens upplysningar och alltså enbart på grundval av den bevisning som Ideal Standard hade tillhandahållit i samband med sin ansökan om nedsättning av böter. Även om Duravit, såsom framgår av skälen 584 och 587 i det angripna beslutet, i svaret på meddelandet om invändningar bekräftade att diskussionerna om minimipriser hade ägt rum under det möte inom AFICS som Ideal Standard hade nämnt, ifrågasatte Duravit även bevisvärdet av den tabell som Ideal Standard hade tillhandahållit. Detta framgår av Duravits yttrande vid det muntliga hörandet inför kommissionen den 12 november 2007.
198 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att de upplysningar som sökanden tillhandahöll i samband med sin ansökan om nedsättning av böter har ett betydande mervärde. Med hjälp av dessa upplysningar kunde kommissionen nämligen konstatera en överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike för år 2004, eftersom upplysningarna bekräftade en diskussion om minimipriser på sanitetsporslin i det lägre prisskiktet under AFICS möte den 25 februari 2004 (skäl 588 i det angripna beslutet). Kommissionen borde således ha medgett att sökandens redogörelse i samband med ansökan om nedsättning av böter hade ett betydande mervärde och beviljat nedsättning av bötesbeloppet av detta skäl.
199 Slutsatsen i föregående punkt påverkas inte av de argument som kommissionen har anfört i syfte att styrka att de upplysningar som sökanden lade fram inte hade något betydande mervärde.
200 Tribunalen kan inte godta kommissionens argument att de upplysningar som sökanden tillhandahöll till stöd för ansökan om nedsättning av böter var av allmän karaktär, medan Ideal Standards upplysningar var konkreta och detaljerade. Ideal Standards ansökan om nedsättning av böter enligt 2002 års meddelande om samarbete var nämligen, särskilt med hänsyn till ifrågasättandet av bevisvärdet av de uppgifter som Ideal Standard lämnade till stöd för ansökan, inte i sig tillräcklig för att styrka en överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004. Även om sökandens upplysningar var av allmän karaktär bekräftade de ändå Ideal Standards uppgifter och gjorde det därmed möjligt för kommissionen att konstatera överträdelsen. Såsom framgår av punkt 197 ovan hade kommissionen nämligen inte kunnat bevisa överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004 utan sökandens upplysningar och alltså enbart på grundval av de upplysningar som Ideal Standard lämnade i samband med dess ansökan om nedsättning av böter.
201 Vidare saknas grund för kommissionens argument att den hade kunnat bevisa överträdelsen med hjälp av dels ett stort antal tabeller som utvisade informationsutbyten, dels Ideal Standards uttryckliga och detaljerade bekräftelse, vilken styrktes genom en handling upprättad efter ett möte. I skäl 588 i det angripna beslutet fann kommissionen nämligen i huvudsak att den inte kunde konstatera en överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004 enbart på grundval av den muntliga redogörelse som Ideal Standard hade lämnat i samband med dess ansökan om nedsättning och den till ansökan bifogade tabellen (se ovan punkt 195).
202 Med hänsyn till det ovan anförda och till skälen 556, 587 och 588 i det angripna beslutet, av vilka det framgår att kommissionen verkligen kunde konstatera överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004 på grundval av sökandens upplysningar, finner tribunalen att kommissionen gjorde en oriktig bedömning av mervärdet av de upplysningar som sökanden hade tillhandahållit i samband med sin ansökan om nedsättning av böter, såsom detta bedömdes i slutet av det administrativa förfarandet.
203 Under dessa omständigheter ska tribunalen pröva huruvida sökanden genom sitt beteende efter ansökan om nedsättning av böter påverkade det betydande mervärdet av sökandens upplysningar, såsom kommissionen har gjort gällande i det angripna beslutet och i sina inlagor.
204 Det ska härvid påpekas att kommissionen i skäl 1300 i det angripna beslutet anmärkte att Rocakoncernen ˮinte har visat någon verklig samarbetsvilja under [det administrativa] förfarandetˮ utan tvärtom uppvisade ett beteende som ˮhar minskat] värdet på den bevisning som [Rocakoncernen] tillhandahöll inledningsvisˮ.
205 Det preciseras dessutom, i skäl 1295 i det angripna beslutet, att ˮbåde [sökanden] och Laufen [Austria] tydligt har bestritt de faktiska omständigheter som beskrivs i meddelande om invändningar (se till exempel skälen [360–365 och 579–582 i det angripna beslutet]), och på detta sätt väsentligen ifrågasatt att de beteenden som Roca[koncernen] antogs styrka genom de redogörelser som [den] gjorde i samband med sin ansökan [om nedsättning av böter] var konkurrenshämmandeˮ. Härvid ska det tilläggas att Laufen Austrias argument i sitt svar på meddelandet om invändningar, såvitt avser överträdelser på den österrikiska marknaden, återges i skälen 360–365 i beslutet. I skälen 579–582 i samma beslut redogör kommissionen för Rocakoncernens uttalanden avseende överträdelserna med avseende på kranar i Frankrike.
