Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 18 augusti 2023 – Lear Corporation Hungary Autóipari Gyártó Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága
(Mål C-532/23, Lear Corporation Hungary)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Törvényszék
Parter i det nationella målet
Kärande: Lear Corporation Hungary Autóipari Gyártó Kft.
Svarande: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága
Tolkningsfrågor
Ska artikel 183 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet)1 samt principerna om likvärdighet och effektivitet tolkas så, att när en beskattningsbar person ansöker om återbetalning av mervärdesskatt som personen tidigare inte kunde ansöka om på grund av tillämpningen av ett lagstadgat villkor, vilket genom en dom av domstolen har förklarats strida mot gemenskapsrätten, det ska anses att ansökan om återbetalning i ett sådant fall samtidigt utgör ett krav på dröjsmålsränta, med hänsyn till att räntan är accessorisk och till den omständigheten att krav på dröjsmålsränta regleras av regleras av samma nationella bestämmelse som gäller för ansökan om återbetalning av den mervärdesskatt vars försenade betalning har gett upphov till dröjsmålet?
Är en praxis i en medlemsstat förenlig med principerna om likvärdighet och effektivitet, och i synnerhet med principen om skatteneutralitet, när den innebär att en medlemsstat i samband med ett administrativt skatteförfarande, mot bakgrund av dispositionsprincipen, avslår den beskattningsbara personens senare krav på dröjsmålsränta på grund av att personens tidigare krav på dröjsmålsränta, med anledning av vilket förfarandet inletts, inte omfattade den tilläggsperiod som angavs i det senare kravet, så att sistnämnda krav kvalificeras som ett nytt krav och preskriberas, trots att skattemyndigheten själv inte på något sätt har ansett sig bunden av den beskattningsbara personens första krav enligt dispositionsprincipen, utan endast har hänvisat till denna princip i fråga om den dröjsmålsränta som begärts för en period som ännu inte var känd vid tidpunkten för framställandet av det krav med anledning av vilket förfarandet inletts, eftersom denna period fastställts i rättspraxis medan nämnda förfarande pågick?
Kan, mot bakgrund av principerna om likvärdighet, effektivitet och skatteneutralitet, ett senare krav som framställts i samband med ett administrativt skatteförfarande på grundval av domstolarnas rättspraxis anses utgöra ett tillägg till det första kravet, med anledning av vilket förfarandet inletts, eller en ändring av detta första krav, vilket innebär att de båda kraven endast skiljer sig åt vad avser perioden för betalning av ränta?
Är en praxis i en medlemsstat förenlig med principerna om likvärdighet, effektivitet och skatteneutralitet när den innebär att ett krav som framställts efter det att preskriptionstiden har löpt ut preskriberas utan att det prövas huruvida det finns godtagbara omständigheter som hade kunnat skjuta upp eller avbryta preskriptionstiden, särskilt med beaktande av det första krav som sökanden framställde år 2014 och av att, även om den gällande lagstiftningen inte ändrades under preskriptionstiden, utan endast innehöll villkoren för att ansöka om återbetalning av mervärdesskatt, Kúria (Högsta domstolen, Ungern) och EU-domstolen, i avsaknad av lagstiftning på området, har fastställt villkoren för att kräva dröjsmålsränta i sin praxis genom en extensiv tolkning av denna lagstiftning, med följden att reglerna för att kräva dröjsmålsränta under en avgörande del av den femåriga preskriptionstiden inte bara var okända eller otydliga för de beskattningsbara personerna, utan inte ens existerade i form av en lagstadgad bestämmelse?
____________
1 EUT L 347, 2006, s. 1.