Överklagande ingett den 27 april 2011 av Fédération Internationale de Football Association (FIFA) av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 17 februari 2011 i mål T-68/08, Fédération Internationale de Football Association (FIFA) mot Europeiska kommissionen

(Mål C-205/11 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Fédération Internationale de Football Association (FIFA) (ombud: A. Barav och D. Reymond, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Konungariket Belgien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

fastställa tribunalens dom av den 17 februari 2011 i mål T-68/08, i den del domen avser upptagandet till sakprövning,

upphäva tribunalens dom av den 17 februari 2011 i mål T-68/08 i sak, i den del tribunalen fann att "non-prime"-matcher i FIFA World Cup(tm) skulle tas med i Förenade kungarikets förteckning över evenemang som är av särskild vikt för samhället i den mening som avses i direktivet,

slutligt avgöra målet i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga, och

förplikta kommissionen att ersätta FIFA:s rättegångskostnader vid tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

Felaktig rättstillämpning, åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga, åsidosättande av artikel 3a.2 i direktiv 89/552/EEG,¹ i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG,² och av unionsrätten, felaktig tillämpning av artikel 296 FEUF (överträdelse av gränserna för rättslig överprövning, motstridig motivering, användande av skäl som inte redovisas i det omtvistade beslutet när det gäller klassificeringen av FIFA World Cup(tm) och felaktiga rättsliga slutsatser därav, samt omvänd bevisbörda)

Klaganden anser att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att ange skäl som inte finns i kommissionens beslut³ som stöd för sin slutsats att kommissionen gjorde en riktig bedömning då den fann att FIFA World Cup(tm) var en enhet i den mening som avses i direktiv 89/552/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG, genom att motivera domen på ett motstridigt och osammanhängande sätt, genom att slå fast att någon särskild grund inte behövde redovisas av medlemsstaterna för att ta med FIFA World Cup(tm) i förteckningen över stora evenemang och genom att vända på bevisbördan.

Felaktig rättstillämpning, åsidosättande av artikel 3a.1 i direktiv 89/552/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG, åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga, felaktig tillämpning av artikel 296 FEUF (tribunalens bedömning att kommissionen hade gjort en riktig bedömning då den kom fram till att Förenade kungarikets förteckning hade upprättats på ett klart och öppet sätt)

Klaganden anser att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att slå fast att kommissionen hade gjort en riktig bedömning då den fann att Förenade kungarikets förteckning hade upprättats på ett klart och öppet sätt såsom anges i direktiv 89/552/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG, trots att hela FIFA World Cup(tm) togs med i förteckningen i strid med enhälliga råd som talade för motsatsen och trots att förteckningen gavs in till kommissionen bland annat med stöd av omständigheter som inte förelåg vid det datum då förteckningen upprättades.

Felaktig rättstillämpning, åsidosättande av artikel 3a.1 i direktiv 89/552/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG, felaktig tillämpning av artikel 296 FEUF, åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga (felaktig klassificering av FIFA World Cup(tm), överträdelse av gränserna för rättslig överprövning, motivering med stöd av skäl som inte anges i det omtvistade beslutet, felaktig bedömning av omständigheterna rörande "non-prime"-matcher och felaktiga rättsliga slutsatser därav, felaktig bedömning att kommissionen i det omtvistade beslutet hade lämnat en tillräcklig motivering, underlåtenhet att bedöma åberopade argument)

Klaganden anser att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att slå fast att kommissionen gjorde en riktig bedömning och lämnade en tillfredsställande motivering av att hela FIFA World Cup(tm) är ett evenemang av särskild vikt för samhället i Förenade kungariket i den mening som avses i direktiv 89/552/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG. I synnerhet gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning och drog felaktiga rättsliga slutsatser av de faktiska omständigheterna, då den delade kommissionens ogrundade konstaterande att hela FIFA World Cup(tm) är av särskilt allmänt intresse i Förenade kungariket, att evenemanget av tradition har sänts i fri TV och haft stor TV-publik.

Felaktig rättstillämpning, åsidosättande av unionsrätten, åsidosättande av artikel 3a punkterna 1 och 2 i direktiv 89/552/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 97/36/EG, felaktig tillämpning av artikel 296 FEUF, åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga (felaktig bedömning av gränserna för rättslig överprövning, felaktig bedömning att kommissionen hade gjort en korrekt bedömning och lämnat en tillfredsställande motivering av att de anmälda åtgärderna är förenliga med unionsrätten och att de däri angivna inskränkningarna är proportionerliga, felaktig tolkning av omfattningen av informationsrätten och av allmänhetens intresse av att få ett stort utbud av tv-sändningar från evenemang av särskild vikt för samhället)

Denna grund delas in i tre delar

Den första delgrunden: Klaganden anser att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att slå fast att kommissionen med fog kunde anse att de anmälda åtgärderna var förenliga men unionsrätten, trots att kommissionen i det omtvistade beslutet inte företog någon bedömning av inskränkningarna i etableringsrätten. Vidare åsidosatte tribunalen unionsrätten genom att slå fast att inskränkningarna i etableringsrätten var proportionerliga och att kommissionen hade gjort en riktig bedömning och lämnat en tillfredsställande motivering av att inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster var proportionerliga.

Den andra delgrunden: Klaganden anser att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att slå fast att kommissionen med fog kunde anse att de anmälda åtgärderna var förenliga med unionsrätten, trots att någon bedömning av inskränkningen av FIFA:s äganderätt inte hade företagits i det omtvistade beslutet. Vidare åsidosatte tribunalen unionsrätten genom att slå fast att inskränkningen i FIFA:s äganderätt var proportionerlig.

Den tredje delgrunden: Klaganden anser att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att slå fast att kommissionen hade gjort en riktig bedömning och lämnat en tillfredsställande motivering av att de anmälda åtgärderna var förenliga med unionens konkurrensregler, på den grunden att det fanns godtagbara skäl för inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster. Vidare åsidosatte tribunalen unionsrätten genom att slå fast att kommissionen inte behövde definiera den relevanta marknaden för att bedöma konkurrensbegränsningar, och att nämnda åtgärder inte innebar något beviljande av särskilda rättigheter i den mening som avses i artikel 106.1 FEUF.

____________

¹ - Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3).

² - Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 202, s. 60).

³ - Kommissionens beslut 2007/730/EG av den 16 oktober 2007 om förenlighet med gemenskapsrätten när det gäller åtgärder som vidtagits av Förenade kungariket i enlighet med artikel 3a.1 i rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EUT L 295, s. 12)