Language of document : ECLI:EU:F:2009:30

PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 2 april 2009 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Val av förfarande – Chef för representationen – Ledig tjänst – Uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse – Bristande behörighet – Tillämpningsområde för förfarandet för uppehållande av annan tjänst”

I mål F‑128/07,

angående en talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA,

Andreas Menidiatis, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Rhode-Saint-Genèse (Belgien), företrädd av advokaten S.A. Pappas,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av G. Berscheid och K. Herrmann, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen),

sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna H. Kreppel och S. Van Raepenbusch (referent),

justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 oktober 2008,

följande

Dom

1        Andreas Menidiatis har, genom ansökan som inkom per telefax till personaldomstolens kansli den 31 oktober 2007 (originalet inkom den 7 november 2007), yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet av den 21 december 2006 att avslå hans ansökan om den lediga tjänsten som chef för Europeiska gemenskapernas kommissions representation i Aten (Grekland) och att tillsätta P. på denna tjänst.

 Tillämpliga bestämmelser

 Uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse

2        Artikel 35 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) har följande lydelse:

”Tjänstemännen skall hänföras till en av följande administrativa ställningar:

a)      aktiv tjänst,

b)      uppehållande av annan tjänst,

c)      tjänstledighet av personliga skäl,

d)      icke aktiv tjänst,

e)      tjänstledighet för militärtjänstgöring,

f)      föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl.”

3        I artikel 36 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Med en tjänsteman i aktiv tjänst avses den som på de villkor som anges i avdelning IV utför de uppgifter som ingår i den tjänst på vilken han anställts eller tillfälligt tjänstgör.”

4        I artikel 37 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Med tjänstledighet för uppehållande av annan tjänst avses den tjänsteställning [som] ... en fast anställd tjänsteman ... placeras i av tillsättningsmyndigheten enligt följande:

a)      Tjänstemannen har i tjänstens intresse beordrats

–        att tillfälligt tjänstgöra utanför sin institution,

–        att tillfälligt tjänstgöra hos en person som fullgör ett uppdrag som föreskrivs i fördragen eller hos den valde ordföranden för någon av gemenskapens institutioner eller något av dess organ eller någon av de politiska grupperna i Europaparlamentet eller [Europeiska unionens] [r]egionkommitt[é] eller en grupp i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–        att tillfälligt tjänstgöra på en tjänst som finns upptagen i förteckningen över tjänster som finansieras med anslagen till forskning och investeringar och som de budgetansvariga myndigheterna har klassificerat som tillfällig.

…”

5        Artikel 38 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”För uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse skall följande regler gälla:

a)      Beslutet om uppehållande av annan tjänst skall fattas av tillsättningsmyndigheten efter att ha hört tjänstemannen i fråga.

b)      Varaktigheten skall bestämmas av tillsättningsmyndigheten.

c)      Vid utgången av varje period på sex månader kan tjänstemannen i fråga begära att hans uppehållande av annan tjänst skall upphöra.

d)      En tjänsteman under tjänstledighet för uppehållande av annan tjänst enligt artikel 37 [första stycket] a första strecksatsen skall ha rätt till en löneutjämning om den totala ersättning från den tjänst som han uppehåller under tjänstledigheten är mindre än den som följer av hans lönegrad och löneklass på hans ordinarie institution; han skall också ha rätt till ersättning för alla extra kostnader som uppstår i samband med tjänstledigheten.

e)      En tjänsteman under tjänstledighet för uppehållande av annan tjänst enligt artikel 37 [första stycket] a första strecksatsen skall fortsätta att betala pensionsavgift som grundas på den lön för aktiv tjänst som följer av hans lönegrad och löneklass på hans ordinarie institution.

f)      Tjänsteman som uppehåller annan tjänst skall ha kvar sin tjänst och rättigheten att placeras i en högre löneklass och sin möjlighet till befordran.

g)      När perioden för uppehållande av annan tjänst upphör skall tjänstemannen omedelbart återinträda på den tjänst som han tidigare innehaft.”

6        I tillsättningsmyndigheternas förteckning över personal som avlönas via anslagen i driftsbudgeten, vilken finns i bilaga I till kommissionens beslut av den 16 juni 2005, senast ändrad genom kommissionens beslut K(2006)2318 av den 13 juni 2006 om utövande av den behörighet som tillsättningsmyndigheten har getts genom tjänsteföreskrifterna och den behörighet som myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal har getts genom anställningsvillkoren för övriga anställda (offentliggjort i Administrativa meddelanden nr 47‑2005 av den 24 juni 2005) (nedan kallat tillsättningsmyndighetens beslut), föreskrivs slutligen, i punkt 5 i del III med rubriken ”Befordran”, bland annat följande vad gäller uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse:

”Kanslichef, biträdande kanslichef och chef för en representation: behörigheten [vad gäller tillsättning] delegeras till den kommissionsledamot som ansvarar för personalfrågor och administrativa frågor, i samförstånd med ordföranden, när det gäller uppehållande av annan tjänst hos en kommissionsledamot. Det ordinarie generaldirektoratet ska underrättas.”

 Beslutet om chefer på mellannivå

7        Kommissionen antog den 28 april 2004 beslut K(2004)1597 om chefer på mellannivå, vilket offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 73-2004 av den 23 juni 2004 (nedan kallat beslutet om chefer på mellannivå).

8        I artikel 2.1 i beslutet om chefer på mellannivå föreskrivs följande:

”Chefsbefattningar och chefer på mellannivå

En chefsbefattning på mellannivå kännetecknas av följande två kumulativa kriterier:

–        Befattningen består i att stadigvarande och fortlöpande leda en administrativ enhet.

–        Befattningen finns med i kommissionens officiella organisationsschema.

En person som samtidigt uppfyller dessa två kriterier hör till gruppen chefer på mellannivå.

Befattningarna som enhetschef, delegationschef ..., chef för ett kontor eller en representation i medlemsstaterna samt befattningarna som biträdande delegationschef på nivå AD 13/AD 14 … utgör chefsbefattningar på mellannivå … och omfattas av detta beslut.

