TRIBUNALENS DOM (tionde avdelningen)
den 4 oktober 2023 (*)
”Skyddsåtgärder – Marknaden för stålprodukter – Import av vissa stålprodukter – Genomförandeförordning (EU) 2021/1029 – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talerätt – Upptagande till prövning – Förlängning av en skyddsåtgärd – Nödvändighet – Risk för allvarlig skada – Anpassningsåtgärder – Unionens intresse – Uppenbart oriktig bedömning”
I mål T‑598/21,
European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi), Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna M. Campa, D. Rovetta, P. Gjørtler och V. Villante,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av G. Luengo och P. Němečková, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (tionde avdelningen)
sammansatt av ordföranden O. Porchia samt domarna M. Jaeger (referent) och P. Nihoul,
justitiesekreterare: handläggaren M. Zwozdziak-Carbonne,
efter den skriftliga delen av förfarandet, däribland beslutet av den 3 november 2021 om avslag på sökandens begäran om skyndsam handläggning,
och efter förhandlingen den 7 mars 2023,
följande
Dom
1 Sökanden, European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi), har genom sin talan enligt artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1029 av den 24 juni 2021 om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 för att förlänga den slutgiltiga skyddsåtgärden på import av vissa stålprodukter (EUT L 225 I, 2021, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen).
Bakgrund till tvisten
2 Sökanden är en sammanslutning av företag i Europeiska unionen som företräder de intressen som importörer, distributörer, handlare och bearbetningsföretag har i fråga om icke-integrerat stål, rostfritt stål och metallprodukter.
3 Den 23 mars 2018 införde Amerikas förenta stater importtullar enligt Section 232 i Trade Expansion Act (lagen om handelsutveckling).
4 Mot bakgrund av de statistiska uppgifter som samlats in efter införandet av övervakningsåtgärder inledde kommissionen en undersökning om skyddsåtgärder för att granska situationen för flera kategorier av stålprodukter.
5 Kommissionen antog genomförandeförordning (EU) 2018/1013 av den 17 juli 2018 om införande av provisoriska skyddsåtgärder beträffande vissa stålprodukter (EUT L 181, 2018, s. 39), eftersom dess analys av uppgifterna föranledde kommissionen att preliminärt dra slutsatsen att unionens stålindustri riskerade att lida allvarlig skada med avseende på 23 av de 28 produktkategorier som omfattades av undersökningen om skyddsåtgärder.
6 Kommissionen ansåg därefter att unionens stålindustri riskerade att lida allvarlig skada med avseende på 26 kategorier av stålprodukter och antog därför genomförandeförordning (EU) 2019/159 av den 31 januari 2019 om införande av slutgiltiga skyddsåtgärder på import av vissa stålprodukter (EUT L 31, 2019, s. 27). Genom denna genomförandeförordning infördes en slutgiltig skyddsåtgärd för en period på tre år, med möjlighet till förlängning med upp till åtta år, i form av särskilda tullkvoter per kategori för vilka det kvantitativa taket fastställdes till den genomsnittliga importvolymen från de berörda länderna under perioden 2015–2017, ökad med 5 procent för att säkerställa att de traditionella handelsflödena upprätthålls och att den befintliga användar- och importindustrin i unionen får tillräckligt stöd. Tullsatsen utanför kvoten, som vid tidpunkten för den provisoriska åtgärden fastställdes till 25 procent, bekräftades när den slutgiltiga åtgärden antogs.
7 I motsats till den situation som rådde under de provisoriska skyddsåtgärderna, fastställdes i genomförandeförordning 2019/159 särskilda kvoter per land för de länder som hade ett betydande intresse i egenskap av leverantörer (det vill säga länder med en andel på mer än 5 procent av importen i den aktuella produktkategorin). En ”återstående” eller ”total” kvot fastställdes även för andra länder som exporterade till unionen. Kommissionen ansåg även att ett leverantörsland borde få tillgång till den återstående kvoten när det har uttömt sin landspecifika tullkvot för att inte bara säkerställa upprätthållandet av traditionella handelsflöden, utan också i förekommande fall för att undvika att delar av den återstående tullkvoten skulle förbli outnyttjade.
8 Från den 2 februari 2019, då genomförandeförordning 2019/159 trädde i kraft, till den 30 juni 2021 gjordes det regelbundet en ny undersökning av skyddsåtgärden och den liberaliserades gradvis, med jämna mellanrum, för att öka de kvantitativa tröskelvärdena så att unionsindustrin kunde anpassa sig.
9 I samband med de översyner som genomfördes under september 2019 och juni 2020 gjorde kommissionen ändringar i förvaltningen av systemet med tullkvoter för att bland annat beakta de senaste handelsuppgifterna.
10 Den 15 januari 2021 mottog kommissionen en motiverad begäran från tolv av unionens medlemsstater om att den, i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler (EUT L 83, 2015, s. 16) (nedan kallad grundförordningen om skyddsåtgärder), skulle undersöka huruvida den gällande skyddsåtgärden skulle förlängas.
11 Den 26 februari 2021 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning och uppmanade berörda parter att delta i en undersökning om en eventuell förlängning av skyddsåtgärden genom att lämna synpunkter och bevisning till stöd för detta.
12 Den 24 juni 2021 antog kommissionen den angripna förordningen om förlängning av skyddsåtgärden med en period på tre år till och med den 30 juni 2024, eftersom den ansåg dels att ett avskaffande av skyddsåtgärden, mot bakgrund av covid-19-pandemin, kunde orsaka en plötslig importvåg som allvarligt skulle förvärra den fortfarande bräckliga ekonomiska situationen för unionens stålindustri, dels att användarna för alla produktkategorier hade haft möjlighet att göra tullfria stålinköp från flera källor, eftersom cirka 11 miljoner ton tullfria tullkvoter fortfarande var outnyttjade, det vill säga 36 procent av den totala tillgängliga tullkvotsvolymen.
