PERSONALDOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 15 juni 2011

Mål F-17/05 REV

José António de Brito Sequeira Carvalho

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Ansökan om resning – Ny faktisk omständighet – Föreligger inte – Avvisning av ansökan”

Saken:      Ansökan om resning som framställts av José António de Brito Sequeira Carvalho mot personaldomstolens dom av den 13 december 2006 i mål F-17/05, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen.

Avgörande:      Ansökan om resning avvisas. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Resning – Ansökan som avser en dom som meddelats i första instans, vilken ersatts med en dom som meddelats av en överinstans – Avvisning

2.      Förfarande – Resning – Grunder – Grund som avser den omständigheten att överklagandet av den dom som resningsansökan avser har avvisats – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 44)

3.      Förfarande – Resning – Grunder – Yrkande om upphävande av ett avgörande som meddelats efter överklagande – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 44)

4.      Förfarande – Resning – Förutsättningar för att ansökan ska tas upp till prövning – Formkrav – Ett samband mellan de faktiska omständigheter som åberopas och punkterna i den angripna domen ska vara styrkt

(Domstolens stadga, artikel 44; personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 35 och 119.2)

1.      En ansökan om resning ska avvisas när den dom i första instans som ansökan avser har ersatts med en dom som har meddelats av en överinstans. När den som har ansökt om resning inte i sin ansökan har angripit den dom som meddelats efter överklagande och ansökan har getts in efter det att sistnämnda dom har meddelats, kan ansökan inte anses avse den domen och inte medföra att målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal i enlighet med artikel 8.2 i bilaga I till domstolens stadga.

(se punkterna 36, 37 och 39)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 december 2006, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, F-17/05

2.      Det ankommer inte – i samband med en ansökan om resning enligt artikel 44 i domstolens stadga – på den domstol som har avgjort målet att ta ställning till huruvida ett överklagande av dess avgörande kan tas upp till prövning.

(se punkt 42)

3.      Resningsinstitutet i artikel 44 i domstolens stadga syftar till att den domstol till vilken ansökan framställts ger målet en annan utgång. En ansökan om resning kan därför inte göra det möjligt för sökanden, när det har lämnats bifall till dennes yrkanden i den dom som ansökan avser, att få till stånd en annan motivering än den som motivering som anges i domskälen i sistnämnda dom. Av detta följer att en ansökan om upphävande av ett avgörande som, före det att ansökan framställts, har upphävts efter överklagande och därför inte längre existerar i rättsordningen ska avvisas.

(se punkt 44)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 mars 2002, Ojha mot kommissionen, T‑77/99 REV, punkt 12 och där angiven rättspraxis

4.      En ansökan om resning ska avvisas om den inte är sammanhängande, om den inte är preciserad och om den inte styrker att det finns ett tillräckligt samband mellan de faktiska omständigheter som åberopas och de punkter på vilka domen angrips och att det finns ett samband mellan omständigheter och handlingar som ska visa att omständigheterna föreligger. För att ett resningsförfarande enligt artikel 44 i domstolens stadga ska inledas krävs det att nya faktiska omständigheter uppdagas, vilka förelåg före domens meddelande, men vilka sökanden inte kände till dessförinnan.

Enligt artikel 119.2 i personaldomstolens rättegångregler ska en ansökan om resning bland annat innehålla uppgifter om de bevis som åberopas till styrkande av att det föreligger faktiska omständigheter som är resningsgrundande. Det ankommer på sökanden att styrka att vederbörande först efter det att den angripna domen hade meddelats upptäckte de faktiska omständigheter som är resningsgrundande, trots att dessa omständigheter inträffat före domens meddelande.

(se punkterna 50, 51 samt 54–58)

Hänvisning till

Domstolen: 2 april 2009, Yedaş Tarim ve Otomotiv Sanayi ve Ticaret mot rådet och kommissionen, C‑255/06 P‑REV, punkt 22 och där angiven rättspraxis