Dessa befattningar ska tillsättas antingen i lönegraderna AD 9/AD 12 eller i lönegraderna AD 13/AD 14.”

9        I artikel 14.2 i beslutet om chefer på mellannivå föreskrivs följande:

”Chefer för kontor eller representationer i medlemsstaterna

2.1 Urval

De slutliga intervjuer som föreskrivs i artikel 8[.1 punkt] 3 och i artikel 10[.]1 ska hållas av generaldirektören för press och kommunikation, generaldirektören för personal och generalsekreteraren eller, på begäran av den sistnämnde, en utsedd föredragande (se artikel 8[.1 punkt] 3).

2.2 Tillsättning

För tjänster på nivån AD 9/AD 12 är generaldirektören för press och kommunikation tillsättningsmyndighet.

För tjänster på nivån AD 13/AD 14 är generaldirektören för press och kommunikation tillsättningsmyndighet, i samförstånd med kommissionens ordförande och de kommissionsledamöter som ansvarar för personal samt för press och kommunikation.

…”

10      I punkt 9.2 i den administrativa handledningen av den 10 december 2004 om funktionen, arbetsuppgifterna, urvalet och tillsättningen av chefer på mellannivå inom kommissionen (A*9/A*12 och A*13/A*14) (nedan kallad den administrativa handledningen) föreskrivs följande:

”Urval: De slutliga intervjuerna med chefer för kontor eller representationer i medlemsstaterna ska hållas av generaldirektören för press och kommunikation, generaldirektören för personal och administration och generalsekreteraren eller, på begäran av den sistnämnda, en utsedd föredragande …

Tillsättning: För tjänster på nivån AD 9/AD 12 är generaldirektören för press och kommunikation tillsättningsmyndighet.

För tjänster på nivån AD 13/AD 14 är generaldirektören för press och kommunikation tillsättningsmyndighet, i samförstånd med kommissionens ordförande och de kommissionsledamöter som ansvarar för personal samt för press och kommunikation.”

 Beslutet om närmare bestämmelser för tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna

11      Kommission antog den 7 juli 2004 även beslut K(2004)2662 om närmare bestämmelser för tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna (nedan kallat beslutet om tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna). Artikel 1 i nämnda beslut har följande lydelse:

”Chefsbefattningar vid kommissionens representationer i medlemsstaterna ska tillsättas antingen genom att en tjänsteman uppehåller annan tjänst (enligt artikel 37 [första stycket a andra strecksatsen och artikel] 38 i tjänsteföreskrifterna) eller genom att en tillfälligt anställd anställs genom kontrakt [som omfattas av artikel 2 c] i anställningsvillkoren för övriga anställda, i lönegrad A*/AD 12).”

12      Det förfarande som är tillämpligt på beslut om att en tjänsteman ska uppehålla en tjänst såsom chef för en representation har fastställts av generaldirektören för generaldirektoratet (GD) Personal och administration genom meddelanden av den 20 april och den 26 maj 2005. Förfarandet innefattar följande etapper:

”–      En föredragande utses av GD [Personal och administration].

–        Ansökningarna skickas till GD [Kommunikation].

–        Ett preliminärt urvalsförfarande, upprättande av en slutlista.

–        Intervju med generaldirektören för GD [Kommunikation] och föredragande.

–        Urvalsrapporten skickas till GD [Personal och administration]. Rapporten ska omfatta det preliminära urvalsförfarandet, valet av slutlista.

–        Skriftligt förfarande vid [den rådgivande tillsättningskommittén].

–        Slutligt val av generaldirektören för GD [Kommunikation].

–        Förenklat förfarande (i samförstånd med ordförandens kansli samt vice ordförande Wallströms och vice ordförande Kallas kanslier).

–        Beslut fattas av vice ordförande Kallas.” (Översättning från engelska.)

 Bakgrund till tvisten

13      Den 9 mars 2006 offentliggjorde kommissionen meddelandet om lediga tjänster KOM/2006/961 i syfte att en tjänsteman skulle uppehålla annan tjänst eller att en tillfälligt anställd skulle anställas, för tjänstgöring som chef för kommissionens representation i Grekland.

14      Av meddelandet om lediga tjänster framgår bland annat följande:

”Tjänsten kan sökas av tjänstemän och tillfälligt anställda i tjänstegrupp A* som är i aktiv tjänst vid kommissionen sista ansökningsdagen. De sökande måste uppfylla följande behörighetskrav:

1. Minst tio års yrkeserfarenhet [efter universitets- eller högskoleexamen], helst inom områdena information, kommunikation, media och/eller politiska och ekonomiska angelägenheter, varav minst fem år på en befattning som samordnare och/eller gruppchef.

2. Fördjupade kunskaper i grekiska, både skriftligen och muntligen, och tillfredsställande kunskaper i ett annat av Europeiska unionens officiella språk. Goda kunskaper i franska och/eller engelska är en merit.

Chefsbefattningar vid kommissionens representationer tillsätts antingen genom att en tjänsteman uppehåller annan tjänst (enligt artikel 37 [första stycket a andra strecksatsen och artikel] 38 i tjänsteföreskrifterna) eller genom att en tillfälligt anställd anställs genom kontrakt [som omfattas av artikel 2 c] i anställningsvillkoren för övriga anställda, i lönegrad A*12. Uppdraget är inledningsvis ... på tre år och kan förlängas en gång med högst två år.

Om den sökande som får tjänsten är en tjänsteman i en betydligt högre lönegrad än A*12, ska vederbörande uppehålla annan tjänst i sin nuvarande lönegrad och löneklass.”

15      Sökanden och elva andra personer ansökte om tjänsten som chef för kommissionens representation i Aten. Under den första urvalsfasen, efter genomgång av ansökningarna, valde en preliminär urvalspanel ut sju sökande till den preliminära urvalsintervjun. Sökandens namn fanns inte med bland de utvalda personerna.

16      De preliminära intervjuerna med den preliminära urvalspanelen hölls den 15 och den 18 maj 2006. Av de sju sökande som intervjuades föreslog panelen för generaldirektören för GD Kommunikation att fyra skulle gå vidare till de slutliga intervjuerna.