Parternas yrkanden
13 Sökanden yrkar att tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna förordningen, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– i första hand avvisa talan,
– i andra hand ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till prövning
15 Kommissionen har, utan att framställa någon formell invändning om rättegångshinder, bestritt att förevarande talan kan tas upp till prövning, eftersom den anser att sökanden varken har något berättigat intresse av att få saken prövad eller talerätt. Sökanden har för sin del gjort gällande att den har ett berättigat intresse av att få saken prövad och att den har rätt att väcka talan mot den angripna förordningen.
Huruvida det föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad
16 För det första anser kommissionen att sökanden, när förevarande talan väcktes, inte visade att den uppfyllde villkoren för att styrka ett berättigat intresse av att få saken prövad.
17 Inledningsvis hindrar den angripna förordningen inte import av de berörda kategorierna av stålprodukter till unionen, eftersom skyddslagstiftningen endast är tillämplig om en allvarlig skada uppkommer till följd av den ökade importen utöver de traditionella handelsflödena. Vad beträffar skyldigheten att betala tullen utanför kvoten på 25 procent är sökandens intresse således hypotetiskt.
18 Vidare hade tullkvoten för de produktkategorier som importerades av de bolag som sökanden företrädde inte uttömts vid den tidpunkt då talan väcktes. Enligt kommissionen kan en ogiltigförklaring av den angripna förordningen således inte medföra någon fördel för sökanden, eftersom förordningen ännu inte har fått några rättsverkningar för sökanden eller dess medlemmar. Sökandens berättigade intresse av att få saken prövad är således varken faktiskt eller aktuellt.
19 Kommissionen anser i detta sammanhang att den omständigheten att sökandens medlemmar beaktar förekomsten av tullkvoter i sin handelsplanering inte innebär att deras rättsliga ställning har ändrats genom den angripna förordningen. Tribunalen har för övrigt redan i domen av den 20 oktober 2021, Novolipetsk Steel/kommissionen (T‑790/19, ej publicerad, EU:T:2021:706), avfärdat antagandet att tullkvoterna fick verkningar. Kommissionen har dessutom hävdat att den omständigheten att importen förblir oförändrad medan nivån på de outnyttjade tullkvoterna ökar visar att skyddsåtgärden inte får de negativa verkningar på handelsflödena som sökanden har gjort gällande.
20 Den omständigheten att importen omfattas av tullkvoter innebär slutligen inte att importörerna åläggs en särskild börda. En ogiltigförklaring av den angripna förordningen skulle således inte medföra någon fördel för sökanden i detta avseende.
21 För det andra har kommissionen understrukit att det är osäkert huruvida den angripna förordningen vid en viss tidpunkt kan få rättsverkningar för de produkter som importeras av sökandens medlemmar, eftersom kommissionen genomför regelbundna översyner under skyddsåtgärdens tillämpningsperiod.
22 För det tredje har kommissionen påpekat att den omständigheten att sökanden och dess medlemmar kommer att ha ett berättigat intresse av att få saken prövad om och när en tull utanför kvoten på 25 procent ska tillämpas inte innebär att det inte finns något effektivt rättsmedel. Enligt kommissionen har sökanden och dess medlemmar i en sådan situation nämligen möjlighet att bestrida de nationella tullmyndigheternas uppbörd av denna tull vid de nationella domstolarna. De nationella domstolarna kan då hänskjuta frågan om den angripna förordningens giltighet till EU-domstolen enligt artikel 267 FEUF.
23 Sökanden har bestritt kommissionens argument.
24 Enligt fast rättspraxis är det väsentliga och främsta villkoret för varje talan vid domstol nämligen att det finns ett berättigat intresse av att få saken prövad. En talan om ogiltigförklaring som väcks av en fysisk eller juridisk person kan således endast tas upp till prövning om sökanden har ett intresse av att få den angripna akten ogiltigförklarad. En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad förutsätter att en ogiltigförklaring av den angripna akten i sig kan medföra rättsliga följder, att talan således genom sitt resultat kan medföra en fördel för sökanden och att denna person kan visa ett faktiskt och aktuellt intresse av att nämnda akt ogiltigförklaras (se dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
25 I förevarande fall framgår det av den mekanism som införts genom den angripna förordningen att de rättsregler som är tillämpliga på import till unionen av de aktuella produkterna är mindre förmånliga än de som skulle vara tillämpliga i avsaknad av skyddsåtgärder (se, analogt, dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 33).
26 En ogiltigförklaring av den angripna förordningen genom ett för sökanden gynnande beslut skulle således i sig kunna få rättsverkningar och, genom sitt resultat, kunna medföra en fördel för sökanden, som följaktligen har ett berättigat intresse av att få saken prövad (se, analogt, dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 34).
27 I skälen 85 och 86 i den angripna förordningen föreskrivs ett förfarande för översyn och liberalisering av skyddsåtgärden (se, i detta sammanhang, punkt 8 ovan). Denna process syftar bland annat till att göra det möjligt att införa en mer öppen importordning och på så sätt gynna importörerna. Den gradvisa liberaliseringen av tullkvoterna ändrar importörernas rättsliga ställning. En ogiltigförklaring av den angripna förordningen är därför jämförbar med en fullständig liberalisering av kvoterna. Det kan följaktligen inte förnekas att sökanden har ett intresse av att få nämnda förordning ogiltigförklarad, för att kunna utöva sin verksamhet inom ramen för ett rättsligt system utan begränsningar kopplade till kvantitativa tröskelvärden.
