Förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03

Jose Maria Sison

mot

Europeiska unionens råd

”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar avseende rådets beslut i fråga om kampen mot terrorism – Undantag avseende skyddet för det allmänna samhällsintresset – Allmän säkerhet – Internationella förbindelser – Begränsad tillgång – Motivering – Rätten till försvar”

Sammanfattning av domen

1.      Europeiska gemenskaperna – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Förekomsten av de handlingar som det begärs tillgång till – Presumtion för att de inte förekommer om den berörda institutionen påstått detta – Presumtion som kan kullkastas på grundval av relevanta och samstämmiga uppgifter

(Europaparlamentets förordning nr 1049/2001)

2.      Europeiska gemenskaperna – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för det allmänna samhällsintresset – Domstolsprövning – Räckvidd – Gränser

(Europaparlamentets förordning nr 1049/2001, artikel 4.1 a)

3.      Europeiska gemenskaperna – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Tvingande undantag – Beaktande av sökandens särskilda intresse – Omfattas inte

(Europaparlamentets förordning nr 1049/2001, artikel 4.1 a)

4.      Europeiska gemenskaperna – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Artikel 253 EG; Europaparlamentets förordning nr 1049/2001)

1.      Institutionernas samtliga yttranden om att handlingar som begärts inom ramen för förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar inte förekommer skall presumeras vara lagenliga. Följaktligen föreligger det en presumtion för att yttrandet är korrekt. Det är emellertid endast fråga om en presumtion som sökanden kan kullkasta på grundval av relevanta och samstämmiga uppgifter.

(se punkterna 29 och 32)

2.      Institutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom områdena för de obligatoriska undantag från allmänhetens tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Förstainstansrättens kontroll av lagenligheten av institutionernas beslut att inte ge tillgång till handlingar på grund av de undantag avseende det allmänna samhällsintresset som föreskrivs i ovannämnda bestämmelse är följaktligen begränsad till en granskning av att reglerna, i fråga om förfarandet och motiveringen, har iakttagits, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga samt att det inte skett en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller förekommit maktmissbruk.

(se punkterna 46 och 47)

3.      De undantag från tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar är formulerade i tvingande ordalag. Därav följer att institutionerna är skyldiga att vägra att ge tillgång till de handlingar som omfattas av dessa undantag, när de omständigheter som avses är styrkta.

Det särskilda intresse som den som ansöker om tillgång till en handling som rör honom personligen kan göra gällande skall således inte beaktas vid tillämpningen av de tvingande undantag som föreskrivs i ovannämnda artikel 4.1 a.

(se punkterna 51 och 52)

4.      När en institution avslår en ansökan om tillgång till handlingar på grundval av förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar skall den, i varje enskilt fall, styrka att de begärda handlingarna, enligt de uppgifter som institutionen har tillgång till, verkligen omfattas av undantagen i ovannämnda förordning. Det ankommer således på institutionen att ange en motivering som gör det möjligt att förstå och kontrollera dels huruvida den begärda handlingen verkligen berörs av det område som avses i det åberopade undantaget, dels huruvida det verkligen finns ett skyddsbehov avseende detta undantag.

Det kan emellertid vara omöjligt att för varje enskild handling ange skälen till att den skall sekretessbeläggas, utan att innehållet i denna handling samtidigt offentliggörs och det huvudsakliga syftet med undantaget på så sätt urholkas. Den omständigheten att motiveringen i ett sådant fall förefaller vara kortfattad och standardiserad innebär inte i sig att motiveringen är bristfällig, eftersom den inte utgör ett hinder för vare sig förståelsen eller kontrollen av resonemanget.

(se punkterna 60, 61 och 63)