17      De fyra sökande som valdes ut kallades till en intervju med en urvalspanel som bestod av Sørensen, generaldirektör för GD Kommunikation, K., i egenskap av föredragande, och R., i egenskap av sekreterare. Intervjuerna hölls den 7 juli 2006.

18      Vid de slutliga intervjuerna fick P. betyget 82 av 100 och de tre övriga sökande fick 65 av 100, 69 av 100 respektive 74 av 100.

19      I sitt yttrande av den 6 september 2006 drog den rådgivande tillsättningskommittén slutsatsen att ”med hänsyn till varje sökandens ansökan enligt artikel 37 [första stycket a och artikel 38 i tjänsteföreskrifterna] och personalakt ... kan ansökningarna från Y., K. och P. tas i beaktande”. Den rådgivande tillsättningskommittén ansåg dock att ”särskilt P.:s ansökan kan tas i beaktande”.

20      Genom beslut av kommissionens vice ordförande Kallas av den 20 december 2006 beslutades att P. skulle uppehålla annan tjänst i tjänstens intresse, såsom chef för kommissionens representation i Aten, från och med den 1 januari 2007 under en period på tre år. För hela den period som P. skulle uppehålla annan tjänst placerades han, genom samma beslut, i lönegrad AD 12.

21      Genom skrivelse av den 21 december 2006 underrättades sökanden om att hans ansökan om tjänsten hade avslagits och att P. hade utnämnts till chef för kommissionens representation i Aten (nedan kallat det angripna beslutet).

22      Den 28 februari 2007 ingav sökanden ett klagomål, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, till generaldirektören för GD Kommunikation avseende det angripna beslutet. Klagomålet översändes till den behöriga avdelningen inom GD Personal och administration och registrerades den 17 april 2007.

23      Genom beslut av den 25 september 2007, vilket sökanden delgavs den 1 oktober 2007, avslog kommissionen klagomålet.

 Parternas yrkanden och förfarandet

24      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska

–        förklara att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla talan,

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25      Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogilla talan, och

–        besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.

26      Vid slutet av förhandlingen anmodade personaldomstolen kommissionen att inkomma med faktauppgifter som kan visa det personliga band som enligt kommissionen förenar cheferna för representationerna med den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin och som motiverar en tillämpning av artikel 37 i tjänsteföreskrifterna, såsom föreskrivs i beslutet om tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna. Kommissionen efterkom denna begäran genom skrivelse av den 31 oktober 2008, vilken inkom per telefax till personaldomstolens kansli samma dag (originalet inkom den 3 november 2008). Skrivelsen översändes till sökanden för yttrande den 4 november 2008. Genom skrivelse av den 14 november 2008, vilken inkom per telefax till personaldomstolens kansli samma dag (originalet inkom den 19 november 2008), ingav sökanden ett skriftligt yttrande. Vid sistnämnda datum avslutades det muntliga förfarandet och överläggningen i målet inleddes.

27      Genom beslut av den 1 december 2008 återupptog personaldomstolen det muntliga förfarandet och anmodade kommissionen att i förekommande fall inge ett kortfattat yttrande angående sökandens ovannämnda skrivelse av den 14 november 2008. Kommissionen efterkom denna anmodan genom att den 15 december 2008 inge ett skriftligt yttrande.

 Rättslig bedömning

28      Sökanden har åberopat flera grunder till stöd för sin talan. Som första grund har det gjorts gällande att urvalsförfarandet var rättsstridigt och inte följdes. Den andra grunden avser att meddelandet om lediga tjänster var rättsstridigt. Såvitt avser den tredje grunden har sökanden gjort gällande att meddelandet om lediga tjänster inte följdes. Sökanden har som fjärde grund gjort gällande att artikel 11a i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts. Den femte grunden avser att tjänsten som chef för representationen i Aten rättsstridigt utlystes i en lägre lönegrad och att beslutet om tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna är rättsstridigt. Som sjätte grund har det gjorts gällande att meddelandet om lediga tjänster offentliggjordes för sent. Sökanden har som sjunde grund gjort gällande att bestämmelserna om rotation av personal som innehar känsliga tjänster har åsidosatts. Som åttonde grund har det gjorts gällande att beslutet att inte lämna ut de handlingar som sökanden begärde i sitt klagomål saknade motivering. Den nionde grunden avser slutligen maktmissbruk.

29      Det finns särskilt anledning att pröva den första grunden, vilken avser att urvalsförfarandet för tjänsten som chef för representationen var rättsstridigt och inte följdes.

 Parternas argument

30      Sökanden har delat upp den första grunden i två delar.

31      Som första delgrund har sökanden hävdat att kommissionsledamöternas delaktighet i förfarandet för tillsättning av chefer för representationerna är rättsstridigt. Sökanden har konstaterat att i förevarande fall utnämndes chefen för kommissionens representation i Aten genom beslut av vice ordföranden Kallas, efter godkännande av kommissionsordförandens, vice ordföranden Wallströms och vice ordföranden Kallas kanslier.

32      Denna inblandning från kommissionsledamöternas sida i det aktuella urvalsförfarandet är objektivt sett inte motiverad, eftersom dessa inte har chefskompetens eller chefsansvar och inte är skyldiga att ha direkta kontakter med cheferna för representationerna, vilka behåller sin tjänst oavsett kommissionsledamöternas mandatperiod. Representationerna utgör decentraliserade enheter av GD Kommunikation, utan någon politisk ställning. Att cheferna för representationerna väljs intuitu personae (med beaktande av person), enligt ett förfarande som är identiskt med förfarandet för att välja ut medarbetarna vid kommissionsledamöternas kanslier, saknar helt rättslig grund.

33      I sitt yttrande av den 14 november 2008 har sökanden gjort gällande att uppehållande av annan tjänst för ”att tillfälligt tjänstgöra hos en person som fullgör ett uppdrag”, enligt lydelsen i artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, förutsätter att den tjänsteman som uppehåller en tjänst hos denna person är fysiskt närvarande. Under alla omständigheter har kommissionen inte visat att det förekommer frekventa, regelbundna och strukturerade kontakter som återspeglar ett förtroende mellan chefen för representationen och särskilt den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin. Sökanden har i det avseendet framhållit att chefen för representationen organisatoriskt och hierarkiskt är knuten till avdelningarna inom GD Kommunikation.