28 Till skillnad från vad kommissionen har anfört (se punkt 18 ovan) var detta intresse dessutom faktiskt och aktuellt dagen då talan väcktes. Det framgår nämligen av skäl 1 i den angripna förordningen att den införda skyddsmekanismen inbegriper två etapper, varav den första består i införandet av tullkvoter och den andra består i att en tilläggstull tillämpas på import när de fastställda kvantitativa tröskelvärdena för dessa tullkvoter överskrids. Även om den andra etappen per definition endast sker i fördröjning i förhållande till den första, föreligger denna fas vid den tidpunkt då den förordning i vilken den föreskrivs börjar tillämpas, nämligen i förevarande fall den 1 juli 2021. Sökanden väckte sin talan den 20 september 2021.
29 På samma sätt är, i enlighet med fast rättspraxis av vilken framgår att ett berättigat intresse av att få saken prövad inte får avse en framtida och hypotetisk situation och inte kan följa av rena antaganden (se beslut av den 28 september 2021, Airoldi Metalli/kommissionen, T‑611/20, ej publicerat, EU:T:2021:641, punkt 42 och där angiven rättspraxis), sökandens intresse i förevarande fall säkert, i motsats till vad kommissionen har hävdat (se punkterna 17 och 21 ovan), eftersom kvotsystemet, till följd av artikel 2 i den angripna förordningen, blir effektivt vid den tidpunkt då förordningen börjar tillämpas. Det kan härvidlag konstateras att kommissionens argument som grundas på att det genomförs regelbundna översyner (se punkt 21 ovan) inte är relevant, eftersom situationen, mellan varje översyn, inte är osäker såvitt avser kvoten införande och, följaktligen, såvitt avser de rättsverkningar som är knutna till kvotsystemet.
30 Kommissionens ståndpunkt att ett berättigat intresse av att få saken prövad inte kan föreligga förrän den eventuella dagen för åläggandet av tilläggstullen på grund av att tröskelvärdena har överskridits förefaller härröra från en sammanblandning av de två etapper som anges i punkt 28 ovan. Sökandens intresse inskränker sig inte till bestridandet av den ålagda tilläggstullen, utan omfattar även bestridandet av kvotsystemet, vars förekomst i sig ändrar medlemmarnas rättsliga ställning. En ogiltigförklaring av den angripna förordningen skulle således leda till en omvändning för denna ändring, eftersom den tidigare rättsliga situationen för sökandens medlemmar – vilken var mer fördelaktig än den där de omfattas av ett kvotsystem – skulle återupprättas, vilket i motsats till vad kommissionen har anfört skulle medföra en fördel för dem (se punkt 20 ovan).
31 Det är i detta hänseende inte relevant att, såsom kommissionen har gjort (se punkt 19 ovan), göra gällande dels att tullkvoterna påstås bevara de historiska importnivåerna, dels att den angripna förordningen inte hindrar import, i synnerhet med hänsyn till att tullkvoterna inte har uttömts. Utan att undersöka de svårigheter som sökanden har anfört i sina skrivelser och vid förhandlingen, för att förklara skälen till att tullkvoterna inte uttömts, ska det understrykas att dessa överväganden under alla omständigheter inte hänför sig till rättsliga utan till faktiska följder som, i förekommande fall, är avsedda att uppstå senare.
32 Att ställa som villkor, för att sökanden ska ha ett berättigat intresse av att få saken prövad vad gäller bestridandet av kvotsystemet, att det tas ut en tilläggstull skulle dessutom kunna leda till att sökanden tvingades importera volymer över kvantitativa tröskelvärden för att kunna bestrida nämnda system och till att det bortsågs från den ogynnsamma situation som tillämpningen av ett sådant system i sig innebär för en importör.
33 Slutligen ska det påpekas att kommissionens argument, som det erinrats om i punkt 19 ovan och som upprepades vid förhandlingen och som syftar till att hävda att tribunalen i domen av den 20 oktober 2021, Novolipetsk Steel/kommissionen (T‑790/19, ej publicerad, EU:T:2021:706), avfärdade antagandet att tullkvoterna fick verkningar, saknar relevans.
34 För det första uttalade sig inte tribunalen i domen av den 20 oktober 2021, Novolipetsk Steel/kommissionen (T‑790/19, ej publicerad, EU:T:2021:706), om huruvida den vid tribunalen anhängiggjorda talan kunde tas upp till prövning. De överväganden som kommissionen grundar sig på saknar således relevans för prövningen av huruvida sökanden har ett berättigat intresse av att få saken prövad inom ramen för förevarande talan.
35 För det andra påpekade tribunalen, i det mål som avgjordes genom domen av den 20 oktober 2021, Novolipetsk Steel/kommissionen (T‑790/19, ej publicerad, EU:T:2021:706), att sökanden inte hade styrkt att det förelåg verkningar före tillämpningen av tullen utanför kvoten. Denna slutsats följer emellertid av en undersökning av tullkvoternas verkningar i syfte att fastställa huruvida kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning i sin analys. I detta sammanhang är omfattningen av tribunalens prövning en väsentlig omständighet som däremot är ovidkommande för den prövning som tribunalen ska göra vid prövningen av huruvida en sökande har ett berättigat intresse av att få saken prövad.
36 För det tredje ska de aktuella verkningarna, inom ramen för denna kontroll, vara av rättslig karaktär, såsom understrukits i den rättspraxis som har angetts i punkt 24 ovan. Tribunalens prövning i domen av den 20 oktober 2021, Novolipetsk Steel/kommissionen (T‑790/19, ej publicerad, EU:T:2021:706), avser den bevisning som lagts fram för att visa att verkningarna uppfyllde den grad av intensitet som krävdes innan tullkvoterna uttömdes. Tribunalens resonemang grundar sig således på statistiska uppgifter om flöden och en importörs förklaring som syftar till att visa att det föreligger tillräckligt intensiva handelseffekter, såsom krävs enligt den lagstiftning som var aktuell i det målet.
