Förenade målen C‑148/21 och C‑184/21
Christian Louboutin
mot
Amazon Europe Core Sàrl (C‑148/21)
och
Amazon EU Sàrl (C‑148/21),
och
Amazon Services Europe Sàrl (C‑148/21)
och
Amazon.com Inc. (C‑184/21)
och
Amazon Services LLC (C‑184/21)
(begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'arrondissement de Luxembourg (Distriktsdomstolen i Luxemburg))
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 22 december 2022
”Begäran om förhandsavgörande – EU-varumärke – Förordning (EU) 2017/1001 – Artikel 9.2 a – Rättigheter som är knutna till ett EU-varumärke – Begreppet användning – Näringsidkare som driver en e-handelswebbplats med integrerad elektronisk marknadsplats – Annonser som publiceras på denna marknadsplats av oberoende säljare som i dessa annonser använder ett kännetecken som är identiskt med någon annans varumärke, för varor som är identiska med dem för vilka detta varumärke är registrerat – Huruvida detta kännetecken uppfattas som att det utgör en integrerad del av nämnda näringsidkares reklammeddelande – Huruvida det utifrån det sätt på vilket annonserna presenteras inte är möjligt att klart avgöra vilka erbjudanden som kommer från näringsidkaren och vilka erbjudanden som kommer från oberoende säljare”
1. EU-varumärke – EU-varumärkets rättsverkan – Rättigheter som är knutna till varumärket – Rätt att förbjuda användning av varumärket – Begreppet användning
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 9.2)
(se punkterna 25–31)
2. EU-varumärke – EU-varumärkets rättsverkan – Rättigheter som är knutna till varumärket – Rätt att förbjuda användning av varumärket – Begreppet användning – Drift av en elektronisk marknadsplats – Samband mellan, å ena sidan, de tjänster som tillhandahålls av den som driver den elektroniska marknadsplatsen och, å andra sidan, det motstående kännetecknet – Omfattas – Sätt att presentera annonser – Natur och omfattning av de tjänster som tillhandahålls av den som driver den elektroniska marknadsplatsen – Av betydelse
(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artikel 9.2)
(se punkterna 38–43 och 48–54 samt domslutet)
Resumé
Christian Louboutin, som är fransk formgivare av lyxiga skor och handväskor, har sedan år 2016 registrerat den röda färgen, anbringad på yttersulan till en högklackad sko, som EU-varumärke.
Amazon driver e-handelswebbplatser för olika varor som företaget erbjuder direkt, i sitt eget namn och för egen räkning, och indirekt, genom att tillhandahålla en elektronisk marknadsplats till oberoende säljare. Denne operatör erbjuder även oberoende säljare kompletterande lagrings- och expedieringstjänster avseende sina produkter.
Christian Louboutin konstaterade att på dessa webbplatser visades det regelbundet annonser om försäljning av skor med röda sulor, vilka enligt honom avsåg varor som han inte hade gett sitt medgivande till att de marknadsfördes. Han gjorde gällande intrång i ensamrätten till det aktuella varumärket och väckte då talan om varumärkesintrång i två mål mot Amazon vid Tribunal d'arrondissement de Luxembourg (Distriktsdomstolen i Luxemburg, Luxemburg)(1) och vid Tribunal de l'entreprise francophone de Bruxelles (domstol i Bryssel som på franska handlägger mål mellan företag, Belgien).(2)
Dessa domstolar beslutade då att ställa flera tolkningsfrågor till EU-domstolen.
De har i huvudsak frågat EU-domstolen huruvida förordningen om EU-varumärken(3) ska tolkas så, att den näringsidkare som driver en e-handelswebbplats med – förutom dennes egna försäljningserbjudanden – en elektronisk marknadsplats, kan anses själv ha använt ett kännetecken som är identiskt med någon annans EU-varumärke för varor som är identiska med dem för vilka EU-varumärket är registrerat, när oberoende säljare på denna marknadsplats och utan EU-varumärkesinnehavarens medgivande utbjuder sådana varor till försäljning som är försedda med detta kännetecken.
De hänskjutande domstolarna vill särskilt få klarhet i huruvida det i detta avseende är relevant att denne näringsidkare använder sig av ett enhetligt sätt att presentera de erbjudanden som publiceras på dennes webbplats, varvid man samtidigt visar annonser för de varor som denne säljer i eget namn och för egen räkning och annonser för varor som erbjuds av oberoende säljare på nämnda marknadsplats, att denne visar sin egen logotyp såsom välrenommerad återförsäljare på samtliga dessa annonser och att denne erbjuder oberoende säljare, inom ramen för marknadsföringen av deras varor, kompletterande tjänster i form av biträde vid presentationen av deras annonser, samt i form av lagerhållning och expediering av de varor som utbjuds till försäljning på denna marknadsplats. I detta sammanhang vill de hänskjutande domstolarna även få klarhet i huruvida det i förekommande fall ska tas hänsyn till uppfattningen hos användarna av den aktuella webbplatsen.