34      Kommissionen har genmält att det i förevarande fall inte är fråga om rekrytering utan om uppehållande av annan tjänst enligt artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, vilken motiveras av arbetsuppgifternas karaktär.

35      Först och främst har representationen till uppgift att dels informera och kommunicera med nationella och regionala medier samt den stora allmänheten om kommissionens politik, dels att tillhandahålla kommissionen analyser av den politiska situationen i den aktuella medlemsstaten. Representationen utgör således en länk mellan kommissionen och de nationella, regionala och lokala myndigheterna i den aktuella medlemsstaten, varvid chefen för representationen agerar som talesman för kommissionen i den aktuella medlemsstaten, i nära samarbete med den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikation.

36      Sådana arbetsuppgifter har obestridligen en politisk och känslig karaktär, vilket förklarar att uppdraget som chef för representationen är begränsat till tre år.

37      Under dessa omständigheter kan valet av chef för representationen inte behandlas på samma sätt som valet av en enhetschef i lönegrad AD 12 som tjänstgör i Bryssel. Kommissionen har av det skälet valt att en tjänsteman, genom uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse, ska ”tjänstgöra som chef för representationen hos den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin”. Det rör sig om ett uppehållande av annan tjänst i funktionellt hänseende för cheferna för representationerna, även om representationerna själva ur organisatorisk synvinkel ingår i GD Kommunikation.

38      Kommissionen har tillagt att det enligt artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna inte krävs att det finns en särskild tjänst, som ingår i kommissionsledamotens kansli och som ur organisatorisk synvinkel omfattas av ett annat organisationsschema än kommissionens. I lydelsen i denna bestämmelse betonas uttryckligen de arbetsuppgifter som ska utföras, vilka i detta fall kräver att det finns ett särskilt band mellan den tjänsteman som uppehåller annan tjänst och kommissionsledamoten (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 16 juli 1998 i mål T‑162/96, Forcheri mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑421 och s. II‑1203, punkt 65).

39      Att tre kommissionsledamöters kanslier är delaktiga i förfarandet för att utse en tjänsteman som ska uppehålla annan tjänst i syfte att tjänstgöra som chef för representationen motiveras just av det särskilda ansvar som åvilar den sistnämnde.

40      Det förhållandet att den period som chefen för representationen i Aten uppehåller annan tjänst kanske inte överensstämmer med kommissionsledamotens mandatperiod saknar relevans, eftersom tillsättningsmyndigheten ensam beslutar om varaktigheten av uppehållandet av annan tjänst med hänsyn till tjänstens intresse (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 23 januari 2002 i mål T‑237/00, Reynolds mot parlamentet, REG 2002, s. II‑163, punkterna 51–53, och av den 8 december 2005 i mål T‑237/00, Reynolds mot parlamentet, REGP 2005, s. I‑A‑385 och s. II‑1731, punkterna 64–66).

41      Slutligen har kommissionen – i det yttrande som ingavs den 31 oktober 2008 som svar på en fråga från personaldomstolen, såsom har angetts i punkt 26 i förevarande dom –, för att motivera tillämpningen av artikel 37 i tjänsteföreskrifterna, även gjort gällande att intensiteten i kontakterna mellan den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin och cheferna för representationerna varierar beroende på de politiska händelserna och vad som står på dagordningen för kommissionsledamöternas kollegium. Med hänsyn till det geografiska avståndet mellan kommissionens säte och sätena för dess 27 representationer skulle det vara omöjligt att hålla direkta möten mellan den berörda kommissionsledamoten och de 27 cheferna för representationerna veckovis eller till och med månadsvis. Att de direkta kontakterna mellan den person hos vilken uppehållandet av annan tjänst sker och den person som uppehåller denna tjänst är frekventa utgör dock inte i sig ett villkor för att tillämpa artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, eftersom bedömningen av huruvida det föreligger en förtroenderelation inte nödvändigtvis baserar sig på kvantifierbara parametrar, som antalet direkta möten eller antalet telefonsamtal. Det viktiga är innehållet i denna relation, vilket i de flesta fall är av konfidentiell karaktär.

42      De direkta kontakterna mellan cheferna för representationerna och den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin tar sig olika former. I regel rör det sig om följande:

–        Telefonkontakter eller e-postmeddelanden mellan kommissionsledamoten och medarbetarna vid kommissionsledamotens kansli, å ena sidan, och cheferna för representationerna, å andra sidan. Dessa kontakter varierar, beroende på händelserna på det nationella planet och på gemenskapsplanet, och ökar i intensitet inför kommissionsledamotens besök i den aktuella medlemsstaten.

–        Kommissionsledamoten gör besök i den aktuella medlemsstaten, under vilka chefen för representationen ledsagar kommissionsledamoten.

–        Chefen för representationen gör tjänsteresor till Bryssel, under vilka ett möte med kommissionsledamoten är obligatoriskt.

–        Kommissionsledamoten deltar i möten med cheferna för representationerna i Bryssel minst två gånger per år.

–        Cheferna för representationerna upprättar rapporter som är direkt riktade till kommissionsledamoten.

43      Inom ramen för den första grundens andra del har sökanden bestritt att kommissionens vice ordförande Kallas har behörighet som tillsättningsmyndighet, när en tjänsteman ska uppehålla annan tjänst såsom chef för representationen. Sökanden har i det avseendet åberopat artikel 14.2 i beslutet om chefer på mellannivå, av vilken det framgår att det är generaldirektören för GD Kommunikation som är tillsättningsmyndighet vid tillsättningen av en chef för representationen i lönegrad AD 12. I förevarande fall föreslog dock endast denna generaldirektör att P. skulle tillsättas på tjänsten, medan tillsättningsbeslutet slutligen fattades av vice ordföranden Kallas.