37 Den invändning om rättegångshinder som avser att sökanden saknar ett berättigat intresse av att få saken prövad ska således ogillas.
Talerätt
38 Enligt fast rättspraxis föreskrivs i artikel 263 fjärde stycket FEUF två fall där en fysisk eller juridisk person får väcka talan mot en akt som inte riktar sig till denna person. För det första får en sådan talan väckas om akten direkt och personligen berör personen. För det andra får talan väckas mot en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder, om denna akt direkt berör personen (se dom av den 16 maj 2019, Pebagua/kommissionen, C‑204/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:425, punkt 26 och där angiven rättspraxis, och dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
39 Mot bakgrund av handlingarna i målet ska tribunalen först pröva det andra fallet.
40 Tribunalen erinrar inledningsvis om att enligt rättspraxis kan sökanden, i egenskap av sammanslutning som företräder importörers, distributörers, handlares och bearbetningsföretags intressen vad gäller icke-integrerat stål, rostfritt stål och metallprodukter, endast väcka talan om ogiltigförklaring om den kan göra gällande ett eget intresse eller, om så inte är fallet, om de företag som sökanden företräder eller vissa av dem har individuell talerätt (dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen, C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkt 87).
41 I förevarande fall framgår det av artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF att om den angripna akten är en regleringsakt som direkt berör sökandens medlemmar och denna akt inte medför genomförandeåtgärder, ska det anses styrkt att dessa medlemmar har talerätt.
42 I detta sammanhang anser kommissionen att sökanden inte kan väcka talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, eftersom sökanden dels inte har visat att dess medlemmar var direkt berörda av nämnda förordning, dels inte har visat att det inte har vidtagits några genomförandeåtgärder i förhållande till dess medlemmar.
– Huruvida den angripna rättsakten är en regleringsakt
43 Enligt fast rättspraxis omfattar begreppet regleringsakt, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF, i princip samtliga icke-lagstiftningsakter med allmän giltighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkterna 23 och 28 och där angiven rättspraxis). Huruvida en akt är en lagstiftningsakt eller en icke-lagstiftningsakt beror enligt EUF-fördraget på huruvida förfarandet för dess antagande var ett lagstiftningsförfarande eller ej (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet, C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkt 58, och beslut av den 6 september 2011, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, T‑18/10, EU:T:2011:419, punkt 65).
44 I förevarande fall har den angripna förordningen för det första allmän giltighet, eftersom den förlänger en skyddsåtgärd mot import av vissa stålprodukter. För det andra är denna förordning inte en lagstiftningsakt, eftersom den inte har antagits enligt ett ordinarie eller särskilt lagstiftningsförfarande.
45 Den angripna förordningen är således en regleringsakt, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF.
– Villkoret direkt berörd
46 Villkoret att en fysisk eller juridisk person ska vara direkt berörd av den akt som talan avser är uppfyllt om två kriterier samtidigt är uppfyllda. För det första måste den ifrågasatta akten ha direkt inverkan på personens rättsliga ställning. För det andra får akten inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka akten riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen, utan tillämpning av andra mellanliggande regler (se dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
47 I förevarande fall har kommissionen hävdat att sökandens situation inte uppfyller villkoren för att vara direkt berörd. Kommissionen anser nämligen att rättsverkningarna av den angripna förordningen inte kan materialiseras automatiskt genom enbart denna förordning, eftersom sökandens medlemmar vid tidpunkten för talans väckande kunde fortsätta att utöva sin verksamhet på samma sätt som före antagandet av nämnda förordning.
48 Kommissionen har i detta avseende gjort gällande att alla importörer i unionen inte påverkas förrän medlemsstaternas tullmyndigheter har tagit ställning till beloppet för skyddstullen genom att genomföra den angripna förordningen i form av en underrättelse om tullskulden eller en liknande deklaration.
49 När det gäller frågan huruvida det första kriterium som det har erinrats om i punkt 46 ovan är uppfyllt, ska det påpekas att den angripna förordningen fastställer den rättsliga ramen och de villkor på vilka sökandens medlemmar har möjlighet att importera produkter till unionen, i fråga om såväl volym som pris, eftersom deras produkter omfattas av ett kvotsystem och inte längre av en övergång till fri omsättning inom unionen, vilken varken kräver fastställande av kvantiteter eller kommissionens godkännande. I ett sådant system med tullkvoter är möjligheten för sökandens medlemmar att använda den tullfria kvoten beroende av kommissionens fastställande av kvantiteter inom denna kvot med avseende på deras produkter (se, analogt, dom av den, 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/lommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 44). Tribunalen finner således att den angripna förordningen har en direkt inverkan på den rättsliga ställningen för sökandens medlemmar.
50 Det ska i detta sammanhang understrykas att ett godtagande av kommissionens ståndpunkt skulle minska betydelsen av avskiljandet av skyddsmekanismens båda etapper (se punkt 28 ovan) samt av skillnaden i sak mellan rättslig och kommersiell verkan (se punkt 31 ovan).
51 När det gäller frågan huruvida det andra kriteriet, som det har erinrats om i punkt 46 ovan, är uppfyllt, är det relevanta rättsliga testet att det inte finns något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka akten riktar sig, och som ska genomföra den (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 januari 2015, SolarWorld m.fl./kommissionen, T‑507/13, EU:T:2015:23, punkt 40).
52 I förevarande fall lämnade den angripna förordningen inte något utrymme för skönsmässig bedömning till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten i samband med genomförandet av skyddsåtgärder (se, analogt, dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkt 59, och dom av den 12 december 2014, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T‑643/11, ej publicerad, EU:T:2014:1076, punkt 28), såväl i samband med skyddsåtgärdens första etapp, eftersom kvotsystemet blev effektivt vid den tidpunkt då förordningen började tillämpas (se punkt 28 ovan), som i samband med åtgärdens andra etapp, eftersom de behöriga myndigheterna är skyldiga att tillämpa en tull utanför kvoten på 25 procent efter det att tullkvoterna har uttömts (se, analogt, dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 46).
