TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 14 juli 2015 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Lembergerland – Absolut registreringshinder – Varumärke för ett vin innehållande geografiska beteckningar – Artikel 7.1 j i förordning (EG) nr 207/2009”
I mål T‑55/14,
Genossenschaftskellerei Rosswag-Mühlhausen eG, Vaihingen-sur-l’Enz (Tyskland), företrätt av advokaten H. Steffan,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av A. Poch, i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 14 november 2013 (ärende R 566/2013-1) om en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordkännetecknet Lembergerland,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna I. Pelikánová och E. Buttigieg (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 januari 2014,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 10 april 2014,
med beaktande av att ingen av parterna en månad efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen således, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, har beslutat att avgöra målet på handlingarna
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Genossenschaftskellerei Rosswag-Mühlhausen eG, ingav den 22 september 2012 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet Lembergerland.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 33 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Alkoholhaltiga drycker (ej öl)”.
4 Granskaren avslog, i beslut av den 30 januari 2013, registreringansökan för de varor som angetts i punkt 3 ovan av det skälet att det förelåg ett absolut registreringshinder enligt artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009.
5 Den 25 augusti 2013 överklagade sökanden granskarens beslut till harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
6 Harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd avslog överklagandet i beslut av den 14 november 2013 (nedan kallat det angripna beslutet). Nämnden slog fast att det sökta varumärket innehåller den geografiska beteckningen Lemberg – vilken är skyddad inom Europiska unionen för vin från Sydafrika med stöd av artikel 8 b ii i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Sydafrika om handel med vin (EGT L 28, 2002, s. 4) (nedan kallat avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika) jämförd med bilaga II till avtalet – fastän det vin som avses med det sökta varumärket inte har ursprung där. Nämnden fann att det sökta varumärket inte utgör blott ett fantasiord som är nytt i förhållande till den geografiska beteckningen Lemberg och att det räcker att det innehåller eller består av beståndsdelar varigenom denna geografiska beteckning med säkerhet kan identifieras för att det ska finnas skäl att avslå registreringsansökan på grund av det registreringshinder som anges i artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009. Överklagandenämnden fann även att den omständigheten att ordet ”Lemberg” betecknar en ”estate” (vingård) och inte en region eller ett territorium inte ändrar det faktum att det rör sig om en geografisk beteckning som är skyddad enligt avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika. Nämnden angav att de andra geografiska beteckningar som sökanden hade åberopat och som är skyddade enligt samma avtal inte hade någon betydelse för bedömningen av den nu aktuella registreringsansökan. Slutligen konstaterade nämnden att artikel 6ter i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd av den 20 mars 1883, med ändringar och tillägg (nedan kallad Pariskonventionen), inte är tillämplig i detta fall, eftersom den endast förbjuder registrering av varumärken i sådana fall då det är fråga om statsemblem, officiella stämplar och emblem tillhörande mellanstatliga organisationer.
Parternas yrkanden
7 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förelägga harmoniseringsbyrån att registrera det sökta varumärket, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
8 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
9 Sökanden har till stöd för sin talan åberopat en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009, och har härvid hävdat att det var felaktigt av överklagandenämnden att avslå ansökan om registrering av det sökta varumärket med tillämpning av denna bestämmelse. Sökanden har gjort gällande att namnet Lemberg endast betecknar en enda vinodling och därmed inte kan anses utgöra en geografisk beteckning i den mening som avses i bland annat rådets förordning nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, s. 1). Sökanden har även gjort gällande att det sökta varumärket utgörs av ett fantasiord, vilket inte sammanfaller med namnet Lemberg och vilket således inte kan vilseleda omsättningskretsen rörande ”förefintligheten av ett samband mellan brukaren och organisationen” i den mening som avses i Pariskonventionen.
10 Harmoniseringsbyrån har bestritt sökandens argument.
11 Tribunalen gör följande bedömning. I artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009 föreskrivs att varumärken för viner som innehåller eller består av en geografisk beteckning som identifierar vin inte får registreras när dessa viner inte har detta ursprung.
