DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 5 februari 2014
Mål F‑29/13
David Drakeford
mot
Europeiska läkemedelsbyrån (EMA)
”Personalmål – Tillfälligt anställd – Artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda – Ett kontrakt förnyades inte – Ändring av ett tidsbegränsat kontrakt till ett kontrakt på obestämd tid”
Saken: Talan som har väckts med stöd av artikel 270 FEUF i vilken David Drakeford har yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fattades den 30 augusti 2012 av verkställande direktören för Europeiska läkemedelsbyrån (nedan kallad EMA eller byrån) i egenskap av tillsättningsmyndighet för EMA (nedan kallad tillsättningsmyndigheten) att inte förlänga sökandens kontrakt som tillfälligt anställd och om att beordra honom att ta semester, dels samma myndighets beslut av den 26 februari 2013 om bland annat avslag på hans ansökan om att få sitt kontrakt som kontraktsanställd ändrat till ett kontrakt som tillfälligt anställd och i andra hand förlängning av hans senaste kontrat som tillfälligt anställd.
Avgörande: Europeiska läkemedelsbyråns beslut av den 20 augusti 2012 att inte förlänga Davis Drakefords kontrakt ogiltigförklaras. Europeiska läkemedelsbyrån ska utge ersättning till David Drakeford för ekonomisk skada fram till tidpunkten då denna dom meddelades som utgörs av skillnaden mellan det vederlag han skulle ha fått om han fortfarande varit anställd hos EMA när denna dom meddelades och den lön, de tillägg, den arbetslöshetsersättning och övriga tillägg som han har erhållit i stället för det vederlag han uppbar som tillfälligt anställd från den 1 maj 2013 fram till tidpunkten för denna doms meddelande. Senast tre månader efter det att denna dom har meddelats ska parterna informera personaldomstolen om den lösning de i samförstånd har funnit för att på lämpligt sätt skydda David Drakefords rättigheter eller, om de skulle förbli oeniga, vilka siffermässiga belopp som utgör en skälig ersättning för den ekomidska skada som åsamkats David Drakeford efter det att denna dom meddelats. Talan ogillas i övrigt. Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse till en tillfälligt anställd i vilken vederbörande erinras om datum för kontrakets utlöpande – Omfattas inte – Beslut att inte förnya ett kontrakt– Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)
2. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda – Förlängning efter den första förlängningen av kontraktet för en bestämd tid – Ändring av kontraktet till ett kontrakt på obestämd tid – Begreppet förlängning– Anställningens fortsättande samt huruvida befordran är möjlig eller inte
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 a och 8 första stycket)
1. En skrivelse varigenom den anställde erinras om villkoren i vederbörandes anställningsavtal med avseende på det datum då avtalet löper ut och som således inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till en tidigare rättsakt utgör inte en rättsakt som går den anställde emot. Om kontraktet kan förnyas utgör ett beslut som har fattats efter ett internt förfarande med stöd av artikel 8 i anställningsvillkoren i vilket administrationen tillkännager att den inte önskar att förnya kontraktet däremot en rättsakt som går den anställde emot.
(se punkterna 23–25)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 15 oktober 2008, Potamianos/kommissionen, T‑160/04, punkt 21
Personaldomstolen: 15 september 2011, Bennett m.fl./harmoniseringsbyrån, F‑102/09, punkterna 57 och 59 och där angiven rättspraxis; 26 juni 2013, B/EMA, F‑135/11, F‑51/12 och F‑110/12, punkt 36, överklagad till tribunalen, mål T‑444/13 P; 23 oktober 2013, Solberg/OEDT, F‑124/12, punkterna 17 och 18
2. Vad beträffar en ändring av ett tidsbegränsat kontrakt till ett kontrakt på obestämd tid enligt artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda – närmare bestämt hur begreppet förlängning ska tolkas – ska det, då bestämmelsens lydelse inte är otvetydig beaktas vilket syfte som eftersträvas med nämnda artikel.
Härvidlag gäller att även om det är korrekt att den trygghet i anställningen som ligger i tidsobestämda anställningsavtal inte kan jämföras med den trygghet som garanteras i tjänsteföreskrifterna, eftersom tillfälligt anställda inte kan få fast tjänst, har tidsobegränsade anställningsavtal en särskild karaktär som med avseende på tryggheten i anställningen skiljer sig från tidsbegränsade kontrakt. Således syftar artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda till att det tredje tidsbegränsade kontrakt som ingås automatiskt ska vara ett tidsobegränsat kontrakt och således till att begränsa användandet av på varandra följande kontreakt som tillfälligt anställd, vilket otvivelaktigt medverkar till att säkerställa trygghet och en viss varaktighet i anställningsförhållandet mellan den anställde och den institution det organ eller den byrå där han eller hon är anställd.
Uttrycket ”avtalet förnyas därefter” i artikel 8 första stycket tredje meningen i anställningsvillkoren för övriga anställda ska tolkas så att det omfattar samtliga sätt varefter en tillfälligt anställd enligt artikel 2 a i samma anställningsvillkor kan fortsätta att arbeta hos sin arbetsgivare vid den tidpunkt då den anställdes tidsbegränsade anställning upphör, även om denna förklängning innebär uppflyttning i lönegrad eller en ändring av arbetsuppgifter. Enda möjligheten till avsteg från detta är att det nya kontraktet är hänförligt till en annan rättslig ordning eller utgör ett avbrott i karriären som exempelvis kan bestå i en väsentlig ändring av det arbete som den anställde utför.
(se punkterna 43, 45 och 48)
Hänvisning till
Domstolen: 6 oktober 1982, Cilfit/Ministère de la Santé, 283/81, punkt 20
Personaldomstolen: 26 oktober 2006, Landgren/ETF, F‑1/05, punkt 68; 13 april 2011, Scheefer/parlamentet, F‑105/09, punkterna 55 och 60