53 Sökandens medlemmar är följaktligen direkt berörda av den angripna förordningen, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 46 ovan.
– Huruvida beslutet inte medför genomförandeåtgärder
54 Enligt kommissionen materialiseras den gemensamma handelspolitikens verkningar genom de genomförandeåtgärder som medlemsstaterna tillämpar på importörens individuella situation. På området för den gemensamma handelspolitiken är det nämligen endast genomförandeåtgärder som konkretiserar verkningarna av en förordning.
55 Importören kan således bestrida dessa genomförandeåtgärder vid de berörda nationella domstolarna, vilka därefter har möjlighet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen avseende giltigheten av den förordning som ligger till grund för nämnda åtgärder, enligt artikel 267 FEUF.
56 Kommissionen har i detta avseende påpekat att de begränsningar som sökanden har bestritt, vilka följer av att rättsmedlen kompletterar varandra, har sin grund i EUF-fördraget och således inte kan ignoreras.
57 I förevarande fall ska det påpekas att den angripna rättsakten förlänger skyddsåtgärden, vilken består dels i att tullkvoter fastställs för vissa stålprodukter, dels i att en tull utanför kvoten på 25 procent tillämpas för all import som överskrider de kvantitativa tröskelvärdena för dessa kvoter. Detta system innebär således att det införs ett villkor som är knutet till importvolymen och som, för de importörer som vill göra inköp över denna nivå, medför att en högre tull tillämpas.
58 Även om det antas att de åtgärder som i förevarande fall tillämpas på en importörs individuella situation utgör genomförandeåtgärder, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF, framgår det av rättspraxis att den omständigheten att en unionsregleringsakt medför genomförandeåtgärder, på så sätt att vissa av förordningens rättsverkningar materialiseras först genom dessa åtgärder, innebär inte för den sakens skull att det kan uteslutas att förordningen, vad avser en fysisk eller juridisk persons rättsställning, medför andra rättsverkningar som inte är beroende av att genomförandeåtgärder vidtas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen, C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkt 45).
59 I förevarande fall infördes kvotsystemet, vilket utgör en verkan av den angripna förordningen på samma sätt som tillämpningen av tullen utanför kvoten, samtidigt som nämnda förordning antogs. En importör måste således agera inom en ny rättslig ram från och med antagandet av den angripna förordningen, vilken skiljer sig från den tidigare rättsliga ramen. Frågan huruvida kvotsystemet har rättsverkningar, såsom de har angetts i punkt 49 ovan, är inte beroende av någon genomförandeåtgärd. Det kan i detta hänseende påpekas att de åtgärder som kommissionen grundar sig på för att anse att kriteriet avseende avsaknad av genomförandeåtgärder inte är uppfyllt inte avser nämnda rättsverkningar (se punkt 58 ovan).
60 Av detta följer att innan tullkvoten har uttömts föreligger det nödvändigtvis inte några genomförandeåtgärder som sökandens medlemmar, vars rättsliga ställning påverkas av att kvotsystemet införts, kan ifrågasätta vid de nationella domstolarna.
61 Importörer, såsom sökandens medlemmar, befinner sig följaktligen i en situation som motsvarar det fall som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF och har således rätt att väcka talan mot den angripna förordningen.
62 Under dessa omständigheter och i enlighet med den rättspraxis som nämns i punkt 40 ovan har sökanden, i egenskap av intresseorganisation, rätt att väcka talan mot den angripna förordningen enligt artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF.
63 Talan kan således tas upp till prövning.
Prövning i sak
64 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat två grunder.
65 Som första grund har sökanden gjort gällande att villkoren för att förlänga skyddsåtgärden enligt artikel 19 i grundförordningen om skyddsåtgärder inte är uppfyllda.
66 Som andra grund har sökanden hävdat att en sådan förlängning inte ligger i unionens intresse.
67 Det ska inledningsvis erinras om att det av fast rättspraxis framgår att unionsinstitutionerna, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska och politiska situationer som de ska bedöma. Domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019, Trace Sport, C‑251/18, EU:C:2019:766, punkt 47 och där angiven rättspraxis, och dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkterna 74 och 75).
Den första grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 19 i grundförordningen om skyddsåtgärder
68 Sökandens första grund består av två delar.
69 Genom den första delgrunden anser sökanden att de uppgifter som låg till grund för kommissionens analys för att anta den angripna förordningen inte gör det möjligt att dra slutsatsen att förlängningen av skyddsåtgärden var nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada, i den mening som avses i artikel 19.2 a i grundförordningen om skyddsåtgärder.
70 Genom den andra delgrunden anser sökanden att kommissionen begick ett fel när den fann att det fanns bevis för att unionsindustrin vidtog anpassningar, såsom krävs enligt artikel 19.2 b i grundförordningen om skyddsåtgärder.
71 Kommissionen har bestritt att den första grunden kan godtas.
– Den första grundens första del: Huruvida förlängningen av skyddsåtgärden var nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada
72 Enligt artikel 19.2 a i grundförordningen om skyddsåtgärder får en skyddsåtgärd förlängas om det fastställs att en sådan förlängning är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada.
73 För det första anser sökanden att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fastställde att förlängningen av skyddsåtgärden var nödvändig, i den mening som avses i artikel 19.2 a i grundförordningen om skyddsåtgärder, genom att inte beakta vissa aspekter av marknaden under den period som omfattades av undersökningen avseende en eventuell förlängning av skyddsåtgärden, nämligen åren 2018–2020 (nedan kallad undersökningsperioden), vilka motsäger slutsatsen att en förlängning av skyddsåtgärden var nödvändig för att avhjälpa allvarlig skada.