12 Skyddet för geografiska beteckningar grundar sig, när det gäller vin, på unionsförordningar, särskild förordningar om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, och på bilaterala konventioner som ingåtts mellan unionen och tredje stater och som avser handel med vin (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2010, Abadía Retuerta/harmoniseringsbyrån (CUVÉE PALOMAR), T‑237/08, REU, EU:T:2010:185, punkterna 73 och 104–108).
13 Det framgår av artikel 8 b ii i avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika att de geografiska beteckningar på sydafrikanska viner som anges i bilaga II till avtalet är skyddade i unionen. Lemberg nämns uttryckligen i denna bilaga II, vilken har rubriken ”Förteckning över geografiska beteckningar”, nämligen i punkt B, ”Geografiska beteckningar för viner med ursprung i Sydafrika”, underpunkt B.2, ”Namn på underområden, distrikt och gårdar”, underpunkt B 2.3, ”Kustområdet”, underpunkt B 2.3.7, ”Tulbagh-distriktet” och underpunkt B 2.3.7 b ”Estates”.
14 Överklagandenämnden fann, i punkterna 13 och 18 i det angripna beslutet, att Lemberg är en geografisk beteckning som är skyddad enligt nämnda avtal. Nämnden fann vidare att denna skyddade geografiska beteckning ingår i det varumärke som sökts registrerat för ”alkoholhaltiga drycker (ej öl)” i klass 33, fastän det vin som avses med varumärket inte har ursprung på den plats som framgår av den geografiska beteckningen. Nämnden fastställde därmed granskarens beslut att avslå registreringsansökan för varor i klass 33 med stöd av artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009.
15 Sökanden har för det första ifrågasatt denna bedömning med åberopande av att ordet ”Lemberg” avser en enda vinodling och således inte kan anses utgöra en geografisk beteckning. Sökanden har i detta hänseende bland annat hänvisat till definitionen av ”geografisk beteckning” i artikel 34.1 b i förordning nr 479/2008.
16 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Det kan konstateras att Lemberg, såsom överklagandenämnden slagit fast, är en geografisk beteckning som är skyddad på unionens territorium för sydafrikanska viner enligt de bestämmelser i avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika som har nämnts i punkt 13 ovan. I motsats till vad sökanden har hävdat föranleder den omständigheten att namnet betecknar en ”estate” (vingård) och inte en region, en kommun eller ett distrikt inte någon annan bedömning än att namnet uttryckligen är skyddat som geografisk beteckning enligt nämnda avtal.
17 Såsom harmoniseringsbyrån har angett finns det nämligen inget stöd i själva avtalet för att de vingårdar som nämns i dess bilaga II inte åtnjuter samma skydd enligt dess artikel 8 b ii som områden, distrikt (districts) och vinodlingsområden (wards), vilka likaledes nämns i bilagan.
18 När det gäller definitionen av ”geografisk beteckning” hänvisar artikel 3 b i avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika, såsom harmoniseringsbyrån har angett, till artikel 22.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter i bilaga 1 C till Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) av den 15 april 1994, som godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3) (nedan kallat TRIPs-avtalet). Med uttrycket geografiska ursprungsbeteckningar avses enligt sistnämnda bestämmelse ”beteckningar som anger att en vara har sitt ursprung i en medlems territorium, eller i en region eller ort inom detta territorium, om varans egenskaper, rykte eller andra karaktäristiska egenskaper i huvudsak kan hänföras till dess geografiska ursprung”. Det finns inget stöd för att en ”ort” i den mening som avses i denna bestämmelse inte skulle kunna utgöras av en vingård eller för att en sådan ”ort” ska avgränsas till ett territorium utifrån dess storlek eller formella administrativa indelning.
19 En etymologisk förklaring på en plats, platsens geografiska och historiska särdrag, de av sökanden åberopade exemplen på olika platser vid namn Lemberg i Tyskland och påpekandet att ursprunget för namnet Lemberg hänvisar till en stad i Ukraina motsäger inte slutsatsen att Lemberg, såsom angetts i punkterna 16–18 ovan, är en geografisk beteckning som är skyddad enligt avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika.
