Language of document : ECLI:EU:C:2014:254

Mål C‑435/12

ACI Adam BV m.fl.

mot

Stichting de Thuiskopie

och

Stichting Onderhandelingen Thuiskopie vergoeding

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 5.2 b och 5.5 – Rätt till mångfaldigande – Undantag och inskränkningar – Mångfaldigande för privat bruk – Kopia av lagligt ursprung – Direktiv 2004/48/EG – Tillämpningsområde”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 april 2014

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Undantag för privatkopiering – Restriktiv tolkning – Möjlighet att kräva att upphovsrättsinnehavare måste tolerera intrång i sina rättigheter – Otillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 5.2)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätt till mångfaldigande – Undantag för privatkopiering – Nationell lagstiftning som inte gör skillnad mellan lagliga respektive olagliga källor för mångfaldigande – Otillåtet – Teknisk utrustning för att bekämpa olovlig privatkopiering finns inte tillgänglig – Saknar betydelse

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, skäl 31 samt artiklarna 5.2 b, 5.5 och 6)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för immateriella rättigheter – Direktiv 2004/48 – Tillämpningsområde – Talan angående den rimliga kompensation som näringsidkare är skyldiga att betala upphovsrättsinnehavare – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48)

1.        Enligt tolkningsprincipen att bestämmelser i ett direktiv som utgör undantag från en allmän princip som föreskrivs i samma direktiv ska tolkas restriktivt, ska de olika undantagen och inskränkningarna i artikel 5.2 i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället tolkas restriktivt. En sådan tolkning förutsätter att denna bestämmelse om villkoren för att tillämpa undantagen från och inskränkningarna i rätten till mångfaldigande förstås så, att det förvisso förhindrar upphovsrättsinnehavare att stödja sig på sin ensamrätt att tillåta eller förbjuda mångfaldigande för att hindra privatkopiering av deras verk, men att denna tolkning samtidigt inte medger att nämnda bestämmelse anses medföra att upphovsrättsinnehavarna utöver denna uttryckligt stadgade inskränkning måste tolerera intrång i sina rättigheter i samband med privatkopiering.

(se punkterna 22, 23, 25 och 31)

2.        Vad gäller undantaget för privatkopiering i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, ska unionsrätten, särskilt den bestämmelsen, jämförd med artikel 5.5 i direktivet, tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som inte skiljer mellan lagliga och olagliga källor vid mångfaldigande för privat bruk. Den omständigheten att det inte finns någon teknisk åtgärd i den mening som avses i artikel 6 i direktivet för att förhindra otillåten privatkopiering påverkar inte den slutsatsen.

Medlemsstaterna kan utifrån sina rättstraditioner välja om de ska införa de olika undantagen i artikel 5. Så snart de har valt att införa ett visst undantag måste detta dock tillämpas på ett konsekvent sätt, så att det inte riskerar att skada syftet med direktiv 2001/29 att säkerställa en fungerande inre marknad. Om medlemsstaterna hade möjlighet att välja huruvida de skulle införa lagstiftning som tillåter mångfaldigande för privat bruk även från olagliga källor, skulle det uppenbart vara till skada för en fungerande inre marknad.

Dessutom kan tillämpningen av en sådan lagstiftning strida mot vissa villkor i artikel 5.5 i direktiv 2001/29. Om det medgavs att sådant mångfaldigande kan ske från olagliga källor skulle det uppmuntra omsättningen att otillåtna kopior av verk och därmed ofrånkomligen minska volymen av försäljning eller andra lagliga transaktioner avseende de skyddade verken, vilket skulle vara till men för ett normalt utnyttjande av dessa. Vidare kan tillämpningen av en sådan nationell lagstiftning medföra att upphovsrättsinnehavaren oberättigat lider skada.

Vad slutligen gäller rimlig kompensation till upphovsrättsinnehavaren, upprätthåller ett system med avgifter för privatkopiering som inte skiljer mellan mångfaldigande för privat bruk som sker från lagliga respektive olagliga källor vad gäller beräkningen av den rimliga kompensationen inte en skälig avvägning mellan rättigheter och intressen hos å ena sidan upphovsmännen, som ska få en rimlig kompensation, och å andra sidan användarna av skyddade alster. I ett sådant system beräknas den vållade skadan, och därmed det belopp som ska betalas som rimlig kompensation, som den skada som åsamkas upphovsmännen genom mångfaldigande för privat bruk utifrån såväl lagliga som olagliga källor. Det belopp som beräknas på detta sätt övervältras sedan i slutändan på användarna av de skyddade alstren genom det pris dessa betalar för tillhandahållandet av utrustning, apparater och medier som möjliggör privatkopiering.

(se punkterna 34, 35, 38–40, 45, 46, 53–55 och 58 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Direktiv 2004/48 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att det inte är tillämpligt vid en fastställelsetalan som väckts av den som avkrävs rimlig kompensation mot den organisation som har till uppgift att uppbära och fördela denna kompensation bland upphovsrättsinnehavarna, vilken har bestritt talan. Direktiv 2004/48 är inte tillämpligt i ett mål som inte uppkommit genom att en rättsinnehavare väckt talan för att hindra, få att upphöra eller åtgärda intrång i en befintlig immaterialrättighet, utan genom att en näringsidkare väckt talan angående den rimliga kompensation som denne är skyldig att betala.

(se punkterna 63–65 samt punkt 2 i domslutet)