74 Sökanden har för det första kritiserat kommissionen för att inte ha beaktat de faktorer som rör unionsindustrins produktionskapacitet och unionsindustrins marknadsandelar i unionen.
75 Tribunalen ska inledningsvis nyansera den relevans som sökanden tillmäter var och en av dessa faktorer.
76 Sökanden har hävdat att unionsindustrins produktionskapacitet förblev stabil. Det framgår emellertid uttryckligen av analysen i skäl 12 i den angripna förordningen, där utvecklingen av produktionsvolymen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet jämförs, att kapacitetsutnyttjandet minskade med 13 procentenheter.
77 Sökanden har vidare angett att unionsindustrins marknadsandelar ökade från år till år. Denna positiva tendens framgår även av kommissionens ytterligare analys per produktfamilj eller produktkategori. Såsom framgår av skäl 13 i den angripna förordningen kombinerades denna ökning emellertid med en minskning av förbrukningen under hela den relevanta perioden. Betydelsen av ökningen av marknadsandelarna inom ramen för en analys av den ekonomiska situationen för unionens stålindustri ska således relativiseras, eftersom denna ökning i praktiken inte har lett till någon förbättring av lönsamheten. Det är särskilt denna situation som avses i skäl 15 i den angripna förordningen, där det anges att unionsindustrin gick med förlust mellan åren 2018 och 2019 och att lönsamheten fortsatte att minska mellan åren 2019 och 2020.
78 Därefter ska den metod som ligger till grund för den analys som sökanden har föreslagit avseende dessa faktorer relativiseras.
79 Sökandens synsätt ingår inte i ett sammanhang. Det är nämligen viktigt att inte bortse från att betydelsen av en faktors positiva eller negativa utveckling ska sättas in i ett lämpligt sammanhang. Unionsindustrins ökade marknadsandelar under den relevanta perioden bör därför bedömas mot bakgrund av att de aktuella marknadsandelarnas nivå under åren 2019 och 2020 låg nära 2017 års nivå, när unionsindustrin påverkades av en ökad import. Unionsindustrins ökade marknadsandelar kan följaktligen inte leda till slutsatsen att unionsindustrins situation inte längre var bräcklig eller sårbar. Eftersom skyddsåtgärden grundar sig på att de traditionella handelsflödena i fråga om importvolymer upprätthålls på grundval av perioden 2015–2017, visar inte en ökning av unionens marknadsandelar på dessa nivåer att det inte föreligger någon skada.
80 Vidare ska det erinras om att den analys av stålindustrins ekonomiska situation som kommissionen ska göra kräver att flera faktorer beaktas, eftersom ingen av dem var för sig är avgörande. Vid fastställandet av huruvida kommissionen eventuellt har gjort en uppenbart oriktig bedömning vid sin analys ska den metod som den har använt således beaktas. Det framgår bland annat av de uttryckliga konstaterandena i punkt 3.1 i den angripna förordningen att den slutsats som kommissionen drog i skäl 17 i denna förordning, nämligen att unionsindustrins situation var bräcklig och sårbar, grundar sig på ett stort antal andra skadeindikatorer av vilka nästan alla visade på stora negativa tendenser. Alla indikatorer för produktion, försäljning, avkastning på kapital och sysselsättning minskade i ett sammanhang där försäljningen och försäljningspriserna på den inre marknaden också hade minskat, vilket ledde till minskad lönsamhet för unionsindustrin.
81 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att sökandens bedömningar är fragmentariska och isolerade.
82 Vidare har sökanden kritiserat kommissionen för att inte ha beaktat den minskning av importen under undersökningsperioden som framgår av uppgifterna i den angripna förordningen.
83 För att underkänna denna invändning räcker det emellertid att påpeka att sökandens bedömning inte är relevant, eftersom den inte ingår i ett sammanhang. Importvolymen år 2020 motsvarar nämligen importvolymen år 2015, som redan ansågs vara skadlig, och den minskade importen uttryckt i marknadsandelar leder till en nivå som motsvarar den nivå som noterades år 2017, såsom uttryckligen anges i skäl 25 i den överklagade förordningen. Det ska för övrigt noteras att sökanden inte har uppmärksammat någon direkt motsägelse i kommissionens slutsats att importen till unionens stålmarknad, mot bakgrund av det kontextuella synsätt som har beskrivits ovan, snarare ökade i relativa termer jämfört med perioden innan skyddsåtgärden infördes.
84 Kommissionen kan således inte kritiseras för att inte ha beaktat den påstådda minskningen av importen.
85 För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen, på grundval av en positiv och objektiv granskning av de uppgifter som har angetts i punkterna 74 och 82 ovan, inte kunde dra slutsatsen att det var nödvändigt att förlänga skyddsåtgärden för att förhindra allvarlig skada utan att göra en uppenbart oriktig bedömning i förhållande till artikel 19.2 a i grundförordningen om skyddsåtgärder.
86 Tribunalen påpekar inledningsvis att det av den angripna förordningen framgår att kommissionen gjorde en bedömning av den framtida utvecklingen, vilket sökanden inte har bestritt. Den sistnämnda har i detta avseende framställt två invändningar.
87 Sökanden har kritiserat kommissionen för att inte ha beaktat ökningen av vinsterna för de främsta aktörerna i unionsindustrin. Eftersom denna invändning grundar sig på omständigheter som varade längre än den av kommissionen beaktade perioden, är den verkningslös och ska därför lämnas utan avseende.
88 Sökanden har vidare kritiserat kommissionen för att inte ha beaktat avsaknaden av påtryckningar på unionsindustrin genom import från Folkrepubliken Kina. Det framgår emellertid av skälen 39 och 43 i den angripna förordningen att kommissionen vid sin bedömning av den framtida utvecklingen beaktade överproduktionen och överkapaciteten på global nivå. Denna invändning ska således också underkännas.