20 Detsamma gäller det argument som sökanden har försökt framställa utifrån definitionen av ”geografisk beteckning” i artikel 34.1 b i förordning nr 479/2008. Lemberg är inte en geografisk beteckning som är skyddad med tillämpning av artikel 36 i förordning nr 478/2008, utan med stöd av avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika. När det gäller definitionen av ”geografisk beteckning” hänvisar detta avtal, såsom angetts i punkt 18 ovan, till artikel 22.1 i TRIPs-avtalet. Härav följer att förordning nr 479/2008 i detta fall inte är relevant för bedömningen av huruvida Lemberg ska anses utgöra en geografisk beteckning i den mening som avses i artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009. Under alla omständigheter delar tribunalen harmoniseringsbyråns bedömning att definitionen av ”geografisk beteckning” i artikel 34.1 b i förordning nr 479/2008 inte står i konflikt med definitionen i artikel 22.1 i TRIPs-avtalet.
21 För det andra har sökanden gjort gällande att det sökta varumärket Lembergerland inte stämmer överens med den geografiska beteckningen Lemberg, vilken nämns i avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika, utan utgör ett nytt fantasiord som består av två slumpmässigt utvalda ord och tretton bokstäver, varav endast sju sammanfaller med nämnda geografiska beteckning. Enligt sökanden har det sökta varumärket en egen betydelse, det vill säga ”ett skogs- och träsklandskap” och det försöker inte ge ”intryck av att komma från den minsta vinodlingen i Västra Kapprovinsen i Sydafrika”.
22 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Såsom överklagandenämnden har angett i punkt 16 i det angripna beslutet framgår det av rättspraxis att det, för att registreringshindret i artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009 ska vara tillämpligt, räcker att det sökta varumärket består av en geografisk beteckning eller av sådana beståndsdelar att det med säkerhet är möjligt att identifiera den aktuella geografiska beteckningen (se, för ett liknande resonemang, dom CUVÉE PALOMAR, punkt 12 ovan, EU:T:2010:185, punkterna 125 och 131).
23 I detta fall är det sökta kännetecknet Lembergerland ett ord som bland annat består av den skyddade geografiska beteckningen Lemberg, vilken klart kan identifieras i själva känntecknet. Detta har inte heller bestritts av sökanden.
24 Sökanden har dock gjort gällande att det sökta varumärket, som helhet betraktat, inte kan ge upphov till förväxling med den aktuella geografiska beteckningen, eftersom den har en annan betydelse än denna beteckning (se punkt 21 ovan).
25 Såsom överklagandenämnden har angett i punkt 17 i det angripna beslutet – där den hänvisat till fjärde skälet i rådets förordning (EG) nr 3288/94 av den 22 december 1994 om ändring av förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken för genomförande av de avtal som ingåtts inom ramen för Uruguayrundan (EGT L 349, s. 83; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 37), genom vilken artikel 7.1 j infördes i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3) (nu artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009) – ska ett varumärke vägras registrering om det innehåller eller består av en geografisk beteckning, oavsett om det sökta känntecknet kan vilseleda konsumenten om ursprunget för det vin som varumärket avser.
26 I fjärde skälet i förordning nr 3288/94 preciseras nämligen att det i artikel 23.2 i TRIPs-avtalet föreskrivs att varumärken som innehåller eller består av falska geografiska beteckningar för vin ska vägras registrering eller att registreringen av sådana varumärken ska ogiltigförklaras, utan att det är ett villkor att de ska vara ägnade att vilseleda allmänheten. Följaktligen är det, för tillämpningen av det absoluta registreringshindret i artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009, inte nödvändigt att fastställa huruvida det sökta varumärket kan vilseleda allmänheten eller huruvida det medför en risk för förväxling vad avser varans ursprung (dom CUVÉE PALOMAR, punkt 12 ovan, EU:T:2010:185, punkterna 119 och 120).
