TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 3 december 2015

Mål T‑127/14 P

Alvaro Sesma Merino

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Målsättningar 2011-2012 – Åtgärd som går någon emot – Upptagande till sakprövning”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 11 december 2013, Sesma Merino/harmoniseringskontoret ((F‑125/12, REUFP, EU:F:2013:192), med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Alvaro Sesma Merino ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut i vilket det fastställs målsättningar för en tjänsteman före det slutliga beslutet och som inte medför bindande rättsverkningar – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

2.      Tjänstemän – Placering – Omorganisation av verksamheten – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Tjänstens intresse – Beaktande av tjänsterna likvärdighet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5 och 7)

1.      När det gäller en rättsakt eller ett beslut som tillkommer i flera steg, medför mellanliggande åtgärder vars syfte endast är att förbereda det slutliga beslutet, inte i sig bindande rättsverkningar. Sådana rättsverkningar följer endast av den akt genom vilken institutionens inställning fastställs och, eftersom den rättsakten ännu inte har antagits, påverkas inte den berördes rättsliga situation direkt och omedelbart.

Således utgör en åtgärd, om den i sig själv medför bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar den berördes situation, en rättsakt som går någon emot, mot vilken klagomål kan anföras och som därefter kan bli föremål för talan vid unionsdomstolen, i enlighet med artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna. Den omständigheten att åtgärden eventuellt har beaktats när en annan åtgärd senare vidtagits och därför kan anses ingå i det interna förfarandet för att anta denna senare åtgärd, räcker inte för att den första åtgärden inte ska betraktas som en rättsakt som går någon emot.

Således är enbart den omständigheten att ett beslut om fastställande av målsättningar för en tjänsteman för en viss period utgör en nödvändig förberedelse till antagandet av ett slutligt beslut vid det följande bedömningsförfarandet, inte tillräcklig för att slå fast att beslutet om fastställande av målsättningar inte utgör en rättsakt som går någon emot. Det är dessutom nödvändigt att visa att det sistnämnda beslutet, i sig självt, inte medför bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar den berörde tjänstemannens situation.

(se punkterna 26, 27 och 29)

2.      Unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts dem och i det syftet placerar sin personal, under förutsättning att en sådan placering görs i tjänstens intresse och att hänsyn tas till att tjänsterna ska vara likvärdiga.

En tjänsteman får således inte placeras på uppgifter som går utöver vad som motsvarar tjänstemanens lönegrad och anställning, och inte heller uppenbarligen utöver vad som kan krävas av en tjänsteman i berörd lönegrad, som innehar den aktuella anställningen. Detta gäller i än högre grad då ett sådant krav uppenbarligen skulle gå emot tjänstens intresse.

(se punkterna 31, 37 och 38)

Hänvisning till

Domstolen: dom 23 mars 1988, Hecq/kommissionen, 19/87, REG, EU:C:1988:165, punkt 6 och där angiven rättspraxis