89 Av det ovan anförda följer att kommissionen, i motsats till vad sökanden har påstått, varken har bortsett från vissa uppgifter eller deras betydelse. I den mån sökanden har grundat sitt bestridande på den påstådda underlåtenheten att beakta uppgifter finner tribunalen, med tillämpning av de principer som det har erinrats om i punkt 67 ovan, att kommissionen inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning i den analys som föranledde den att anse att förlängningen av skyddsåtgärden var nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada.
90 För det tredje och slutligen har sökanden kritiserat kommissionen för att inte ha gjort en lämplig analys av huruvida en skada kan tillskrivas andra faktorer med avseende på de exceptionella omständigheter på marknaden som förelåg under år 2020 och som orsakats av covid-19-pandemin. Sökanden har i detta avseende påpekat att denna fråga endast behandlas accessoriskt i den angripna förordningen.
91 Det ska inledningsvis påpekas dels att det inte har bestritts att det av flera avsnitt i den angripna förordningen framgår att kommissionen undersökte effekterna av covid-19-pandemin i sin analys, dels att sökanden genom sina argument inte exakt har angett vilka de avsnitt är som den anser visar att denna aspekt har behandlats på ett otillräckligt sätt, utan endast har kvalificerat kommissionens bedömning i detta avseende som ofullständig. Denna invändnings vaga karaktär utgör således hinder för att fastställa att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning.
92 Under alla omständigheter vidhöll sökanden vid förhandlingen, som svar på tribunalens begäran att precisera innehållet i denna invändning, sina invändningar att kommissionens analys var ofullständig i förhållande till de uppgifter som fanns tillgängliga vid den aktuella tidpunkten. Sökanden har emellertid underlåtit att precisera innehållet i dessa uppgifter och allmänt hänvisat till den omständigheten att kommissionen hade förfogat över detaljerade uppgifter om situationen till följd av undersökningar som genomförts inom ramen för andra handelspolitiska skyddsåtgärder. Sökanden har inte heller särskilt angett vilka bristerna i övervägandena i den angripna förordningen är i detta avseende.
93 Inom ramen för den prövning som tribunalen ska göra i förevarande fall, i enlighet med de principer som det har erinrats om i punkt 67 ovan, finns det vidare anledning att beakta den särskilt betydande osäkerhetsfaktor som är förknippad med en extraordinär kris vid bedömningen av kommissionens framåtblickande analyser. Sökandens argument att kommissionen hade kunnat grunda sig på mer exakta uppgifter, som den påstås ha tillgång till, för att göra en analys av huruvida en skada kan tillskrivas andra faktorer, tar inte hänsyn till den mycket stora osäkerhet som hänger samman med utvecklingen av en kris av exceptionell omfattning, såsom covid-19-pandemin.
94 Mot bakgrund av vad som har anförts kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.
– Den första grundens andra del: Bevis för anpassningar
95 Enligt artikel 19.2 b i grundförordningen om skyddsåtgärder får en skyddsåtgärd förlängas om det fastställs att det finns bevis för att unionens tillverkare vidtar anpassningar.
96 För det första anser sökanden att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att sådana omständigheter förelåg, eftersom det av den angripna förordningen inte framgår tillräckligt med bevis för att unionsindustrin vidtog lämpliga åtgärder för att anpassa sig till importökningen. Sökanden har i detta avseende påpekat att det inte har lämnats in någon anpassningsplan och har hävdat att det tydligt framgår att unionstillverkarna inte har vidtagit lämpliga anpassningsåtgärder under de senaste två och ett halvt åren.
97 Det framgår inledningsvis av den angripna förordningen att kommissionen beaktade ett antal omständigheter som tydde på att unionsindustrin vidtagit anpassningsåtgärder. Även om det i skäl 68 i den angripna förordningen anges att konfidentiella uppgifter om de anpassningsåtgärder som vidtagits av unionens tillverkare har lämnats till kommissionen, finns detaljerade uppgifter i skälen 69 och 70 i förordningen. Tribunalen konstaterar att sökanden underlät att analysera dessa uppgifter och nöjde sig med att påstå att samtliga hänvisningar till anpassningsåtgärder som kommissionen hade redovisat inte stöddes av någon bevisning.
98 Enligt de principer som det har erinrats om i punkt 67 ovan har det föga betydelse att sökanden, i avsaknad av ett specifikt bestridande av de omständigheter som kommissionens bedömning grundar sig på, har angett att andra typer av information skulle ha varit relevanta.
99 För det andra har det, enligt sökanden, inte lagts fram några bevis för vare sig unionsindustrins bristande produktionskapacitet eller dess oförmåga att leverera alla nödvändiga varor till unionsmarknaden.
100 Denna invändning ska underkännas, eftersom den saknar relevans. Även om alla de åtgärder som unionsindustrin vidtog avsåg åtgärder som syftade till att öka insatsernas effektivitet för att på ett korrekt sätt stödja konkurrensen i ett marknadsscenario som kännetecknades av ökad import, syftade åtgärderna däremot inte till att göra unionsindustrin i stånd att täcka försörjningsbehoven på unionsmarknaden.
101 Tribunalen finner härvidlag att den, av de skäl som har angetts i punkterna 77, 83 och 84 ovan, måste underkänna sökandens påståenden om att kommissionen inte beaktade ökningen av unionsindustrins marknadsandelar och den minskade importen, vilka har upprepats i detta sammanhang.
102 För det tredje anser sökanden att unionsindustrin inte vidtog någon anpassning, eftersom den inte befann sig i en situation av skada eller hot om skada, vilket illustreras av de betydande vinster som unionens producentföretag redovisat och avsaknaden av påtryckningar genom importen från Folkrepubliken Kina. I detta avseende räcker det att erinra om att tribunalen, i punkterna 87 och 88 ovan, har slagit fast att premisserna för detta resonemang inte kan godtas.