27 I samband härmed underkänner tribunalen även sökandens argument att det sökta varumärket inte kan vägras registrering, eftersom det ”inte kan vilseleda allmänheten om förefintligheten av ett samband mellan brukaren och organisationen” i den mening som avses i punkt 1 c i artikel 6ter i Pariskonventionen. Såsom överklagandenämnden har angett i punkt 23 i det angripna beslutet är denna bestämmelse nämligen inte tillämplig i detta fall, eftersom artikel 6ter i Pariskonventionen endast förbjuder användning av unionsländernas vapen, flaggor och andra statsemblem samt av dessa länder antagna officiella kontroll- och garantimärken, liksom sådana vapen, flaggor, emblem och märken som tillhör internationella mellanstatliga organisationer, och inte föreskriver skydd för geografiska beteckningar.
28 Under alla omständigheter medför de extra bokstäverna i det sökta kännetecknet, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte att det framstår som påhittat i förhållande till den geografiska beteckningen Lemberg, eftersom det tyska ordet ”lemberger” är ett adjektiv som bildats ur ordet ”Lemberg” och det tyska ordet ”Land” betyder ”region eller område”, vilket – såsom harmoniseringsbyrån angett – innebär att det sökta kännetecknet kan förstås så att det hänvisar till ”regionen Lemberg” eller ”området Lemberg”. Det sökta varumärket har således ingen egen och självständig betydelse som på ett avgörande sätt skiljer sig från betydelsen av den geografiska beteckningen Lemberg.
29 Härav följer att harmoniseringsbyrån, i motsats till vad sökanden har hävdat, gjorde en riktig bedömning när den fann att det sökta varumärket Lembergerland består av eller innehåller den geografiska beteckningen Lemberg, vilken är skyddad för sydafrikanskt vin enligt avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika. De varor som avses med det sökta varumärket inbegriper vin och sökanden har inte påstått att detta vin härstammar från Lemberg. Tribunalen finner följaktligen att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att det sökta varumärket omfattas av det absoluta registreringshindret i artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009.
30 Vad sökanden anfört i övrigt föranleder inte någon annan bedömning.
31 Sökanden har påpekat att överklagandenämnden inte beaktade registreringen av varumärket Lembergerland i Tyskland.
32 Tribunalen erinrar härvid om att det framgår av fast rättspraxis att gemenskapsordningen för varumärken är ett självständigt system, som består av en samling regler och som syftar till att uppnå de mål som är specifika för detta system och att detta system ska tillämpas utan hänsyn till de nationella systemen. Harmoniseringsbyrån och, i förekommande fall, unionsdomstolarna är således inte bundna av ett beslut som fattats av en medlemsstat i unionen, enligt vilket ett kännetecken kan registreras som nationellt varumärke. Befintliga registreringar i unionens medlemsstater utgör endast en omständighet som kan beaktas i samband med registreringen av ett gemenskapsvarumärke, eftersom det sökta varumärket som sådant endast ska bedömas utifrån relevanta unionsbestämmelser. Härav följer att förekomsten av ett beslut om registrering från den behöriga nationella varumärkesmyndigheten inte innebär att harmoniseringsbyrån är skyldig att registrera det sökta varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom CUVÉE PALOMAR, punkt 12 ovan, EU:T:2010:185, punkterna 137 och 138 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 maj 2013, Restoin/harmoniseringsbyrån (EQUIPMENT), T‑356/11, EU:T:2013:253, punkt 74 och där angiven rättspraxis).
33 Som harmoniseringsbyrån har angett, påverkar den omständigheten att det sökta varumärket har registrerats i Tyskland således inte lagenligheten av överklagandenämndens beslut.
34 Sökanden har vidare gjort gällande att harmoniseringsbyrån åsidosatte likhetsprincipen. Enligt sökanden finns det många varumärken registrerade för varor i klass 33 som innehåller beståndsdelen ”fisch” eller ”sonne”, trots att det i avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika finns flera geografiska beteckningar som består av eller innehåller någon av dessa beståndsdelar.