44      Enligt sökanden kan inte tillämpningsområdet för beslutet om chefer på mellannivå begränsas till att endast avse förflyttning och tillsättning enligt artiklarna 7 och 29 i tjänsteföreskrifterna. Detta beslut, vilket rör samtliga chefer på mellannivå och, såsom framgår av artikel 1 i beslutet, är tillämpligt på kommissionens samtliga avdelningar och på de avdelningar som administrativt sett är knutna till kommissionen, har nämligen allmän giltighet och omfattning: beslutet reglerar urvals- och tillsättningsförfarandet för chefer för kontor och representationer, oavsett frågan huruvida det aktuella förfarandet ”avser” en tillsättning, en förflyttning, en överflyttning, en befordran eller ett externt urvalsförfarande. I artikel 2.1 i beslutet om chefer på mellannivå anges även att cheferna för representationerna berörs av beslutet, utan att specificera hur de har tillsatts.

45      Beslutet om tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna utgör inte hinder för att tillämpa beslutet om chefer på mellannivå. Det föreligger inte någon motsägelse mellan de båda besluten. Det förhållandet att beslutet om tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna antogs efter beslutet om chefer på mellannivå saknar således relevans.

46      Sökanden har för övrigt påpekat att enligt punkt 9 i den administrativa handledningen, vilken antogs efter beslutet om tillsättning av chefsbefattningar vid representationerna, är reglerna för urval och tillsättning av chefer för representationerna i allmänhet desamma som de regler som är tillämpliga på andra chefstjänster på mellannivå, även om vissa skillnader föreligger vad gäller tillsättningsmyndigheten och deltagande av andra kommittéer än den rådgivande tillsättningskommittén, vilken är delaktig i förfarandet enligt artikel 14.2 i beslutet om chefer på mellannivå.

47      Vidare är punkt 5 i del III av tillsättningsmyndigheternas förteckning över personal som avlönas via anslagen i driftsbudgeten, vilken finns i bilaga I till tillsättningsmyndighetens beslut, inte sådan att den bekräftar kommissionens ståndpunkt. Av denna text framgår nämligen att den kommissionsledamot som ansvarar för personalfrågor och administrativa frågor har ställning som tillsättningsmyndighet endast om det aktuella uppehållandet av annan tjänst sker hos en kommissionsledamot, vilket inte är aktuellt i förevarande fall.

48      Slutligen har sökanden påpekat att beslutet att avslå hans klagomål fattades av kommissionsledamöternas kollegium, vilket inte var den tillsättningsmyndighet som skulle fatta nämnda beslut. Denna oegentlighet är ett uttryck för den oacceptabla politiseringen av hela förfarandet för att rekrytera en tjänsteman som antas vara placerad i lönegrad AD 12. Detta åsidosättande av reglerna om fördelning av de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten strider mot principen om ett opartiskt förfarande och medför att tvivel uppkommer huruvida det görs en verklig jämförelse av de kvalifikationer som sökandena till en ledig tjänst har. En sådan jämförelse utgör dock en garanti för att likabehandlingen av tjänstemän och principen om rätt till karriärutveckling iakttas.

49      Kommissionen har för det första påpekat att enligt det andra skälet grundar sig beslutet om chefer på mellannivå på artiklarna 2, 4, 5, 7 och 29 i tjänsteföreskrifterna och att dess tillämpningsområde följaktligen avser tillsättningar av chefstjänster på mellannivå genom förflyttning i tjänstens intresse i enlighet med artikel 7 i tjänsteföreskrifterna eller genom tillsättning av en tjänsteman i enlighet med artikel 29 i tjänsteföreskrifterna. Artiklarna 37 och 38 i tjänsteföreskrifterna åsyftas inte.

50      För det andra har kommissionen framhållit att det omtvistade förfarandet inte kunde regleras av beslutet om chefer på mellannivå, eftersom – enligt tillsättningsmyndigheternas förteckning över personal som avlönas via anslagen i driftsbudgeten, vilken bifogats tillsättningsmyndighetens beslut – den myndighet som är behörig att fatta beslut om att en tjänsteman ska uppehålla annan tjänst i tjänstens intresse i syfte att tjänstgöra som chef för representationen är den kommissionsledamot som ansvarar för personalfrågor och administrativa frågor. Det var därför absolut nödvändigt att föreskriva ett särskilt urvalsförfarande, vilket skedde genom de beslut som generaldirektören för GD Personal och administration fattade den 20 april och den 26 maj 2005.

51      Sökandens argument på grundval av den administrativa handledningen och beslutet om chefer på mellannivå saknar under dessa omständigheter verkan, eftersom kommissionsledamoten under alla omständigheter inte kan säkerställa efterlevnaden av det urvalsförfarande som avslutas genom antagandet av ett beslut avseende vilket denna kommissionsledamot inte är den behöriga tillsättningsmyndigheten.

52      För det tredje, vad beträffar sökandens argument om att de tre kommissionsledamöternas kanslier påstås, på ett omotiverat sätt, ha varit delaktiga i tillsättningen av chefen för representationen i Aten, har kommissionen genmält att de berörda kommissionsledamöternas delaktighet, i den näst sista etappen av urvalsförfarandet, följer av karaktären på de arbetsuppgifter som chefen för representationen har och av vice ordföranden Kallas ställning som tillsättningsmyndighet på området.

53      Slutligen, vad beträffar påståendet att kommissionsledamöternas kollegium saknade behörighet att fatta beslutet att avslå klagomålet, har kommissionen påpekat att det i fotnot 2, avseende punkt 12 med rubriken ”Klagomål” i del V i tillsättningsmyndigheternas förteckning över personal som avlönas via anslagen i driftsbudgeten, vilken bifogats tillsättningsmyndighetens beslut, anges följande:

”… [O]m det angripna beslutet har fattats av den kommissionsledamot som ansvarar för personal och administration eller av kommissionen: kommissionen är tillsättningsmyndighet …”

54      Eftersom det angripna beslutet i förevarande fall fattades av kommissionens vice ordförande Kallas, var det kommissionsledamöternas kollegium som skulle ta ställning till det klagomål som hade ingetts mot detta beslut.

55      Under alla omständigheter anser kommissionen att den första grunden har åberopats av intresse för rättstillämpningen och att talan därför inte kan prövas såvitt avser den grunden.

