Mål T‑251/13
Gemeente Nijmegen
mot
Europeiska kommissionen
”Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Stöd som beviljats av en nederländsk kommun till en professionell fotbollsklubb – Beslut om att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF – Stödåtgärd som genomförts i sin helhet när beslutet antogs – Upptagande till sakprövning – Akt mot vilken talan kan väckas”
Sammanfattning – Tribunalens beslut (fjärde avdelningen) av den 3 mars 2015
1. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter – Omfattas inte
(Artikel 263 FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Beslut av kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande avseende en statlig åtgärd som håller på att genomföras och som preliminärt anses utgöra nytt stöd – Omfattas
(Artiklarna 107.1 FEUF, 108.3 FEUF och 263 FEUF)
3. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Beslut av kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande avseende en statlig åtgärd som inte längre håller på att genomföras – Omfattas inte
(Artiklarna 107.1 FEUF, 108.2 FEUF, 108.3 FEUF och 263 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel. 11.2)
1. Se beslutet.
(se punkterna 27 och 28)
2. Ett kommissionsbeslut att inleda ett formellt granskningsförfarande avseende ett statligt stöd kan vara en akt mot vilken talan kan väckas, om den kan antas ha självständiga rättsverkningar, det vill säga när ett sådant beslut har en tillräckligt omedelbar och säker bindande rättslig verkan gentemot den berörda medlemsstaten och gentemot stödmottagarna.
Så är exempelvis fallet med medlemsstatens skyldighet att upphäva en stödåtgärd som införts utan anmälan och som fortfarande genomförs den dag då beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet antogs. Ett beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande beträffande en åtgärd som håller på att genomföras och som av kommissionen betecknas som nytt stöd, förändrar givetvis åtgärdens rättsliga räckvidd och de stödmottagande företagens rättsliga ställning, i synnerhet beträffande det fortsatta genomförandet av denna åtgärd. Detta gäller inte endast då den berörda medlemsstatens myndigheter anser att den pågående åtgärden utgör ett befintligt stöd, utan även då dessa myndigheter inte anser att den aktuella åtgärden utgör ett statligt stöd.
(se punkterna 29−31)
3. Det kan inte anses vara fråga om en rättsakt mot vilken talan kan föras, i den mening som avses i artikel 263 FEUF, när kommissionen beslutar att inleda ett formellt granskningsförfarande mot en stödåtgärd som genomförts i sin helhet. Till skillnad från ett beslut att inleda det formella granskningsförfarandet avseende en åtgärd som är under genomförande har ett beslut av detta slag, som avser en åtgärd som inte längre är under genomförande, inga självständiga rättsverkningar, eftersom det inte har en omedelbar, säker och tillräckligt bindande verkan för den medlemsstat som beslutet riktar sig till och för mottagaren eller mottagarna av det aktuella stödet. För det första kan en sådan åtgärd inte avbrytas, eftersom den hade genomförts i sin helhet när det angripna beslutet antogs. För det andra har ett beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande mot en åtgärd som redan genomförts inte ett sådant innehåll och en sådan räckvidd att det kan anses ge upphov till en skyldighet för den berörda medlemsstaten att återkräva det stöd som beviljats genom den aktuella åtgärden. Dessutom framgår det av artikel 11.2 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG‑fördraget att strikta villkor gäller när kommissionen överväger att ålägga den berörda medlemsstaten att tillfälligt återkräva stödet.
Även om en nationell domstol som har att pröva en sådan begäran kan förordna om att stödet ska återkrävas, oavsett om den aktuella åtgärden fortfarande genomfördes eller inte när beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande antogs, så betyder inte detta att nämnda beslut har en tillräckligt omedelbar och säker bindande rättslig verkan. Den nationella domstolen är nämligen endast skyldig att vidta skyddsåtgärder i en tvist huruvida en åtgärd eventuellt utgör ett statligt stöd om villkoren för att vidta sådana åtgärder är uppfyllda, det vill säga om det inte råder något tvivel om kvalificeringen som statligt stöd, om stödet är på väg att verkställas eller har verkställts och om det inte konstaterats att det föreligger exceptionella omständigheter som medför att det är olämpligt att återkräva stödet. Den nationella domstolen har således ingen absolut och ovillkorlig skyldighet att automatiskt följa kommissionens preliminära bedömning.
Den affärsmässiga osäkerheten och andra aktörers uppfattning om situationen för en stödmottagare kan dessutom inte anses utgöra bindande rättsverkningar, eftersom det bara rör sig om faktiska konsekvenser och inte om rättsverkningar som beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet är avsett att ha.
(se punkterna 37, 38, 40, 41, 44−46 och 51)