EU-domstolen (stora avdelningen) har haft tillfälle att göra viktiga förtydliganden i frågan om det direkta ansvaret hos den näringsidkare som driver en e-handelswebbplats med integrerad elektronisk marknadsplats för intrång i de rättigheter som tillkommer innehavaren av ett EU-varumärke till följd av att ett kännetecken som är identiskt med detta varumärke förekommer i annonser från oberoende säljare på denna marknadsplats.
Domstolens bedömning
Enligt förordningen om EU-varumärken(4) ger en registrering av ett EU-varumärke innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda ett kännetecken som är identiskt med EU-varumärket för varor eller tjänster som är identiska med dem för vilka EU-varumärket är registrerat.
EU-domstolen påpekar inledningsvis att det i förordningen om EU-varumärken inte finns någon definition av rekvisitet ”använda”. Uttrycket ”använda” innebär ett aktivt handlande och en direkt eller indirekt kontroll av den handling som utgör användningen. Det är nämligen endast tredje man som har en direkt eller indirekt kontroll över den handling som utgör användningen som i praktiken kan bringa användning av varumärket utan varumärkesinnehavarens medgivande att upphöra.
Tredje mans användning av ett kännetecken som är identiskt med, eller liknar, innehavarens varumärke förutsätter åtminstone att tredje man använder kännetecknet inom ramen för sitt eget reklammeddelande. En person kan således göra det möjligt för sina kunder att använda kännetecken som är identiska med, eller liknar, varumärken utan att själv använda nämnda kännetecken. EU-domstolen har således, när det gäller näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats, slagit fast att användningen av kännetecken som är identiska med, eller liknar, varumärken i försäljningserbjudanden som visas på denna marknadsplats görs endast av säljarkunderna till denne näringsidkare och inte av denne näringsidkare själv, då denne inte använder kännetecknet i sitt eget reklammeddelande.
EU-domstolen påpekar emellertid att den, inom ramen för sin tidigare praxis, inte tillfrågats om betydelsen av att den aktuella e-handelswebbplatsen, utöver den elektroniska marknadsplatsen, även inbegriper försäljningserbjudanden från den som driver webbplatsen själv, medan de nu aktuella målen rör just denna betydelse. I förevarande fall vill de hänskjutande domstolarna således få klarhet i huruvida det kan anses att det inte bara är den oberoende säljaren, utan även den näringsidkare som driver e-handelswebbplatsen med integrerad elektronisk marknadsplats, såsom Amazon, som i sitt eget reklammeddelande använder ett kännetecken som är identiskt med någon annans varumärke för varor som är identiska med dem för vilka detta varumärke är registrerat, vilket innebär att denne näringsidkare kan hållas ansvarig för intrånget i varumärkesinnehavarens rättigheter, då denne oberoende säljare utbjuder sådana varor försedda med detta kännetecken till försäljning på denna marknadsplats.
EU-domstolen konstaterar att denna fråga gör sig gällande oberoende av huruvida den roll som en sådan näringsidkare spelar i förekommande fall kan prövas utifrån andra rättsregler. Till syvende och sist är det visserligen på den nationella domstolen som det ankommer att bedöma denna användning. EU-domstolen kan emellertid tillhandahålla sådana uppgifter om unionsrättens tolkning som skulle kunna vara användbara i detta avseende.
När det gäller reklammeddelandet preciserar EU-domstolen att användningen av ett kännetecken som är identiskt med någon annans varumärke av den som driver en webbplats som innehåller en elektronisk marknadsplats i sitt eget reklammeddelande förutsätter att kännetecknet i tredje mans ögon framstår som en integrerad del av detta meddelande och således som en del av dess verksamhet.
EU-domstolen erinrar i detta sammanhang om att i en situation då en tjänsteleverantör använder ett kännetecken som är identiskt med, eller liknar, någon annans varumärke för att göra reklam för varor som en av tjänsteleverantörens kunder saluför med hjälp av denna tjänst, så använder tjänsteleverantören själv kännetecknet när denne använder det på ett sådant sätt att det uppstår ett samband mellan kännetecknet och de tjänster som tjänsteleverantören tillhandahåller.
EU-domstolen har således funnit att en sådan tjänsteleverantör inte själv använder ett kännetecken som är identiskt med, eller liknar, någon annans varumärke när den tjänst som tjänsteleverantören tillhandahåller inte är jämförbar med en tjänst som syftar till att främja saluföring av varor försedda med detta kännetecken och innebär inte att ett samband uppstår mellan denna tjänst och detta kännetecken. Tjänsteleverantören blir nämligen inte synlig för konsumenten, vilket utesluter all association mellan dennes tjänster och kännetecknet i fråga.