56      Eftersom sökanden uteslöts ur urvalsförfarandet i samband med den preliminära urvalspanelens genomgång av ansökningarna, kan frågan, huruvida det förfarande som ledde till att P. utsågs att uppehålla annan tjänst borde ha följt beslutet om chefer på mellannivå eller andra beslut, inte påverka sökandens personliga situation, eftersom beslutet avseende sökanden skulle ha varit identiskt även om beslutet om chefer på mellannivå hade tillämpats, eftersom den preliminära urvalspanelens sammansättning förblir oförändrad, oavsett vilket förfarande som följs.

57      Vid förhandlingen framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder beträffande den grund som avser att artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig i förevarande fall, på grund av att grunden varken åberopades i klagomålet eller i ansökan, utan åberopades för första gången vid förhandlingen, som svar på personaldomstolens frågor.

58      Vid förhandlingen framhöll kommissionen även möjligheten för chefen för representationen att, när perioden för uppehållande av annan tjänst upphör, omedelbart återinträda på den tjänst som han tidigare innehaft, i enlighet med artikel 38 g i tjänsteföreskrifterna. En sådan möjlighet motsvarar helt de krav som tjänsten ställer, med hänsyn till det personliga bandet mellan den berörda personen och den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin, eftersom det förhållandet att kommissionsledamotens mandatperiod upphör kan medföra att uppehållandet av annan tjänst upphör. Kommissionen har slutligen framhållit svårigheten att inrätta ett mobilitetsförfarande mellan kommissionens representationer i medlemsstaterna som är jämförbart med det mobilitetsförfarande som finns mellan delegationerna, med hänsyn till det språkkrav som ställs för tjänsten som chef för representationen, vilken för övrigt oftast är medborgare i värdlandet.

 Personaldomstolens bedömning

59      Det är lämpligt att först bedöma huruvida anmärkningen att artikel 37 i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig kan tas upp till sakprövning och därefter pröva frågan huruvida det var lagenligt av kommissionen att i förevarande fall, i syfte att rekrytera chefen för representationen i Aten, tillämpa tjänsteföreskrifternas bestämmelser om uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse hos en person som fullgör ett uppdrag som föreskrivs i fördragen.

 Huruvida anmärkningen att artikel 37 i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig kan tas upp till sakprövning

60      Vid förhandlingen framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder beträffande den anmärkning som avser att artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig i förevarande fall, på grund av att anmärkningen inte åberopades i ansökan.

61      En sådan invändning kan inte godtas. Det är nämligen just för att bemöta sökandens grund angående att det urvalsförfarande för tjänsten som chef för representationen som följdes i detta fall var rättsstridigt, med hänsyn till artiklarna 7 och 29 i tjänsteföreskrifterna samt artikel 14.2 i beslutet om chefer på mellannivå, som kommissionen har gjort gällande att det ålåg den, vid urvalsförfarandet, att tillämpa artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, vilket medför att det, enligt kommissionen, är med beaktande av denna bestämmelse, snarare än artiklarna 7 och 29 i tjänsteföreskrifterna, som lagenligheten av det omtvistade urvalsförfarandet ska bedömas.

62      Under dessa omständigheter förutsätter med nödvändighet bedömningen av huruvida det finns fog för den första grunden att personaldomstolen först prövar huruvida artikel 37 i tjänsteföreskrifterna är tillämplig i förevarande mål.

63      Under alla omständigheter innebär sökandens argument ett ifrågasättande av att kommissionsledamoten som ansvarar för personalfrågor och administrativa frågor hade behörighet att utse chefen för representationen i Aten och ett ifrågasättande av tillämpningsområdet för artikel 37 i tjänsteföreskrifterna, vilken artikel kommissionen tillämpade. Detta utgör grunder som avser tvingande rätt och som ex officio kan beaktas när som helst under förfarandet vid personaldomstolen.

64      Följaktligen avslås den invändning om rättegångshinder som avser anmärkningen att artikel 37 i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig.

 Huruvida det finns fog för anmärkningen att artikel 37 i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig

65      Det ska inledningsvis erinras om att enligt artikel 35 i tjänsteföreskrifterna ska tjänstemännen hänföras till en av följande administrativa ställningar: aktiv tjänst, uppehållande av annan tjänst, tjänstledighet av personliga skäl, icke aktiv tjänst, tjänstledighet för militärtjänstgöring, föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl. Det står klart att aktiv tjänst, med vilket man enligt artikel 36 i tjänsteföreskrifterna avser ”den som på de villkor som anges i avdelning IV [om arbetsvillkoren] utför de uppgifter som ingår i den tjänst på vilken han anställts eller tillfälligt tjänstgör”, utgör tjänstemannens ordinarie administrativa ställning, och att de övriga administrativa ställningarna är av undantagskaraktär. För att hänföras till en av de andra administrativa ställningarna krävs för övrigt att tjänstemannen uppfyller särskilda villkor som för det ändamålet föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

66      Enligt artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna kan således en tjänsteman uppehålla annan tjänst i tjänstens intresse för ”att tillfälligt tjänstgöra hos en person som fullgör ett uppdrag som föreskrivs i fördragen”, såsom en kommissionsledamot.

67      Som domstolen påpekade i sin dom av den 11 juli 2006 i mål C‑432/04, kommissionen mot Cresson (REG 2006, s. I‑6387), punkt 137, är i allmänhet ändamålet med uppehållande av annan tjänst hos en kommissionsledamot att möjliggöra för personer som redan tidigare rekryterats på grundval av meriter, ofta genom uttagningsprov, och som har visat prov på sina färdigheter, att ställa dessa färdigheter till kansliernas förfogande. Domstolen konstaterade även att rekryteringen av dessa medarbetare sker intuitu personae, det vill säga med ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, då medarbetarna väljs ut såväl på grundval av sina yrkesmässiga och moraliska kvaliteter som på grundval av sin förmåga att anpassa sig efter de arbetsmetoder som används av den aktuella kommissionsledamoten och övriga medarbetare vid kansliet (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Cresson, punkt 130; se även, för ett liknande resonemang, angående utnämningen av rättssekreterare vid domstolens domarkabinett, personaldomstolens dom av den 4 september 2008 i mål F-103/07, Duta mot domstolen, REGP 2008, s. I‑A-0000 och s. II‑0000, punkt 26, vilken har överklagats till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, där det nu är anhängigt som mål T‑475/08 P).