206 Det ska dessutom påpekas att kommissionen uttalade sig på följande sätt i skäl 586 i det angripna beslutet:
ˮRoca[koncernen] har tillhandahållit en motsägelsefull beskrivning av de faktiska omständigheterna. Samtidigt som den bekräftar utbyte av information om minimipriser inom AFICS mellan 2002 och 2004 i allmänhet, försöker den misskreditera den bekräftande redogörelsen från Ideal Standard och gör gällande att kommissionen åter ska överväga huruvida det kan anses styrkt att det har skett en samordning av minimipriser. Roca[koncernen] gör bland annat gällande att Ideal Standards beskrivning av samordningen av minimipriserna vid mötet den 25 februari 2004 inte har bekräftats av något av de andra företag som lämnat in en ansökan om nedsättning av böter. Den hävdar dessutom att den tabell som Ideal Standard har lämnat in inte kan anses vara avgörande bevisning. Enligt Roca[koncernen] påvisar denna tabell att Ideal Standard möjligen har blandat samman omständigheterna i Frankrike med dem i Italien (eftersom handlingen är på italienska).ˮ
207 Det framgår således av de ovan i punkterna 202–206 nämnda skälen i det angripna beslutet att kommissionen ansåg att de upplysningar som sökanden inledningsvis hade tillhandahållit inte längre hade något betydande mervärde, eftersom sökanden själv hade minskat nyttan av dem genom att ifrågasätta trovärdigheten i samma upplysningar.
208 I detta avseende noterar tribunalen att det framgår av ansökan om nedsättning av böter enligt skrivelserna av den 17 och den 20 januari 2006 att den inte lämnades in i hela Rocakoncernens namn, utan i sökandens namn samt i Laufenkoncernens namn i den del som Rocakoncernens verksamhet i Frankrike bedrivits inom ramen för Laufenkoncernen. Uttalandena från Laufen Austria under det administrativa förfarandet är således, såvitt avser frågan huruvida sökanden minskade mervärdet av de upplysningar som den hade tillhandahållit kommissionen, relevanta enbart i den mån de berör de konkurrensbegränsande förfarandena på den franska marknaden. Såsom konstaterats ovan i punkt 205 rör skälen 360–365 i det angripna beslutet, till vilka kommissionen hänvisade i skäl 1295 i samma beslut, emellertid enbart den österrikiska marknaden. I dessa skäl återfinns således inget ifrågasättande av de upplysningar som sökanden tillhandahöll i samband med sin ansökan om nedsättning av böter såvitt avser den franska marknaden.
209 För det andra rör skälen 579–582 i det angripna beslutet, såsom konstaterats ovan i punkt 205, Rocakoncernens redogörelser beträffande överträdelserna med avseende på kranar i Frankrike. De kan således inte anses styrka att sökanden genom redogörelserna ifrågasatte mervärdet av de upplysningar som den själv hade lämnat till kommissionen. Dessa upplysningar rörde nämligen enbart överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike.
210 För det tredje är det inte möjligt att på grundval av de upplysningar som nämnts i skäl 586 i det angripna beslutet fastställa att sökanden misskrediterade den information som den själv hade tillhandahållit. Det framgår både av det angripna beslutet och av kommissionens inlagor att sökanden bekräftade utbytet inom AFICS av minimipriser på sanitetsporslin i det lägre prisskiktet bland annat under år 2004, vilket inte har bestritts. Vidare är det riktigt att sökanden ifrågasatte bevisvärdet av Ideal Standards redogörelse för AFICS möte den 25 februari 2004 och av den handling som nämnda företag lämnat in till stöd för sin redogörelse. Detta innebar dock bara att sökanden lade fram argument för kommissionen till styrkande av att de upplysningar som Ideal Standard hade lämnat inte var tillräckliga för att fastställa överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004. Sökanden ville härmed styrka att sökandens egna upplysningar i samband med ansökan om nedsättning av böter var nödvändiga för att kommissionen skulle kunna bevisa nämnda överträdelse och att de därför hade ett betydande mervärde.
211 Med hänsyn till det ovan anförda delar tribunalen inte kommissionens bedömning, i skäl 1300 i det angripna beslutet, att sökanden genom sitt beteende efter ansökan om nedsättning av böter minskade värdet på de upplysningar som den hade lämnat in inledningsvis.
