Talan väckt den 29 april 2010 - Stichting Woonlinie m.fl. mot kommissionen

(Mål T-202/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Stichting Woonlinie (Woudrichem, Nederländerna), Stichting Allee Wonen (Roosendaal, Nederländerna), Woningstichting Volksbelang (Wijk bij Duurstede, Nederländerna), Stichting WoonInvest (Leidschendam-Voorburg, Nederländerna), Stichting Woonstede (Ede, Nederländerna) (ombud: E. Henny, T. Ottervanger och P. Glazener, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut med avseende på huruvida befintliga stödåtgärder överensstämmer med artikel 263 FEUF,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2009)9963 slutligt av den 15 december 2009 om stödåtgärderna E 2/2005 och N 642/2009 (Nederländerna) - befintligt stöd och särskilt projektstöd till företag som tillhandahåller offentligt subventionerade bostäder. Till stöd för sin talan har sökandena åberopat åtta grunder.

För det första gjorde kommissionen en felaktig rättstillämpning genom att kvalificera samtliga åtgärder som delar av en bestämmelse om stöd. Enligt sökandena har den tredje och fjärde åtgärden, som kommissionen angett, oriktigt angetts utgöra delar av ett befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 d i förordning nr 659/1999,¹ trots att dessa ska kvalificeras som stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Kommissionen överskred således gränserna för sin befogenhet genom att inbegripa båda åtgärderna i sin undersökning av om befintligt stöd var förenligt med den gemensamma marknaden.

För det andra grundades kommissionens beslut i ärende E 2/2005 på en ofullständig och uppenbart oriktig bedömning av ifrågavarande nationell lagstiftning och relevanta omständigheter. Enligt sökandena undersökte kommissionen inte huruvida det verkligen förelåg ett uppenbart fel i definitionen av tjänster av allmän ekonomisk betydelse i det nuvarande nederländska systemet för finansiering av sociala bostäder.

För det tredje gjorde kommissionen en oriktig och vårdslös bedömning, eftersom den drog slutsatsen att uthyrning av sociala bostäder till personer med relativt höga inkomster utgör en del av uppdraget att tillhandahålla offentliga nyttigheter för företag som tillhandahåller offentligt subventionerade bostäder.

För det fjärde har kommissionen visat prov på en oriktig rättsuppfattning och maktmissbruk, eftersom den begärt att den nederländska staten ska omdefiniera begreppet sociala bostäder. Enligt sökandena överskred kommissionen sina befogenheter genom att slå fast sin egen definition av sociala bostäder som tjänst av allmän ekonomisk betydelse, medan Nederländerna måste ges utrymme för fri bedömning för att självt bestämma sin politik på detta område.

För det fjärde har kommissionen visat prov på en oriktig rättsuppfattning, eftersom den inte gjorde åtskillnad mellan definitionen av tjänster av allmän ekonomisk betydelse och det sätt på vilket dessa finansieras.

För det sjätte åsidosatte kommissionen beslut 2005/842/EG² genom att fordra en särskild definition av begreppet tjänster av allmän ekonomisk betydelse. Enligt sökandena slog kommissionen felaktigt fast att en medlemsstat måste definiera tjänster av allmän ekonomisk betydelse på grundval av en inkomstgräns.

För det sjunde gjorde kommissionen en oriktig bedömning och åsidosatte artikel 5 i beslut 2005/842, eftersom den inte slog fast att sättet för finansiering av tjänster av allmän ekonomisk betydelse var uppenbart olämpligt. Enligt sökandena underlät kommissionen att undersöka huruvida det, med beaktande av definitionen av tjänster av allmän ekonomisk betydelse, kunde vara fråga om möjlig överkompensation.

För det åttonde tillämpade kommissionen förfarandet för bedömning av befintligt stöd felaktigt, genom att på grundval av detta förfarande upprätta en uttömmande förteckning över byggnader som skall anses utgöra bolagens fasta egendom. Därigenom omfattas de byggnader som inte upptagits i denna förteckning inte längre av tjänster av allmän ekonomisk betydelse.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

² - Kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 312, s. 67).