103 Av det anförda följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den första grundens andra del.
104 Eftersom det har slagits fast att det saknas stöd för den första grundens båda delar, kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grunden i dess helhet.
Den andra grunden: Kommissionen har gjort uppenbara fel vid bedömningen av unionsintresset av att förlänga skyddsåtgärden
105 Sökanden har genom sin andra grund gjort gällande att kommissionens ståndpunkt att det inte finns några tvingande ekonomiska skäl som kan leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att förlänga den befintliga skyddsåtgärden är felaktig.
106 För det första har sökanden bestritt påståendet i den angripna förordningen att de tullkvoter som undantagits från tull motsvarade efterfrågan. Sökanden har nämligen angett att det vid den allmänna ekonomiska återhämtningen efter covid-19-pandemin uppstod en obalans mellan den stora efterfrågan på råvaror och det låga utbudet från de unionstillverkare som inte kunde tillgodose den, vilket ledde till en betydande prisökning inom unionen. Sökanden har i detta sammanhang påpekat att den omständigheten att kvoterna för de största stålleverantörerna i tredjeland uttömdes under det tredje kvartalet år 2021 gjorde det svårt för användarna och importörerna att få leveranser av stål.
107 Det måste konstateras att sökandens argument bygger på ett synsätt som inte tar hänsyn till systemet med skyddsåtgärden. Detta system leder till att importören diversifierar sina försörjningskällor genom att i förekommande fall vända sig till producenter i tredjeländer för vilka tullkvoten inte är uttömd. I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att kvoter som undantagits från tull förblev outnyttjade, vilket sökanden inte har bestritt.
108 Det kan i detta sammanhang konstateras att det inte har visats att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning i sin analys.
109 För det andra har sökanden hävdat att påståendena i den angripna förordningen, vilka avser dels att det inte finns något direkt samband mellan skyddsåtgärden och prishöjningen på stål, dels att nivån på dessa priser inte skulle bibehållas efter det att marknaden anpassats till situationen efter covid-19-pandemin, inte stöds av de uppgifter som kommissionens analys grundar sig på.
110 Det ska emellertid påpekas att även om prishöjningen berodde på skyddsåtgärden, framgår det av uppgifterna i analysen att unionens stålindustri kunde frigöra sig från allt tvingande konkurrenstryck. Kommissionen kunde inte komma fram till en sådan slutsats när det fanns ett stort antal kvoter som undantogs från icke uttömda tullar som härrörde från flera källor inom praktiskt taget alla produktkategorier under den sista perioden för skyddsåtgärden, vilket var fallet i förevarande mål, såsom har påpekats i punkt 107 ovan.
111 Vidare kan inverkan av andra faktorer – såsom den parallella prisökning på råvaror som anges i skäl 100 i den angripna förordningen – inte uteslutas vid fastställandet av orsakerna till prisökningen på unionsmarknaden.
112 Slutligen framgår det av handlingarna i målet att eftersom dessa prishöjningar noterades på de viktigaste stålmarknaderna på global nivå, där skyddsåtgärden inte tillämpades, är sökandens synpunkter avseende orsakssambandet mellan skyddsåtgärden och prishöjningen inte övertygande.
113 Kommissionens bedömning av prishöjningen i samband med bedömningen av unionens intresse av en förlängning av skyddsåtgärden är därför inte uppenbart oriktig.
114 För det tredje har sökanden ifrågasatt den omständigheten att kommissionen i den angripna förordningen har kvalificerat de problem som uppstått efter den allmänna ekonomiska återhämtningen som ”övergående”, eftersom sökanden, i motsats till kommissionen, anser att återgången till driften av de fabriker som unionsindustrin har stängt inte kan säkerställa att de normala villkor för stålleveranser som förelåg före covid-19-pandemin återställs inom rimligt kort tid.
115 Sökanden har nämligen gjort gällande att den ökade efterfrågan efter den allmänna ekonomiska återhämtningen bland annat medförde en gradvis brist på råvaror, vilket påverkade bearbetningsföretagens verksamhet avseende dessa varor. Det var således vanligt att leveranserna annullerades eller sköts upp. Dessutom ökade sjötransportkostnaderna exponentiellt och logistiken blev allt svårare att hantera.
116 Tribunalen erinrar först och främst om att skyddsåtgärden inte kan vara orsaken till unionsindustrins påstådda oförmåga att täcka efterfrågan på unionsmarknaden (se punkt 107 ovan), eftersom tullkvoterna inte hade uttömts.
117 Eftersom sökanden inte har visat att utbudet på unionsmarknaden var otillräckligt, saknar dess argument avseende leveranstider och logistikkostnader relevans.
118 Slutligen kan uppgifterna i skälen 110 och 111 i den angripna förordningen, avseende unionsindustrins förmåga att säkerställa att normala leveransvillkor återställs inom rimlig tid, inte ifrågasättas enbart genom ett påstående om motsatsen från sökandens sida, utan att sökanden lägger fram någon bevisning till stöd för detta påstående.
119 Sökanden har följaktligen inte visat att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning vad gäller unionens intresse av att förlänga skyddsåtgärden.
120 För fullständighetens skull ska det påpekas att sökandens argument som grundar sig på uppgifter om utvecklingen efter undersökningsperioden är verkningslösa. Argumenten kan nämligen inte visa att det föreligger en uppenbart oriktig bedömning som påverkar kommissionens analys av unionens intresse av att skyddsåtgärden förlängs, eftersom dessa uppgifter inte kan beaktas under undersökningen av en eventuell förlängning av skyddsåtgärden.
121 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
122 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
123 Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tionde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 4 oktober 2023.
Underskrifter