68      Den befogenhet att företa skönsmässig bedömning som tillkommer den person eller avdelning som drar fördel av uppehållandet av annan tjänst och det ömsesidiga förtroende som måste råda i relationerna mellan denna person eller avdelning och den tjänsteman som uppehåller annan tjänst, under hela den tid som tjänstemannen uppehåller denna tjänst, har även klarlagts av domstolen och förstainstansrätten angående rekryteringen av en tjänsteman till en av Europaparlamentets politiska grupper. När det inte längre föreligger något ömsesidigt förtroende kan därför tillsättningsmyndigheten när som helst avbryta tjänstemannens uppehållande av annan tjänst (domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C‑111/02 P, parlamentet mot Reynolds, REG 2004, s. I‑5475, punkterna 54–56, och förstainstansrättens dom av den 8 december 2005 i det ovannämnda målet Reynolds mot parlamentet, punkt 66). På samma sätt ger artikel 38 i tjänsteföreskrifterna en tjänsteman som uppehåller annan tjänst möjlighet att vid utgången av varje period på sex månader begära att hans uppehållande av annan tjänst ska upphöra, vilket visar den osäkerhet som präglar arbetsrelationen mellan den berörda tjänstemannen och den person hos vilken han uppehåller annan tjänst.

69      I förevarande mål har kommissionen för det första gjort gällande att själva karaktären på de arbetsuppgifter som utförs av chefen för representationen, vilken utgör en länk mellan kommissionen och de nationella, regionala eller lokala myndigheterna i värdmedlemsstaten, motiverar att man använder sig av uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse, enligt artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna.

70      Denna motivering kan inte godtas. Den ”politiska och känsliga karaktär” som enligt kommissionen kännetecknar de arbetsuppgifter som utförs av cheferna för representationerna, hur verklig den än är, räcker nämligen inte som sådan för att motivera att man använder sig av den administrativa ställningen uppehållande av annan tjänst. En sådan tolkning av artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna skulle innebära att det var tillåtet att låta alla tjänstemän som har ”politiska och känsliga” arbetsuppgifter inom institutionen, vilka normalt sett utförs av högre tjänstemän, uppehålla annan tjänst hos respektive kommissionsledamot, vilket således skulle strida mot själva uppbyggnaden av den europeiska offentliga förvaltningen, såsom den har fastställts i artikel 35 i tjänsteföreskrifterna, genom att särskilt undergräva tydligheten i den hierarkiska ordningen.

71      Enligt artikel 2.1 i beslutet om chefer på mellannivå ingår för övrigt cheferna för representationerna bland cheferna på mellannivå.

72      För det andra har kommissionen gjort gällande att det enligt artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna inte krävs att den tjänsteman som uppehåller en tjänst hos en ledamot av en institution faktiskt utför sina arbetsuppgifter inom ledamotens kansli eller omfattas av dess organisationsschema.

73      I det avseendet erinrar personaldomstolen om att, såsom har framhållits i punkterna 68 och 69 i förevarande dom, ett uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse ”hos en person som fullgör ett uppdrag som föreskrivs i fördragen” förutsätter att det finns ett förtroende intuitu personae mellan denna person och den tjänsteman som uppehåller annan tjänst. Detta förtroende förutsätter att direkta och nära relationer ständigt kan uppstå mellan de berörda personerna, med hänsyn till de arbetsmetoder som används av den aktuella medlemmen och övriga medarbetare vid kansliet.

74      Även om det antas att det fysiska avståndet i princip inte gör det omöjligt eller särskilt svårt att skapa personliga relationer mellan cheferna för representationerna och den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin, ska det konstateras att kommissionen i förevarande mål inte har styrkt att det föreligger några sådana relationer.

75      Tvärtom framgår det av handlingarna i målet, och särskilt av organisationsschemat för GD Kommunikation, att cheferna för representationerna i första hand har direktkontakt med personer som hör till direktorat B ”Representationskontor” vid nämnda generaldirektorat, under generaldirektörens överinseende. Kommissionen har i sina inlagor själv framhållit att intensiteten i kontakterna med den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikation eller med de andra medarbetarna vid kansliet varierar beroende på politiska händelser som är tillfälliga till sin karaktär, såsom att kommissionsledamoten gör ett besök i den aktuella medlemsstaten. Det förhållandet att de rapporter som upprättas av chefen för representationen är direkt riktade till den ansvariga kommissionsledamoten, att telefonkontakter, skriftväxling via e-post eller möten äger rum mellan chefen för representationen och kommissionsledamoten eller medarbetare vid kommissionsledamotens kansli, eller att innehållet i denna skriftväxling är konfidentiellt, kan inte i sig styrka att arbetsrelationen mellan den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikation och den berörda chefen för representationen är av karaktären intuitu personae. Sådana förhållanden kan även utmärka de relationer som uppstår mellan en generaldirektör vid kommissionen och en kommissionsledamot, utan att generaldirektören uppehåller annan tjänst, i tjänstens intresse, hos kommissionsledamoten. Vidare framgår det av handlingarna i målet att cheferna för representationerna i själva verket måste bistå samtliga kommissionsledamöter, särskilt när dessa förflyttar sig inom värdmedlemsstaten.

76      Slutligen är det visserligen riktigt att uppehållandet av tjänsten som chef för kommissionens representation i Aten är begränsat till en period på tre år, såsom framgår av det omtvistade meddelandet om lediga tjänster. Denna period, vilken kan förlängas en gång med högst två år, överensstämmer dock inte nödvändigtvis med mandatperioden för den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin och det har inte visats att, när kommissionsledamotens mandatperiod upphör, cheferna för representationerna i allmänhet får se sitt uppehållande av annan tjänst upphöra.

