Mål T‑271/10 RENV II
H
mot
Europeiska unionens råd
Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 18 november 2020
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Nationell tjänsteman som är utstationerad till EUPM i Bosnien och Hercegovina – Beslut om omplacering – Maktmissbruk –Tjänstens intresse – Mobbning – Huruvida omplaceringen utgjorde bestraffning – Ansvar – Ideell skada”
1. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Europeiska unionens civila uppdrag – Personal – Tjänstgöring – Behöriga myndigheters utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(se punkterna 43, 44 och 49)
2. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Europeiska unionens civila uppdrag – Personal – Talan vid unionsdomstolen – En utstationerad nationell tjänstemans talan mot ett beslut om omplacering – Omplacering som äger rum i ett sammanhang med mobbning – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp – Beslut om omplacering med anledning av att tjänstemannen i fråga hade anmält brister i skötseln av uppdraget – Huruvida omplaceringen utgjorde bestraffning – Omfattas
(se punkterna 44, 45, 48, 50, 55 och 77)
3. Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Lämnande av uppgifter om förhållanden som kan ge anledning att misstänka olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande – Skyldighetens omfattning – Skydd för tjänstemannen som lämnat sådana uppgifter – Räckvidd – Tillämpligheten på en medlem vid ett av Europeiska unionens polisuppdrag
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 22a)
(se punkt 76)
4. Domstolsförfarande – Föremålet för talan – Ändring under pågående rättegång – Utvidgning av skadeståndstalan i samband med repliken – Begäran som föranleds av omständigheter som framkommit först under rättegången – Upptagande till sakprövning
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 76 e och 84.1)
(se punkterna 84 och 88)
5. Domstolsförfarande – Åberopande av bevisning – Tidsfrist – För sent ingiven bevisning – Villkor – Tillämpligheten på ett återförvisningsförfarande vid tribunalen
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 85.3)
(se punkt 90)
6. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada som orsakats av en rättsstridig rättsakt –– Ogiltigförklaring av den angripna rättsstridiga rättsakten –Lämplig ersättning för den ideella skadan – Gränser
(Artikel 340 andra stycket FEUF)
(se punkterna 97 och 98)
7. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge rättigheter åt enskilda – Ej nödvändigt villkor i mål som avser tjänstemän vid Europeiska unionens polisuppdrag
(Artiklarna 268 FEUF, 270 FEUF och 340 andra stycket FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
(se punkt 105)
8. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Skada – Ersättningsgill skada –Ideell skada orsakad av att en tjänsteman vid ett av Europeiska unionens polisuppdrag omplacerades från en “senior” befattning till en befattning som inte är ”senior” i ett sammanhang i vilket tjänstemannen hade anmält brister – Omfattas
(Artiklarna 340 FEUF andra stycket och 65 FEUF)
(se punkt 108)
Resumé
Sökanden, H, är en italiensk domare som hade utstationerats till Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM)(1) i Sarajevo (Bosnien och Hercegovina) för att tjänstgöra som Criminal Justice Unit Adviser från den 14 november 2008. Sökandens utstationering förlängdes vid två tillfällen för tjänstgöring som Chief of Legal Officer, sedermera omdöpt till Senior Legal Advisor/Legal Counsel.
Genom en skrivelse av den 17 mars 2010 informerade sökanden och en av hennes kollegor deras överordnade om brister i skötseln av EUPM. Därefter antog chefen för EUPM(2) två beslut, genom vilka sökanden omplacerades till befattningen som Criminal Justice Adviser vid regionkontoret i Banja Luka (Bosnien och Hercegovina). Omplaceringen grundade sig på verksamhetsskäl, närmare bestämt på att det var nödvändigt att ha en åklagare på nämnda regionkontor.
Sökanden väckte talan mot dessa beslut och yrkade i första hand att besluten om omplacering skulle ogiltigförklaras och i andra hand att ersättning skulle utgå för den ekonomiska och ideella skada som hon ansåg sig ha lidit. Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopade sökanden bland annat det förekom mobbning och maktmissbruk. Tribunalen ogiltigförklarade de angripna besluten och biföll yrkandet om ersättning i den del som det avsåg ideell skada orsakad av besluten.
Tribunalens bedömning
Tribunal konstaterade dels att EUPM:s beslut i fråga om personalförvaltning har ett operativt inslag som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), dels att besluten till sin natur utgör akter som rör personaladministration, i likhet med liknande beslut som unionsinstitutionerna antar inom ramen för utövandet av sina befogenheter.
Därefter anförde tribunalen att ett omplaceringsbeslut utgör maktmissbruk för det fall det antas i ett sammanhang med mobbning och i syfte att skada den berörda personens självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Enligt tribunalen gällde detta även för det fall omplaceringen, i själva verket, utgjorde en bestraffning av sökanden med anledning av att hon hade kritiserat skötseln av EUPM. Sådana omständigheter utgör enligt tribunalen maktmissbruk eftersom chefen för EUPM hade använt sina befogenheter för ett annat ändamål än det som vederbörande hade getts befogenheter för. För övrigt kunde omplaceringen inte anses ha skett i tjänstens intresse. Tribunalen biföll talan på grunden om maktmissbruk.
Tribunalen ansåg dessutom att beloppet 30 000 euro, uppskattat i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono), utgjorde en lämplig ersättning för den ideella skada som omplacering genom de angripna besluten hade orsakat sökanden.
Vad avser yrkandet om ersättning för materiell skada noterade tribunalen att sökanden inte hade tagit med detta yrkande i den ansökan genom vilken talan hade väckts. Enligt tribunalen är den materiella skada som sökanden anser sig ha lidit hänförlig till faktiska omständigheter vilka ägde rum efter talans väckande samtidigt som den, enligt sökanden, har en koppling till den mobbing som hon anser att hon utsattes för vid EUPM och för vilka hon har redogjort i ansökan. Under dessa villkor bedömde tribunalen att det skulle strida mot god rättsskipning och processekonomiska krav att tvinga sökanden att väcka en ny talan med avseende på ersättningen i fråga. Tribunalen ogillade yrkandet om ersättning för materiell skada.
EUPM inleddes den 1 januari 2003, har förlängts vid flera tillfällen, och avslutades den 30 juni 2012.