212 De argument som kommissionen har anfört i detta avseende föranleder ingen annan bedömning.
213 För det första saknas grund för kommissionens argument att sökanden inte uppfyllde sin skyldighet att samarbeta när den bestridde bevisvärdet av Ideal Standards redogörelse för AFICS möte den 25 februari 2004 och den handling som företaget hade lämnat in till stöd för redogörelsen. Sökanden ifrågasatte nämligen bara att den bevisning som Ideal Standard hade lämnat in i syfte att styrka förekomsten av en överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004 var tillräcklig. Sökanden inkom därmed bara med bevisning som syftade till att styrka att de upplysningar som den själv hade lämnat in i samband med ansökan om nedsättning av böter hade ett betydande mervärde.
214 För det andra saknas det grund för kommissionens argument att ett företag inte med framgång kan lämna in en ansökan om nedsättning av böter på grundval av faktiska omständigheter som kommissionen i slutändan inte håller företaget ansvarigt för. Även om kommissionen inte konstaterade någon överträdelse med avseende på sanitetsporslin i Frankrike för perioden från och med år 1995 till och med början av år 2004, hölls sökanden inte desto mindre ansvarig för överträdelsen med avseende på sanitetsporslin i Frankrike år 2004. Såsom konstaterats ovan i punkt 198 medförde emellertid sökandens upplysningar att kommissionen kunde konstatera denna överträdelse.
215 Talan ska således bifallas såvitt avser den femte grunden i den del denna avser att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av sökandens ansökan om nedsättning av böter.
216 Under dessa omständigheter finns det inte längre något skäl att pröva sökandens argument att kommissionen åsidosatte sökandes rätt till försvar genom att neka sökanden tillgång till Duravits svar på meddelandet om invändningar. Det framgår nämligen av sökandens inlagor att detta argument är nära knutet till bestridandet av kommissionens bedömning att sökanden inte tillhandahöll några upplysningar med betydande mervärde. Tribunalen godtog sökandens argument beträffande detta bestridande ovan i punkterna 202, 211 och 215.
217 Eftersom talan har bifallits såvitt avser den felaktiga bedömningen av sökandes ansökan om nedsättning av böter (se ovan punkt 215), är det heller inte nödvändigt att pröva sökandes argument i punkt 172 ovan, att kommissionen åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar genom att i det angripna beslutet neka sökanden den villkorade nedsättning som delgavs sökanden i skrivelsen av den 8 december 2006.
218 Konsekvenserna för sökandens böter av den ovan i punkt 215 konstaterade rättsstridigheten kommer att fastställas i samband med prövningen av sökandens ändringsyrkanden nedan i punkterna 232 och följande punkter.
Huruvida kommissionen har tillämpat 2006 års riktlinjer felaktigt
219 Sökanden har gjort gällande att kommissionen borde ha beviljat sökanden nedsättning för samarbete på grund av en förmildrande omständighet enligt punkt 29 i 2006 års riktlinjer.
220 Kommissionen har gjort gällande att sökandens argument saknar grund.
221 Tribunalen erinrar först om att det enligt rättspraxis framgår av punkt 29 fjärde strecksatsen i 2006 års riktlinjer att kommissionen, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning av de förmildrande omständigheter som den är skyldig att beakta vid fastställandet av bötesbeloppet, har åtagit sig att bevilja en nedsättning av böterna om ett företag ”samarbetar med kommissionen i en omfattning som går utöver tillämpningsområdet för [meddelandet] om [samarbete] samt företagets lagstadgade skyldighet att samarbeta” (domen i det ovan i punkt 176 nämnda målet Arkema France mot kommissionen, punkt 168).
222 Tillämpningen av punkt 29 fjärde strecksatsen i 2006 års riktlinjer kan dock inte få till följd att 2002 års meddelande om samarbete fråntas sin ändamålsenliga verkan. I meddelandet om samarbete beskrivs nämligen under vilka förhållanden företag som deltar eller har deltagit i hemliga karteller kan belönas för sitt samarbete under kommissionens utredning. Det framgår således av ordalydelsen och systematiken i meddelandet att företagen i princip endast kan erhålla en nedsättning av böter på grund av deras samarbete om de uppfyller de stränga villkoren i detta meddelande.