EU-domstolen har däremot slagit fast att ett sådant samband föreligger när den näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats gör – med hjälp av en söktjänst på internet och med hjälp av ett sökord som är identiskt med någon annans varumärke – reklam för varor försedda med detta varumärke som näringsidkarens kunder saluför på dennes elektroniska marknadsplats. Sådan reklam innebär nämligen – för internetanvändare som gör en sökning med hjälp av detta sökord – att en uppenbar association skapas mellan dessa märkesvaror och möjligheten att köpa dem via nämnda marknadsplats. Det är av denna anledning som varumärkesinnehavaren har rätt att förhindra sådan användning från näringsidkarens sida, när reklamen innebär intrång i varumärkesrätten på grund av att den inte möjliggör, eller endast med svårighet möjliggör, för en normalt informerad och skäligen uppmärksam internetanvändare att få reda på om nämnda varor härrör från varumärkesinnehavaren eller från ett företag med ekonomiska band till varumärkesinnehavaren eller, tvärtom, från tredje man.
EU-domstolen har härav dragit slutsatsen att man – vid bedömningen av om den näringsidkare som driver en e-handelswebbplats med integrerad elektronisk marknadsplats själv använder ett kännetecken som är identiskt med någon annans varumärke och som förekommer i annonser för varor som saluförs av oberoende säljare på denna marknadsplats – ska pröva huruvida en normalt informerad och skäligen uppmärksam användare av denna webbplats ser ett samband mellan näringsidkarens tjänster och det aktuella kännetecknet.
Vid bedömningen av om en annons – publicerad på en e-handelswebbplats med integrerad elektronisk marknadsplats av en oberoende säljare med verksamhet på denna marknadsplats, varvid man använder ett kännetecken som är identiskt med någon annans varumärke – kan anses utgöra en integrerad del av reklammeddelandet från den näringsidkare som driver webbplatsen, ska man pröva huruvida denna annons kan anses skapa ett samband mellan de tjänster som tillhandahålls av denne näringsidkare och kännetecknet i fråga, av det skälet att en användare skulle kunna tro att det är denne näringsidkare som i eget namn och för egen räkning saluför den vara för vilken det aktuella kännetecknet använts.
Inom ramen för denna helhetsbedömning av omständigheterna är det av särskild betydelse, bland annat, hur annonserna presenteras, såväl individuellt som sammantaget, på den aktuella webbplatsen; även arten och omfattningen av de tjänster som tillhandahålls av den näringsidkare som driver webbplatsen är därvid av särskild betydelse.
Vad gäller det sätt som annonserna presenteras på, kräver unionsrätten en transparent visning av annonser på internet. Det ska således vara möjligt för en normalt informerad och skäligen uppmärksam användare att enkelt urskilja erbjudanden från den som driver webbplatsen från erbjudanden från oberoende säljare med verksamhet på den elektroniska marknadsplatsen. Att näringsidkaren använder sig av ett enhetligt sätt att presentera de erbjudanden som publiceras på dennes webbplats – varvid näringsidkaren samtidigt visar sina egna annonser och oberoende säljares annonser och visar sin egen logotyp såsom välrenommerad återförsäljare såväl på sin webbplats som i samtliga dessa annonser – kan göra det svårare att göra en sådan tydlig åtskillnad och på så sätt ge intrycket av att det är denne näringsidkare som i eget namn och för egen räkning saluför även de varor som utbjuds till försäljning av dessa oberoende säljare.
Vidare kan arten och omfattningen av de tjänster som tillhandahålls av den näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats till säljare – såsom tjänster i form av lagerhållning, expediering och hantering av returer – även ge en normalt informerad och skäligen uppmärksam användare intrycket av att dessa varor saluförs av näringsidkaren, och därmed för dessa användare ge intrycket av att det finns ett samband mellan näringsidkarens tjänster och de kännetecken som finns på dessa varor och i annonserna från dessa oberoende säljare.
Sammanfattningsvis slår EU-domstolen fast att en näringsidkare som driver en e-handelswebbplats med – förutom dennes egna försäljningserbjudanden – en elektronisk marknadsplats, kan anses själv ha använt ett kännetecken som är identiskt med någon annans EU-varumärke för varor som är identiska med dem för vilka EU-varumärket är registrerat, när oberoende säljare på denna marknadsplats och utan EU-varumärkesinnehavarens medgivande utbjuder sådana varor till försäljning som är försedda med detta kännetecken, om en normalt informerad och skäligen uppmärksam användare av denna webbplats ser ett samband mellan näringsidkarens tjänster och det aktuella kännetecknet, vilket bland annat är fallet då – med beaktande av samtliga omständigheter i det aktuella fallet – en sådan användare skulle kunna få intrycket av att det är denne näringsidkare som i eget namn och för egen räkning saluför de med kännetecknet försedda varorna. EU-domstolen tillägger att följande omständigheter är relevanta i detta avseende:
• att denne näringsidkare använder sig av ett enhetligt sätt att presentera de erbjudanden som publiceras på dennes webbplats, varvid näringsidkaren samtidigt visar annonser för de varor som denne säljer i eget namn och för egen räkning och annonser för varor som erbjuds av oberoende säljare på nämnda marknadsplats;
• att näringsidkaren visar sin egen logotyp såsom välrenommerad återförsäljare på samtliga dessa annonser,
• och att denne erbjuder oberoende säljare, inom ramen för marknadsföringen av varor försedda med det aktuella kännetecknet, kompletterande tjänster i form av bland annat lagerhållning och expediering av dessa varor.