Mål T‑110/12 R

Iranian Offshore Engineering & Construction Co.

mot

Europeiska unionens råd

”Interimistiskt förfarande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar och ekonomiska resurser – Ansökan om interimistiska åtgärder – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte – Intresseavvägning”

Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 11 mars 2013

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Framstår vid första påseendet som faktiskt och rättsligt befogat – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Ekonomisk skada – Situation som kan äventyra sökandeföretagets existens – Bevisbörda – Nödvändigt att ge en trovärdig helhetsbild av företagets finansiella situation

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Åtgärder som vidtas för att frysa medel eller ekonomiska tillgångar – Beaktande av frysningens syfte samt behovet av att den ändamålsenliga verkan därmed inte går förlorad

(Artikel 278 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2; rådets förordning nr 267/2012; rådets beslut 2010/413)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Ekonomisk skada – Skada som kan gottgöras i huvudförfarandet – Avsaknad av irreparabel skada

(Artiklarna 268 FEUF, 278 FEUF, 279 FEUF och 340 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

5.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Beslut att frysa tillgångar för att bekämpa terrorism – Unionsdomstolens behörighet att ogiltigförklara en akt tidigast efter det att överklagandefristen löpt ut – Sökandens intresse kan inte skyddas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artikel 278 FEUF; domstolens stadga, artikel 60 andra stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 107.3; rådets förordning nr 267/2012; rådets beslut 2010/413)

1.      Se beslutet.

(se punkterna 12–14, 33 och 34)

2.      Se beslutet.

(se punkterna 19–21)

3.      Ändamålet med systemet för frysning av tillgångar är att förhindra att de angivna personerna och enheterna ges tillgång till ekonomiska eller finansiella resurser som de skulle kunna använda för att stödja spridningskänslig kärnteknisk verksamhet eller utvecklandet av kärnvapenbärare. För att detta förbud ska bibehålla sin ändamålsenliga verkan och de sanktioner mot Islamiska republiken Iran som Europeiska unionen beslutat om ska förbli effektiva, måste man motverka att nämnda personer och enheter kringgår frysningen av sina tillgångar eller ekonomiska resurser och fortsätter sin verksamhet till stöd för Irans kärnvapenprogram. Mot bakgrund av ovanstående ger relevanta bestämmelser i unionens rättsakter, som avser frysning av tillgångar och ekonomiska resurser, behöriga nationella myndigheter rätt att i undantagsfall förordna om frigörande av vissa frysta tillgångar som, i princip, ska göra det möjligt att täcka nödvändiga kostnader och behov eller uppfylla avtalsrättsliga skyldigheter som uppkommit innan frysningen trädde i kraft.

De restriktiva åtgärderna har visserligen en betydande inverkan på rättigheterna och skyldigheterna som de angivna personerna, enheterna och organen har. Emellertid gör de ovannämnda undantagsbestämmelserna det möjligt att säkerställa fortlevnaden för de personer, enheter och organ som berörs av nämnda åtgärder och sålunda undvika att äventyra dessas existens.

(se punkterna 25 och 26)

4.      Se beslutet.

(se punkt 30)

5.      Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska vid intresseavvägningen bland annat avgöra huruvida sökandens intresse av ett förordnande om uppskov med verkställigheten väger tyngre än intresset av att den angripna rättsakten omedelbart tillämpas. Härvid ska särskilt prövas om en eventuell ogiltigförklaring av rättsakten av den domstol som dömer i saken skulle göra det möjligt att undanröja den situation som skulle uppstå på grund av rättsaktens omedelbara verkställighet och omvänt om uppskov med verkställigheten av rättsakten skulle utgöra hinder för dess fulla verkan för det fall talan i saken ogillas.

När det gäller uppskov med verkställigheten av frysning av medel och ekonomiska tillgångar ska, eftersom en sådan rättsakt har karaktären av en förordning och eftersom det i artikel 60 andra stycket i domstolens stadga föreskrivs att ett avgörande av tribunalen varigenom en sådan rättsakt förklaras ogiltig ska gälla först efter utgången av tiden för överklagande eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, efter det att överklagandet har avslagits av domstolen, ogiltigförklaringen av rättsakten inte omedelbart innebära att sökanden stryks från rättsakten. De åtgärder för frysning av tillgångar som vidtagits gentemot sökanden ska istället fortsätta att gälla efter det att domen om ogiltigförklaring meddelats.

Det interimistiska förfarandet är underordnat det huvudförfarande som det hör till och avser endast att säkerställa att det kommande avgörandet i sak får full verkan. Samtliga interimistiska åtgärder som domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder förordnat om upphör, enligt artikel 107.3 i rättegångsreglerna, när den slutliga domen avkunnas. Av detta följer att sökandens intresse av att interimistiskt beviljas frigörande av sina tillgångar och ekonomiska resurser utgör ett intresse av att beviljas något som sökanden inte ens kan beviljas genom en dom om ogiltigförklaring. En sådan dom skulle nämligen inte få de praktiska följder som sökanden önskar – det vill säga att sökanden stryks från förteckningen över personer vars tillgångar och ekonomiska resurser är frysta – förrän vid ett datum som infaller efter avkunnandet av domen. Vid det sistnämnda datumet kommer domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder i första instans att ha förlorat all sin tidsmässiga behörighet (ratione temporis) och i vart fall kommer sökanden att kunna kvarstå i förteckningen på grund av en ny restriktiv åtgärd som ersätter de ogiltigförklarade åtgärderna inom fristen enligt artikel 60 andra stycket i domstolens stadga. Under dessa förhållanden är sökandens intresse av att genom en interimistisk åtgärd beviljas ett tillfälligt frigörande av sina tillgångar och ekonomiska resurser inte av sådan art att det ska skyddas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder.

(se punkterna 33, 36, 39 och 40)