223 Följaktligen kan kommissionen, för att den ändamålsenliga verkan av 2002 års meddelande om samarbete ska kunna bevaras, endast i exceptionella fall vara skyldig att bevilja ett företag nedsättning av böter på grundval av punkt 29 fjärde strecksatsen i 2006 års riktlinjer. Detta är bland annat fallet om ett företags samarbete som går utöver företagets lagliga skyldighet att samarbeta men inte ger det rätt till nedsättning av böterna enligt 2002 års meddelande om samarbete objektivt sett är till nytta för kommissionen. Sådan nytta ska anses föreligga om kommissionen i sitt slutliga beslut grundar sig på bevis som ett företag har lämnat till den inom ramen för sitt samarbete och kommissionen utan dessa bevis helt eller delvis hade saknat möjlighet att vidta sanktionsåtgärder mot den aktuella överträdelsen (domen i det ovan i punkt 176 nämnda målet Arkema France mot kommissionen, punkt 170).
224 Vad gäller det nu aktuella målet erinrar tribunalen om att den, såsom framgår ovan i punkterna 202 och 211, inte delar kommissionens bedömning i det angripna beslutet att de upplysningar som sökanden hade lämnat i samband med sin ansökan om nedsättning av böter saknade betydande mervärde och att sökanden på grund av att den inte hade samarbetat i verklig bemärkelse saknade rätt till nedsättning enligt 2002 års meddelande om samarbete. Enligt den rättspraxis för vilken det redogjorts ovan i punkt 223, är det enbart under exceptionella omständigheter och särskilt när ett företags samarbete inte ger rätt till nedsättning av böter enligt nämnda meddelande som kommissionen kan bevilja nedsättning av böter enligt punkt 29 fjärde strecksatsen i 2006 års riktlinjer. Med beaktande av konstaterandet i punkt 211 ovan, att kommissionen borde ha beviljat en nedsättning av böter till sökanden enligt 2002 års meddelande om samarbete, kan det således konstateras att kommissionen inte var skyldig att bevilja sökanden nedsättning av bötesbeloppet enligt punkt 29 fjärde strecksatsen i 2006 års riktlinjer. Under alla omständigheter kan det konstateras att sökanden inte har anfört någon exceptionell omständighet som skulle ha motiverat att kommissionen prövade dess samarbete enligt nämnda bestämmelse.
225 Tribunalen konstaterar därför att sökanden inte har styrkt att kommissionen var skyldig att bevilja sökanden nedsättning av böterna på grundval av punkt 29 fjärde strecksatsen i 2006 års riktlinjer. Talan kan således inte bifallas såvitt avser den femte grunden i den del denna hänvisar till nämnda bestämmelse.
226 Med hänsyn till det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser en del av den femte grunden, nämligen den del i vilken sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av mervärdet av de upplysningar som sökanden hade lämnat i samband med sin ansökan om nedsättning av böter. Talan kan inte bifallas såvitt avser någon annan del av denna grund.
227 Efter prövning av de fem grunder som sökanden har anfört finner tribunalen att talan ska bifallas såvitt avser den femte grunden – närmare bestämt i den del det görs gällande att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av mervärdet av de upplysningar som sökanden hade lämnat i samband med sin ansökan om nedsättning av böter – och ogillas i övrigt.
228 Vad gäller följderna av detta för yrkandena om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet påpekar tribunalen att kommissionen i artikel 1.3 i det angripna beslutet konstaterade att sökanden hade åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES‑avtalet genom att under perioden 10 december 2002–9 november 2004 delta i en överträdelse i Frankrike och i Österrike. Då ingen av de grunder som sökanden har anfört föranleder någon annan bedömning i detta avseende är nämnda bestämmelse inte rättsstridig. De yrkanden om ogiltigförklaring av beslutet som avser artikel 1.3 i det angripna beslutet ska således ogillas.
229 Mot bakgrund av slutsatsen i punkterna 226 och 227 ovan ska däremot artikel 2.4 b i det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del kommissionen därigenom fastställde sökandens bötesbelopp utan att beakta företagets samarbete.
230 Sökandens andra yrkande är ett andrahandsyrkande om nedsättning av de böter som sökanden har ålagts. Bötesbeloppet ska fastställas inom ramen för prövningen av detta yrkande.
2. Yrkandet om nedsättning av de böter som sökanden ålagts
231 Med beaktande av sökandes andra yrkande, som anförts i andra hand, genom vilket sökanden har yrkat att tribunalen ska sätta ned de böter som sökanden ålagts (se ovan punkt 33), ankommer det på tribunalen att inom ramen för utövandet av dess obegränsade behörighet pröva dels följderna av att kommissionen, såsom angetts ovan i punkterna 202 och 211, gjorde fel vid beräkningen av sökandens böter, dels de andra argument som sökanden har framfört i syfte att tribunalen ska besluta om nedsättning av sökandens böter.