35 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Överklagandenämnderna ska fatta beslut enligt förordning nr 207/2009 beträffande registrering av ett kännetecken som gemenskapsvarumärke inom ramen för en normbunden behörighet och de har således inte någon befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar. Såsom harmoniseringsbyrån har angett ska lagenligheten av överklagandenämndernas beslut således enbart bedömas på grundval av denna förordning, såsom den tolkas av unionsdomstolarna, och inte mot bakgrund av överklagandenämndernas tidigare beslutspraxis (se dom av den 26 april 2007, Alcon/harmoniseringsbyrån, C‑412/05 P, REG, EU:C:2007:252, punkt 65 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 maj 2012, Universal Display/harmoniseringsbyrån (UniversalPHOLED), T‑435/11, EU:T:2012:210, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
36 Dessutom kan principen om likabehandling endast åberopas när detta är förenligt med legalitetsprincipen (dom av den 10 mars 2011, Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån, C‑51/10 P, REU, EU:C:2011:139, punkt 75). Dessutom ska, med hänsyn till kraven på rättssäkerhet och god förvaltning, bedömningen av en registreringsansökan vara stringent och fullständig samt göras i varje enskilt fall (dom Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån, ovan, EU:C:2011:139, punkt 77).
37 I detta fall gjorde överklagandenämnden inte någon oriktig bedömning när den fann att villkoren i artikel 7.1 j i förordning nr 207/2009, såsom framgår av punkt 29 ovan, var uppfyllda. De gemenskapsvarumärken som sökanden har hänvisat till, dock utan att ange några konkreta exempel, kan eventuellt innehålla geografiska beteckningar som består av eller innehåller beståndsdelarna ”fisch” eller ”sonne”, men inte beståndsdelen ”lemberg”. Ärendet vid överklagandenämnden avsåg – såsom nämnden angav i punkt 20 i det angripna beslutet – inte geografiska beteckningar bestående av eller innehållande beståndsdelarna ”fisch” eller ”sonne”, vilka likaledes är skyddade enligt avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika. De faktiska omständigheterna är således, under alla förhållanden, inte jämförbara med de faktiska omständigheterna i det nu aktuella fallet.
38 Härav följer att sökanden inte med framgång kan åberopa harmoniseringsbyråns tidigare beslut om registrering såsom gemenskapsvarumärken av kännetecken innehållande beståndsdelarna ”fisch” eller ”sonne” till styrkande av att den slutsats som överklagandenämnden drog i det angripna beslutet är felaktig (se, för ett liknande resonemang, dom Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån, punkt 36 ovan, EU:C:2011:139, punkterna 78 och 79, och dom UniversalPHOLED, punkt 35 ovan, EU:T:2012:210, punkt 39).
39 Sökanden har även påpekat att skyddet för den sydafrikanska geografiska beteckningen Lemberg inte har hindrat att även den österrikiska vinodlingen St. Magdalena am Lemberg är skyddad såsom geografisk beteckning enligt samma avtal mellan gemenskapen och Sydafrika. Enligt sökanden borde det sökta varumärket kunna registreras utifrån samma principer som låg till grund för uppfattningen att de båda ovannämnda beteckningarna inte står i konflikt med varandra.
40 Tribunalen delar den bedömning som överklagandenämnden gjorde i punkt 21 i det angripna beslutet, nämligen att de båda geografiska beteckningarna – i enlighet med artikel 7.4 a i avtalet mellan gemenskapen och Sydafrika – är skyddade mot bakgrund av att de är föremål för traditionell och varaktig användning samt att de inte är ägnade att vilseleda konsumenten, även om det antas att det föreligger homonymi mellan beteckningarna. Dessutom har överklagandenämnden riktigt påpekat att detta påstådda juridiska problem under alla förhållanden faller utanför saken i det aktuella ärendet.
41 Mot denna bakgrund kan talan inte vinna bifall såvitt avser den enda grunden och den ska således ogillas i sin helhet. Det är härvid inte nödvändigt att pröva det yrkande om avvisning på grund av rättegångshinder som harmoniseringsbyrån har framställt i andra hand.
Rättegångskostnader
42 Enligt artikel 134. 1 i tribunalens rättegångsregler ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet ska yrkandet bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Genossenschaftskellerei Rosswag-Mühlhausen eG ska ersätta rättegångskostnaderna.
Kanninen | Pelikánová | Buttigieg |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 juli 2015.
Underskrifter