Talan väckt den 29 juli 2009 - Barloworld mot kommissionen
(Mål T-459/11)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Barloworld International, S.L. (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna F. Alcaraz Gutierrez och A. J. de la Cruz Martínez)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara artikel 1.1 i det angripna beslutet eftersom det däri fastslås att artikel 12.5 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer innehåller sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 FEUF och det saknar den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF,
alternativt, med stöd av principen om skydd för berättigade förväntningar, ogiltigförklara artikel 1.2 och 1.3 i det beslut som talan avser, eftersom dessa bestämmelser hindrar att skattesänkningar enligt artikel 12.5 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer fortsätter att tillämpas under hela avskrivningsperioden för de transaktioner som genomfördes mellan datumet för offentliggörandet av kommissionens beslut om att inleda förfarandet (21 december 2007) och datumet för offentliggörandet av det angripna beslutet (21 maj 2011),
alternativt, ogiltigförklara artikel 1.4 och 1.5 i det beslut som talan avser eftersom det inte saknas skäl för att införa en stödordning på grundval av den påstående avsaknaden av rättsliga hinder för gränsöverskridande företagsförvärv, och
förplikta Europeiska unionens kommission att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF eftersom artikel 12.5 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer inte uppfyller rekvisiten för att betraktas som statligt stöd.
Artikel 12.5 i lagen om inkomstskatt för juridiska personer i kombination med det spanska skattesystemet utgör inte någon ekonomisk förmån enligt lydelsen i artikel 107.1 FEUF. Dessutom har den omtvistade åtgärden en allmän karaktär vilket betyder att det inte går att dra slutsatsen att den i själva verket är selektiv i den mening som avses i kommissionens egen respektive domstolens praxis.
Andra grunden: Den totala avsaknaden av motivering i det angripna beslutet
Beslutet saknar den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF, eftersom kommissionen i beslutet inte grundligt och opartiskt undersöker samtliga relevanta omständigheter och inte lämnar en tillräcklig motivering av sina slutsatser i beslutet. Kort sagt är den bristande motiveringen slående när det gäller bedömningen av huruvida det föreligger eller inte föreligger några rättsliga hinder för de gränsöverskridande företagsförvärven.
Tredje grunden: Åtgärdens förenlighet med artikel 107.3 FEUF
Avskrivning av skatt på finansiellt mervärde syftar till, då det saknas skattemässig harmonisering på EU-nivå, att undanröja hinder för gränsöverskridande investeringar, eftersom den upphäver den negativa inverkan som följer av hindren för gränsöverskridande rörelseförvärv och medför att gränsöverskridande rörelseförvärv ges samma skattemässiga behandling som de nationella, vilket säkerställer att de beslut som fattas beträffande sådana transaktioner inte grundas på skattemässiga hänsyn utan uteslutande på ekonomiska sådana.
Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar eftersom de övergångsregler som följer av tillämpningen av denna princip borde vara tillämpliga fram till dagen för offentliggörande av beslutet i EUT den 21 maj 2011
Beslutet angående förvärv utanför Europeiska unionen hade ännu inte antagits och det hade uttryckligen angetts i det första beslutet beträffande förvärv inom Europeiska unionen att det kunde återstå rättsliga hinder utanför gemenskapen för gränsöverskridande rörelseförvärv, som försätter dessa transaktioner i en annan rättslig och faktisk situation än vad som gäller för transaktioner inom gemenskapen. Därför innebar det första beslutet att vissa företag ingavs berättigade förväntningar på spansk lagstiftning, särskilt när de visste att det de facto är omöjligt att i de allra flesta jurisdiktioner genomföra gränsöverskridande företagsförvärv utanför Europeiska unionen.
____________