Följderna av kommissionens felbedömning av värdet av den bevisning som sökanden hade anfört till stöd för sin ansökan om nedsättning av böter
232 Vad gäller den ovan i punkt 215 konstaterade felbedömningen av värdet av sökandes ansökan om nedsättning av böter har kommissionen gjort gällande att om tribunalen finner att sökanden bidrog med upplysningar med ett betydande mervärde och visade en verklig eller sann samarbetsvilja, så bör nedsättningen inte överstiga 3 procent, eftersom samarbetet i det aktuella fallet enbart avsåg sanitetsporslin och den franska marknaden och således var mycket begränsat.
233 Det ska härvid preciseras att även om 2002 års meddelande om samarbete inte föregriper den bedömning av nedsättningen av böter som unionsdomstolen företar när den avgör målet med utövande av sin obegränsade behörighet anser tribunalen att det i det aktuella fallet är lämpligt att beakta meddelandet för att göra en ny beräkning av böterna. Meddelandet gör det nämligen bland annat möjligt att beakta alla relevanta omständigheter i ärendet och att ålägga böter som är proportionerliga i förhållande till samtliga företag som har deltagit i den aktuella överträdelsen.
234 Tribunalen erinrar härvid om att det i punkt 23 b första stycket i 2002 års meddelande om samarbete anges tre kategorier av nedsättning av böter. Det första företaget som uppfyller villkoren i punkt 21 i meddelandet har rätt att få en nedsättning av böterna med mellan 30 och 50 procent, det andra företaget en nedsättning med mellan 20 och 30 procent och de följande företagen en nedsättning med högst 20 procent.
235 I punkt 23 b andra stycket i 2002 års meddelande om samarbete anges att ”[f]ör att bestämma nivån av nedsättning inom dessa kategorier kommer kommissionen att beakta tidpunkten för inlämnandet av bevismaterialet som uppfyller villkoren i [punkt 21 i meddelandet] och i vilken omfattning det representerar mervärdeˮ och att ˮden kan också beakta i vilken grad och med vilken kontinuitet företaget samarbetar efter det datum bevismaterialet lämnats in.”
236 I det nu aktuella fallet ska det först påpekas att sökanden, såsom framgår av skäl 1289 i det angripna beslutet tillhörde det tredje företag som ansökte om nedsättning av böter. Innan dess hade Grohe med dotterbolag och Ideal Standard med dotterbolag ansökt om nedsättning, medan Masco med dotterbolag beviljades immunitet mot böter. Sökanden har därför enligt punkt 23 b första stycket tredje strecksatsen i 2002 års meddelande om samarbete rätt till nedsättning av böter med högst 20 procent, vilket företaget inte heller har bestritt.
237 Sökandens ansökan om nedsättning av böter lämnades in den 17 januari 2006 (se ovan punkt 9), det vill säga ett år och sex månader efter den ansökan om immunitet som hade lämnats in av Masco med dotterbolag (se ovan punkt 5) och ungefär ett år och två månader efter den ansökan om nedsättning av böter som hade lämnats in av Grohe med dotterbolag samt av Ideal Standard med dotterbolag (se ovan punkt 7), men innan meddelandet om invändningar skickades ut.
238 Slutligen ska det påpekas att den redogörelse som sökanden lämnade in till stöd för ansökan om nedsättning av böter är av allmän karaktär och inte avser något specifikt möte. Redogörelserna gjorde det vidare enbart möjligt att styrka överträdelsen såvitt avser åtta månader under år 2004 och bara vad gäller sanitetsporslin och den franska marknaden.
239 Tribunalen anser därför att sökanden mot bakgrund av samtliga omständigheter i målet och särskilt de omständigheter som nämnts ovan i punkterna 236–238, ska beviljas nedsättning med 6 procent av det ålagda bötesbeloppet, närmare bestämt med 402 000 euro.
240 Med beaktande av bedömningen ovan i punkt 239 fastställer tribunalen att det totala bötesbelopp som Roca ska utge solidariskt till följd av den överträdelse i Frankrike som företaget deltog i, ska uppgå till 6 298 000 euro.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Artikel 2.4 b i kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.092 – Badrumsutrustning) ogiltigförklaras i den del i vilken kommissionen fastställde det bötesbelopp som Roca ska utge solidariskt utan att därvid beakta dess samarbete.
2) Det bötesbelopp som Roca ålades i artikel 2.4 b i beslut K(2010) 4185 slutlig ska vara 6 298 000 euro.
3) Talan ogillas i övrigt.
4) Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Rocas rättegångskostnader.
5) Roca ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.
Pelikánová | Jürimäe | Van der Woude |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 september 2013.
Underskrifter