Mål T‑600/15

Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Växtskyddsmedel – Verksamma ämnet sulfoxaflor – Upptagande i bilagan till verkställighetsförordningen (EU) nr 540/2011 – Villkoret direkt berörd ej uppfyllt – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (första avdelningen) av den 28 september 2016

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Kommissionens förordning om godkännande av ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet sulfoxaflor – Talan som väckts av en sammanslutning av biodlare och av miljöskyddsorganisationer– Villkoret direkt berörd ej uppfyllt – Avvisning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1107/2009; kommissionens förordningar nr 540/2011 och 2015/1295)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kriterier – Deltagande i beslutsförfarandet – Inte tillräckligt för fastställa att villkoret direkt berörd är uppfyllt

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1107/2009; kommissionens förordningar nr 540/2011 och 2015/1295)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Möjlighet att ifrågasätta sakprövningsförutsättningarna genom att åberopa principen om miljöskydd och rätten till ett effektivt domstolsskydd – Föreligger inte

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 37 och 47)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Möjlighet att ifrågasätta sakprövningsförutsättningarna genom att åberopa konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) – Föreligger inte

(Artiklarna 216.2 och 263 fjärde stycket FEUF; Århuskonventionen, artikel 9.3)

1.      En sammanslutning av biodlare och miljöskyddsorganisationer är inte direkt berörda, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, och kan därmed inte väcka talan om ogiltigförklaring av genomförandeförordning 2015/1295 om godkännande av det verksamma ämnet sulfoxaflor i enlighet med förordning nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till genomförandeförordning nr 540/2011.

Genomförandeförordning 2015/1295 – som syftar till att, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, godkänna nämnda verksamma ämne som ingrediens i växtskyddsmedel i enlighet med förordning nr 1107/2009 och upptagande av detta ämne i bilagan till genomförandeförordning nr 540/2011 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen – har nämligen direkt inverkan på medlemsstaternas rättsliga ställning, vilka har möjlighet att godkänna utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel som innehåller sulfoxaflor, om en begäran om detta lämnas in. Förordningen har också direkt inverkan på den rättsliga ställningen för potentiella sökande av godkännande för utsläppande på marknaden av sådana produkter. Den har dock inte någon direkt inverkan på den rättsliga ställningen för denna sammanslutning och dessa organisationer.

Vad gäller förordningens rättsverkningar för medlemmarna i nämnda sammanslutning av biodlare rörande deras äganderätt och rätt att bedriva näringsverksamhet är följande att säga. Även om det antogs att användningen av växtskyddsmedel innehållande sulfoxaflor verkligen kan hota dessa medlemmars näringsverksamhet, berör dessa ekonomiska följder inte deras rättsliga ställning, utan endast deras faktiska situation. Vidare förutsätter detta påstådda hot även att en medlemsstat godkänner ett växtskyddsmedel som innehåller sulfoxaflor. Beviljandet av ett sådant godkännande är emellertid inte en automatisk konsekvens av godkännandet av sulfoxaflor. Medlemsstaterna har nämligen ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning och handlingsutrymme vad gäller ett sådant beviljande.

På samma sätt gäller att i den mån den angripna rättsakten påverkar syftena med den kampanj som förs av miljöskyddsorganisationer är detta endast en påverkan av den faktiska situationen och inte av den rättsliga ställningen.

(se punkterna 24–26, 31–33 och 40–42 samt punkt 1 i domslutet)

2.      Vid prövningen av om en sökande har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av en unionsrättsakt kan förvisso i vissa fall omständigheten att en sådan part har deltagit i det administrativa förfarande som föregick antagandet av det angripna beslutet, i kombination med andra omständigheter, göra det möjligt att anse denna sökande vara personligen berörd av rättsakten i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Ett sådant deltagande gör det emellertid inte möjligt att anse att sökanden är direkt berörd av den berörda rättsakten.

(se punkt 44)

3.      Följaktligen medför artiklarna 37 och 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna inte ett ifrågasättande av tolkningen av artikel 263 fjärde stycket FEUF och särskilt av villkoret direkt berörd, såsom denna följer av unionsdomstolarnas fasta praxis.

Vad gäller artikel 37 i stadgan innehåller nämligen denna artikel endast en princip som föreskriver en generell skyldighet för unionen vad gäller de mål som ska eftersträvas i unionens politik och inte någon rätt att väcka talan vid unionsdomstolarna i miljöfrågor. Vad gäller artikel 47 i stadgan syftar denna bestämmelse inte till att ändra på det system för kontroll av lagenligheten som föreskrivs i fördragen, bland annat reglerna för om mål kan tas upp för direkt talan i Europeiska unionens domstol.

(se punkterna 47, 49 och 52)

4.      De internationella avtal som unionen ingår, såsom Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, har inte företräde framför unionens primärrätt, varför nämnda konvention inte kan medföra undantag från artikel 263 fjärde stycket FEUF.

Vidare innehåller artikel 9.3 i Århuskonventionen inte någon ovillkorlig och tillräckligt precis skyldighet som är ägnad att direkt reglera enskildas situation. Följaktligen kan enskilda inte direkt åberopa artikel 9.3 i Århuskonventionen vid unionsdomstolarna.

Slutligen är artikel 263 fjärde stycket FEUF, såsom denna har tolkats av unionsdomstolarna, inte oförenlig med artikel 9.3 i Århuskonventionen. Det är faktiskt Århuskonventionen själv – genom formuleringen ”den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt” – som villkorar de rättigheter som enligt artikel 9.3 i konventionen ska ges allmänheten med att dessa uppfyller villkoren för upptagande till sakprövning som följer av artikel 263 fjärde stycket FEUF.

(se punkterna 56 och 58–60)