BESLUT MEDDELAT AV PERSONALDOMSTOLENS ORDFÖRANDE

den 30 januari 2008

Mål F-64/07 R

S

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken: Ansökan med stöd av artiklarna 242 EG, 243 EG, 157 EA och 158 EA, genom vilken S ansöker om uppskov med verkställigheten av parlamentets beslut av den 27 juli 2006 att ändra hans tjänsteplacering till Bryssel, i egenskap av rådgivare till generaldirektören för informationsavdelningen.

Avgörande: Ansökan om uppskov med verkställighet avslås. Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Ansökan – Formkrav

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

1.      Bedömningen av om en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall göras med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på sökanden att styrka att han inte kan avvakta utgången av målet i huvudsaken utan att behöva lida sådan skada. Det är riktigt att det för att styrka en sådan skada inte behöver uppställas krav på att sökanden med absolut säkerhet skall styrka att skadan kommer att inträffa och att det räcker med att skadan är förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet. Sökanden är dock skyldig att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att han kommer att lida allvarlig och irreparabel skada.

(se punkterna 30 och 31)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 1 juli 1999, Samper mot parlamentet, T‑111/99 R, REGP s. I‑A‑111 och II‑609, punkt 38; 7 december 2001, Lior mot kommissionen, T‑192/01 R, REG, s. II‑3657, punkt 49; 6 december 2002, D mot revisionsrätten, T‑275/02 R, REGP, s. I‑A‑259 och II‑1295, punkterna 59 och 60

2.      I artikel 102.2 i förstainstansrättens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder skall ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris).

(se punkt 38)