77      För det tredje har kommissionen gjort gällande att regeln i artikel 38 g i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken tjänstemannen, när perioden för uppehållande av annan tjänst upphör, omedelbart ska återinträda på den tjänst som han tidigare innehaft, gör det möjligt att lösa de problem som följer av att det är omöjligt att inrätta ett mobilitetsförfarande som är jämförbart med det mobilitetsförfarande som föreskrivs för tjänstemän som tjänstgör i tredjeland. Utan att ifrågasätta de praktiska svårigheter som hänger samman med mobiliteten för cheferna för representationerna, kan tillämpligheten av reglerna om uppehållande av annan tjänst inte göras avhängig det verksamhetsintresse som tillämpningen av sådana regler på en viss kategori tjänstemän utgör. Med andra ord är tillämpligheten av artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna enbart avhängig de villkor som anges i denna bestämmelse, men på intet sätt avhängig de administrativa följder som en tillämpning av denna artikel medför. En annan tolkning skulle innebära att det var tillåtet att tillämpa artikel 37 i tjänsteföreskrifterna i ett annat syfte än det avsedda och således legitimera ett åsidosättande av handläggningsregler.

78      För det fjärde ska det konstateras, vilket kommissionen för övrigt medgav under förhandlingen, att urvalsförfarandet för chefer för representationerna, vilka uppehåller annan tjänst hos den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin, såsom förfarandet har inrättats genom meddelandena av den 20 april och den 26 maj 2005 från generaldirektören för GD Personal och administration, genom sin tungroddhet inte skiljer sig så mycket från det urvalsförfarande för chefer på mellannivå som föreskrivs i artiklarna 8 och 14.2 i beslutet om chefer på mellannivå. Den grundläggande skillnaden avser utnämningen av tillsättningsmyndigheten. I det första fallet, vad gäller tillsättningen av en chef för en representation i lönegrad AD 12, är den kommissionsledamot som ansvarar för personal och kommunikation tillsättningsmyndighet, i samförstånd med kanslierna för kommissionens ordförande och för den kommissionsledamot som ansvarar för kommunikationsstrategin. I det andra fallet är generaldirektören för press och kommunikation tillsättningsmyndighet, i enlighet med artikel 14.2 i beslutet om chefer på mellannivå.

79      Det systematiska anordnandet av ett urvalsförfarande när en tjänsteman ska uppehålla annan tjänst hos en kommissionsledamot, vilket är jämförbart med det förfarande som anordnas för att tillsätta chefstjänster på mellannivå, går svårligen att förena med den skönsmässighet som i princip präglar en kommissionsledamots val av sina medarbetare, vilka uppehåller annan tjänst hos denne.

80      För det femte har kommissionen slutligen gjort gällande att sökanden, eftersom han uteslöts ur urvalsförfarandet redan vid den preliminära urvalspanelens genomgång av ansökningarna, under alla omständigheter inte har något berättigat intresse av att begära att det angripna beslutet ogiltigförklaras, eftersom panelens sammansättning skulle ha varit identisk vid en tillämpning av beslutet om chefer på mellannivå.

81      I det avseendet ska det påpekas att kommissionen, både i sitt svaromål och vid förhandlingen, har uppgett att samtliga ansökningar, även efter den preliminära urvalspanelens och urvalspanelens åtgärder, underställdes den rådgivande tillsättningskommittén och de tre berörda kommissionsledamöternas kanslier, så att panelernas bedömning inte kunde föregripa tillsättningsmyndighetens slutliga bedömning. Under dessa omständigheter kan det förhållandet att sökandens ansökan avslogs i samband med det preliminära urvalet inte frånta sökanden allt berättigat intresse av att ifrågasätta att det efterföljande förfarandet genomfördes på ett korrekt sätt, med anledning av att tillsättningsärendet passerade genom tre kommissionsledamöters kanslier innan tillsättningsbeslutet fattades. Dessutom har sökanden fortfarande ett berättigat intresse av att få saken prövad i syfte att förhindra att rättsstridigheten i fråga upprepas i ett liknande urvalsförfarande (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 juni 2007 i mål C‑362/05 P, Wunenburger mot kommissionen, REG 2007, s. I‑4333, punkt 50, och förstainstansrättens dom av den 5 juli 2005 i mål T‑370/03, Wunenburger mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑189 och s. II‑853, punkt 20).

82      Av det ovan anförda följer, utan att det är nödvändigt att pröva de andra anmärkningar som omfattas av den första grunden och de övriga grunder som sökanden har anfört, att kommissionen i detta fall rättsstridigt tillämpade artikel 37 första stycket a andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna i stället för artiklarna 7 och 29 i tjänsteföreskrifterna vid rekryteringen av chefen för representationen i Aten. Följaktligen ska det angripna beslutet ogiltigförklaras på grund av att det fattades på grundval av ett förfarande som i sig var rättsstridigt, och särskilt på grund av att det saknades behörighet att fatta beslutet.

 Rättegångskostnader

83      Enligt artikel 122 i personaldomstolens rättegångsregler ska bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II om rättegångskostnader och domstolskostnader i nämnda rättegångsregler endast tillämpas på mål som väckts vid personaldomstolen från och med ikraftträdandet av dessa rättegångsregler, det vill säga den 1 november 2007. För mål som var anhängiga vid personaldomstolen före detta datum ska bestämmelserna i förstainstansrättens rättegångsregler fortsätta att gälla i tillämpliga delar.

84      Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta samtliga rättegångskostnader. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)

följande:

1)      Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 21 december 2006 att avslå Andreas Menidiatis ansökan om den lediga tjänsten som chef för kommissionens representation i Aten (Grekland) och att tillsätta P. på denna tjänst ogiltigförklaras.

2)      Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Kanninen

Kreppel

Van Raepenbusch

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 2 april 2009.

W. Hakenberg

 

      H. Kanninen

Justitiesekreterare

 

      Ordförande

Detta avgörande och däri angivna avgöranden från gemenskapsdomstolarna som ännu inte har publicerats i rättsfallssamlingen finns tillgängliga på domstolens webbplats www.curia.europa.eu


* Rättegångsspråk: franska.